Helsingfors 21.7.2003 kl 17.00
Postat: söndag 27 juli 2003 12:59
Jag hade just stigit in i bussen och satt mig när på bänken på väg hem. Chauffören kom till bussen och satt ner sig vid ratten. Jag hörde att det kom en polisbil med sirenerna på, ned för Skillnadsgatan för att fortsätta mot Mannerheimvägen. Att det kommer ner en polisbil där är egentligen inte konstigt för att Lilla Robertsgatans polisstation ligger där i närheten. Jag tittade nu sådär allmänt vart polisbilen fortsatte, när jag statt på min bänk. Då märkte jag att där var nåt på tok längre norrut med Mannerheimvägen. På de norrgående körbanorna står två turistbussar i bredd med nödblinkarna och backljuset påslagna. Då tände det att nu är där någåt skumt i trafiken, och med min nyfikenhet störtade jag ut ur bussen i sista sekunden före chaffören var på väg.
Gick raskt mot Stockmanns hörn. När jag hade kommit över trafikljusen vid Norra Esplanaden insåg jag att nu är inte allting rätt med spåvagnen framför mig. Den var liksom i fel vinkel...... Det var mycket folk framför mig så jag tänkte att jag kommer snabbare framåt om jag går med Studethusets hållplats. Börjar förstår att det har hänt en spårvagns olycka. Det kommer mera och mera ambulanser och brandbilar. Jag ser att spårvagnen har rammat in Stockmanns vägg. Jag tar fram min kamera, och börjar ta bilder. En äldre dam bredvid mig börjar prata med mig. Hon undrar varför jag tar bilder. Jag förklarar åt henne att jag har spårvagnar som min hobby, och att det inte är varje dag som sånt här händer (vilket ju förstås är mycket bra). Sen började man förstå att här kan ha varit liv på spel åxå. Damen berättade att vagnen kom med fart och vinglande. Vi fortsatte vårt samtal lite vidare tills jag började gå vidare. Tog mera bilder. Man var ju förstås inte ensam på händelse platsen så det var lite svårt att ta vettiga bilder.
Jag gick runt händelse platsen och träffade den ena bekanta efter den andra. Det kom mera folk till platsen, en del frågade vad som har hänt och om det har varit några skadade/avlidna. Man hade ju förstått ganska fort att det hade blivit en motorcyklist under spårvagnen och att denne har avlidigt. Vi började förstås spekulera med de andra bekanta vad som kunde ha varit orsaken till det hela och hur det har gått till. Vi tittade på utspårningspåren och den refuge vagnen har åkt över och upp på trottoaren, in iväggen.
Jag blev länge å tittade på olyksplatsen och ibland kändes det som om inget händer... Polisen gjorde väl sina undersökningar. Till sist började dom bogsera och räta ut vagnen, för att sen få den tillbaka på sina spår igen. Sakta men säkert gick det. Vagnen hade vid leden böjt sig mera än tillåtet, så det var lite "knut" på det hela. Efter mycket arbete hade vagnen fåtts på rätt spår igen! Servicegubbarna och brandmännen tog bort fönster och luckor från vagnen som var i fara att trilla av på färden. Till sist kom vagn 86 norrifrån med en ung kvinnligförare (helt snygg...). Hon steg ut ur sin vagn och gick till framför varande vagnen och tittade framifrån på den och sade: "Luftkonditioneringen tycks fungnera!" (ungefär) Vindrutan hade ju rammlat ut! Chauffören tog det hela lungt och satte sig vid 88 spakar, för att via mobiltelefonen förklara åt servicemannen i vagn 86 hur han skall köra. Sen bar resan framåt mot den kurvan som 88 skulle från början ha kört med, och det gick utan större problem. I andra kurvan, vid "Stockans klocka" hade leden en hel del höga metalliska ljud å smällar och brak, men resan fortsatte mot Vallgårdshallen och efter en halv timme annlände de för att köra in på spår 8.
Tyvärr har jag inte digitaliserat mig ännu så några bilder har jag inte fått ut ur kameran ännu.
Mvh: Henrik E-E
Gick raskt mot Stockmanns hörn. När jag hade kommit över trafikljusen vid Norra Esplanaden insåg jag att nu är inte allting rätt med spåvagnen framför mig. Den var liksom i fel vinkel...... Det var mycket folk framför mig så jag tänkte att jag kommer snabbare framåt om jag går med Studethusets hållplats. Börjar förstår att det har hänt en spårvagns olycka. Det kommer mera och mera ambulanser och brandbilar. Jag ser att spårvagnen har rammat in Stockmanns vägg. Jag tar fram min kamera, och börjar ta bilder. En äldre dam bredvid mig börjar prata med mig. Hon undrar varför jag tar bilder. Jag förklarar åt henne att jag har spårvagnar som min hobby, och att det inte är varje dag som sånt här händer (vilket ju förstås är mycket bra). Sen började man förstå att här kan ha varit liv på spel åxå. Damen berättade att vagnen kom med fart och vinglande. Vi fortsatte vårt samtal lite vidare tills jag började gå vidare. Tog mera bilder. Man var ju förstås inte ensam på händelse platsen så det var lite svårt att ta vettiga bilder.
Jag gick runt händelse platsen och träffade den ena bekanta efter den andra. Det kom mera folk till platsen, en del frågade vad som har hänt och om det har varit några skadade/avlidna. Man hade ju förstått ganska fort att det hade blivit en motorcyklist under spårvagnen och att denne har avlidigt. Vi började förstås spekulera med de andra bekanta vad som kunde ha varit orsaken till det hela och hur det har gått till. Vi tittade på utspårningspåren och den refuge vagnen har åkt över och upp på trottoaren, in iväggen.
Jag blev länge å tittade på olyksplatsen och ibland kändes det som om inget händer... Polisen gjorde väl sina undersökningar. Till sist började dom bogsera och räta ut vagnen, för att sen få den tillbaka på sina spår igen. Sakta men säkert gick det. Vagnen hade vid leden böjt sig mera än tillåtet, så det var lite "knut" på det hela. Efter mycket arbete hade vagnen fåtts på rätt spår igen! Servicegubbarna och brandmännen tog bort fönster och luckor från vagnen som var i fara att trilla av på färden. Till sist kom vagn 86 norrifrån med en ung kvinnligförare (helt snygg...). Hon steg ut ur sin vagn och gick till framför varande vagnen och tittade framifrån på den och sade: "Luftkonditioneringen tycks fungnera!" (ungefär) Vindrutan hade ju rammlat ut! Chauffören tog det hela lungt och satte sig vid 88 spakar, för att via mobiltelefonen förklara åt servicemannen i vagn 86 hur han skall köra. Sen bar resan framåt mot den kurvan som 88 skulle från början ha kört med, och det gick utan större problem. I andra kurvan, vid "Stockans klocka" hade leden en hel del höga metalliska ljud å smällar och brak, men resan fortsatte mot Vallgårdshallen och efter en halv timme annlände de för att köra in på spår 8.
Tyvärr har jag inte digitaliserat mig ännu så några bilder har jag inte fått ut ur kameran ännu.
Mvh: Henrik E-E