Nä, "som vanligt" kan man väl inte påstå att det blir om folk slutar köra bil till jobbet och åker på spår istället? Grejen är ju att vi måste sluta köra bil i onödan för att sluta slösa energi - och spårburen kollektivtrafik skulle göra allt fler bilresor onödiga.VeVen skrev:Det verkar som att det odlas nån slags dröm om att förhållandena skall bli sådana att det banar för en "jätteboom" av landsbygdsspårväg, men allt annat skulle funka ungefär som vanligt.
"Jätteboomen" har ju en gång redan kommit; den lär komma igen, om inte förr så när fossilbränslena sinar helt. I södra Sverige har vi haft ett betydligt mer finmaskigt nät av järnvägar än idag, på den tiden då resandet i allmänhet skedde på räls (från ca 1900 fram till 1950/60-talet alltså). Östgötaslätten hade tre järnvägar mot dagens enda, exempelvis. I Skåne fanns det så mycket järnvägar att Nordisk Familjebok hade en specialkarta över bara Skånes järnvägar. Från Skara gick det tåg åt fem olika håll.
De här "landsbygdsspårvägarna" har alltså en gång funnits, fast de då kallades järnväg och skulle anses gammalmodiga idag med långsamma tåg och omodern banteknik. Moderna spår med snabba vagnar skulle idag lätt slå bilismen både i komfort och snabbhet.
Man måste ju inse att människor alltid kommer att vilja röra på sig och att teknisk utveckling leder till att de vill röra sig längre och snabbare. Bilismens gräns är nådd - det går inte att göra bilismen vare sig snabbare eller bekvämare. Den utvecklingspotentialen finns däremot på kollektivtrafiksidan genom att använda rälsburen trafik.
Det finns alltså många fler argument för landsbygdsspårväg än de miljömässiga (dvs energieffektivitet, och att fler bilar skulle stå still). Folk skulle kunna ta sig till jobbet/skolan/fritidsaktiviteterna snabare, bekvämare och säkrare. Man skulle kunna pendla längre sträcka till jobbet utan att det tar längre tid ("regionförstoring"). Stora vägprojekt som tvingats fram av ökande bilism kan skrotas. Nollvisionen i trafiken kommer närmare realisering genom att färre människor befinner sig i trafiken. Och så vidare.
"Bygg för högre kollektivtrafikandel" är en bra målsättning. Och om man skulle satsa på landsbygdsspårväg/duospårvagn/interurbanspårväg är det just det man får ypperlig chans att göra. Att göra det i städerna kan vara knepigt (det går naturligtvis att bygga spårväg även i en gammal bebyggelse) men ute i småsamhällena runt städerna går det ju utmärkt att bygga nya bostäder med god tillgång till dessa nygamla lansbygdsspårvägar. Det går till och med att bygga småhusområden och få en stor andel kollektivresenärer just för att avståndet till stan gör det rent korkat att inte åka spårvagn.
Tillgången på energi för eldriften av dessa spårvägar behöver vi heller inte oroa oss för. Vi har vattenkraft i Sverige. Och med klimatförändringarna ser det ut som vi kommer att få mer av den varan.
Vi måste naturligtvis fortsätta att arbeta för att slöseriet med elkraft skall upphöra. Sluta värma hus med el, exempelvis, och bygga nya hus på sådant vis att det räcker med hushållsapparaternas spillvärme och de boendes kroppsvärme att hålla inomhusklimatet varmt och skönt (jodå, det går alldeles utmärkt att göra, till och med i Kiruna). Satsa mer på småskaliga ellösningar - ett par vindsnurror per by så slipper man dra ledningar från de stora kraftverken. "Sluta tro på enkla snabba lösningar" - det har vi gjort sedan länge. Även om vi alla slutar elda olja idag så kommer klimatförändingarna att fortsätta i decennier. Lösningarna måste alltså vara långsiktiga och hållbara i tiden. Räls håller länge. Tar rätt lång tid att bygga också, tyvärr. Men när den väl ligger gör den sitt jobb väl och gör det under överskådlig tid. Det är alltså ingen snabb och enkel lösning utan en långsiktig och säker del-lösning.
"Sluta tro (...) att vi skall (...) bli totalt oegennyttiga." Männsikans natur, liksom flera andra stora däggdjurs natur, är (bland annat) att vara empatisk och oegennyttig. Att förneka det är inte bara lite väl dystopiskt utan också ovetenskapligt. Men, för all del, det är lättare att vara nyttig för det gemensamas bästa om man samtidigt får fördelar som individ. Det är därför det är viktigt att kollektivtrafiken så långt som möjligt görs snabbare och bekvämare än privatbilismen. På så vis väljer man rationellt och av minst två anledningar (miljön och bekvämligheten t.ex.) att fara med spårvagnen.
