Johan Eriksson skrev:I NT, som ju på senare tid fört en notorisk kamp mot en spårvägsutbyggnad till Navestad,
Varför är NT kritisk till denna (eller flera?) utbyggnad(er)?
Min personliga uppfattning är att NT inte vill ha någon utbyggnad. För att motivera sitt ställningstagande letar tidningen (eller snarare dess skribenter) upp argument som talar för deras ståndpunkt.
Som de flesta andra kommuner i Sveriges land har Norrköping en minst sagt svag ekonomisk utveckling. Den borgerliga oppositionen hävdar att kommunens ekonomi inte tål några "extravaganta utsvävningar" för tillfället, och till den kören sällar sig också NT. Argumentet är minst lika hjärndött som många av de argument som framförs i EMU-kampanjen (både förespråkarna och motståndarna har sina hjärndöda inlägg).
För några månader sedan hade man från NT:s sida letat upp en av kommunens politiska lekmannarevisorer. Vederbörandes argumentation fick mig att börja undra hur i hela världen han (för det var en han) kunnat bli förtroendevald som revisor. Med sin argumenation visade han tydligt att han inte begriper ett spår av vare sig företagsekonomi eller kommunalekonomi.
Argumentet går i stort sett ut på att kommunen inte kan bygga ut spårvägen (just nu lägger en del till) eftersom man inte kan hosta upp slantarna i kontanter. (Nu raljerar jag lite...) Det man har missat är uppenbarligen att en spårvägsutbyggnad ytterst sällan betalas kontant. Jag är helt övertygad om att NT måste känna till detta basala faktum, men för att bygga under sin ståndpunkt för man medborgarna bakom ljuset.
Jag är inte dummare än att jag inser att sossarnas senaste bokslut till stor del redovisar låtsassiffror i den meningen att man genom sluga bokslutstransaktioner lyckats trolla bort ett underskott på närmare 100 miljoner. Prognosen för innevarande år verkar inte särskilt mycket muntrare. Underskottet verkar landa någonstans i trakterna kring 100 miljoner även i år. Det är framför allt försörjningsstödsnämndens kostnader som brakar i väg. (Jag är särskilt förtjust i den mycket sosseinspirerade beteckningen försörjningsstödsnämnd.)
Jag inser alltså fuller väl att kommunen inte har råd att bygga ut spårvägen just nu. Slutsatsen förutsätter dock fem dolda antaganden:
1. Kostnaden för hela utbyggnaden ska finansieras i ett enda års driftsbudget.
2. Kommunen ska helt ensam bära hela utbyggnadskostnaden på 100 miljoner och dessutom kostnaden för nyinköp av spårvagnar på minst 100 miljoner.
3. Driftskostnaden för trafiken blir högre med spårvagn än med buss.
4. Den nuvarande trenden med ständigt fallande andel för kollektivtrafiken kommer att hålla i sig även om spårvägen byggs ut.
5. Det finns viktigare trafiksatsningar för kommunen, som t.ex. utbyggd Söderled, Österled, Norrled, E22, E4, Kungsgata och promenader bara för att ta ett axplock.
Låt oss nu smula sönder de fem antagandena:
1. Enligt grundläggande företagsekonomisk teori (och för övrgit också allmänt vedertagen praxis) ska en större investering fördelas över investeringens ekonomiska livslängd. Vi får väl betrakta en spårvägsutbyggnad som en större investering och därmed ska kostnaden för den fördelas över hela livslängden på 40 år. Det gör att investeringskostnaden ett enskilt år stannar vid några enstaka miljoner.
2. Kommunen har nästintill blivit lovad minst hälften i statsbidrag vid en utbyggnad. Är man lite smart från politiskt håll kan man säkert få lite pengar från länet också. Den återstående investeringskostnaden blir då inte 100 miljoner, utan 50 miljoner.
3. Oavsett hur man räknar blir det lägre driftskostnaden med spårvagn i stället för buss till Navestad. Restiden minstkar med över en tredjedel och personalkostnaderna med lika mycket. Elenergi är billigare än diesel, och en spårvagn förbrukar dessutom avsevärt mycket mindre energi per kilometer än en buss. Slitage på räls och bana ingår i annuiteten för investeringen. Hur mycket redovisar man i kostnad för det slitage bussarna åsamkar gatorna? Inte en krona!
4. Inte i något enda fall har resandeandelen sjunkit när man gått över från buss till spårvagn. Tvärtom talar all internationell erfaranhet för att resandet ökar kraftigt när spårväg införs. I sin tur leder det till högre intäkter. Visserligen blir inte kostnaderna lägre för det, men skillnaden mellan intäkter och kostnader minskar ju.
5. Vad som menas med angelägna trafikprojekt måste väl anses variera från person till person. Jag tycker ju det är bättre att kommunen satsar 50 miljoner på fyra kilometer ny spårväg som kommer alla kommuninvånare till dels (åtminstone indirekt) än att satsa hundratalsmiljoner kronor för den halva av befolkningen som har tillgång till egen bil. Andra kan förstås göra andra prioriteringar.
Alltså: kommunen har råd att bygga ut spårvägen.
Det kvarstår egentligen bara ett besvärligt problem, och det är av psykologisk natur. Det kan vara svårt att motivera satsningar på kollektivtrafiken för 50 miljoner när man samtidigt lägger ner skolor och dagcentraler för äldre. Det är dock inte samma pengar det handlar om. Och man kan tydligen gladeligen vräka ut mångdubbelt så mycket på investeringar i vägnätet.
Opinionen i Norrköping är också mycket listigare än NT tror. De flesta är för en spårvägsutbyggnad.
skulle bli roligt o se folk som står vid hållplatsen med badkläder rena Florida 
