Här är ECDC:s aktuella statistik för 11/8: https://www.ecdc.europa.eu/en/cases-2019-ncov-eueeaHarald skrev:Jag lyssnar inte heller på Tegnell, men media gör ju det fortfarande, så läser man nyheter på nätet kan man inte undgå hans nuna och tvärsäkra uttalanden om ditten och datten. Läget är väl inte så gynnsamt annat än i jämförelse med hur det var eller med de sämsta länderna, men det är väl så det är numera. Vi får jämföra oss med de sämsta och inte de bästa. Av länderna runt Sverige är det bara Ryssland som har högre incidens de senaste sju dagarna:dr Cassandra Nojdh skrev:Anders Tegnell har jag sedan längre slutat att lyssna på, och har därför ingen närmare kännedom om vilka bedömningar han gör. Själv säger jag bara att "sjukdomsläget just nu är förhållandevis gynnsamt", åtminstone om man jämför med åtskilliga andra europeiska länder.
Fall per 100.000 senaste 7 dagar 10 aug:
Ryssland 25
Sverige 18
Polen 13
Danmark 11
Norge 7
Tyskland 7
Litauen 5
Estland 5
Lettland 2
Finland 2
https://www.statista.com/statistics/113 ... y-country/
Sverige har inte så mycket att vara stolt över, även om det finns de som har det värre. Allt beror således på vad för betydelse man lägger i ordet "förhållandevis". Men det är riktigt, Sverige har inte på något sätt smittspridningen under kontroll. Och det verkar inte som om det görs särskilt mycket för att komma dithän heller.
Nu står vi inför en höst med slutande semestrar, skolstart och allmänt sett mer inomhusvistelse, samtidigt som en betydande epidemitrötthet börjar breda ut sig bland befolkningen. Det sk. kulturlivet ropar också allt högre på att 50-gränsen för sammankomster ska upphävas. Man har ju anledning att frukta större utbrott även om smittan inte lägger sig som en bombmatta (uttrycket hämtat från prof. Björn Olsen) på samma sätt som en influensa. Blir dessa sk. klusterutbrott tillräckligt stora blir skillnaden mellan klusterutbrott och "en andra våg" mest semantisk. Man brukar säga att jämförelsen med spanska sjukan haltar, eftersom den andra vågen 1918-19 blev så dödlig pga. av att viruset förändrat sig så mycket att det nästan är befogat att tala om ett helt nytt virus.
Den sista vågen i Norrlands inland 1920 kan gott beskrivas som en serie klusterutbrott. Efter detta verkar viruset har blivit mindre ilsket och uppgick så småningom i den "vanliga" säsongsinfluensan. Någonting sådant kan vi troligtvis inte hoppas på när det gäller covid-19, coronavirus förändrar - på gott och på ont - sin arvsmassa betydligt långsammare än influensavirus. Det här viruset kommer vi inte att bli av med, utan det har kommit för att stanna - vad man möjligtvis kan hoppas på är att det så småningom blir mindre ilsket och börjar bete sig som de coronavirus som idag cirkulerar wordwide. En sådan process kan mycket väl ta flera decennier. Ett vaccin kan möjligtvis underlätta, beroende på vad som är möjligt att uppnå immunologiskt, men en trolig (eller i alla fall möjlig) utveckling är att pandemin kommer att avta asymptotiskt. Vi talar alltså om ett långdraget förlopp.
