Forum - Spårvägssällskapet.se

Idag redovisade den parlamentariska Transportinfrastrukturkommittén (N 2009:03) sitt slutbetänkande.

Transportinfrastrukturkommitténs uppdrag är att effektivisera planeringsprocessen för transportinfrastruktur.

Föreningen Spårvagnsstäderna har kontaktat kommittén för att påtala att dubbelprövningen vid planering av spårväg enligt både Plan- och Bygglagen (PBL) och Lag om byggande av järnväg (banlagen) medför en onödigt utdragen planeringsprocess som gör projekten dyrare utan att förbättra vare sig planeringen eller slutresultatet.

Kommittén stöder till fullo Spårvagnsstädernas bedömning och säger; ”Planeringen av spårväg och tunnelbana
ska kunna ske enbart genom detaljplaneläggning enligt PBL. Det ska vara möjligt, men inte längre obligatoriskt, att tillämpa
banlagen.”

Förslaget innebär ändring av 1 kap. 1 § andra stycket banlagen och 4 kap. 34 § andra stycket nya PBL.

Läs mer i kommitténs betänkande;

http://www.regeringen.se/sb/d/12565/a/150993

(om du läser direkt i dokumentet är det s. 214- 219, väljer du att skriva ut är det s. 209- 214)

Gratulerar till ett framgångsrikt arbete för Föreningen Spårvägsstäderna. Att logiken i Plan och Bygglagen varit svår att förstå för lagråden, har vi förstått sedan länge. Nu hamnar ansvaret där det hör hemma, nämligen hos de aktörer som hanterar detaljplanernas utformning. Nästa intressanta diskussion bör gälla att gator inte ingår i detaljplanerna!

Hälsningar/Björn

Vad innebär detta i praktiken? Att den oändliga och fördyrande överklagandeprocesser som tycks vara mer regel än undantag försvinner? Det vore ju ganska positivt.

Mja....
Det är fortfarande möjligt att använda sig av de överklagningsmöjligheter som föreskrivs i Plan- och Bygglagen (som inte verkar förändras i denna del). Se (trycksida) 116 sista stycket och fortsättning på nästa sida:

om det innebär en betydande miljöpåverkan. I praktiken har det ingen betydelse eftersom spårväg och tunnelbana i regel medför betydande miljöpåverkan.

Det är trots allt en grundläggande rättighet att kunna överklaga ett myndighetsbeslut - så det kommer vi inte ifrån. Men det innebär att man bara kan köra det racet en gång och inte två gånger som det är möjligt idag. Dessutom antar jag att med nuvarande parallella överklagandeprocesser kan ju utfallet av överklagningarna riskera ge motstridiga instruktioner. Förutom det extra arbete det innebär för anläggaren att strida i två processer samtidigt.

Så för spårvägsanläggning bör detta underlätta betydligt - så länge man håller sig på ytan. (Annars se nedan.)

Däremot är jag inte säker på att det alltid blir lika lätt att anlägga tunnelbana med dessa förändringar. Man anger när man ändå måste använda sig av Banlagen. Dels skrivs:

Möjligheten att avstå från planering enligt banlagen ska bara gälla spårväg och tunnelbana som byggs i enlighet med detaljplan

Dels:

Det kan förstås förekomma att spårväg eller tunnelbana förläggs till ett område som saknar detaljplan och där utförandet av spåranläggningen inte ger anledning till att upprätta ny detaljplan. I sådana fall ska järnvägsplan upprättas i stället

Detta borde inte föranleda några större besvär. Däremot följande då det kommer att gälla byggande av tunnelbana inom redan befintlig bebyggelse:

Som nämnts ger PBL möjlighet för kommunen att såsom huvudman för allmänna platser lösa in den mark som behövs för allmän plats

Men bygger man en tunnelbana idag så blir det till stor del under kvartersmark och inte under gata som förr i tiden. Då gäller följande om man inte skall använda sig av Banlagen.

I de fall anläggningar och åtgärder för spårvägen eller tunnelbanan inte kan ordnas inom allmän plats eller egen kvartersmark måste anläggningens huvudman komma överens med ägare till andra fastigheter om att få genomföra vissa åtgärder

Alltså om man skall bygga entréer och biljetthallar samt trappschakt ned till plattformarna kan det mycket väl finnas behov att göra intrång i bebyggda kvarter och har man en motspänstig fastighetsägare så blir det ingen överenskommelse. Banlagen kan komma behövas även i framtiden (även för spårväg som byggs i tunnel i befintlig bebyggd miljö:

Det förekommer i undantagsfall att överenskommelse inte kan träffas. I sådana fall ger banlagens markåtkomstregler möjlighet att med tvång ta i anspråk mark eller utrymmen som behövs för tunnelbane- eller spårvägsutbyggnaden. Därför ska det även i fortsättningen vara möjligt, men alltså inte obligatoriskt, att tillämpa järnvägsplaneförfarandet enligt banlagen på hela eller en lämpligt avgränsad del av spårprojektet trots att det genomförs i enlighet med detaljplan. Den som ska planera tunnelbanan eller spårvägen får själv bedöma om banlagen ska tillämpas.

Vi får se om detta innebär färre tunnlar vid byggande av spårväg än idag. Det kommer säkert vara lättare att bygga tunnlar i nybyggnadsområden än i befintlig miljö.