roggek skrev:Det har gått superbra hittills, och nu är ju "Feskekörka"
(t o m rättstavningen i Windows anger "Feskekörka" , yes!) det vanligaste sättet att stava namnet.
Sedan att någon, någonstans anser det "finare med fransk stavning", ja det kan jag ju bara beklaga.
Man skall undvika "dialektala" stavningar på skyltar m m om det inte rör sig om ett av
Sveriges officiella minoritetsspråk.
Jag citerar Wikipedia:
Det svenska alfabetet omfattar 29 bokstäver och utgör en variant av det latinska alfabetet. De första 26 bokstäverna är gemensamma med det latinska alfabetet, och därefter har vokalerna Å, Ä och Ö placerats. Dessa bokstäver skapades på 1500-talet som utvecklingar av att skriva bokstavsparen ao, ae och oe ovanpå varandra. Alla dessa tecken räknas i svenska bokstäver, snarare än bokstäver med diakritiska tecken ovanför, som i t.ex. tyska alfabetet. Fram till den 13:e upplagan av Svenska Akademiens Ordlista, som kom ut 2006, betraktades w som en variant av v, och den förekommer, liksom q och z, främst i namn och lånord.
Diakritiska tecken som sådana är ovanliga i svenskan; é används i vissa ord för att indikera betoning av den sista stavelsen som innehåller ett e. Det gäller särskilt när betoningen ändrar begreppets betydelse, (såsom ide jämfört med idé). I förekommande fall kan även akut accent och grav accent hittas i namn och utländska ord. Bokstaven à används för att beteckna enhetskostnad, och är ett lån från franskan. Den tyska bokstaven ü behandlas som en variant av y och återges ibland i utländska namn. Dieresis används i vissa undantag, till exempel i namnet "Aïda".
I den svenska ortografin används kolon på samma sätt som i exempelvis engelskan, men med några undantag. Kolon används för att avdela enhetsdifferenser mellan siffror, som i 10:50 kronor samt för förkortningar såsom 3:e istället för tredje eller S:t/S:ta för Sankt/Sankta. På samma sätt behandlas alla typer av suffix som kan placeras efter siffror, bokstäver och förkortningar, som till exempel, första a:t och cd:n.
Många centralmakter, t.ex ryssarna tyckte/tycker att de hade rätt att bestämma att deras språk var Det Enda Rätta, och att övriga språk och språkvarianter i dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Ryssland kunde nedvärderas till "dialektala", "regionala" och andra uttryck som fick dem mindre värda. Däribland de ukrainska och vitryska språken.
I Sverige blir denna inställning lätt parodisk när centralmakten i Mälardalen försöker påtala för övriga landet att det bara är de som har rätt. I synnerhet när Mälardalsdialekterna som fick bli till den konstruerade "rikssvenska" är en förändrad/förvrängd variant av grundspråket, och många "dialektala" mål såsom dalmålen, jamskan, västerbottniskan, österbottniskan och i vissa fall även uppländskan står betydligt närmare det ursprungliga språket i detta land.
Låt Göteborgarna behålla och använda Ô hur mycket de vill! Om vi kastar ô i papperskorgen är vi inte ett dugg bättre än de sannfinländare som på sikt helt vill kasta ut det svenska minoritetsspråket (symboliseras på bilden av bokstaven Å) från Finlands fastland.

"Pois pakkoruotsi" betyder ungefär Bort med tvångssvenskan.
Ordet är en tråkig ordlek på finska, då
pakollinen betyder obligatorisk, medan
pakko betyder tvång.