2763 skrev:leifd skrev:
Vet inte varför det sägs att man skadar isol-skarvar med skenbromsar ?? Visst de har säkert inträffat, konstigt annars. Men vill nog påstå att de är MYCKET vanligare att de ligger bromslagor i skarvarna än rester från släpande skenbromsar.
Detta lutar jag på mina 20 år i fält som signaltekniker...
På Järnväg där har långt från alla tåg/vagnar skenbroms. Signalsträckorna är oftast betydligt längre. Avstånden mellan växlar och isoler är därmed också längre än i tunnelbanan.
Det är ganska uppenbart då, att du inte är så insatt i hur signalsystem ser ut på _en del håll_ på järnvägen, men visst ute på linjeblocken så äre ju lite längre avstånd än inne i stan, eller i tunnelbanan.
2763 skrev:leifd skrev:
Och skenbroms, den används en hel del faktiskt, även på Statens spår. Får man t.ex. 4H för en väg (hinder på vägen) när man kommer farande i 200 km/h, så äre ju bara att kasta sej på skenbromsknappen direkt, så man får ner farten snabbast möjligt. När man sen ser vägen eller vägförsignalen, kan man ju avbryta inbromsningen, om vägen är fri.
Detta sker nog i snitt en gång per resa, skulle jag vilja påstå utan att överdriva.
Sen i vissa väglag, så äre ju ett skönt stöd att kunna ta till skenbroms om halkan är svår.
Visste du att skenbroms försämrar adhessionen för efterföljande fordon eftersom rälhuvudet slipas och därmed blir halare?
Ja, de är kanske så i teorin ja... Men tåg bromsar i första hand med adhessionen mellan hjul och bromsblock, blir sen denna för stor i förhållande mot adhessionen mellan hjul och räl, så får man ju hjullåsning. Detta är ju en av huvudorsakerna att den mer lättreglerade skivbromsen används mer o mer.
Slipat rälshuvud, de är väl i så falla att föredra, allafall för att få bättre grepp med hjulen på ett tåg, vid såväl acceleration som retardation.
De du säger kanske kan stämma i spårvägs o t-bane sammanhang. Men inte särskilt bra i tågdrift, de lär man sig snart när man kör.
2763 skrev:leifd skrev:
Vad gäller sandning o skenbroms i Stockholms tunnelbana, så äre ju mycket märkligt att man sparat bort så viktiga säkerhetsdetaljer. På tunnelsträckorna lär de ju inte behövas i samma utsträckning, för just i tunnlar är det ju sällan halka av fukt eller is. Dock kan ju lövhalka dras med dit. Sand o skenbroms är ju ovärderligt när additionen plötsligt uteblir.
Sen äre nog kanske inte fel att utbilda förarpersonalen bättre i broms. Såväl hantering som teknik...
Ja - om man tänker utifrån sina egna tillämpningar kan det tyckas konstigt men om man tänker lite längre så är det faktiskt helt förklarligt.
Som sagt så är det inte i första hand bromssystemen som står för säkerheten, det är signalsystemet och ATP-systemet. Det är dimensionerat för att vagnar inte skall kunna försöka sig på "amorösa affärer" i onödan.
Som påpekats så är det inte bra att sanda i tunnlar av längre längd. Det skulle i så fall kräva att man hade skyddskläder värdiga asbestsanering för att åka tunnelbana. (jo, det är faktiskt på den nivån när man har med Kiseldioxiddamm att göra om man skall följa AFS) och som du själv skriver om utrustningen finns så används den, ibland på ett mindre bra sätt.
Om du kommer med din X2:a och bromsar mot ett felaktigt vägskydd så slipar du rälen blank och då kanske efterföljande godståg inte heller får stopp.
Att du gör så är dock inte ditt, utifrån dina förutsättningar är det helt rätt - däremot är det snarare så att signalsystemet inte riktigt är dimensionerat för att klara alla dessa delar på ett bra sätt i den hastighet som du kör. Jag tror inte heller att man är medveten om alla problem med skenbromsar på järnväg på samma sätt som man är på tunnelbana/spårväg där företeelsen funnits betydligt längre.
//T
Nu är de ju kanske lite olika sätt att bromsa på då... Kör man t.ex. en spårvagn för järnvägsdrift (läs Regina) och vet att det är tämligen halt, så är det ju lämpligt att bromsa försiktigt, 4:e bromsläget t.ex. o så trycka skenbromsknappen. Detta gör ju då för att snabbt fånga upp den höga farten, säg från 200 ner till 90-100. Där släpper man skenbromsen, o då har ingen i tåget ens märkt att man använt skenbroms, men man har snabbt fått ner farten och kan sedan ganska lätt bromsa ner fordonet till nästintill stopp, t.o.m. med elbromsen. Skenbromsningen i detta fallet (o även med t.ex. X2 eller X40) sker ju på så långt avstånd från tänkt stoppunkt, så att ett godståg, med sin mycket lägre fart, inte ens har börjat fundera på att bromsa då.
Sen är det ju så, att på järnvägsspår används ju skenbromsen ofta som just rengörare av rälshuvudet, för att få bra grepp. Tyvärr är de ju inte så lätt att använda skenbroms för detta ändamål vid pådrag, även om de nog skulle behövas ibland. Då får man istället använda slirbroms, om fordonet har detta, eller använda blockbromsen och bromstryckvakten.
