Gullplutten slår hastighetsrekord
Postat: onsdag 11 oktober 2006 18:12
Mer sånt här ville Sparkfor ha. Håll till godo!
I den tidigare publicerade drapan om att hämta ett trasigt lok nämnde jag att Gullplutten belagts med ett partiellt nyttjandeförbud av Arbetsmiljöinspektionen. Bland de synpunkter som fanns kring Gullplutten var att loket saknade hastighetsmätare. Hur visste vi att loket inte kördes fortare än de 15 km/h som är tillåtet inom depåområde? Lokets konstruktionsmässiga största hastighet angavs ju till 20 km/h. Argument som att â€försök själv att köra fortare än 15 km/h på den här bangården så får du se†bet inte på vare sig inspektören från Arbetsmiljöverket eller på inspektören från JVS, som också var närvarande. Att förse Gullplutten med en hastighetsmätare blev ett krav.
Efter mycket funderande på hur det skulle gå till lyckades några fordonsingenjörer hos Tågia få till en lösning som borde fungera. När det var dags för test kom en av hjärnorna bakom lösningen till mig och frågade om jag ville vara med på funktionstestet av lösningen. Jag var inte svår att övertyga, jag slet åt mig min varningsväst och rusade ner i verkstan.
Tanken var att bogsera Gullplutten med en tunnelvagn längs spår 0, provspåret, och jämföra värdena på tunnelvagnens hastighetsmätare med Gullpluttens. Alltså körde vi ut Gullplutten ur lokverkstan och kopplade den till B-änden på C13H 1204. Sedan bar det iväg genom bangården mot provspåret med 1204 dragande. Jag åkte ombord på Gullplutten och kan väl ärligt säga att skumpigare resa har jag inte varit med om. Föraren på 1204 tittade illmarigt bakåt på mig och sedan bar det av genom bangården i 14 km/h med Gullplutten hoppande, skakande och slängande efter. Jag var helt övertygad om att Gullplutten skulle lämna spåret och fick hålla i mig allt vad jag kunde med bägge händerna.
Väl ute på spår 0 körde vi några vändor fram och tillbaka och kunde konstatera att avvikelsen mellan hastighetsmätarna låg runt 1 km/h. Som avslutning bestämde vi att köra fortare än Gullpluttens tillåtna 20 km/h. Alltså bryter föraren på 1204 plomberingen på ATPn och sätter iväg längs spår 0 på körläge 2. Gullplutten far som en vante efter tunnelvagnen och ungefär när vi passerar 30 km/h slutar hastighetsmätaren plötsligt att fungera, den faller till 0. Här är det läge att avbryta provet och köra in Gullplutten i lokverkstan. När vi backar tillbaka längs spår 0 drar föraren på 1204, efter att åter illmarigt tittat på mig, på ordentligt och jag inser att Gullplutten inte har gångegenskaper för att skjutas av en tunnelvagn i så där 30-35 km/h ens på rakspår. Loket slänger än åt det ena, än åt det andra hållet och jag håller åter i mig all vad jag kan. Det blir åter en lätt hårresande upplevelse.
Väl inne i lokverkstan konstaterades att kabeln till hastighetsgivaren skakat loss. Efter den resan var jag inte ett dugg överraskad över det beskedet.
Provet kunde i alla fall avslutas som godkänt och tämligen omskakad återvände jag till mitt skrivbord, en unik upplevelse rikare. Jag är en av två personer som åkt fortare än 30 km/h med Gullplutten.
Upplevt och skrivet av
Lars Stegenius
I den tidigare publicerade drapan om att hämta ett trasigt lok nämnde jag att Gullplutten belagts med ett partiellt nyttjandeförbud av Arbetsmiljöinspektionen. Bland de synpunkter som fanns kring Gullplutten var att loket saknade hastighetsmätare. Hur visste vi att loket inte kördes fortare än de 15 km/h som är tillåtet inom depåområde? Lokets konstruktionsmässiga största hastighet angavs ju till 20 km/h. Argument som att â€försök själv att köra fortare än 15 km/h på den här bangården så får du se†bet inte på vare sig inspektören från Arbetsmiljöverket eller på inspektören från JVS, som också var närvarande. Att förse Gullplutten med en hastighetsmätare blev ett krav.
Efter mycket funderande på hur det skulle gå till lyckades några fordonsingenjörer hos Tågia få till en lösning som borde fungera. När det var dags för test kom en av hjärnorna bakom lösningen till mig och frågade om jag ville vara med på funktionstestet av lösningen. Jag var inte svår att övertyga, jag slet åt mig min varningsväst och rusade ner i verkstan.
Tanken var att bogsera Gullplutten med en tunnelvagn längs spår 0, provspåret, och jämföra värdena på tunnelvagnens hastighetsmätare med Gullpluttens. Alltså körde vi ut Gullplutten ur lokverkstan och kopplade den till B-änden på C13H 1204. Sedan bar det iväg genom bangården mot provspåret med 1204 dragande. Jag åkte ombord på Gullplutten och kan väl ärligt säga att skumpigare resa har jag inte varit med om. Föraren på 1204 tittade illmarigt bakåt på mig och sedan bar det av genom bangården i 14 km/h med Gullplutten hoppande, skakande och slängande efter. Jag var helt övertygad om att Gullplutten skulle lämna spåret och fick hålla i mig allt vad jag kunde med bägge händerna.
Väl ute på spår 0 körde vi några vändor fram och tillbaka och kunde konstatera att avvikelsen mellan hastighetsmätarna låg runt 1 km/h. Som avslutning bestämde vi att köra fortare än Gullpluttens tillåtna 20 km/h. Alltså bryter föraren på 1204 plomberingen på ATPn och sätter iväg längs spår 0 på körläge 2. Gullplutten far som en vante efter tunnelvagnen och ungefär när vi passerar 30 km/h slutar hastighetsmätaren plötsligt att fungera, den faller till 0. Här är det läge att avbryta provet och köra in Gullplutten i lokverkstan. När vi backar tillbaka längs spår 0 drar föraren på 1204, efter att åter illmarigt tittat på mig, på ordentligt och jag inser att Gullplutten inte har gångegenskaper för att skjutas av en tunnelvagn i så där 30-35 km/h ens på rakspår. Loket slänger än åt det ena, än åt det andra hållet och jag håller åter i mig all vad jag kan. Det blir åter en lätt hårresande upplevelse.
Väl inne i lokverkstan konstaterades att kabeln till hastighetsgivaren skakat loss. Efter den resan var jag inte ett dugg överraskad över det beskedet.
Provet kunde i alla fall avslutas som godkänt och tämligen omskakad återvände jag till mitt skrivbord, en unik upplevelse rikare. Jag är en av två personer som åkt fortare än 30 km/h med Gullplutten.
Upplevt och skrivet av
Lars Stegenius