Postat: lördag 14 april 2007 18:38
Hej!
Detta med linjenummer- och destinationsskyltning är intressant. Det verkar vara en Svensk/Stockholmsk specialitet.
Orsaken ursprungligen till att destinationsskyltarna försvann på bussarna från ca 1950 var att man införde enmansbetjäning successivt. Tidigare hade föraren vevat destrulle vid ändstationen, nu skulle han ju gubevars kolla biljetterna och kassan och då måste ju något annat tas bort (det är sant, så här resonerades det!). På spårvagnarna var ju konduktören kvar till 1967 så där vevades det destination, liksom i tunnelbanan. Trådbussarna verkar dock varit en "smygare", de räknades som bussar ur vevsynpunkt trots att förarna aldrig skötte någon biljettering där (inte heller på t.ex. buss H15). Men från H17 och framåt levererades alla bussar (och, notera även A28!) utan destskyltar, bara nummer.
Detta spreds ju faktiskt också i landet via SJ som väl fick bussar utan destrulle från ca 1964?
Jag minns själv chocken att komma till Köpenhamn på 70-talet och se bussar med enorma linjenummer och destinationer i stället för de små siffror jag var van vid....
I början av 80-talet började det svänga, jag tror det var forskningsmyndigheten KTB, senare TFB, som visade att bra skyltning var bland det viktigaste kunderna önskade sig (nähä, hade man aldrig anat...). SL skaffade i vevan ett antal provbussar (H101-110 eller vad det nu blev) och vissa av dem hade Broseband-skyltar med destinationer.
Det var väl leveranserna av H16-H17 (Scania) och H90 som var först med Brosebandskyltar i Stockholms innerstad och närförorter?
När vi nu äntligen fått ordning på skyltningen på bussidan var man ju istället tvungen att hitta på något annat. Då uppfanns plötsligt, efter att tunnelbanan haft utmärkt skyltning av nummer och destination både fram och i/längst vagnarna, uppfattningen att "linjenummer behövdes inte" och skyltning i vagnarna var onödigt "för man kunde titta i taket vid närmsta station" (de nya diodskyltarna). Resten, inkl. dagens igenbyggda linjenummerkrukor och vita destrullar på CX-vagnarna, är "en historia för sig". OK C20 har destination fram och inne, men givetvis inte nummer, för "hur skulle det se ut"...
Så ni barn av 80/90-talet kan givetvis inte förstå vare sig att bussarna bara brukade ha nummerskyltning eller att tunnelbanan hade nummerskyltning -- för nu är det ju givetvis tvärt om...
SB
Detta med linjenummer- och destinationsskyltning är intressant. Det verkar vara en Svensk/Stockholmsk specialitet.
Orsaken ursprungligen till att destinationsskyltarna försvann på bussarna från ca 1950 var att man införde enmansbetjäning successivt. Tidigare hade föraren vevat destrulle vid ändstationen, nu skulle han ju gubevars kolla biljetterna och kassan och då måste ju något annat tas bort (det är sant, så här resonerades det!). På spårvagnarna var ju konduktören kvar till 1967 så där vevades det destination, liksom i tunnelbanan. Trådbussarna verkar dock varit en "smygare", de räknades som bussar ur vevsynpunkt trots att förarna aldrig skötte någon biljettering där (inte heller på t.ex. buss H15). Men från H17 och framåt levererades alla bussar (och, notera även A28!) utan destskyltar, bara nummer.
Detta spreds ju faktiskt också i landet via SJ som väl fick bussar utan destrulle från ca 1964?
Jag minns själv chocken att komma till Köpenhamn på 70-talet och se bussar med enorma linjenummer och destinationer i stället för de små siffror jag var van vid....
I början av 80-talet började det svänga, jag tror det var forskningsmyndigheten KTB, senare TFB, som visade att bra skyltning var bland det viktigaste kunderna önskade sig (nähä, hade man aldrig anat...). SL skaffade i vevan ett antal provbussar (H101-110 eller vad det nu blev) och vissa av dem hade Broseband-skyltar med destinationer.
Det var väl leveranserna av H16-H17 (Scania) och H90 som var först med Brosebandskyltar i Stockholms innerstad och närförorter?
När vi nu äntligen fått ordning på skyltningen på bussidan var man ju istället tvungen att hitta på något annat. Då uppfanns plötsligt, efter att tunnelbanan haft utmärkt skyltning av nummer och destination både fram och i/längst vagnarna, uppfattningen att "linjenummer behövdes inte" och skyltning i vagnarna var onödigt "för man kunde titta i taket vid närmsta station" (de nya diodskyltarna). Resten, inkl. dagens igenbyggda linjenummerkrukor och vita destrullar på CX-vagnarna, är "en historia för sig". OK C20 har destination fram och inne, men givetvis inte nummer, för "hur skulle det se ut"...
Så ni barn av 80/90-talet kan givetvis inte förstå vare sig att bussarna bara brukade ha nummerskyltning eller att tunnelbanan hade nummerskyltning -- för nu är det ju givetvis tvärt om...
SB
