Forum - Spårvägssällskapet.se

Funderar på en sak som kan ha allmänt intresse.
När man tänker sig spårväg i eller genom relativt små städer så vill man ju gärna knyta av till omgivande förorter. Då kommer man på att det behövs en förfärlig massa matningsstationer även på ganska glest trafikerade sektioner. Det är alltså spänningsfallet i kontaktledningen som är styrande.
Om man dubblerar de normalt använda 750 volt så kan man i princip halvera antalet matningsstationer.
Nu till frågan:
Är det rimligt att ha 1500 volt i ett kontaktledningssystem i gatuförlagda spår?
I BOStrab verkar man vara rätt öppen för det.
På Roslagsbanan har man väl 1500 V och tidigare hade man väl 1350 V på Saltsjöbanan, men det är väl knappast gatuspårväg vi pratar om där.
Rijn Gouwe linjen i Holland är också med i sammanhanget - vet dock inte riktigt hur.
Är det någon som har exempel ?

Ett svenskt exempel var Skönsviksbanan, förortsspårvägen i Sundsvall. Efter att stadslinjen lagts ned körde man med 1,5 kV även på gatuspår inne i staden (1650 volt har det uppgivits att banan hade, men man kan nog räkna med i genomsnitt ca 1,5 kV i tråden). Nu lades ju trafiken ner 1952, så skall man söka färska exempel får man gå utomlands. Och då är nog 1,5 kV-matning ovanlig. Många spårvägar som tidigare körde med t ex 1,2 kV på förortssträckorna har gått över till ca 700 - 800 V hela vägen. Ett exempel är Ekebergsbanen i Oslo, som ändrade driftspänning när de slopade sina gamla vagnar på 1970-talet.

Tidigare fanns det i Starkströmsföreskrifterna en regel som begränsade systemspänningen vid gatuspår till 750 V, men det är borttaget i de nya mindre detaljerade föreskrifterna. Dock får man räkna med att det blir hårdare krav på avstånd till byggnader, vilket ju kan bli ett problem i gatumiljö.

Harald skrev:Tidigare fanns det i Starkströmsföreskrifterna en regel som begränsade systemspänningen vid gatuspår till 750 V, men det är borttaget i de nya mindre detaljerade föreskrifterna. Dock får man räkna med att det blir hårdare krav på avstånd till byggnader, vilket ju kan bli ett problem i gatumiljö.

Vilket skyddsavstånd ledare-byggnad skulle Starksrönmsföreskrifterna kräva som är större än halva vagnsbredden + skyddsavstånd?
Nej jag tror inte det är något problem!

/TKO

TKO skrev:

Harald skrev:Tidigare fanns det i Starkströmsföreskrifterna en regel som begränsade systemspänningen vid gatuspår till 750 V, men det är borttaget i de nya mindre detaljerade föreskrifterna. Dock får man räkna med att det blir hårdare krav på avstånd till byggnader, vilket ju kan bli ett problem i gatumiljö.

Vilket skyddsavstånd ledare-byggnad skulle Starksrönmsföreskrifterna kräva som är större än halva vagnsbredden + skyddsavstånd?
Nej jag tror inte det är något problem!

/TKO

De kräver inte ett skyddsavstånd som är större än skyddsavståndet, det har du alldeles rätt i. Det föreskrivna horisontella avståndet mellan spänningsförande del och byggnad är fem meter oberoende av nominell spänning. Sedan finns det ett allmänt råd med lite annorlunda mått för byggnader som är mycket högre än kontaktledningen och nominell spänning över 750 V. Eftersom det är ett råd och inte en föreskrift, så man väl inte bunden av det, men man måste nog kunna argumentera för att avvika från det.

Till trådstartarens frågeställning kan man väl säga att det numera är lätt att bygga vagnar som kan gå både på 1500 V och 750 V, så problemet finns inte. Det finns ju t.o.m. spårvagnar som kan gå både på 750 V= och 15 kV ~.

TKO skrev:

Harald skrev:Tidigare fanns det i Starkströmsföreskrifterna en regel som begränsade systemspänningen vid gatuspår till 750 V, men det är borttaget i de nya mindre detaljerade föreskrifterna. Dock får man räkna med att det blir hårdare krav på avstånd till byggnader, vilket ju kan bli ett problem i gatumiljö.

Vilket skyddsavstånd ledare-byggnad skulle Starksrönmsföreskrifterna kräva som är större än halva vagnsbredden + skyddsavstånd?
Nej jag tror inte det är något problem!

/TKO

Det kan bli problem eftersom man behöver ha isolerande element i tvärtrådarna. Dessa element skall sitta på ett visst avstånd från infästningspunkt. Beroende på hur man vill jobba med kontaktledningen kan det dessutom finnas krav på att det är minst 2 meter mellan isolatorerna (det skall inte gå att hålla på ömse sidor om dubbelisolering med händer)

Dessa krav är knappast beroende av systemspänning. Å andra sidan skulle jag gissa att arbete under spänning med barhandsmetoden kan bli svårare att få till med högre systemspänning.

//T

Tack så mycket för kommentarer.
Visst är det som Harald påpekade rätt enkelt att göra två-spänningsvagnar, men min farhåga är att det blir dyrare - i synnerhet som vi pratar om rärr låga antal vagnar. Inser iofs att även en 1500 / 750 V vagn i praktiken är en två-spännings vagn, d v s en vagn byggd för "normal" spänning som kompletteras med någon slags spänningsnedstegare.

Ändå är jag egentligen lite förvånad, kanske ledsen, över att man inte allmänt valt en standard på något som 1 500 volt. Det är faktiskt inte bara på lantliga linjer, utan även inom stad, som det skulle minska bevov av täthet mellan matninsstationerna. Skulle det t.ex inte för Spårväg City varit bra med halva spänningsfallet från stationen vid Djurgårdsbron.
Inom en stad är det ju dessutom inte bara en penga-fråga utan också försvårad stadsplanering.

F.ö. hittade jag en sida på Wikipedia som grupperar alla världens rälssystem efter matningsspänning.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cu ... 2C500_V_DC

En intressant fråga är när (inte om!) det kommer fordon som klarar högre spänning än 3kV DC som inte innehåller någon tung transformator?