Lämpligt är att betala fakturor för amortering och ränta (ja, formellt heter det kanske inte fakturor) i samma takt som en anläggnings värde skrivs av. Därav att jag frågade om avskrivningstiden. En grav förenkling där räntan sätts till noll skulle ge en amorteringskostnad på ca 33 miljoner per år för att under 30 år betala av 1 miljard. Med tanke på att siffran 6 miljarder som årsomsättning nämnts så är frågan om man kan hosta upp en miljard under ett par års tid?daniel_s skrev:Att betala fakturor är en sak, att göra avskrivningar är en annan. Fakturorna betalar man när de ska betalas (när är det då? Ja tänk dig att du är t ex en utredningskonsult eller en betongleverantör, när vill du ha betalt för ditt jobb?), eventuellt med lånade pengar som man i så fall har en kostnad för att låna, en periodisk kostnad som inte ska blandas ihop med avskrivningarna.
Den färdiga anläggningen är en tillgång som ska skrivas av. Avskrivningstiden skall i princip motsvara den ekonomiska livslängden på anläggningen. Man skriver kanske av en grusväg på 10 år och en mer avancerad väg på längre tid. För en spårväg kan kanske 33 år eller något sådant komma i fråga (jag vet inte så noga, korrigera gärna). Det betyder i så fall att varje år minskar anläggningens värde med 1/33 av anskaffningsvärdet (vid linjär avskrivning), vilket redovisas som en kostnad i resultaträkningen.
En bonusfråga är om det över huvud taget finns någon vettig möjlighet att dela upp arbetet i etapper på annat sätt än fysiskt avdelade sträckor och ändå få användbara deletapper? Jag antar att det är ingen idé att först få upp en fungerande spåranläggning och i ett senare skede fixa sånt som gräs på banvallen, vettiga hållplatser, uppdatera signalreglerade korsningar så att de får rätt kollektivtrafikprioritering. Att skjuta på sådant är kanske som att kissa på sig för värmens skull?
