NerdBoy skrev:
Att man inte kan reducera alla risker fullständigt är inte en ursäkt för att inte göra det bästa möjliga av situationen...
Naturligtvis bör man bygga bort olycksrisker om man kan, men lika självklart måste man prioritera resurserna. Alla risker kan inte inte elimineras. Uppstår en konflikt mellan en oskyddad trafikants intressen och bilistens ligger huvudansvaret på bilföraren. Men med tanke på din (bisarra) ståndpunkt att det är rimligare att bygga bort alla tänkbara konfliktytor mellan barnvagnsförare och bilister än att ställa en vårdslös bilförare till ansvar, förstår jag att det måste vara ett svårtillgängligt resonemang. Men så här är regelsystemet utformat i hela västvärlden, det är nog mer än en tillfällighet skulle jag tro.
NerdBoy skrev:
... , och det jag är rädd för är att det arbetet avstannar när man enögt lägger all skuld på den ena parten. Det är som med trafikreglerna i övrigt: det är ungefär 100 år sedan det började dyka upp regler och skyltning om förkörsrätt o.s.v., allt i syfte att förhindra krockar, men det är inte ens 40 år sedan som det kom bestämmelser om bilbälten. Hur många liv hade inte kunnat räddas om de bestämmelserna hade kommit tidigare?. ...
Man lägger inte "all skuld på ena parten". Man fördelar det straffrättsliga ansvaret på ett - strängt - sätt, som förutsätter någon form av vållande, och det civilrättsliga ansvaret ännu mera strängt, d.v.s. man tillämpar en strikt ansvarsregel, som inte förutsätter något vållande alls.
Hur många trafikregler tror du det fanns på den tid då människan ännu var hänvisad till sina två fötter? Inte en enda, utan den ena regeln efter den andra har tillkommit successivt allt eftersom olika nya fortskaffningsmedel och därmed faror uppkommit. Ju större faror, desto större behov av regler och ansvarsfördelning. Motortrafik, bland annat, har erfarenhetsmässigt visat sig innebära ett sådant säkerhetsproblem, att ett strikt ansvar ansetts påkallat.
NerdBoy skrev:
Jämförelsen med järnväg är intressant. Där har utvecklingen länge gått mot att olycksdrabbade och/eller tungt belastade korsningar görs planskilda, spårområden där allmänheten inte har tillträde hägnas in, korsande gångvägar görs planskilda eller får åtminstone ljud- och ljussignaler, o.s.v. Tänk om det ansvar som vissa här i tråden vill lägga på alla bilister istället skulle läggas på alla lokförare, t.ex. skulle en resa Stockholm-Göteborg ta veckor om tåget inte får köras snabbare än att det kan stanna när någon får för sig att springa ut framför det. Varför framstår den tanken som så mycket mer absurd?...
Nu är järnvägen förviso redan från början byggd separerad från vägtrafiken. Det är hela vitsen med en järnväg, och en den fyller sin funktion allt bättre i takt med att även återstående konflikter byggs bort.
Väljer du att springa ut framför ett tåg är det inte lokföraren som är vållande till olyckan, eftersom han eller hon saknar all möjlighet att påverka situationen. Däremot är järnvägen strikt ansvarig för dina skador, och överlever du, står det dig fritt att kräva den på skadestånd.
NerdBoy skrev:
Det är möjligt att vi leker med ord nu, men för mig är en bil potentiellt farlig på samma sätt som en yxa eller en morakniv är det. Alla tre är bruksföremål som kan användas för fullt legitima (och inte alls irrelevanta) sysslor, och först i händerna på fel personer blir de farliga.
Alls ingen lek med ord. Det är en väsentlig skillnad. En bil är farlig redan genom sin existens. Även om rekorderliga fru Andersson, som är en exemplarisk bilförare med hela hallen full av medaljer för sin prickfria körning, och bara använder sin ytterst välunderhållna bil för att köra till och från högmässan en gång i veckan, är de skador bilen kan ställa till på omgivningen betydande om något skulle hända, med eller utan vållande på någon sida. En ovarsamt hanterad yxa kan inte ställa till ens bråkdelen med skada utan att vållande föreligger hos den som hanterar den. Löjlig jämförelse.
Slutligen, beträffande zebralagen, som flera här gör sitt bästa för att missförstå å det grövsta: Lagen har tillkommit för att understryka för bilisten att han eller hon har huvudansvaret för att övergångsställen skall kunna passeras säkert. Att det kan uppstå misssförstånd i samband med en sådan omreglering är helt naturligt. Något stöd för att lagen skulle vara principiellt feltänkt hittar jag inte någonstans i DN-artikeln