Forum - Spårvägssällskapet.se

Nå skla vi foralte Holmenkollen-Tryvannsbanen og at en tur utover Kolsåsbanen.

Først må vi "legge togvei" fra Majorstuen. Det var konduktørenes jobb å gå ut på oppgående, stikke firkantnøkkelen i en bryter og så legge togvei som Hilde gjør her. Hun må skygge for øynene så hun kan se at hun har fått "1" i veksel 27 på oppgående Føreren kune også legge togvei ved å bruke en slags krok festet på et langt kosteskaft og berøre spissen på den hvite pinnen som stikker ned mellom vogna og stolpen. Den er omlag i høyde med kjøreledningene på bildet rett over fronten på C-vogna. Røabanen som jo delte strekning med Kolsåsbanen måtte jo også legge veksle 27, men d evalgte så og si alltid å bruke pinnen, vel nok fordi de i hovedsak brukte vogner med fast konduktør.

Kolsåsbanen og Røabanen fulgte hverandre til Sørbyhaugen, slik de forsåvidt gjør i dag også. Her har et rent 300-tog akkurat startet fra Sørbyhaugen i retning Kolsås. Dette er et såkalt "uombygd 300-tog" som ble sett på som bra å kjøre. Ingen dødmann og slike ting. Man kunne passere en planovergang uten et vel av lys og bommer og greier.
Her måtte forøvrig også konduktøren ut og legge togvei mot Jar, men herfra var Kolsåsbanen aleine om sporene.En såkalt "jeep", internt klengenavn på d eto D-vognene 401 og 402 som til alt overmål ike var like, har gjort opphold på Montebello. Ingen å se i førerrommet og siden det er en utflukt for entusiaster er vel det ikke så undelig, føreren er nok ute og tar bilder han også, men scenen vil altså vært den samme om det hadde vært vanlig kjøring.
402 og makkeren 401 ble mest brukt som ekstravogner.

Ved Jar var det, som i dag, felles stasjon for trikk og bane, men da problemfritt på samme spor.303 har stoppet på inngående og billettselgeren på Jar har kommet ut med dagens oppgjør som ble overlevert vognføreren. Dette lå en en trekasse som ble levert "transporten" på nedgående Majorstuen. Av og til var "transporten" seint ute, da fikk vi bare beskjed om å sette kassa på platforma...
Det gikk bra hver gang, til og med da den ble stående til dagen etter....

Mvh bjørn

x

Jag antar att "oppgjøret" var det som på svenska heter redovisning och innehöll en del pengar. För en gammal man är det märkligt att tänka tillbaka på hur fredliga våra skandinaviska samhällen var en gång och hur man kunde lita på folk. Det kan man väl fortfarande på sina håll, men knappast i städerna längre. När jag var busskonduktör i Uppsala 1961-62 köpte vi biljetter liksom Bjørn har berättat att man gjorde i Oslo. Det skedde på biljettexpeditionen som låg på Östra Ågatan 35A. Där samlades alltså en ansenlig mängd pengar som skulle transporteras till banken. Bankbudet hette Bohman och var från början förare men hade fått en sjuktjänst som bestod i att bl.a. ha hand om klädförrådet samt att vara post- och bankbud. Fordonet som budtjänsten utfördes med var en blå flakmoped. När pengarna skulle till banken kom Bohman på sin moped och parkerade den på gatan utanför biljettexpeditionen. Så gick han in och hämtade säckarna med mynt som lades på flaket. Var det många säckar fick han gå flera vändor. Till slut gick han in och hämtade portföljen med sedlar och de papper som skulle följa med. Den lades högst upp på lasset och så körde han till banken.

Takk for super forstadsbanehistorie disse juledagene
mvh
Arne L

Harald skrev:Jag antar att "oppgjøret" var det som på svenska heter redovisning och innehöll en del pengar. För en gammal man är det märkligt att tänka tillbaka på hur fredliga våra skandinaviska samhällen var en gång och hur man kunde lita på folk. Det kan man väl fortfarande på sina håll, men knappast i städerna längre. När jag var busskonduktör i Uppsala 1961-62 köpte vi biljetter liksom Bjørn har berättat att man gjorde i Oslo. Det skedde på biljettexpeditionen som låg på Östra Ågatan 35A. Där samlades alltså en ansenlig mängd pengar som skulle transporteras till banken. Bankbudet hette Bohman och var från början förare men hade fått en sjuktjänst som bestod i att bl.a. ha hand om klädförrådet samt att vara post- och bankbud. Fordonet som budtjänsten utfördes med var en blå flakmoped. När pengarna skulle till banken kom Bohman på sin moped och parkerade den på gatan utanför biljettexpeditionen. Så gick han in och hämtade säckarna med mynt som lades på flaket. Var det många säckar fick han gå flera vändor. Till slut gick han in och hämtade portföljen med sedlar och de papper som skulle följa med. Den lades högst upp på lasset och så körde han till banken.

Men tror du ikke at nettopp det at det var en "anseelig mengde" penger på en måte forhindret det? På den tiden så kostet jo billettene ikke så mye, dvs. denne anseelige mengden penger var i mynt, ofte i mynt i små valører som gjorde at det ble et jævla tungt lass. Den trekassa var ikke akkurat noe du løp av sted med, det ble faktisk ganske uhåndterlig.
Vi husker jo "helikopterranet" hvor ranerne ikke fik med seg mer en det maskinen faktisk klarte å løfte.
Hvis man f.eks. hadde endret la oss si 1000 og 500 lappene til tunge mynter så ville jo en million kroner faktisk veie mye og bli uhåndterlig.
Jeg tror neppe samtidens skurker tenkte på det og det er selvsagt riktig at ting var fredligere da, men om du hadde stoppet Bohman og sagt "penga eller livet" og han hadde lempa over noen kilo 25 ører og 50 ører og hva fa'n, så hadde du stått der i Östra Ågatan med et logistikkproblem. Du hadde fått en masse penger, javel, men ville du kjøpe deg noe som kosta veldig mye mer en et par kroner, la oss si noen for en hundrings, så ville du måtte ut med f.eks. 400 25 ører som nok ville ha vakt en viss oppsikt, og ikke minst irritasjon hos den du kjøpte noe av. Du vet jo selv hvor happy du ble hvis dine kunder hadde tømt podens sparegris med 1, 2 og 5-ører for å kjøpe en billett til la oss si 25 øre. Denne Bohman har jo kolleger i de fleste trafikkselskap rundt om, og som du vel forstod så var "transportens" oppgave å samle inn oppgjøret, redovisningen, fra Jar, Nationaltheatret, Kirkerista, Disen, Sinsen, Grefsen, Holtet, Bjølsen og alle (!!) T-banestasjonene. De måtte ha en varebil med forsterkede fjærer og hadde det egentlig ganske travelt. Denne Jar-løsningen med at Kolsåsbanen tok "oppgjøret" med til Majorstuen sparte tid og det ble jo i sakens natur mye penger, men altså et j... tungt lass. Det er selvsagt bare en teori, men selv i dag ville man reagere om noen kommer og kjøper noe til flere millioner kroner og ville betale med strøkne 500- og 1000-lapper. Det blir jo som da Sovjetunionen i sin tid betalte NoHAB med gullbarer da de kjøpte lok i Trollhättan og man hadde purret på innbetalingene. Litt håpløst, liksom...

Mvh "hatet kunder som talte opp småmynt"

Det var en hel del sedlar i dagskassan också. På den tiden var det sedlar från valören fem kronor och uppåt. För att inte konduktörsväskan skulle bli för tung gav man ut så mycket mynt som möjligt och behöll alla sedlar. Den som lämnade en tia fick nio enkronor och sex tioöringar i tillbaka. Man var inte skyldig att växla mer än en tia, men kunde man växla en hundralapp så sa man inte nej till det. Så den som ville kunde ju ha tagit portföljen med sedlarna från Bohman och låtit honom behålla mynten. Som konduktör gick man ju också ensam hem genom stan på natten med en kassa som var värd 1.000 kronor, en månadslön på den tiden. Visserligen var en del i form av biljetter, men efter dagens tjänst hade ju en hel del av dem blivit omvandlade i kontanter. Nu får förarna inte ens hantera några kontanter när de sitter på bussen p.g.a. rånrisken.

Harald skrev:Det var en hel del sedlar i dagskassan också. På den tiden var det sedlar från valören fem kronor och uppåt. För att inte konduktörsväskan skulle bli för tung gav man ut så mycket mynt som möjligt och behöll alla sedlar. Den som lämnade en tia fick nio enkronor och sex tioöringar i tillbaka. Man var inte skyldig att växla mer än en tia, men kunde man växla en hundralapp så sa man inte nej till det. Så den som ville kunde ju ha tagit portföljen med sedlarna från Bohman och låtit honom behålla mynten. Som konduktör gick man ju också ensam hem genom stan på natten med en kassa som var värd 1.000 kronor, en månadslön på den tiden. Visserligen var en del i form av biljetter, men efter dagens tjänst hade ju en hel del av dem blivit omvandlade i kontanter. Nu får förarna inte ens hantera några kontanter när de sitter på bussen p.g.a. rånrisken.

"Inte växla mer än en tie" jaa döh, det var tidet det. Finns det noe sted det koster mindre en en "tia" å reise for en voksen i vår del av verden i dag?
I 1970-71, da vi begynte å kjøre enmannsbetjente sporvogner, fortelles det at mange ikke en gang tenkte på å ta med seg veska ut hvis de måtte legge om veksler manuelt, man bare sprang ut.
En "buse" skal stjele veska mens føreren var ute "og penset", men blir stoppet av denne "lille gamel damen" som helt enkelt bøyer seg fram og sier "nää döh, den der er nok ikke din", og sånn ble det..., og enda syns vi 70-tallet var skjære Sodoma og Gomorrah i forhold til 60-tallet...

Jaja, mvh Bjørn

Det kommer väl an på vad man menar med vår del av världen. I Italien finns det städer där det kostar 1 € och det är ju mindre än en tia, t.o.m. en svensk tia.