Innan du-reformen.

[TS]

Hur var det med formellt tilltal på den tiden? På tyska finns ju Sie, på franska vous, på danska och norska De och så vidare (det senare är väl också ganska sällsynt nu för tiden). Men på svenska var det visst inte riktigt fint ens att säga Ni, har jag hört. Kan någon utveckla detta?

[Tobba]

Förutom att man tilltalade obekanta människor med Ni (som Sie i Tyskland osv.) användes tilltalsordet Ni uppifrån och neråt, dvs chefen sade ni, men själv skulle man tilltala chefen med titel och efternamn, Ingenjör Andersson, Direktör Pettersson, Doktor Lundström osv. Det blev ganska krystat.
Du-reformen i mitten av 60-talet kändes som en befrielse, åtminstone för en gammal stöt som mig.
Många yngre personer i serviceyrken har börjat använda ni igen. Det är säkert inte illa menat, men jag tycker inte om att bli niad.
/Tobba f.39

[Kristofer]

Man skulle naturligtvis i första hand använda titel. Direktören, prostinnan, häradsbetäckaren eller vad personen i fråga hade för titel.
Visste man inte titel var herrn, frun eller fröken att föredra framför Ni.

"Ursäkta, men kan fröken möjligtvis säga vad klockan är?"

[Kantorn]

När min mor var ung var hon med en väninna på ett känt kondis i Salzburg - minns ej namnet dock - ensam dam kunde inte gå dit, då var det "fullsatt". På detta konditori titulerades herrarna "Herr Doktor" om de inte hade glasögon och "Herr Professor" om de hade glasögon, damer titulerades "Gnädige Frau". Lite kuriöst sådär, men samtidigt mycket ålderdomligt, även för den tiden.

berättar "Herr Professor" kantorn

[daniel_s]

Många yngre personer i serviceyrken har börjat använda ni igen. Det är säkert inte illa menat, men jag tycker inte om att bli niad.
/Tobba f.39

Nej, det är verkligen hemskt, och man kan verkligen se hur tanter och farbröder ryggar tillbaka inför ett sådant tilltal. (Undantag finns säkert.) Ännu mer obehagligt tycker jag att det är när någon i min ålder, t ex jag, blir niad. Man vet liksom inte riktigt om förövaren försöker förolämpa en, eller bara har läst fel böcker eller sett för många gamla filmer. (I den mån någon chef eller arbetsledare bestämt att det skall nias så gäller det naturligtvis denne.) Brr!

1979 är jag född om någon undrar.

[Harald]

Det lades också ner mycket möda på att hitta formuleringar som gjorde att man slapp välja tilltalsord. "Önskas det något mera?" "Får det lov att vara lite kaffe?" osv. Ett annat tilltalsord som ibland användes "nedåt" var "han/hon". Om det finns det en rolig historia som handlar att någon kunglig bevistade en dissektion i Uppsala universitets anatomiska teater. Efteråt frågade han studenten som hade utfört dissektionen: "Tycker han inte att det är otäckt?" Svaret blev: "Han tycker ingenting för han är död".

När vi nu är inne på historier så kan vi ju ta den om dalmasen också. I Dalarna var det vanligt att man sade du till alla även före den s.k. dureformen. Dock borde man kanske inte säga du till kungliga personer. Det sägs att en gång när kungens bror var på besök i Dalarna så sade en dalmas till honom: "Här i Dalarna säger vi du till alla utom dig och bror din."

Det var en välsignelse att "du" slog igenom som allmänt tilltalsord. De gamla tiltalsvanorna är inget att sörja. Försöken att återinföra "ni" är enbart löjliga. Det värsta är väl när man får försäljningbrev som inleds "Hej Harald!" och de sedan använder "ni" i texten.

[daniel_s]

Det värsta är väl när man får försäljningbrev som inleds "Hej Harald!" och de sedan använder "ni" i texten.

Ja, särskilt om man inte heter Harald!

[Tobba]

Jag minns en gång på "ni-tiden" när en expedit råkade säga du till kunden före mig, och denne snäste av honom med "Jag är inte du med er!"
Numera känner jag mig frestad att snäsa till med "Jag är inte ni med dig!"

/Gamle grinige Tobba

[TS]

Verkar krångligt...

Jag håller helt med om att det här nya niandet bara är jobbigt, det händer av och till att försäljare och butiksbiträden säger ni till mig, och det gör mig om något mindre benägen att köpa något av dem. Det ger ett lite "halt" och insmickrande intryck tycker jag. Vad som möjligen kunde ha varit en fördel med det är att man hade haft lite bättre känsla för när det var lämpligt med vad utomlands. Fast oftast är det ju ganska klart när man skall säga du och när man ska säga Sie på tyska t. ex.

Kan väl bidra med ytterligare en historia om en rysk dam jag träffade på tåget mellan Sankt Petersburg och Helsingfors för några år sen. Hon kom från Sankt Petersburg men hade bott och jobbat i Helsingfors i tio år, och kunde finska flytande. Och även i Finland är visst niande ganska ovanligt numera, men i Ryssland är det minst lika strikt som i Tyskland och Frankrike. Hur som helst hade hon varit hos doktorn i Helsingfors, och sagt ni till honom. Då tittade doktorn bakåt och undrade vem hon menade mer.

Det var väl Babben Larsson som appropå det nya niandet sade: "Jag vet hur jag ser ut, och jag vill inte bli tilltalad som om jag vore flera personer."

[stockholm79]

Jag har blivit niad en endaste gång i Sverige.
Det var av en konduktör på Roslagsbanan som undrade var jag (eller "vi konungen"??) som var ensam i vagnen skulle stiga av.
Blev så paff att jag hade svårt att svara på frågan.

I Tyskland duar jag alla som duar mig, mina jämnåriga vänner gör också så och oftast så tittar ingen snett. Om någon "erbjuder du" så brukar det normalt alltid betyda i båda riktningarna.
I Lettland däremot är det ofta så att du som ung människa blir duad av lite äldre men ska nia tillbaka. När jag är hos doktorn blir jag ofta duad.
Lite beroende på hur personerna är och hur relationerna är så niar man också ofta sina svärföräldrar.

Tendensiellt så kan jag säga att båda länderna går mer åt du-hållet.
Främst så beror det nog på medierna, i nöjesprogram blir man normalt alltid duad.
Även "evigt ung-kulturen" bidrar nog också till det, man vill känna sig ung och social och då är du närmare.
För 20-30 år sedan skulle man säkert inte dua sina kollegor som man gör idag.
Är det någon "utifrån" (kund eller från nån annan avdelning) är dock fortfarande ni standard.

/or (79:a)

[daniel_s]

Det var väl Babben Larsson som appropå det nya niandet sade: "Jag vet hur jag ser ut, och jag vill inte bli tilltalad som om jag vore flera personer."

Vilket för övrigt, troligen genom tankefel, förekommer även i skrift, exempelvis Välkomna (skall vara Välkommen).

[NerdBoy]

NerdBoy: Hej, jag skulle vilja ha en McFeast-meny.
Tjejen: Och vad vill ni ha att dricka?
NerdBoy: Nej, alltså, det är bara jag som ska ha.
Tjejen: Ja, och vad vill ni dricka?
NerdBoy: Jag är INTE här med någon annan. Jag ska bara han EN meny.
Tjejen (förbryllat): Nähä, jaha, och vad vill ni dricka?
NerdBoy: Jag är här ensam. Jag är bara EN person.
Tjejen (irriterat): Ja, och vad vill ni ha att dricka? Vi har Cola, Fanta...
NerdBoy: Cola blir bra.

[NerdBoy]

Ett par andra varianter jag har försökt med är att ni:a tillbaka, kalla personen för fröken eller unge herrn och att benämna mig själv som "vi". Gemensamt för alla varianter är att personen framför mig uppenbarligen inte har förstått piken alls.

[bruse]

De som niar gör ju inte det för att vara elaka. De gör det i respekt för er som person. Varför inte ta det, och vara glad att de försöker vara trevliga? Låter lite bittert och otacksamt att gnälla över att folk vill vara artiga? Hade det varit bättre om de sa "öh dö du där ö bha"?

[Per Lind]

Precis som Bruse skriver, man säger Ni (liksom man skriver så) av respekt till den andra men idag används niandet så oansvarslöst att det oftast blir fel. Lite av fel språk i fel miljö.
Lika fel blir Duandet i vissa fall, särskilt i telefonförsäljarfall.
En försäljare har kollat vad jag heter och ringer upp och påbörjar samtalet som om vi hade känt varandra sedan tidernas begynnelse.
Engelskan har sitt "you" som betyder både Du som Ni varvid sammanhanget styr betydelsen.
-Per

[TS]

De som niar gör ju inte det för att vara elaka. De gör det i respekt för er som person. Varför inte ta det, och vara glad att de försöker vara trevliga? Låter lite bittert och otacksamt att gnälla över att folk vill vara artiga? Hade det varit bättre om de sa "öh dö du där ö bha"?

Det är ju säkert sant att folk som niar inte menar det som en förolämpning (problemet är bara att det ju faktiskt kan tolkas så), och jag är inte heller spydig tillbaka mot folk som gör det om jag inte uppfattar det just som ironiskt/förolämpande. Men för att ta ett rent personligt exempel till skulle jag tro att en försäljare som niar mig minskar sina chanser att få nånting sålt. Det är oftast yngre människor i serviceyrken -- min egen generation för övrigt, men jag vet inte var de har fått det ifrån --som niar, och vem vet, det kanske är början på en trend mot mer utbrett niande.

Något ord som engelskans you hade ju varit det allra mest praktiska. Men you är ju den gamla pluralformen som till slut blev så allmänt använd att singular -- thou -- försvann. Vill vi ha en sån utveckling borde vi alltså börja säga ni till alla.

[Kantorn]

De som niar gör ju inte det för att vara elaka. De gör det i respekt för er som person. Varför inte ta det, och vara glad att de försöker vara trevliga? Låter lite bittert och otacksamt att gnälla över att folk vill vara artiga? Hade det varit bättre om de sa "öh dö du där ö bha"?

Det är ju säkert sant att folk som niar inte menar det som en förolämpning (problemet är bara att det ju faktiskt kan tolkas så), och jag är inte heller spydig tillbaka mot folk som gör det om jag inte uppfattar det just som ironiskt/förolämpande. Men för att ta ett rent personligt exempel till skulle jag tro att en försäljare som niar mig minskar sina chanser att få nånting sålt. Det är oftast yngre människor i serviceyrken -- min egen generation för övrigt, men jag vet inte var de har fått det ifrån --som niar, och vem vet, det kanske är början på en trend mot mer utbrett niande.

Något ord som engelskans you hade ju varit det allra mest praktiska. Men you är ju den gamla pluralformen som till slut blev så allmänt använd att singular -- thou -- försvann. Vill vi ha en sån utveckling borde vi alltså börja säga ni till alla.

Men jag trodde att thou - thee - thy var högtidligare än you - you - your. Men jag kan ju ha fel.

I Dalarna - förr i tiden - var man inte så noga. Där var man Du med alla. En dalkarl kom i samspråk med självaste kungen och förklarade saken sålunda för Hans Majestät: "Här i Dalarna säger vi du till alla utom dig och bror din".

[Harald]

Men jag trodde att thou - thee - thy var högtidligare än you - you - your. Men jag kan ju ha fel.

Det upplevs väl som högtidligare för att det är ålderdomligt. F.ö. är väl "du" högtidligare än "ni". Gud tilltalas ju med "Du". Att nia Gud skulle väl närmast betraktas som hädelse.

En dalkarl kom i samspråk med självaste kungen och förklarade saken sålunda för Hans Majestät: "Här i Dalarna säger vi du till alla utom dig och bror din".

Hrm. Vi har hört den förut.

[Kantorn]

Men jag trodde att thou - thee - thy var högtidligare än you - you - your. Men jag kan ju ha fel.

Det upplevs väl som högtidligare för att det är ålderdomligt. F.ö. är väl "du" högtidligare än "ni". Gud tilltalas ju med "Du". Att nia Gud skulle väl närmast betraktas som hädelse.

En dalkarl kom i samspråk med självaste kungen och förklarade saken sålunda för Hans Majestät: "Här i Dalarna säger vi du till alla utom dig och bror din".

Hrm. Vi har hört den förut.

Ooops Jag läste den igår i en bok jag har, har inte läst den i ditt inlägg. Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa!

[Harald]

Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa!

Ego te absolvo.