Stolsplacering i Sthlms t-banetåg
Postat: fredag 10 januari 2003 8:47
Jag har länge funderat på om det inte vore bättre att placera stolarna med ryggarna längs med tågets väggar, såsom är fallet på många andra håll i världen, istället för såsom nu i grupper om fyra. Fördelarna vore enligt min mening många:
(1) Bättre tillgänglighet för sittplatssökande:
Det är betydligt lättare att "komma åt" en ledig sittplats jämfört med nu, då man ofta måste tränga sig in mellan en massa folk med handbagage o dyl, eftersom alla sittplatser nås direkt från mittgången och därför lätt kan tas "i besittning".
(2) Mindre störande för sittande medpassagerare:
Resonemanget ovan innebär också att platsberedningsproceduren när någon vill åt de innersta platserna, alternativt vill ut därifrån, undviks. Själv kan jag tycka att det är ganska enerverande i längden att man ständigt måste flytta på benen, resa sig osv. för att bereda plats åt folk. Samtidigt vill jag själv ogärna åsamka andra detta, och föredrar därför i regel de yttre platserna, alternativt ståplats, vid kortare resor.
(3) Rikligare benutrymme:
Man slipper dela på utrymmet med passageraren mittemot.
(4) Lättare att förflytta sig i tåget:
Mittgången skulle bli betydligt bredare, så att två resenärer på väg åt olika håll i normalfallet kan passera varandra utan svårighet.
(5) Större kapacitet:
Tågen skulle rymma betydligt fler, eftersom ståplatsutrymmet skulle öka markant. Denna kapacitet behövs enligt min mening under högtrafik, då platsbristen närmast är regel snarare än undantag. Lämpligen förses den breda mittgången med ett par parallella längsgående stänger i taket och/eller stroppar att hålla sig i.
(6) Snabbare och mer tillförlitlig trafik:
Den påtagliga trängseln i dagens rusningstrafik medför som bekant att av- och påstigningsproceduren tar tid med långa stationsuppehåll som följd. Och ju senare tåget blir, desto fler skall på vid nästa station osv. i en ond cirkel. Den ökade kapaciteten medför att tågen sväljer mer folk, så att stationsuppehållen kan kortas ned.
(7) Lättare att städa:
Det blir betydligt lättare att komma åt med städutrustning under stolarna. Av mindre vikt ur trafikantsynpunkt kanske, men SL har ju motiverat borttagandet av mittstolparna med bl.a. städargumentet, så visst värde borde det ändå tillmätas.
Vilka är då nackdelarna?
(I) Det blir färre sittplatser, kanske ca 75% av dagens antal.
Men i rusningstrafik är det bättre om folk står, så att kapaciteten blir större. Då måste sittplatsantalet med nödvändighet reduceras. Vid andra tider finns i regel sittplats att tillgå hur som helst, och utnyttjandegraden skulle öka eftersom de lättare kan tas i anspråk.
(II) Inte lika sällskapligt:
Kanske mindre gemytligt för 3-4 st som reser i sällskap att sitta på rad eller med en bred mittgång mellan sig, än i dagens 4-stolsgrupper. Å andra sidan finns ju med dagens system få sådana sittmöjligheter hur som helst, eftersom en helt tom stolsgrupp attraherar även ensamresenärer.
(III) Upplevs som mindre behagligt att färdas i sidled (snarare än framåt/bakåt)?
Inget jag har slagits av vid resa på detta sätt, men min upplevelse behöver kanske inte gälla alla. Är detta argument giltigt? På 50-talet nån gång gjorde SL enligt vad jag läst nånstans en enkät bland trafikanterna, där dagens stolsplacering föredrogs framför det alternativ jag här förespråkar, men kan detta åberopas idag, med andra förutsättningar, större kapacitetsefterfrågan etc?
En annan fråga är om sittplatser längs väggarna bör erbjudas i form av individuellt separerade stolar eller långa "soffor". För soffor talar att personer med olika utrymmesbehov (jfr barn med överviktiga) kan ta i anspråk precis det utrymme de behöver. För stolar talar att det minskar tendensen att folk breder ut sig mer än de behöver, liksom att man vid en eventuell ombyggnad av redan levererade vagnar kan utnyttja befintliga stolar och bara flytta om dem.
Vilka synpunkter ryms i forum? Kanske kunde SL/Connex åtminstone testa denna sittplatslösning i ett specialtåg. Detta tåg kunde även vara bra att sätta in vid insatstrafik i samband med arrangemang såsom stora fotbollsmatcher, när kapacitetsbehovet bör komma i första rummet.
Mvh Kristian Andersson
(1) Bättre tillgänglighet för sittplatssökande:
Det är betydligt lättare att "komma åt" en ledig sittplats jämfört med nu, då man ofta måste tränga sig in mellan en massa folk med handbagage o dyl, eftersom alla sittplatser nås direkt från mittgången och därför lätt kan tas "i besittning".
(2) Mindre störande för sittande medpassagerare:
Resonemanget ovan innebär också att platsberedningsproceduren när någon vill åt de innersta platserna, alternativt vill ut därifrån, undviks. Själv kan jag tycka att det är ganska enerverande i längden att man ständigt måste flytta på benen, resa sig osv. för att bereda plats åt folk. Samtidigt vill jag själv ogärna åsamka andra detta, och föredrar därför i regel de yttre platserna, alternativt ståplats, vid kortare resor.
(3) Rikligare benutrymme:
Man slipper dela på utrymmet med passageraren mittemot.
(4) Lättare att förflytta sig i tåget:
Mittgången skulle bli betydligt bredare, så att två resenärer på väg åt olika håll i normalfallet kan passera varandra utan svårighet.
(5) Större kapacitet:
Tågen skulle rymma betydligt fler, eftersom ståplatsutrymmet skulle öka markant. Denna kapacitet behövs enligt min mening under högtrafik, då platsbristen närmast är regel snarare än undantag. Lämpligen förses den breda mittgången med ett par parallella längsgående stänger i taket och/eller stroppar att hålla sig i.
(6) Snabbare och mer tillförlitlig trafik:
Den påtagliga trängseln i dagens rusningstrafik medför som bekant att av- och påstigningsproceduren tar tid med långa stationsuppehåll som följd. Och ju senare tåget blir, desto fler skall på vid nästa station osv. i en ond cirkel. Den ökade kapaciteten medför att tågen sväljer mer folk, så att stationsuppehållen kan kortas ned.
(7) Lättare att städa:
Det blir betydligt lättare att komma åt med städutrustning under stolarna. Av mindre vikt ur trafikantsynpunkt kanske, men SL har ju motiverat borttagandet av mittstolparna med bl.a. städargumentet, så visst värde borde det ändå tillmätas.
Vilka är då nackdelarna?
(I) Det blir färre sittplatser, kanske ca 75% av dagens antal.
Men i rusningstrafik är det bättre om folk står, så att kapaciteten blir större. Då måste sittplatsantalet med nödvändighet reduceras. Vid andra tider finns i regel sittplats att tillgå hur som helst, och utnyttjandegraden skulle öka eftersom de lättare kan tas i anspråk.
(II) Inte lika sällskapligt:
Kanske mindre gemytligt för 3-4 st som reser i sällskap att sitta på rad eller med en bred mittgång mellan sig, än i dagens 4-stolsgrupper. Å andra sidan finns ju med dagens system få sådana sittmöjligheter hur som helst, eftersom en helt tom stolsgrupp attraherar även ensamresenärer.
(III) Upplevs som mindre behagligt att färdas i sidled (snarare än framåt/bakåt)?
Inget jag har slagits av vid resa på detta sätt, men min upplevelse behöver kanske inte gälla alla. Är detta argument giltigt? På 50-talet nån gång gjorde SL enligt vad jag läst nånstans en enkät bland trafikanterna, där dagens stolsplacering föredrogs framför det alternativ jag här förespråkar, men kan detta åberopas idag, med andra förutsättningar, större kapacitetsefterfrågan etc?
En annan fråga är om sittplatser längs väggarna bör erbjudas i form av individuellt separerade stolar eller långa "soffor". För soffor talar att personer med olika utrymmesbehov (jfr barn med överviktiga) kan ta i anspråk precis det utrymme de behöver. För stolar talar att det minskar tendensen att folk breder ut sig mer än de behöver, liksom att man vid en eventuell ombyggnad av redan levererade vagnar kan utnyttja befintliga stolar och bara flytta om dem.
Vilka synpunkter ryms i forum? Kanske kunde SL/Connex åtminstone testa denna sittplatslösning i ett specialtåg. Detta tåg kunde även vara bra att sätta in vid insatstrafik i samband med arrangemang såsom stora fotbollsmatcher, när kapacitetsbehovet bör komma i första rummet.
Mvh Kristian Andersson
