Enceladus skrev:
Linje 704 har
avhandlats tidigare på detta forum. Bussen har passning i Flemingsberg. I Fruängen avgår den exakt samtidigt som tunnelbanan kommer in. I Huddinge finns det viss marginal.
Jag är inte alls övertygad om att olika turtäthet ger bättre passning. De tunga busstråken har ofta samma turtäthet som spårtrafiken. Då blir passningen dålig i någon av bytespunkterna. Se exempelvis linje 541 i Vällingby eller linje 179 i Spånga. Det finns också många linjer som passerar fler än två bytespunkter, t.ex. linjerna 179 och 704 ovan.
Sedan ska SL:s inkompetens inte underskattas. Linje 795 påstås ha passning till pendeltågen i Tumba. Den näst sista turen på vardagar ankommer 4:57, två minuter efter det första tåget mot Stockholm. Den sista turen på vardagar ankommer 5:23, två minuter före ett tåg mot Stockholm. Det finns ingen som helst anledning att passningen ska vara så dålig på den linjen, men Keolis optimerar sina omlopp och SL bryr sig inte.
Ja, det vore ju direkt fel av operatörerna att lägga pengar på en passning som inte SL har lagt in i avtalet. Hela upphandlingen bygger ju på att det finns vissna passningar som ska uppfyllas och efter det lägger man sitt anbud. Man kan ju i och för sig tycka att kundnöjdhet kunde göra viss effekt där, men dels använder man ju inte ens den frågan (om man anser att passningar med andra trafikslag fungerar), dels är det ju inte ens säkert att man har någon kundmätning på den linjen. Ser lite olika ut i olika avtalsområden. Men det finns ju många relativt tunga linjer som man i princip aldrig har någon mätning på, så då ger det ju inte någon effekt annat än kanske några klagomål som riktas direkt till SL.
Fast egentligen talar vi väl om att passning inte behövs om tåg/tunnelbanor går tillräckligt ofta. Det är dock inte helt enkelt. Om bussen kommer in två minuter före avgångstid, blir det rätt irriterande även om turtätheten är hög.
Det är väl snarare alltså för att passning bara kan finnas i ganska begränsad omfattning som man gör ganska stora samhällsekonomiska vinster med hög turtäthet. Men samtidigt har man ju en ökad kostnad.
Skulle man göra detta på ett mer vetenskapligt sätt, så borde man ju egentligen räkna på olika linjer, vilka byten som görs och vad som skulle vara den mest optimala lösningen för att få till en effektiv trafik med korta bytestider där det inte finns passning, utan att det för den skull innebär så stor merkostnad.
Som påtalats finns det ju både passningar som görs av tradition, för att linjen tillhör ett visst trafikområde, eller för att någon kund har gnällt, trots att det kanske inte finns något egentligt skäl om man skulle räkna på saken.
Ett problem är ju till viss del att Trafikförvaltningen är så inriktad på att linjerna tillhör att visst geografiskt avtalsområde. En linje som 541 - som ändå har sitt största upptagningsområde inom Stockholms stad, ses närmast som en tvärförbindelse på den sträckan än som en matarlinje till tunnelbanan i Vällingby.
Ännu konstigare egentligen med 117. Trots att det nästan inte är några som åker till/från Spånga med linjen, är det där den har passning medan flertalet kommer med tunnelbanan vid Brommaplan. Är ju inget problem när linje 17 går, men blir ju knasigt på kvällar och på tidig morgon.
På det sättet var ju tunnelbanan mer genomtänkt i trafikupplägg förr i tiden, då man hade tät tunnelbanetrafik till de tunga matarstationerna. Trots att de flesta bussar på den tiden hade passning med tunnelbanan.
Men åter tycker jag Transport for London tänker rätt bra. Blir nog lite överkapacitet ibland. Men det är ju få stationer med bytesmöjligheter som inte har minst tiominuterstrafik under i stort sett hela trafikdygnet. Sedan fungerar väl inte allt annat bra där med information och så heller. Men ansatsen är ganska klok.
Sedan är ju en intressant fråga om man nu har två olika spårsystem med många tvärgående busslinjer. Är det bättre att ha halvdålig turtäthet på båda de spårbundna linjerna, eller är det bättre att ha riktigt hög turtäthet på den man inte har passningen till och kanske kvartstrafik på den andra?