Enceladus skrev:Lars_L skrev:Om man kör 30-minuterstrafik till Uppsala bör det gå med ca 52 omlopp (+ Standby och Gnestapendeln - färre än vad man laborerat med när det gäller Trafikförvaltningens plan på 20 tåg i timmen). Men det beror lite på hur man får till det med vändmarginaler. Och 20-minuterstrafik till Uppsala när nog svårt att få in ändå i dagsläget. Ett aber om man får köra 30-minuterstrafik till Uppsala är ju att man riskerar att få långa kedjor där fordonen utnyttjas på olika omlopp på olika linjer under dagen.
SL/UL har tillräckligt många fler resenärer per avgång i Uppsala för att kunna sno ett par tåglägen från SJ. Egentligen räcker 30-minuterstrafik till Uppsala, men om dessa tåg sedan ska stanna vid alla stationer på vägen så blir det för hög beläggning. Detta kanske skulle gå att lösa genom att köra insatståg strax före Uppsalatågen, men då behövs ett helt annat upplägg på Mälarbanan.
Det är dumsnålt att inte ha någon vagnreserv. Med tanke på störningskänsligheten i systemet är det till och med dumt. Vagnbristen förvärrar bara problemet. I ett instabilt system behövs t.ex. många standbytåg.
Nja, SJ har nog rätt många trafikanter. Vet inte om pendeltågen har så mycket mer. Men där saknas väl riktigt aktuell statistik. Tror nog det är ganska likartat.
En möjlighet - som väl också lyfts i någon utredning nyligen (var väl Trafikverkets framtidsskiss) är väl att man kan köra 20-minuterstrafik, men med ett tåg via Märsta. Dock är det ju inte så elegant med 20/40-minuterstrafik via Arlanda.
Om det blir för hög beläggning eller inte på tågen från/till Uppsala beror ju till stor del på när föregående tåg går. Har man tiominuterstrafik från Upplands Väsby, så ska det ju inte vara något problem. Det finns ju också många lösningar med 9 tåg i timmen. På den mest belastade avgången från Uppsala får man ju (om man väljer 30-minuterstrafik), att ett tåg snabbtåg avgår några minuter innan från Upplands Väsby (som exempel).
Tanken ska ju dock inte vara att ha ett instabilt system. Sedan får vi ju skilja på standby-tåg och vagnreserv. I beräkningen ligger att ha 2 standby tåg tillgängliga. Mer vet jag inte riktigt om det är någon mening att ha. Problemet är ju dock att när tågen går så tätt, är det ju inte någon större idé att sätta ut ännu fler tåg på banan. Däremot kan de ju göra nytta om någon enstaka avgång är försenad p.g.a. någon trafikhändelse.
Går tågen tätt, kan man ju också lättare dra in en linje på del av sträckan vid förseningar (som på tunnelbanan). Problemet med 20-minuterstrafik är ju också att allt blir nästan styrt av tågmötena vid Nynäsgård och Segersäng. De blir de vändtider som det blir och oftast finns det inte plats för att ha fler tåg stående vid ändstationerna (om man nu skulle vilja det). Då krävs det andra lösningar, som att man har mer förare som reserver ute, som kan hjälpa till med snabbvändningar (etc), eller att man kör med hopparlag.
Men här måste ju framförallt Trafikverket börja ta kollektivtrafik lite på allvar. Det är ju brister och fel även på tåg och infrastruktur i andra länder, men maken till de brister som finns i Stockholm är nog svårt att finna. Såg ett reportage från Londons tunnelbana. På Northern Line har man varje natt ett 60 tal (om jag minns rätt på antal) personer nere på spåren och bara kontrollerar växlarna vid Camden Town, för att se att det inte blivit några förslitningar etc under dagen. Då kan man börja tala om aktivt underhåll!
När det gäller att minimera vagnreserv, handlar det ju om att flera saker. Här är väl några jag skulle kunna tänka mig själv:
1. Att ha ett ordentligt lager med reservdelar, så att inte tågen blir stående i väntan på att reservdelar anländer
2. Att göra alla större underhåll på helger och nätter, så att inte tågen står inne i depån under högtrafik. Endast större arbeten som inte klaras av på 2-3 arbetdagar, eller akuta vagnfel bör utgöra undantag.
3. Att ha tillräckligt med verkstadsplatser, så att tåg kan servas omedelbart (krävs fler platser om alla större arbeten bara görs kväll/natt och på helger).
4. Även mer mer tid åt förebyggande underhåll.
5. Ha standby-personal även på verkstan, som kan ta tag i akuta vagnfel, så fort de kommer in, så att tågen kan rulla ut så fort som möjligt i trafik igen.
Allt detta kostar förstås pengar. Men en beställning på 14 vagnar, på väl motsvarande 1,4 miljarder, har å andra sidan avskrivnings och kapitalkostnader på säg omkring 90 miljoner per år. Man kan ju således förstärka verkstadskapacitet och förbättra den ganska långt innan det är värt att öka vagnreserven.