Forum - Spårvägssällskapet.se

När förbjöds rökning inne i tunneltågvagnarna i Stockholm, för visst var rökning tillåten i trafikens barndom? Hur var det i pendeltågen?

När förbjöds rökning på inomhusstationerna? Minns att det delades ut blommor i tunnelbanan vid förbudets införande, bör ha varit i början av nittiotalet.

Har förtäring av alkoholhaltiga drycker någonsin varit tillåten i tunnelbanan (bortsett från snapsandet vid gamla invigningar..)?

/jonas.

Usch.
Har hört av morsan att cigarettröken låg tät över alla tågvagnar när hon var ung.
Jag har faktiskt lite svårt att föreställa mig hur det var på den tiden, men som mycket emot rökning så hade det varit svårt för mig!!

/or

Man har aldrig fått röka i tunneltågen, däremot fick man röka på stationerna. På de gamla spårvagnarna fick man röka på släpvagnens främre plattform. I järnvägstågen fick man röka i särskilda rökkupéer. I bussar fick man normalt inte röka men det hände att även bussar hade rökkupéer. Jag kommer ihåg från 50-talet att Wasatrafik hade en buss som gick på linjen Falun-Hudiksvall och hade rökkupé i bakre delen som var avdelad med en vägg.

I de "nyare" spårvagnarna i SS-trafiken (alltså de som inte hade plattform) fick man förstås inte röka, vilket följer direkt av vad Harald berättar. På Lidingöbanorna, däremot, var faktiskt ena kupén rökkupé. Farsan och morsan hade i alla fall den goda smaken att inte sätta sig i rökkupé när jag var med (hemma bolmades det däremot friskt).

Hur det var på Saltsjöbanan och Roslagsbanan (eller Djursholmstågen, som man sade då, där man skymtade dem - grå och fula - från Humlegårdsgatan) vet jag inte.

Mvh.

Björn

Björn Ehnberg skrev:Hur det var på Saltsjöbanan och Roslagsbanan (eller Djursholmstågen, som man sade då, där man skymtade dem - grå och fula - från Humlegårdsgatan) vet jag inte.

Det var väl likadant som på alla andra tåg; rökförbudet på Saltsjöbanan infördes när de nya vagnarna kom.

daniel_s skrev:

Björn Ehnberg skrev:Hur det var på Saltsjöbanan och Roslagsbanan (eller Djursholmstågen, som man sade då, där man skymtade dem - grå och fula - från Humlegårdsgatan) vet jag inte.

Det var väl likadant som på alla andra tåg; rökförbudet på Saltsjöbanan infördes när de nya vagnarna kom.

Ja det låter ju sannolikt för SB:s del. Hur är det med den bevarade motorvagn nr. 15, finns det rökkupé där? Likaså måste ju rökförbudet ha införts före vagnutbytet på RB, de gamla vagnarna var ju i bruk nästa 20 år längre än på SB. Hur det var på LB minns jag inte, men rökkupéerna måste ju ha tagits bort senast i samband med ombyggnaderna på 80-talet (rökförbud infördes säkert tidigare än så). Skam till sägandes har jag aldrig varit i Malmköping och känner därför inte till det invändiga utseendet på de där bevarade motor- och manövervagnarna (nr. 16 resp. 34).

Mvh.

Björn

SJ motiverade sitt rökförbud med att det var så få som köpte biljetter till rökkupéerna. De biljetterna såldes först när övriga biljetter var slutsålda. Därför var en stor del av passagerarna i rökavdelningarna ickerökare. Rökarna kom in och rökte i rökkupén och gick sedan tillbaka till de rökfria avdelningarna. (Och luktade pest, både om kläder och andedräkt.)

De stackare som fått plats i rökkupén såg knappt handen framför sig i all rök. OBS Överdrift!

Slutsatsen blev att få passagerare frivilligt köpte rökplats, alltså avskaffades de! Det skedde ungefär samtidigt som tågen fick centralt manövrerade dörrar, vilket gjorde det mer riskabelt att lämna tåget vid ett stationsuppehåll!

Vad gäller egentligen för bestämmelser idag, i Göteborgs väntkurer?

Typexemplet är vid regn, när en rökare tar sig friheten att röka inne i kuren. Det innebär att bl.a. astmatiker får väldiga problem, och även folk med en mindre störning i luftrören börjar hosta.

Skall verkligen de som är allergiska behöva ställa sig utanför i pissregnet, eller är det rökaren som är skyldig att stå utanför?

Stefan_Brännström skrev:Vad gäller egentligen för bestämmelser idag, i Göteborgs väntkurer?
Skall verkligen de som är allergiska behöva ställa sig utanför i pissregnet, eller är det rökaren som är skyldig att stå utanför?

Enligt ordningslagen är det förbjudet att röka inom ett trafikföretags område som är beläget inomhus eller under jord, vilket för övrigt är det "nya" som gjorde rökning på T-banestationer förbjuden när lagen började gälla 1994. Huruvida ett regnskydd är "inomhus" har jag ingen aning om, och jag ser inte heller någon ledtråd i förarbetena. Å andra sidan innehåller ju inte lagen något förbud mot att försöka ge folk dåligt samvete. Om alla tjatar tillräckligt mycket på rökarna så blir de nog förr eller senare lite mer hänsynsfulla oavsett vad som står i lagarna...

[

Harald skrev:Man har aldrig fått röka i tunneltågen

Harald, är du helt säker på det? Jag har läst i en bok om Stockholms tunnelbana att i början så det var det tillåtet att röka i tågen. Tyvärr minns jag inte vilken bok jag läste det i. Förmodligen var det väl så att vissa vagnar var för rökare och andra rökfria. Är det någon som vet hur det var och hur länge det var tillåtet?

Den första tunnelbanan, d.v.s. Södertunneln, trafikerades ju med spårvagnar av äldre modell, alltså sådana där man fick röka på släpvagnens främre plattform. Det är mycket möjligt att det gällde även på tunnelsträckan. I det som vi numera menar med tunnelvagnar, alltså vagnar med littera C, har man aldrig fått röka.

Harald skrev: det som vi numera menar med tunnelvagnar, alltså vagnar med littera C, har man aldrig fått röka.

I boken Stockholm - Under 50 år - Stockholm 100 stationer av Björn Alfredsson, Roland Berndt, Hans Harlén så står det på s. 220

Skulle en 50- eller 60-talets tunnelbaneresenär förflyttas till våra dagars tunnelbana skulle hon eller han överraskats av den puritanska stilen på T-banan.
Ingen ölreklam, ingen som tar sig ett bloss mellan Hötorget och Rådmansgatan. För våra dagars resenärer är det svårt att tänka sig att det var tillåtet att röka på tunnelbanan, inte bara på stationerna utan också ombord på tågen (min kursiv)

Jag blev lite förvånad när jag läste det här och funderade på hur det gick till praktiken. Fanns det särskilda vagnar för rökare och icke-rökare? Enligt Harald så är det fel. Finns det någon här som vet eller minns hur det var på tiden?

Peter H skrev: Finns det någon här som vet eller minns hur det var på tiden?

Ja, bland annat Harald.

//Tony

Björn Ehnberg skrev:

daniel_s skrev:

Björn Ehnberg skrev:Hur det var på Saltsjöbanan och Roslagsbanan (eller Djursholmstågen, som man sade då, där man skymtade dem - grå och fula - från Humlegårdsgatan) vet jag inte.

Det var väl likadant som på alla andra tåg; rökförbudet på Saltsjöbanan infördes när de nya vagnarna kom.

Ja det låter ju sannolikt för SB:s del. Hur är det med den bevarade motorvagn nr. 15, finns det rökkupé där? Likaså måste ju rökförbudet ha införts före vagnutbytet på RB, de gamla vagnarna var ju i bruk nästa 20 år längre än på SB. Hur det var på LB minns jag inte, men rökkupéerna måste ju ha tagits bort senast i samband med ombyggnaderna på 80-talet (rökförbud infördes säkert tidigare än så). Skam till sägandes har jag aldrig varit i Malmköping och känner därför inte till det invändiga utseendet på de där bevarade motor- och manövervagnarna (nr. 16 resp. 34).

Mvh.

Björn

Vad gäller RB tror jag att det var rökförbud inne i vagnarna den korta perioden jag åkte, nämligen 1978 - 1980. Däremot vet jag inte hur det var på de vagnar som faktiskt fanns kvar med yttre plattform. Tror inte det var populärt att man åkte där överhuvudtaget förresten.

Trevliga vagnar, de gamla (inte bara de med plattformar), men livsfarliga, då de inte hade nån dörrbroms utan kunde öppnas i full fart (vilket även en så timid persom som jag ibland gjorde - trots förbud...).

Stefan_Brännström skrev:Vad gäller egentligen för bestämmelser idag, i Göteborgs väntkurer?

Typexemplet är vid regn, när en rökare tar sig friheten att röka inne i kuren. Det innebär att bl.a. astmatiker får väldiga problem, och även folk med en mindre störning i luftrören börjar hosta.

Skall verkligen de som är allergiska behöva ställa sig utanför i pissregnet, eller är det rökaren som är skyldig att stå utanför?

Det vore ju rätt trist om det saknas lagstöd för den pyttelilla rökförbudtexten som sitter i hållplatskurerna.

Jag skulle gärna vilja avdela en liten andel skattepengar till civilsnutar som haffar folk som röker i hållplatskurerna (efter att först ha kört en informationskampanj om att så kommer att ske), och detta givetvis när det är sånt väder att kurerna fyller som störst funktion (d.v.s. skippa kontrollerna när det är >=+20 och strålande solsken)...

Peter H skrev:

Harald skrev: det som vi numera menar med tunnelvagnar, alltså vagnar med littera C, har man aldrig fått röka.

I boken Stockholm - Under 50 år - Stockholm 100 stationer av Björn Alfredsson, Roland Berndt, Hans Harlén så står det på s. 220

Skulle en 50- eller 60-talets tunnelbaneresenär förflyttas till våra dagars tunnelbana skulle hon eller han överraskats av den puritanska stilen på T-banan.
Ingen ölreklam, ingen som tar sig ett bloss mellan Hötorget och Rådmansgatan. För våra dagars resenärer är det svårt att tänka sig att det var tillåtet att röka på tunnelbanan, inte bara på stationerna utan också ombord på tågen (min kursiv)

Jag blev lite förvånad när jag läste det här och funderade på hur det gick till praktiken. Fanns det särskilda vagnar för rökare och icke-rökare? Enligt Harald så är det fel. Finns det någon här som vet eller minns hur det var på tiden?

Bra att Du hittat Din källa, Peter. Jag är osäker på vad författarna kan ha menat, men som jag minns det rökte man inte på t-banan på 50-talet. Jag är född 1951, så mitt minne kan iofs. svikta, dessutom åkte vi mest spårvagn, eftersom vi tyckte det var mycket bättre och trevligare att färdas ovan jord. På spårvagnarna rökte man i alla fall inte, det vet jag med säkerhet. Överhuvud taget rökte man oerhört mycket på 50-talet. Farsan rökte greve Gilbert Hamiltons blandning och morsan John Silver (utan filter).

Mvh.

Björn

M_M skrev:Bra att Du hittat Din källa, Peter. Jag är osäker på vad författarna kan ha menat, men som jag minns det rökte man inte på t-banan på 50-talet. Jag är född 1951, så mitt minne kan iofs. svikta, dessutom åkte vi mest spårvagn, eftersom vi tyckte det var mycket bättre och trevligare att färdas ovan jord. På spårvagnarna rökte man i alla fall inte, det vet jag med säkerhet. Överhuvud taget rökte man oerhört mycket på 50-talet. Farsan rökte greve Gilbert Hamiltons blandning och morsan John Silver (utan filter).

Författarna är stockholmare födda 1933, 1941, och 1952 så de borde minnas hur det var. Jag tyckte det verkade konstigt men det röktes mycket mer på 50-talet. Men jag tycker det verkar mest troligt att det var rökförbud redan från början.
Dagens eko hade reportage 9 augusti 1982 om att rökförbud infördes i tunnelbanan. Men då gällde det på stationerna.
Det var inte totalförbud på spårvagnarna vid den tiden.

Rökning var fortfarande tillåten på främre plattformen på de gamla släpvagnarna.

Stockholm på spåret s 214, där Sture Sabel berättar för Thomas Lange om sin tid som konduktör på 50-talet.

Minnet är en bedräglig vän. Det är numera vetenskapligt belagt att minnen kan vara falska. Olika händelser kan smälta ihop till en. Man kan minnas saker som man har hört som självupplevda. Jag tror att författarna helt enkelt minns fel. Själv är jag född 1945 och inte stockholmare men jag var ofta hos mina morföräldrar i Stockholm. Jag har inget minne av att det röktes i tunneltågen. Det minnet kan förstås också vara fel, så jag får väl understödja det med lite logiskt resonemang. För det första kan man undra varför det skulle vara tillåtet att röka i tunnelvagnarna när det inte var det i spårvagnarna, förutom i ett litet avskilt utrymme i de gamla vagnar som snart skulle slopas. För det andra har jag aldrig någonsin sett några spår efter askkoppar i någon tunnelvagn.

Rökning på lokaltåg i Stockholmsområdet:

När pendeltågstrafik med X1-tåg startade i slutet av 1960-talet dröjde det inte så många år innan det blev totalt rökförbud även på B6-vagnarna. Tidigare hade de ju liksom många andra järnvägsvagnar en avdelning för rökare och en för icke-rökare. I och med rökförbudet kunde även pendeldörren mellan avdelningarna tas bort. Och det var nog ungefär samtidigt som toaletten stängdes alternativt kom att användas som "tjänstekupé" för tågvakten. B6-vagnar som inte var avdelade för SL-trafiken hade kvar askkoppar, mellandörr och toalett under längre tid.

Totalt rökförbud på Roslagsbanan kom nog också omkring 1970. Var det möjligen där man tjänade lite pengar på att sälja ut vagnarnas askkoppar och emaljskyltar med "RÖKARE" till allmänheten?

Rökning på fjärrtåg i Sverige:

För ungefär trettio år sedan började efterfrågan på rökarplatser minska. Även rökare bokade i större utsträckning icke-rökplats, och gick över till en rökavdelning varje gång behov av sådant giftintag uppstod. SJ ändrade då indelningen i en del vagnar, så att endast en mindre avdelning eller några kupéer avdelades för rökare. Ytterligare minskad efterfrågan på rökplatser, och klagomål över att röken letade sig genom dörrar till IR-avdelningar, medförde sedan totalt rökförbud.

Rökförbudet i tunnelbanans biljetthallar och på plattformar under jord tycks numera efterlevas av de flesta resenärer, men när det infördes förekom mycket gnäll, och en del massmedia intog attityden att detta rökförbud var en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheterna. Kanske kommer även busskurs-rökning så småningom att upphöra, men också här tycks en del ha svårt att inse att det inte handlar enbart om rätt till rök utan även om rätt till frihet från rök.

Man kan också lägga en säkerhetsaspekt på rökning i kollektivtrafiken. Fordonsbränder har förekommit pga ej helt släckta fimpar som tappats eller kastats på olämpliga ställen t ex bakom säten av brännbart material. Och vid ett tillfälle stod jag inte så långt från en busskursrökare som dödades när han försökte tända cigarretten; en läckande gasledning hade gjort att gaskoncentrationen i kuren blev tillräckligt hög för att orsaka en kraftig explosion

Harald skrev:Minnet är en bedräglig vän. Det är numera vetenskapligt belagt att minnen kan vara falska. Olika händelser kan smälta ihop till en. Man kan minnas saker som man har hört som självupplevda. Jag tror att författarna helt enkelt minns fel. Själv är jag född 1945 och inte stockholmare men jag var ofta hos mina morföräldrar i Stockholm. Jag har inget minne av att det röktes i tunneltågen. Det minnet kan förstås också vara fel, så jag får väl understödja det med lite logiskt resonemang. För det första kan man undra varför det skulle vara tillåtet att röka i tunnelvagnarna när det inte var det i spårvagnarna, förutom i ett litet avskilt utrymme i de gamla vagnar som snart skulle slopas. För det andra har jag aldrig någonsin sett några spår efter askkoppar i någon tunnelvagn.

Det är alldeles sant det skriver om minnet. Minnet är bra, men kort. Jag har tittat på gamla bilder från t-banan och jag ser ingen som röker i vagnarna och inga askkoppar. När jag läste Jonas inlägg som startade den här tråden så började jag fundera om det fanns någon sanning i det som jag hade läst. Men tydligen så var det fel. Det var rökförbud i tunnelbanevagnarna redan från början 1 oktober 1950. När både du och Björn Ehnberg skriver att det var så, så tror jag på er och jag tycker att ditt logiska resonemang verkar hålla.