Som gammal tunnelbanepolis - 15 år och 10 kg sedan - så smärtar det mig idag att se hur det är i tuben (Stockholmsslang tunnelbanan i vid mening, dvs även för utrymmet i och utanför vagnarna). Idag är polispersonalen en femtedel av den ursprungliga bemanningen på 200 och när jag var YB (yttre befäl) för ett turlag 1993 så var vi iallafall knappt 100 på OTU (operativa avdelningens tunnelbaneenhet).daniel_s skrev:Både jag och R. Lindmark är järnvägsanställda och har skrivit vår sakliga syn på frågan som för övrigt är den enda och sanna läran; ingen av oss har heller skickat några mejl till NerdBoy (inte jag i alla fall).
Hursomhelst behövs det inga lagändringar, dagens lagar fungerar utmärkt - möjligen med undantaget att den stundtals alltför rikliga inblandningen av ordningsvakter tenderar att skada trafikföretagets anseende. Poliser vore förstås bättre.
Jag håller i princip med om att lagarnas formuleringar bör avspegla deras praktiska tillämpning, men det får väl också finnas gränser för hur många situationer som lämpligen kan regleras. Att civilister hjälper trafikpersonalen att avlägsna personer som ändå inte skulle få åka med, om polisen kom dit, är ett fenomen av rent anekdotisk karaktär snarare än ett juridiskt problem. I mitt tycke är det ungefär lika viktigt att reglera detta som att förbjuda folk att tränga sig före i kassakön på Konsum...
Inget ont om OV (ordningsvakter) men det vore bra om man ensade lagstiftningen så att ALL trafikpersonal gavs laglig rätt att kontrollera, avvisa och gripa plankare, fridstörare och allehanda bettlare som använder tuben som livsrum. Här borde inte typ av spårfordon (järnväg, spårväg, bergbana eller tunnelbana) spela någon roll. Vill sedan trafikförtaget ha särskild kontrollant- eller ordningspersonal är det senare mer en intern disponering; lagen borde vara enklare!
Alla dessa inhyrda nissar i gul väst som dräller vid tubens spärrar är väl inte gratis?
