Forum - Spårvägssällskapet.se

Vilken plats sitter du helst på i bussen och varför?

Själv gillar jag att sitta till höger precis bakom mittdörren (i en kortbuss), för där tycker jag att man har bra utsikt. Självklart ser man bra åt höger, men även åt vänster eftersom det inte är några säten vid barnvagnsplatsen.

sitter längst fram på vagnar som har säte där. är det nån vagn som inte har säte där så sitter jag oftast adra raden bakom första pardörren, på omnicity iaf, eller står och pratar hos föraren om jag åker hos Hornsberg, så jag känner dom flesta

1. Helst på sådan plats där mina knän ej kläms mot framförvarande ryggstöd.

2. Helst ej direkt bredvid någon medtrafikant så långt som det går.




Det vill säga, om man bortser från punkt 2 ovan vilken man inte kan alltid kan göra mycket åt i rusningstrafik, så är dessa platser rätt OK i de vanligast förekommande bussmodellerna mellan Tyresö och centrala Stockholm:

*Sätena där fötterna är på hjulhusen. Benen kommer högre upp och knäna kommer i bättre läge.

*Sätena precis bakom bussledet. Ingen ryggstöd framför som är till irritation.

*Främre sätena i bussledet. Ingen som kan sätta sig omedelbart bredvid en samt rätt gott om benutrymme. Nackdelen är att man ser knappt någonting ut samt stoppknappen är i flera bussmodeller inte lättillgänglig.



Ibland har man inte överdrivet mycket att välja på dock så då blir det leka origami med benen för att överhuvudtaget få plats.

Det första jag gör när jag stiger ombord på en buss är att jag söker av bussen efter fönsterplatser där jag inte har en fönsterstolpe i synfältet. Jag har en fixering vid att kunna se ut och blir mycket irriterad när jag sitter vid en stolpe. Till viss del har det att göra med att jag har ganska lätt för att bli åksjuk. Jag sitter dessutom så högt upp som möjligt, gärna ovanpå ett av de bakre hjulhusen (om utsikten inte skyms av stolpar, vill säga).

Finns inte min typ av plats så sitter jag någon annan stans. En lokalbussresa varar ju sällan mer än 20 minuter så egentligen är det inget problem att jag inte får rätt fönsterplats.

Anders

Ett väntat svar kanske?

Bakom ratten såklart, gillar inte att åka buss när någon annan kör.

Ett väntat svar kanske?

Bakom ratten såklart, gillar inte att åka buss när någon annan kör.

Oftast när jag åker buss är det mellan hemmet och jobbet och eftersom det är mitt på linjen så finns det sällan några sittplatser lediga. Jag föredrar att stå och hänga på ledstången som är i "dragspelet".

Baklängesplatserna efter framhjulhusen (på kortrödingar) iallafall om fönsterplatsen är ledig. Annars vilken som, men helst någerlunda utsikt så igenimmade och överleriga rutor går bort.

På blåbussar, eftersom jag med mina skyhöga 1,70 är klart längre än mallpersonen, brukar det bli barnvagnsbänken, fyrgrupperna, eller stå.

Jag hoppas intresseklubben arkiverar denna tråd?

Eftersom jag är lång och tjock så lägger jag gärna beslag på barnvagnsplatsen. Där kan man sträcka ut benen och vräka ut sig ordentligt utan att nån blir lidande. Naturligtvis så får man flytta på sig om det kommer nån som behöver den bättre.

Men allra helst bakom ratten så klart.

dastrike skrev:Helst på sådan plats där mina knän ej kläms mot framförvarande ryggstöd.

Instämmer. När jag har möjlighet att ockupera två säten brukar jag sitta lite snett över båda så jag slipper veckla ihop benen så mycket.

dastrike skrev:Sätena där fötterna är på hjulhusen. Benen kommer högre upp och knäna kommer i bättre läge.

Jaså, intressant. Själv tycker jag att jag blir ännu mer hopvikt där.

dastrike skrev:Sätena precis bakom bussledet. Ingen ryggstöd framför som är till irritation.

Det håller jag verkligen med om. Där gillar jag att sitta i ledbussar.

Jag sätter mig helst där det finns ledig plats

Platsen precis bakom entrédörren (ja jag vet, det heter inte så) är en favorit. Men jag flyttar mig om det kommer en behövande.

Jag gillade det kluddet som fanns på en skylt när jag var liten.

Det stod

Denna plats är främst avsedd för rörelsehindrade personer

men de fyra sista orden var överstrukna.

Snacke skrev:...

dastrike skrev:Sätena där fötterna är på hjulhusen. Benen kommer högre upp och knäna kommer i bättre läge.

Jaså, intressant. Själv tycker jag att jag blir ännu mer hopvikt där.
...

Ja, man blir mer hopvikt, men jag tycker ändå att det inte är obekvämt, åtminstone bra mindre obekvämt än att klämma knäna mot ryggstöd.

Sitter helst längst bak.

Sätter mig helst längt fram, där "handikapplatsen" fanns förr. Det är väl (en av) bussens farligaste passagerarplats?

Annars helst över bakhjulen på höger sida! Då sitter man högt och ser över alla andra och kan se ut genom frontrutan!

En av de allra sämsta plattsena i vissa blåbussar är inersta platsen precis bakom mittdörrarna! Där är en plexiglasskiva som antagligen skall hindra att man sätter krokben för avstigande! Den sitter bara någon decimeter (ungefär!) framför sätet! Man måste ha smala ben och korta överben om man skall sitta bekvämt där! passar barn upp till ca 4 år skulle jag tro!

LÅ1 skrev:En av de allra sämsta plattsena i vissa blåbussar är inersta platsen precis bakom mittdörrarna! Där är en plexiglasskiva som antagligen skall hindra att man sätter krokben för avstigande! Den sitter bara någon decimeter (ungefär!) framför sätet! Man måste ha smala ben och korta överben om man skall sitta bekvämt där! passar barn upp till ca 4 år skulle jag tro!

Oftast är det bara den som är ledig!

Brukar sitta näst längst bak, men har börjat undvika detta, då det brukar sitta stökiga/högljudda typer längst bak, oftast med dålig hiphopmusik spelandes ur sina mobilhögtalare...
Föredrar platsen precis bakom mittdörrarna. Bra sikt.

x

Johan Eriksson skrev:En tillhörande reflektion i jämförelsen buss/spårvagn är att på bussen sätter jag mig delvis längst bak för att slippa det tröga biljettsystemet hos SL med bara ingång fram (trots löfte om motsatsen), slippa tröga passagerare som verkar tro att det här är vår privata utflyktsbuss och därför kan man söla hur mycket som helst istället för att snarast "gå längre bak i vagnen", men på en modern spårvagn där alla går in och ut genom alla dörrar och där alla säten har samma höjd känns det redan rymligare och individualismen/egot försvinner, jag kan sitta varsomhelst, delvis därför att resan som så är mindre av "ett projekt" att använda och man känner sig mer jämbördigt välkommen att sitta varsomhelst! -Känner ni igen detta fenomen?

Nej, egentligen inte. Jag tror att du sublimerar lite här, du kan ju vända i princip vad som helst till spårvagnens fördel

Till världens bästa spårvagn utnämner jag SL79 i Oslo, tills någon kommer med något bättre. Alla andra spårvagnar som jag har åkt med är sämre i komforthänseende; tyvärr är det ofta sämre ju modernare vagnen är! Därför ställer jag mig avvaktande inför teorin att allting blir bättre i en modern spårvagn.

Vad biljettsystemet har med saken att göra förstår jag inte heller, det går väl att gå in genom alla dörrar på en buss lika väl som på en modern spårvagn. Men nu vill inte SL att vi ska göra det, vilket inte är bussens fel. Vem har förresten lovat att man skulle få kliva på överallt på bussarna?

Ibland undrar jag om inte ni spårvägsromantiker romantiserar lite väl mycket. Du målar upp spårvägen som något som alldeles av sig själv förvandlar Stockholm till en världsstad, där alla är så kosmopolitiska att det står en upp i halsen: Vad menar du egentligen med att resan blir mindre av ett projekt? Det är nog sant att spårvägen kräver en mer genomtänkt utrymmesdisposition och att man därför kan räkna med en mer förutsägbar tidtabellshållning, fast i din dröm går väl spårvagnarna så ofta att man ändå inte behöver någon tidtabell. Så är det ju å andra sidan med blåbussarna idag också, och även de har en förutsägbar tidtabellshållning (man vet redan från början att resan kommer att ta alldeles för lång tid). Så den enda skillnaden blir egentligen att spårvagnen går fortare. Jag får inte ihop det där...

x

Jag sitter oftast på kartläsarplatsen. Jag lider av åksjuka och klarar oftast resan bättre om jag ser pott-hålen och dylikt innan bussen gör ett kast runt dom.

Som lite anekdot kan jag nämna att det är tack vare detta som jag fick buss, och lokaltrafiksintresset. Eftersom jag försökte sitta så långt fram som det gick så hände det ibland att vissa förare började snacka med en. Det ena ledde till det andra.

Bussar med lågentré så är någon av platserna precis bakom bakdörren än bra kandidat om man vill se ut.

Vid mitt Göteborgsbesök så åkte jag spårvagn på dom flesta sätt man kunde. Ja alltså jag höll mig invändigt. Fanns det plats längst fram satt jag mig där för att hitta nya fotoplatser med mera.

Skulle jag dock medfölja vagnen bara en kortare sträcka så tog man första bästa plats. Åker man pedaltåg så kunde man stå nära förardörren i den bakre vagnen för då kunde man läsa av hastighetsmätaren...
I pedaltåg försökte jag också sitta så nära förardörrarna som det gick även om bakre vagnen nyttjades för då slapp jag öppna dörren själv.

Vid någon tillfälle reste jag även stående längst bak i tex en M31.

Åter till bussarna nu. När jag i Götet åkte med linje 40 och 173 osv satt jag längst fram även för att kunna se hur området och miljöerna ser ut osv.
Men när jag åkte linje 73 som blev min hemmalinje så visste jag efter flertal reser hur det såg ut. Hamnade jag på en 73 som gick rätt väg så man kom till sin hållplats direkt utan att passera GÅ så tyckte jag om och stå i leden och luta. Vi pratar MAN nu.

Känner man föraren blir det att hålla sig så nära denne som man kan. Helst direkt bakom framdörren där benutrymmet är bra.
B9S: Längst bak, så långt bort från den där "spisen" som för en massa oliv.
Scania-led, samt kortvagn med bakmotor: Långt fram så det blir tyst och bekvämt.

Men oftast blir det ju bakom ratten...