LÅ1 skrev:I slutet av 2013 skall man ha ett nytt signalsystem på plats, och även nya vagnar, så då går det att öka trafiken något. Inte förr! (Vågar man tro på att det hela är på plats innan 2013 är slut?)
Jag tycker att den retoriken är ganska intressant. SL hävdar alltså att det går att köra högst 4 tåg per 10 minuter på röda linjen... med samma signalsystem som en gång i tiden medgav 5 tåg per 10 minuter på gröna linjen. Ett extra tåg per 10 minuter skulle förbättra situationen på Norsborgsgrenen, utan att försämra på Fruängengrenen. Vad är haken med att det som gick på gröna linjen inte går på röda linjen?
Haken kanske är att det är enda sättet att få politikerna att satsa pengar på ett nytt signalsystem, nämligen att hävda att det går inte att öka trafiken annars. För tänk om man ändå satte in det där ytterligare tåget per 10 minuter utan att det nya signalsystemet är på plats, och det faktiskt funkar??
Faktum är att man HAR kört 5 tåg på tio minuter historiskt. Och det HAR funkat. För det första gick det en gång i tiden extratåg från Alby/Vårberg mot Gärdet, utöver den ordinarie trafiken med 4 tåg per 10 minuter. Varför gick det förr men inte nu? För det andra planerade man en gång i tiden för extratåg på Mörbygrenen utöver de ordinarie 4 tågen per 10 minuter, innan hela projektet lades i skrivbordslådan. Så det är något skumt med påståendet att det inte går sätta in fler tåg med nuvarande signalsystem.
Jag är medveten om problemen vid Östermalmstorg, både norrut och söderut. Men under korta perioder bör man ändå kunna klara de där fem tågen per 10 minuter. Faktum är att på gröna linjen med sina 5 tåg per 10 minuter satte man under en del år in ett sjätte tåg från Bagarmossen med det gamla signalsystemet (=röda linjens nuvarande) då det var som allra störst tryck morgon och kväll.
Det är spårledningarna vid Östermalmstorg som är för långa och växelomläggningen mellan de olika grenarna som tar för lång tid. Ett sätt att lösa det, som diskuterats inom SL, är att ha viss konvojkörning till/från respektive ändstation. D v s att två tåg till/från Ropsten följs av två tåg till/från Mörby o s v. Det har naturligtvis andra nackdelar, men är ändå ett sätt att faktiskt öka kapaciteten.
Man kan också fråga sig om det man måste hålla styvt på 10/5-minuterstrafiken då det är som mest trafik. Förseningar gör ändå att det kan bli lite si och så. Om man inte håller så styvt på vissa fixa ideer om hur trafik måste se ut, så skulle man kunna tänka sig att köra 9 tåg per 20-minutersperiod, varav 4 till Fruängen (som idag) och 5 på Norsborgsgrenen (alltså ett extra där). Det ger ändå en viss förbättring.
Förutsatt alltså att vagnmaterialet räcker till, vilket är en annan fråga. Men med lite anstränning skulle det nog gå att skaka fram något eller några tåg till under rusningsperioden (om än kanske något kortare än fullängdståg) och klämma in i nuvarande signalsystem. Kanske man kan "sno" en eller annan vagn från Fruängentågen, utan att försämra turtätheten där, för att få till de extra tågen. Ett eller annat tåg till Fruängen som inte är fullängdståg, måste väl vara en bättre lösning trots allt än försämrad turtäthet.
Jag menar inte att något av detta ska ersätta beställning av ett nytt signalsystem, för det är säkert klokt ur många synpunkter, men jag menar istället för att försämra för Fruängengrenen så kan man ju tänka i andra banor. Åtminstone förklara varför sådant som gått förr i tiden (extratåg på röda linjen) gick bra förr men inte nu. Var signalsystemet bättre förr?
Det är synd om trafikanterna får ha det sämre på överfyllda tåg än vad de faktiskt skulle kunna ha med lite kreativ planering, om det beror på att SL av taktiska skäl påstår att det inte går att sätta in ett endaste tåg till, innan de fått ett nytt signalsystem.
Dessutom tycker jag inte det är bra för trovärdigheten att kategoriskt påstå att något som gick förr (köra extratåg då rusningen är som störst) inte går nu, utan att på något sätt ändå försöka, eller redovisa grunderna för att det inte går.
Banverket har lagt många miljoner på att förbättra tvåspårssträckan mellan Stockholm S och Stockholm C, för att göra det något drägligare för pendelresenärerna i väntan på Citybanan. SL skulle kunna göra en liknande snabb insats för att åtminstone lite grann förbättra för röda linjen-resenärerna genom att åtminstone försöka få in några tåg till och då ta de andra små olägenheter som uppstår, i väntan på sitt nya signalsystem.