Forum - Spårvägssällskapet.se

Jyoggi skrev:Nej... att inte visa upp sin biljett är definitt inte direkt syonoymt med att man har begagnat sig allmän transport. Men beteendet är synnerligen misstänkt att denne har något fuffens i bagaget. Som bekant gäller envarsgrip endast vid "på bar gärning eller flyende fot". De enda som kan agera på misstanke har farbror blå (och skyddsvakter vid vissa tillfällen).

Att bryta mot de allmänna villkoren är inget brott. Det är ett brott mot ett civilrättsligt avtal. Fängelse finns inte i straffskalan - dvs det är inte gripbart för envar.

När du kliver ombord på ett kollektivtrafikfordon "tecknar" du ett avtal med trafikuppdragstagaren att du skall betala för dig och gör du inte det så är det bedrägligt beteende, avtalsbrott, fängelsestraff i skalan, en kontrollant som kommer ombord på den vagnen och upptäcker detta har rätt att skriva ut tilläggsavgift, kan inte personen legittimera sig och sedan lämnar ett personummer, kollas detta upp på kontrollantens handdator som räknar ut om summan av siffrorna stämmer, alla personummer ska få en förbestämd summa. Sedan rings det för att kolla upp om personens uppgifter stämmer, gör dom inte det så har du begått ett brott till och kan hållas kvar tills polisen kommer till platsen.

Du har läst på Rättegångsbalken bra, men ta nu en titt i Brottsbalken.

Jyoggi skrev:Nej... att inte visa upp sin biljett är definitt inte direkt syonoymt med att man har begagnat sig allmän transport. Men beteendet är synnerligen misstänkt att denne har något fuffens i bagaget. Som bekant gäller envarsgrip endast vid "på bar gärning eller flyende fot". De enda som kan agera på misstanke har farbror blå (och skyddsvakter vid vissa tillfällen).

Biljettkontrollen sker i fordonet, så med all önskärd tydlighet framgår det att allmän transport begagnas. Gör då resenären inte rätt för sig (genom biljettköp eller tilläggsavgift) har denne brutit mot BrB 9 kap. 2§, nämligen begagnande av transport som förutsätter kontant betalning utan att göra rätt för sig. Envarsgripande enligt RB 24 kap. 7§ är därefter möjligt.

Mr. Burns skrev:Du har läst på Rättegångsbalken bra, men ta nu en titt i Brottsbalken.

Biljettkontrollen sker i fordonet, så med all önskärd tydlighet framgår det att allmän transport begagnas. Gör då resenären inte rätt för sig (genom biljettköp eller tilläggsavgift) har denne brutit mot BrB 9 kap. 2§, nämligen begagnande av transport som förutsätter kontant betalning utan att göra rätt för sig. Envarsgripande enligt RB 24 kap. 7§ är därefter möjligt.

Stämmer så bra så... Det jag försöker säga är att det är på definitionen "på bar gärning" som gör det väldigt vågat att gripa någon som inte vill visa sin biljett.

Om en kontrollant, på en buss eller tunnelbana frågar en person om färdbeviset och denne vägrar att visa. Vad har hänt?

Jo, visserligen bryter resenären mot det civilrättsliga avtal man ingår när man beträder spärrområdet eller ombord på en buss. Det är ju detta avtal som också reglerar kontrollavgiften om kan tas ut om färdbevis saknas.

Är det bedrägligt beteende? Nej, även om resenärerns handlande är ytterst misstänktsamt. För att kunna gripa (inte kvarhålla!) måste det vara glasklart att resenären inte har betalat för sig. Om nu kontrollanten får för sig att gripa resenären för bedrägligt beteende och resenären faktiskt har ett giltigt färdbevis som av någon anledning inte har visats upp. Vad har då hänt? Jo, kontrollanten har just gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande samt eventuellt misshandel om denne använder fysiskt våld vid gripandet.

Jyoggi skrev:

Mr. Burns skrev:Du har läst på Rättegångsbalken bra, men ta nu en titt i Brottsbalken.

Biljettkontrollen sker i fordonet, så med all önskärd tydlighet framgår det att allmän transport begagnas. Gör då resenären inte rätt för sig (genom biljettköp eller tilläggsavgift) har denne brutit mot BrB 9 kap. 2§, nämligen begagnande av transport som förutsätter kontant betalning utan att göra rätt för sig. Envarsgripande enligt RB 24 kap. 7§ är därefter möjligt.

Stämmer så bra så... Det jag försöker säga är att det är på definitionen "på bar gärning" som gör det väldigt vågat att gripa någon som inte vill visa sin biljett.

Om en kontrollant, på en buss eller tunnelbana frågar en person om färdbeviset och denne vägrar att visa. Vad har hänt?

Jo, visserligen bryter resenären mot det civilrättsliga avtal man ingår när man beträder spärrområdet eller ombord på en buss. Det är ju detta avtal som också reglerar kontrollavgiften om kan tas ut om färdbevis saknas.

Är det bedrägligt beteende? Nej, även om resenärerns handlande är ytterst misstänktsamt. För att kunna gripa (inte kvarhålla!) måste det vara glasklart att resenären inte har betalat för sig. Om nu kontrollanten får för sig att gripa resenären för bedrägligt beteende och resenären faktiskt har ett giltigt färdbevis som av någon anledning inte har visats upp. Vad har då hänt? Jo, kontrollanten har just gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande samt eventuellt misshandel om denne använder fysiskt våld vid gripandet.

Fast, om det vore som du hävdar är det väldigt konstigt att vi inte har fler fällande domar mot kontrollanter i Göteborg vad avser misshandel och olaga frihetsberövande medan man däremot har fällande domar för Bedrägligt beteende mot personer som inte kan förevisa giltigt färdbevis.

//Tony

Jyoggi skrev:

Mr. Burns skrev:Du har läst på Rättegångsbalken bra, men ta nu en titt i Brottsbalken.

Biljettkontrollen sker i fordonet, så med all önskärd tydlighet framgår det att allmän transport begagnas. Gör då resenären inte rätt för sig (genom biljettköp eller tilläggsavgift) har denne brutit mot BrB 9 kap. 2§, nämligen begagnande av transport som förutsätter kontant betalning utan att göra rätt för sig. Envarsgripande enligt RB 24 kap. 7§ är därefter möjligt.

Stämmer så bra så... Det jag försöker säga är att det är på definitionen "på bar gärning" som gör det väldigt vågat att gripa någon som inte vill visa sin biljett.

Om en kontrollant, på en buss eller tunnelbana frågar en person om färdbeviset och denne vägrar att visa. Vad har hänt?

Jo, visserligen bryter resenären mot det civilrättsliga avtal man ingår när man beträder spärrområdet eller ombord på en buss. Det är ju detta avtal som också reglerar kontrollavgiften om kan tas ut om färdbevis saknas.

Är det bedrägligt beteende? Nej, även om resenärerns handlande är ytterst misstänktsamt. För att kunna gripa (inte kvarhålla!) måste det vara glasklart att resenären inte har betalat för sig. Om nu kontrollanten får för sig att gripa resenären för bedrägligt beteende och resenären faktiskt har ett giltigt färdbevis som av någon anledning inte har visats upp. Vad har då hänt? Jo, kontrollanten har just gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande samt eventuellt misshandel om denne använder fysiskt våld vid gripandet.

De gångerna kontrollanter gör ett envarsgripande då är det till största sannolikhet så att motparten ej kan uppvisa giltig biljett.
Varför skulle man annars försöka fly från fordonen?

En person som ska trilskas med biljettkontrollanter drar ju tillslut som oftast fram sitt kort i sista sekunden, gärna efter att polis e beställd.

TonyM skrev: Fast, om det vore som du hävdar är det väldigt konstigt att vi inte har fler fällande domar mot kontrollanter i Göteborg vad avser misshandel och olaga frihetsberövande medan man däremot har fällande domar för Bedrägligt beteende mot personer som inte kan förevisa giltigt färdbevis.
//Tony

Oftast går det bra... Om denne nu saknar färdbevis och bevisligen har smitit på transportmedlet utan att betala för sig så kommer ingenting att hända för kontrollanten om denne gör ett gripande. Det var ju faktiskt ett brott... Men den dagen någon griper en som har både färdbevis och en bra försvarsadvokat - då är kontrollanten "stekt".

Det jag vill säga är att det är vanskligt för kontrollanterna att gripa för något som endast är misstänkt. Skulle en väktare som jobbar som butikskontrollant bete sig på det här sättet skulle han snart bli dömd - och således förlora sitt jobb eftersom godkännandet då dras in. Vet inte vad som gäller för ej bevakningsbolagsanställda kontrollanter angående vandelsprövning...

Grovsnus skrev:De gångerna kontrollanter gör ett envarsgripande då är det till största sannolikhet så att motparten ej kan uppvisa giltig biljett.
Varför skulle man annars försöka fly från fordonen?

Se vad jag skrev ovan... Att gripa på sannolikhet och misstanke skall överlåtas åt länsman... De är de enda som får agera på misstanke.

Jyoggi skrev:Om nu kontrollanten får för sig att gripa resenären för bedrägligt beteende och resenären faktiskt har ett giltigt färdbevis som av någon anledning inte har visats upp. Vad har då hänt? Jo, kontrollanten har just gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande samt eventuellt misshandel om denne använder fysiskt våld vid gripandet.

Om alla omständigheter ska utredas till förbannelse faller ju hela poängen med envarsingripande. Säg att en person förefaller bli knivhuggen av någon som sedan springer därifrån. Ska jag då behöva genomföra en fullständig kroppsundersökning och få underskrift av offret på att just personen som sprang var den som verkligen högg för att försäkra mig om att inte åka dit för olaga frihetsberövande? Nä, jag tror inte svenskt domstolsväsende är så stelbent i denna fråga. Förefaller det högst sannolikt att någon begått ett brott med fängelse på straffskalan tror jag inte en ingripande person åker dit för olaga frihetsberövande om omständigherna mot all förmodan var annorlunda. Detta är min spekulation. Om du har något/några exempel på att domstolarna inte ser det på detta sätt vore det intressant att ta del av denna/dessa.

Mr. Burns skrev:Om alla omständigheter ska utredas till förbannelse faller ju hela poängen med envarsingripande. Säg att en person förefaller bli knivhuggen av någon som sedan springer därifrån. Ska jag då behöva genomföra en fullständig kroppsundersökning och få underskrift av offret på att just personen som sprang var den som verkligen högg för att försäkra mig om att inte åka dit för olaga frihetsberövande? Nä, jag tror inte svenskt domstolsväsende är så stelbent i denna fråga. Förefaller det högst sannolikt att någon begått ett brott med fängelse på straffskalan tror jag inte en ingripande person åker dit för olaga frihetsberövande om omständigherna mot all förmodan var annorlunda. Detta är min spekulation. Om du har något/några exempel på att domstolarna inte ser det på detta sätt vore det intressant att ta del av denna/dessa.

Så länge som du själv har sett brottet begås med egna ögon (bar gärning) så är det bara att gripa... Även om det i det här fallet är synnerligen olämpligt att för en lekman försöka gripa en gärningsman som uppenbarligen är beväpnad med kniv. Hjälp istället offret.

Skulle du inte ha sett själva dådet utan du kommer runt hörnet och ser en person ligga ned och en annan som befinner sig springande tio meter därifrån. Är det på bar gärning då? Nej, även om sannolikheten är väldigt hög att det är just gärningsmannen som har lagt benen på ryggen. Skulle du nu få för dig att gripa personen som springer, och denna visar sig vara en som har sett dådet och har satt efter den riktige gärningsmannen. Jahaja... grattis - då har du även gjort dig skyldig till främjande av flykt.

Allt detta som jag berättar för er är vad jag har blivit lärd under min väktar- och ordningsvaktsutbildning. Så några rättsfall har jag inte, mer än de förmanande orden från lärarna jag haft. Lagen är tämligen glasklar - på bar gärning.

Jyoggi skrev:Så länge som du själv har sett brottet begås med egna ögon (bar gärning) så är det bara att gripa... Även om det i det här fallet är synnerligen olämpligt att för en lekman försöka gripa en gärningsman som uppenbarligen är beväpnad med kniv. Hjälp istället offret.

Min poäng kanske inte var tillräckligt tydlig. Även om jag med egna ögon sett "knivhugget", kan jag ju inte vara helt säker på att den förmodade gärningsmannen huggit offret med kniv. Skadan kan ju ha uppstått en minut tidigare i en annan situation och kniven kanske var av gummi.

Envarsgripandet kan inte baseras på hundraprocentig säkerhet, utan måste baseras på en sannolikhetsbedömning. Med stor sannolikhet stack gärningsmannen ovan kniven i offret, men helt säker kan jag inte blir förrän det är alldeles försent för ett gripande. På samma vis bryter personen som vägrar visa biljett och heller inte vill betala kontrollavgift med stor sannolikhet mot BrB 9 kap. 2§. Jag har svårt att tro att en domstol fäller en kontrollant för olaga frihetsberövande när denna med stöd av stor sannolikhet gjort bedömningen att det varit fråga om en plankare. En sådan dom skulle nämligen i förlängningen urholka hela tanken med envarsgripande.

Mr. Burns skrev:Envarsgripandet kan inte baseras på hundraprocentig säkerhet, utan måste baseras på en sannolikhetsbedömning. Med stor sannolikhet stack gärningsmannen ovan kniven i offret, men helt säker kan jag inte blir förrän det är alldeles försent för ett gripande. På samma vis bryter personen som vägrar visa biljett och heller inte vill betala kontrollavgift med stor sannolikhet mot BrB 9 kap. 2§. Jag har svårt att tro att en domstol fäller en kontrollant för olaga frihetsberövande när denna med stöd av stor sannolikhet gjort bedömningen att det varit fråga om en plankare. En sådan dom skulle nämligen i förlängningen urholka hela tanken med envarsgripande.

Frågan är om det egentligen är för detta som envarsingripande egentligen är avsett? Läste en JIK för ett par år sedan och minns att detta kom upp. Själv kopplar jag envarsingripande mera till nödvärn och liknande händelseförlopp för att kanske skydda sig själv eller en tredje person. Dvs. när ingen annan officiell myndighetsperson (läs polis) verkligen kan göra ett (akut) ingripande så äger envar rätt att själv ingripa. Inte då som i de här fallen för att få folk att betala kontrollavgifter och liknande. Bara för att man i vissa fall kan ha rätt till det innebär dock inte att det är synonymt med att man alltid måste ingripa. Det är ju alltså inte till för att alla som känner för det ska kunna leka polis. Frågan som en jurist skulle kunna bolla med är att brottet redan är kanske är begånget i samband med att vederbörande passerade in förbi den första spärren vilket gör att det i en domstol då inte bedöms som bar gärning. Sedan måste en straffbestämmelses alla s.k. objektiva rekvisit vara täckta av subjektiva rekvisit (vilket då oftast är uppsåt), alltså intentionerna för att någon ska kunna bli dömd för brottet. Sen kan brottet även rubriceras som annat (som då kanske inte ger fängelse) och då faller ju envarsingripandet helt. Närmast kommer jag att tänka på t.ex. bedrägligt beteende osv. vilket i så fall kanske gör att envarsingripandet kanske inte håller juridiskt. Hellre låter jag då polisen sköta detta då det bl.a. är detta som de är till för.

Ser man till RB 24:7 så det inget alls om någon sannolikhet utan följande står vilket jag då citerar. ”Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.” Inget står alltså om sannolikhet utan detta förutsätter mer eller mindre att man är 100 % säker. Envar har alltså inte rätt att gripa den som han tror har begått brottet utan termen »bar gärning« förutsätter i princip att man har åsett själva brottshandlingen. Personligen skulle jag acceptera att göra ett envarsingripande om jag ser någon bli misshandlad och liknande, men som lekman så anser jag att det är bättre att överlåta de mera kniviga, men bagatellartade frågorna till folk som kan dessa i detalj. Kör jag buss och någon smiter på via bakdörrarna så skulle jag kanske kunna använda mig av ett envarsingripande, men personligen tycker jag att det är att missbruka avsikten med lagen.

Mvh // Nico

Spännande med juridik.

Coppas skrev:Frågan som en jurist skulle kunna bolla med är att brottet redan är kanske är begånget i samband med att vederbörande passerade in förbi den första spärren vilket gör att det i en domstol då inte bedöms som bar gärning.

Kanske är det så. Men i lagtexten står: "Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende." Ska man även här tolka texten ordagrant förefaller brottet begås hela tiden personen nyttjar transportmedlet och inte bara just vid spärren/påstigningen.

Coppas skrev:Sen kan brottet även rubriceras som annat (som då kanske inte ger fängelse) och då faller ju envarsingripandet helt. Närmast kommer jag att tänka på t.ex. bedrägligt beteende osv. vilket i så fall kanske gör att envarsingripandet kanske inte håller juridiskt. Hellre låter jag då polisen sköta detta då det bl.a. är detta som de är till för.

Det är ju just bedrägligt beteende som frågan gäller. Alltså ett brott med fängelse i straffskalan. Och visst är polisen mest lämpade att sköta detta. Jag skulle själv inte blanda mig i omhändertagandet av en plankare, men nu handlade det om den personal som har till sitt yrke att kontrollera biljetter. Det måste vara hyfsat vanligt att folk smiter och om de i alla lägen skulle invänta polisen istället för att gripa personen skulle inte många av dessa lagföras.

Coppas skrev:Ser man till RB 24:7 så det inget alls om någon sannolikhet utan följande står vilket jag då citerar. ”Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.” Inget står alltså om sannolikhet utan detta förutsätter mer eller mindre att man är 100 % säker. Envar har alltså inte rätt att gripa den som han tror har begått brottet utan termen »bar gärning« förutsätter i princip att man har åsett själva brottshandlingen.

Håller i grunden med dig om tolkningen av lagtexten. Vad som dock komplicerar är att du aldrig med fullständig säkerhet kan veta att du bevittnar ett brott med fängelse i straffskalan. Du skriver att man i princip måste ha åsett själva brottshandlingen och det var precis det jag redogjorde för i inläggen ovan. Vad du tror dig se behöver inte vara nödvändigtvis vara sanningen. Det som för dig förefaller vara en misshandel skulle teoretiskt kunna vara en lek. Även om det inte står något om sannolikhet kan upphovsmännen till lagtexten inte ha menat att envar ska behöva vara 100% säker, det är nämligen inte möjligt.

I och för sig, men det är just det här med att vara så säker som möjligt som gör att man kanske helst ska undvika att ingripa om det inte är absolut nödvändigt för t.ex. liv och lem. Envarsingripandet gäller (som jag tolkar det) dessutom något som inte återkommer annat än mycket sällan. En kontrollant som frekvent ingriper skulle troligen åka dit på det i det långa loppet. Detta då det mera skulle tolkas som ett mera ordinärt gripande och då gäller det ju att man har minst ordningsvaktsförfarande.

Mvh // Nico

Mr. Burns skrev:Men i lagtexten står: "Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning, och gör han ej rätt för sig, dömes, vare sig han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt beteende." Ska man även här tolka texten ordagrant förefaller brottet begås hela tiden personen nyttjar transportmedlet och inte bara just vid spärren/påstigningen.

En intressant fråga är vad som gäller i de bakre vagnarna i exempelvis multipelkopplade pedalvagnar. På de vagnarna är det ju faktiskt stört omöjligt att betala kontant för transporten. Det är inte helt ovanligt att de som aldrig åkt spårvagn på modern tid i göteborg följer folkströmmen och kliver på i bakre vagnen i ett tåg av multade pedalvagnar, för att upptäcka att det inte går att betala för resan. Jag tycker det är märkligt att man inte skyltar något i stil med "endast kort, ej kontanter" vid dörrarna på bakre vagnen i multade tåg. Jag är iaf inte alls säker på att västtrafik skulle vinna ett fall mot en plankare i bakre vagnen i multade tåg.

Mats skrev:Jag tycker det är märkligt att man inte skyltar något i stil med "endast kort, ej kontanter" vid dörrarna på bakre vagnen i multade tåg.

Jag tror inte att den idén skulle fungera rent praktiskt då vagnarna inte har någon fast placering som första eller andra-vagn, samt att vi ibland byter ordning på vagnarna med kort varsel. En skylt som är fastklistrad skulle alltså inte fungera, en skylt som inte sitter fast skulle med största sannorlikhet försvinna, och en skylt som kräver verktyg för att flyttas skulle nog glömmas bort.

Daniel R skrev:

Mats skrev:Jag tycker det är märkligt att man inte skyltar något i stil med "endast kort, ej kontanter" vid dörrarna på bakre vagnen i multade tåg.

Jag tror inte att den idén skulle fungera rent praktiskt då vagnarna inte har någon fast placering som första eller andra-vagn, samt att vi ibland byter ordning på vagnarna med kort varsel. En skylt som är fastklistrad skulle alltså inte fungera, en skylt som inte sitter fast skulle med största sannorlikhet försvinna, och en skylt som kräver verktyg för att flyttas skulle nog glömmas bort.

Och dessutom monteras myntautomater i samtliga M29:or och några M28:or....

//T

Daniel R skrev:

Mats skrev:Jag tycker det är märkligt att man inte skyltar något i stil med "endast kort, ej kontanter" vid dörrarna på bakre vagnen i multade tåg.

Jag tror inte att den idén skulle fungera rent praktiskt då vagnarna inte har någon fast placering som första eller andra-vagn, samt att vi ibland byter ordning på vagnarna med kort varsel. En skylt som är fastklistrad skulle alltså inte fungera, en skylt som inte sitter fast skulle med största sannorlikhet försvinna, och en skylt som kräver verktyg för att flyttas skulle nog glömmas bort.

Men på något märkligt vis lyckas man skylta linjenummter hur enkelt som helst även när en vagn i ett omlopp byter linje

Det var många herrans år sedan jag åkte Lidingöbanan, men där fanns en skylt på de vagnar som konduktören inte gick igenom. Även om vi inte har några konduktörer här är situationen egentligen densamma. Håller helt med Mats om att det hade varit önskvärt med information på släpen. Det är inte helt ovanligt att folk som behöver betala hela eller delar av resan kontant kliver på bak och sedan får förflytta sig snabbt nästa hållplats. Att kontrollanter klivit på och haffat dessa lär ju ha hänt och man kan undra hur situationen hanteras. Om myntautomaterna löser problemet permanent återstår att se. Jag tycker lösningen med en automat som bara tar mynt är oerhört otidsenlig, så mig förvånar det inte om den slutliga lösningen blir en helt annan.

Mats skrev:

Daniel R skrev:

Mats skrev:Jag tycker det är märkligt att man inte skyltar något i stil med "endast kort, ej kontanter" vid dörrarna på bakre vagnen i multade tåg.

Jag tror inte att den idén skulle fungera rent praktiskt då vagnarna inte har någon fast placering som första eller andra-vagn, samt att vi ibland byter ordning på vagnarna med kort varsel. En skylt som är fastklistrad skulle alltså inte fungera, en skylt som inte sitter fast skulle med största sannorlikhet försvinna, och en skylt som kräver verktyg för att flyttas skulle nog glömmas bort.

Men på något märkligt vis lyckas man skylta linjenummter hur enkelt som helst även när en vagn i ett omlopp byter linje

Är det M31:or så är det ju inga problem, de skyltar om sig själva. Det är sällan pedalvagnar byter mellan olika linjer efter att de tagits ut från hallen, men när det sker så blir det tyvärr lite så och så med skyltningen. Rekordet är när jag såg två pedalvagnar med sammanlagt fyra olika linjenummer. Nåja, chansen var ju ganska stor att något av dem var rätt.

Daniel R skrev:

Mats skrev:

Daniel R skrev: Jag tror inte att den idén skulle fungera rent praktiskt då vagnarna inte har någon fast placering som första eller andra-vagn, samt att vi ibland byter ordning på vagnarna med kort varsel. En skylt som är fastklistrad skulle alltså inte fungera, en skylt som inte sitter fast skulle med största sannorlikhet försvinna, och en skylt som kräver verktyg för att flyttas skulle nog glömmas bort.

Men på något märkligt vis lyckas man skylta linjenummter hur enkelt som helst även när en vagn i ett omlopp byter linje

Är det M31:or så är det ju inga problem, de skyltar om sig själva. Det är sällan pedalvagnar byter mellan olika linjer efter att de tagits ut från hallen, men när det sker så blir det tyvärr lite så och så med skyltningen. Rekordet är när jag såg två pedalvagnar med sammanlagt fyra olika linjenummer. Nåja, chansen var ju ganska stor att något av dem var rätt.

Framförallt brukar inte M31or vara multade vad jag märkt, så någon släpvagn blir det inte så ofta tal om då

Vad jag vet, så bötfälls inte personer som har en uppenbar oförmåga att förstå vad det handlar om. Detta kan vara individer med olika slags handikapp eller utvecklingsstörning. Detta är dock bara ett rykte som jag hört från Metro och Plingsidan, men jag tror det stämmer.