Historien om C2 2182...
Postat: torsdag 16 januari 2003 18:08
Historien om C2 nr 2182 – tunnelbanans äldsta vagn
Tillverkad 1953 av ASEA (Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget) i Västerås och ASJ (Allmänna Svenska Järnvägsverkstäderna) i Linköping. Den sattes i trafik samma år på norra delen av den då nyöppnade gröna linjen mellan Hötorget - Vällingby. Mestadels trafikerade 2182 tunnelbana 1, men ingick även senare periodvis i tåg på tunnelbana 2. (Som kuriosum kan nämnas att denna vagn ingick i ett C12/C13-tåg som några dagar trafikerade tunnelbana 3 under 1990-talet.)
Revisioner 1960- / 70-tal
Vagnen gick i stort sett i oförändrat skick under 1950- / och 60-talen. 60-talsrevisionen innebar att interiörens ljusgula väggpartier nu målades i en något ljusare beige-grå ton. Utvändigt blev det tidigare silverfärgade taket gråmålat. Vid revision under 70-talet demonterades bagagehyllorna, då dessa användes alltmer sporadiskt. Samtidigt togs rullgardinerna vid fönstren bort som vagnen hade vid leverans. Rullgardinerna var en detalj vagnarna C1-C3 försågs med i händelse av krig. De skulle då användas för mörkläggning av tågen; en tanke som levde kvar efter andra världskriget.
De in- och utvändiga öppnaknapparna vid dörrarna togs också bort, med undantag av den utvändiga öppnaknappen vid mittdörren. I samband med revisionen målades inredningen om i typiska 70-talsfärger efter ett förslag från elever på Konstfack. Färgskalan gick i brunt - beige med orange säten. Dörrar och soffstommar målades röda. Utvändigt försvann de ursprungliga bevingade SS-emblemen (från 1967 SL) under fönstrena, och ersattes av runda SL-cirklar vid dörrarna.
kl-ttr-t och 80-talet
1980-talet innebar en förslumning för dessa vagnar av typen C2. Underhållet på de ålderstigna vagnarna blev alltmer eftersatt. Dessutom tilltog kl-ttr-t kraftigt under 80-talets andra hälft. Denna vagntyp med målade innerväggar var aldrig från början anpassad för kl-tt-r, varför de inte gick att återställa helt invändigt. 1987 målades interiören om ännu en gång i Konstfacks färgschema och försågs med ett vaxbaserat kl-tt-r. Vagnen användes i trafik fram till 1989, då den ställdes av i väntan på skrot.
Kalmarrevisionen
1990 fattade SL beslut att 40 vagnar av den äldsta typen C2 skulle upprustas och återigen sättas i trafik som mellanvagnar på tunnelbana 1. Detta p.g.a. ett aviserat beslut om införande av biltullar i Stockholm, vilket skulle ha ökat resandet på tunnelbanan och därmed vagnbehovet. 2182 räddades därför och skickades under sommaren 1990 ner på trailer till KVAB (Kalmar Verkstad AB) för en omfattande upprustning. Biltullar infördes aldrig, men vagnarna erfordrades ändå för trafiken på tunnelbana 1. En vagnbristsituation hade uppstått i samband med att C14-leveranserna avbröts, samtidigt som utskrotningen av äldre vagnar hade fortgått.
Vagnskorgens rostskador åtgärdades genom s k halvsulning med ny plåt som nitades upp till halva fönsterhöjden. Vänster frontfönster och destinations- och nummerrutorna sattes igen. Vagnen målades utvändigt i blått med vita dekorränder. Nya SL-emblemen (Helvetica) placerades vid dörrarna. Invändigt förändrades inredningen avsevärt från det ursprungliga och utfördes med bl.a. kl-tt-r vägglaminat i vitt med rosa / orange stänk och sitt- och ryggplättar i brun plysch. Nya moderna infällda belysningsarmaturer ersatte de tidigare längsgående, utanpåliggande lysrören. 1993 återfick vagnen sin utvändiga gröna färgsättning i ett av många försök att erhålla enhetliga tåg.
I samband med leveranserna av C20, skrotades de sista 30-talet kvarvarande C2- / C3-vagnarna mellan 1998 - 1999. Vagn 2182 var den absolut sista i trafik och rullade i ordinarie linjetrafik för sista gången på linje 18 (V7) den 10 april 1999; vagnen hade då tjänstgjort i Stockholms tunnelbana i över 46 år! Därmed blev också 2182 en av de tunnelvagnar som rullat längst tid (2161 hade rullat några månader längre när den skrotades i februari 99). Vagnen ställdes av för att sparas åt eftervärlden tillsammans med tre övriga C2- / C3-vagnar.
Återställandet
I mars 2000 påbörjades den omfattande renoveringen vid SL:s centralverkstad i Hammarby, sponsrat av Adtranz inför tunnelbanans 50-årsjubileum. Där återställdes den i stort sett till ursprungligt leveransutförande. Därmed genomgick vagnen också sin fjärde revision! Utvändigt togs halvsulningen bort och vagnkorgens rostskador åtgärdades från grunden. Interiören återställdes pietetsfullt. Hyttsignalutrustning monterades in på nytt, vilket gör att vagnen åter får gå som ledarvagn (liksom vagn 2208).
Vagnen är dock inte helt autentisk, då rullgardinerna alltjämt saknas. Vid leverans hade denna vagn även silverfärgat tak, men detta målades nu i grått, som senare levererade (fr o m 2245) C2-vagnar ursprungligen hade. De vita kontrastmarkeringarna vid respektive hyttdörr som vagnen tidigare hade har ej heller återskapats. I dag kan 2182 tillsammans med övriga museivagnar då och då ses rulla i tunnelbanan som speciella evenemangståg eller abonnemangskörningar.
Tillverkad 1953 av ASEA (Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget) i Västerås och ASJ (Allmänna Svenska Järnvägsverkstäderna) i Linköping. Den sattes i trafik samma år på norra delen av den då nyöppnade gröna linjen mellan Hötorget - Vällingby. Mestadels trafikerade 2182 tunnelbana 1, men ingick även senare periodvis i tåg på tunnelbana 2. (Som kuriosum kan nämnas att denna vagn ingick i ett C12/C13-tåg som några dagar trafikerade tunnelbana 3 under 1990-talet.)
Revisioner 1960- / 70-tal
Vagnen gick i stort sett i oförändrat skick under 1950- / och 60-talen. 60-talsrevisionen innebar att interiörens ljusgula väggpartier nu målades i en något ljusare beige-grå ton. Utvändigt blev det tidigare silverfärgade taket gråmålat. Vid revision under 70-talet demonterades bagagehyllorna, då dessa användes alltmer sporadiskt. Samtidigt togs rullgardinerna vid fönstren bort som vagnen hade vid leverans. Rullgardinerna var en detalj vagnarna C1-C3 försågs med i händelse av krig. De skulle då användas för mörkläggning av tågen; en tanke som levde kvar efter andra världskriget.
De in- och utvändiga öppnaknapparna vid dörrarna togs också bort, med undantag av den utvändiga öppnaknappen vid mittdörren. I samband med revisionen målades inredningen om i typiska 70-talsfärger efter ett förslag från elever på Konstfack. Färgskalan gick i brunt - beige med orange säten. Dörrar och soffstommar målades röda. Utvändigt försvann de ursprungliga bevingade SS-emblemen (från 1967 SL) under fönstrena, och ersattes av runda SL-cirklar vid dörrarna.
kl-ttr-t och 80-talet
1980-talet innebar en förslumning för dessa vagnar av typen C2. Underhållet på de ålderstigna vagnarna blev alltmer eftersatt. Dessutom tilltog kl-ttr-t kraftigt under 80-talets andra hälft. Denna vagntyp med målade innerväggar var aldrig från början anpassad för kl-tt-r, varför de inte gick att återställa helt invändigt. 1987 målades interiören om ännu en gång i Konstfacks färgschema och försågs med ett vaxbaserat kl-tt-r. Vagnen användes i trafik fram till 1989, då den ställdes av i väntan på skrot.
Kalmarrevisionen
1990 fattade SL beslut att 40 vagnar av den äldsta typen C2 skulle upprustas och återigen sättas i trafik som mellanvagnar på tunnelbana 1. Detta p.g.a. ett aviserat beslut om införande av biltullar i Stockholm, vilket skulle ha ökat resandet på tunnelbanan och därmed vagnbehovet. 2182 räddades därför och skickades under sommaren 1990 ner på trailer till KVAB (Kalmar Verkstad AB) för en omfattande upprustning. Biltullar infördes aldrig, men vagnarna erfordrades ändå för trafiken på tunnelbana 1. En vagnbristsituation hade uppstått i samband med att C14-leveranserna avbröts, samtidigt som utskrotningen av äldre vagnar hade fortgått.
Vagnskorgens rostskador åtgärdades genom s k halvsulning med ny plåt som nitades upp till halva fönsterhöjden. Vänster frontfönster och destinations- och nummerrutorna sattes igen. Vagnen målades utvändigt i blått med vita dekorränder. Nya SL-emblemen (Helvetica) placerades vid dörrarna. Invändigt förändrades inredningen avsevärt från det ursprungliga och utfördes med bl.a. kl-tt-r vägglaminat i vitt med rosa / orange stänk och sitt- och ryggplättar i brun plysch. Nya moderna infällda belysningsarmaturer ersatte de tidigare längsgående, utanpåliggande lysrören. 1993 återfick vagnen sin utvändiga gröna färgsättning i ett av många försök att erhålla enhetliga tåg.
I samband med leveranserna av C20, skrotades de sista 30-talet kvarvarande C2- / C3-vagnarna mellan 1998 - 1999. Vagn 2182 var den absolut sista i trafik och rullade i ordinarie linjetrafik för sista gången på linje 18 (V7) den 10 april 1999; vagnen hade då tjänstgjort i Stockholms tunnelbana i över 46 år! Därmed blev också 2182 en av de tunnelvagnar som rullat längst tid (2161 hade rullat några månader längre när den skrotades i februari 99). Vagnen ställdes av för att sparas åt eftervärlden tillsammans med tre övriga C2- / C3-vagnar.
Återställandet
I mars 2000 påbörjades den omfattande renoveringen vid SL:s centralverkstad i Hammarby, sponsrat av Adtranz inför tunnelbanans 50-årsjubileum. Där återställdes den i stort sett till ursprungligt leveransutförande. Därmed genomgick vagnen också sin fjärde revision! Utvändigt togs halvsulningen bort och vagnkorgens rostskador åtgärdades från grunden. Interiören återställdes pietetsfullt. Hyttsignalutrustning monterades in på nytt, vilket gör att vagnen åter får gå som ledarvagn (liksom vagn 2208).
Vagnen är dock inte helt autentisk, då rullgardinerna alltjämt saknas. Vid leverans hade denna vagn även silverfärgat tak, men detta målades nu i grått, som senare levererade (fr o m 2245) C2-vagnar ursprungligen hade. De vita kontrastmarkeringarna vid respektive hyttdörr som vagnen tidigare hade har ej heller återskapats. I dag kan 2182 tillsammans med övriga museivagnar då och då ses rulla i tunnelbanan som speciella evenemangståg eller abonnemangskörningar.