Joakim C. skrev:Men man kan ju också konstatera att informationen från Connex, SL och Tågia från tjänstemannanivå ut till den s k "frontlinjepersonalen" allt som oftast är under all kritik, i den mån någon sådan överhuvudtaget dyker upp. Så kan man t ex. konstatera att i de officiella tekniska meddelanden som Connex har givit ut efter Rinkebybranden och provombyggnaden av C14 har man ännu inte brytt sig om att förklara för förarkåren vad exakt det var som gick fel, och vari ombyggnaden egentligen består, annat än i ytterst generella och egentligen intetsägande termer.
Så länge den situationen fortgår, så lär också spekulationer och mun-mot-mun metoden förbli de viktigaste informationskanalerna för de vanliga anställda i trafiken och depåerna.
Huvudet på spiken Joakim! Precis rätt. Detta är en systematisk idiotförklaring av tunnelbanans förarpersonal, som aldrig skulle tolereras på något annat trafikföretag. Arbetsgivaren är medveten om problemet men verkar ha svårt att göra något åt det. Kanske är företagets ledning omedveten om den kompetens som finns ute i produktionsledet.
Fordonsägaren/trafikhuvudmannen å sin sida, har gjort sig av med all sin operativa kompetens. Det finns visserligen en massa tjänstemän på SL som körde tunnelbana någon gång på 1980-talet när utbildningstiden var sex veckor (inkl alla banor och vagntyper) och alla trafikmästare betraktades som ofelbara, men det har flutit en del vatten både över och under broarna sedan dess.
Den tekniska kompetensen hos fd SL har tyvärr i stor utsträckning förts över till Tågia. Problemet med det är att Tågia är ett företag som i stort sett skall göra som det blir tillsagt. Tågia arbetar på uppdrag av trafikentreprenörer och fordonsägare, och har egentligen inget eget ansvar för resultatet. Om vagnarna rostar bort är det fordonsägarens problem, om de brinner upp ute på stan så är det trafikutövarens problem.
De tjänstemän på Tågia som är centrala när det gäller vagnarnas tekniska konstruktioner har ingen rätt att besluta om ombyggnader, eftersom kostnaden för detta måste belasta fordonsägaren. Tanken förutsätter att allting är rätt konstruerat från början - något som knappast inträffar så länge som fordonsägaren fortsätter att beställa fordon utan att fråga trafikentreprenörerna hur de lämpligen bör utformas.
Om operatörerna i trafiken började hjälpa varandra och ta lärdom av varandra i stället för att dra gränser och skylla ifrån sig på varandra, så skulle det här problemet (och många andra problem) upphöra till en obetydlig kostnad, eventuellt med en besparing som följd.
Förarnas personalorganisation ska kanske också ha en känga. Man gör sina medlemmar och fackföreningsrörelsen som helhet en björntjänst genom att kräva att vagnarna omedelbart skrotas. (Med reservation för felcitering.) Med lönen följer också ett visst ansvar för att veta vad man håller på med. Uttalandet vittnar om en fullständig okunskap om de risker och problem som sammanhänger med spårtrafik.