Forum - Spårvägssällskapet.se

Gunnar Eriksson skrev:

PerGH skrev:Visst kan man det bl.a. kan avtal ingås genom realhandlande t.ex. genom att passera en spärrlinje, kliva på en buss m.m.

Intressant vad seglivad denna tråd är, och man upptäcker att man citeras för något man skrivit för väldigt länge sedan. Varför då inte göra en liten kommentar:

Det vanligaste realavtalet är när någon ger en gåva och mottagaren accepterar den. Om mottagaren inte accepterar gåvan har inget avtal ingåtts. Vad som diskuteras i det här fallet är väl att den som passerar en spärrlinje eller kliver på en buss visar en viljeyttring att vilja åka med. Men för att realavtalet ska ha ansetts ingåtts måste även någon form av motprestation ha gjorts, i likhet med vad som gäller för gåvan. Så länge bussen inte har transporterat den påstigande en meter eller den som passerat spärrlinjen åkt något med tunnelbana/tåg, så kan inte ett avtal göras gällande. Att passera en spärrlinje eller kliva på en buss räcker alltså inte för att ett avtal ska ha ansetts ingåtts.

Dessutom förtjänar det att påpekas att även om fordonet sedan skulle röra sig till nytta för den påklivande och om man nu försöker åberopa realavtal, så regleras det ändå inte i avtalslagstiftningen. Uppenbarligen är det denna juridiska "lucka" som ligger bakom allt micklande, och behovet av de speciallagar som det refereras till i tråden...

Vänliga hälsningar

Gunnar Eriksson

Nu tror jag att du blandar samman avtal som uppkommer genom realhandlande med realavtal. Realavtal är mycket ovanliga och blir mycket riktigt bindande först genom prestation. Utöver benefika avtal (gåvor) kan jag bara komma på två avtalstyper som anses vara realavtal nämligen räntefri försträckning och saklån. Om du verkligen menar att transportavtal är ett realavtal så lär du vara rätt ensam om denna uppfattning och det skulle vara mycket intressant att höra vad du baserar detta påstående på.

Alltså avtal uppkommer när en person kliver på en buss eller vad som nu är ifråga genom dennes ett faktiskt handlande. Denna typ av avtal är mycket vanliga. Förutom när vi kliver på bussen så sluter vi avtal genom handlande bl.a. när vi parkerar på en parkeringsplats eller köper godis i en automat. Det råder ingen tvekan om att avtal som ingåtts genom faktiskt handlande är bindande utan vidare prestation från endera part. Därmed uppkommer inte de problem som ovan beskrivits. Någon lucka i avtalsrätten rörande transporter finns inte. Speciallagstiftningen syftar till att förenkla hanteringen av överträdelser och inte till att fylla igen hål i lagstiftningen.

PerGH skrev:Nu tror jag att du blandar samman avtal som uppkommer genom realhandlande med realavtal.

Rätt, det gjorde jag! Jag uttryckte mig inte juridiskt rätt. Och det var ju juridisk rätt som ursprungsfrågan gällde

PerGH skrev:Det råder ingen tvekan om att avtal som ingåtts genom faktiskt handlande är bindande utan vidare prestation från endera part. Därmed uppkommer inte de problem som ovan beskrivits.

Att ett avtal som ingåtts är bindande även utan motprestation säger jag inte emot, däremot säger jag emot att det skulle vara så problemfritt att alltid visa att ett avtal verkligen uppkommit, ens genom konkludent handlande, vilket ju saken (åtminstone delvis) gäller i diskussionen om de här aktuella situationerna. Jag håller med om att om man kliver på en buss så kan man möjligen ha påbörjat en avtalsuppfyllande handling att åka med bussen, av samma typ som att utnyttja en parkeringsplats, om nu inte avsikten med att kliva på bussen var att fråga busschauffören vilken buss som går till... vilket någon möjligen skulle kunna hävda

Men oavsett vad motargumenten blir, så håller jag envist fast vid att passera en spärrlinje utan att betala inte alltid innebär en entydig avtalspåbörjande handling som juridiskt håller på den grunden i domstol. Orsaken är att det bevisligen finns andra legitima och genom praxis accepterade skäl att passera en spärrlinje än att åka tåg/tunnelbana. Man kan t ex vilja hjälpa någon som kommer med ett tåg som inte är så rörlig, eller är långväga besökande och obekant med omgivningarna. Man kanske vill passera till andra utgången därför att det är en snabbare väg än att gå utanför, eller man kan vilja titta på tidtabellen eller en karta som ibland inte finns utanför spärrlinjen utan innanför den, man kanske vill besöka en kiosk innanför spärrlinjen (t o m utan att handla där), det är bara att besöka övre hallen på Centralstationen i Stockholm (där det finns en kiosk av den typen innanför pendeltågsspärrlinjen) för att se massor av människor som passerar spärrlinjen, varav många med till visshet gränsande sannolikhet saknar färdbevis, utan att någon (utom möjligen någon enstaka då) skulle anse att de ingått ett bevisligen entydigt bindande avtal. SL skriver t o m på sin hemsida att de inte kan ingripa mot tiggare, eftersom det är legitimt att passera spärrlinjen och åka tåg för att bedriva tiggeri, så länge man inte uppträder hotfullt eller trakasserande. Att planka och bedriva tiggeri är uppenbarligen mer legitimt än att enbart planka. Kanske är det en bra taktik att inleda tiggeri om biljettkontroll uppstår under färd, eftersom det då blir svårt för kontrollanten att hävda att tiggaren finns på tåget för att resa, huvudsyftet är ju då tiggeri och inte att resa, och tiggeri går ju inte att ingripa mot...

Några av dessa argument har redan förekommit i andra inlägg. Det gäller ju att entydigt bestämma vilken typ av avtal som har ingåtts också. Är det att åka tåg, eller att handla i kiosken eller att...? Kan man inte säkert avgöra vilket avtal som har ingåtts, då är det verkligen tvekan om något avtal ingåtts! Och om någon skulle hävda att ett avtal ingåtts, hur skulle det då kunna hålla juridiskt på denna grund? Den person som försöker med det får problem. Den ursprungliga frågan handlade just om detta, den juridiska rätten. Jag hävdar att den inte håller på denna grund, oavsett vilka juridiska formuleringar man använder. Eller finns det någon klargörande dom om motsatsen? Vilken i så fall? Klart slut! Over and out!

Vänliga hälsningar

Gunnar Eriksson

Hmm. Det som SL inte kan göra nåt åt är tiggeriet. Men därmed inte sagt att tiggarna får planka. Många tiggare har ett färdbevis, eftersom de inte är så fattiga som de vill påstå. Och så länge de har ett färdbevis kan inget göras. Men att påstå att man kan åka fram och tillbaka utan färdbevis, och det inte går att göra nåt är ju helt befängt. Har du klivit på tåget för att åka, då har du ju helt enkelt sagt: Jag vill att ni tar mig till t.ex. T-centralen.
Då kan du ju sen inte påstå att jag skulle möta nån, men klev på och åkte (dessutom står det i ordningslagen att du inte får passera en spärr utan färdbevis, så det går inte ens att gå in på plattformen...)

Gunnar Eriksson skrev:
Att ett avtal som ingåtts är bindande även utan motprestation säger jag inte emot, däremot säger jag emot att det skulle vara så problemfritt att alltid visa att ett avtal verkligen uppkommit, ens genom konkludent handlande, vilket ju saken (åtminstone delvis) gäller i diskussionen om de här aktuella situationerna. Jag håller med om att om man kliver på en buss så kan man möjligen ha påbörjat en avtalsuppfyllande handling att åka med bussen, av samma typ som att utnyttja en parkeringsplats, om nu inte avsikten med att kliva på bussen var att fråga busschauffören vilken buss som går till... vilket någon möjligen skulle kunna hävda

Det var ju inte påstigandet på bussen som var avgörande, utan det faktum att du påbörjade en resa. Möjligen kan man hamna i den sitsen att man har för avsikt att fråga föraren något - varefter han stänger dörrarna och du påbörjar en resa oavsiktligt. Men om du då inte befinner dig precis vid framdörrarna tror jag att det här haltar lite.

Gunnar Eriksson skrev: man kanske vill besöka en kiosk innanför spärrlinjen (t o m utan att handla där), det är bara att besöka övre hallen på Centralstationen i Stockholm (där det finns en kiosk av den typen innanför pendeltågsspärrlinjen) för att se massor av människor som passerar spärrlinjen, varav många med till visshet gränsande sannolikhet saknar färdbevis,

I ordningslagen står det uttryckligen att den här regeln gäller för tunnelbanans spärrlinje. Pendeltågens motsvarighet omfattas alltså inte av detta.

Gunnar Eriksson skrev: Den ursprungliga frågan handlade just om detta, den juridiska rätten. Jag hävdar att den inte håller på denna grund, oavsett vilka juridiska formuleringar man använder. Eller finns det någon klargörande dom om motsatsen? Vilken i så fall? Klart slut! Over and out!

Den ursprungliga frågan handlade om med vilken rätt en biljettkontrollant utför sitt arbete. Den frågan är väl synnerligen väl utredd och jag vill rikta ett synnerligen varmt tack till PerGH som med säker och stadig hand reder ut de grodor som passerar via hobbyjuristernas (där är jag nog lätt inräknad) tangentbord.

För att kasta mera ved på elden: Här i Göteborg har en polisanmälan nu gjorts efter ett, får förmodas, sakkunnigt arbete med paragraftolkning och lagvridning. Denna gäller anstiftan till bedrägeri och är riktad mot rörelsen planka. Det skall bli mycket intressant att följa denna.

I Övrigt reflekterade jag och Tomsa över detta igår - det är imponeradne hur olika man tolkar lagstiftningen i Göteborg och Stockholm och därmed kan vi blott konstatera att vi är inte lika inför lagen.

Tack och hej - gåsleverpastej.
/Tony

En fråga till de lagkunniga. En restauranggäst har ätit klart och skall betala notan. Han väntar på kyparen, som inte kommer med en gång. Han har druckit öl och behöver pissa. Gästen reser sig och går på pissoiren. Väl utkommen därifrån glömmer han bort den obetalda notan och går ut på gatan. Han går därifrån.

Efter vad jag har förstått så är detta inte kriminellt. Han kan inte dömas för något som helst eftersom han inte har haft för avsikt att smita. Han har bara glömt bort notan. Däremot är han givetvis fortfarande skyldig krogen pengar.

Kan de lagkunniga bena ut detta åt mig...

Gunnar Eriksson skrev:Men oavsett vad motargumenten blir, så håller jag envist fast vid att passera en spärrlinje utan att betala inte alltid innebär en entydig avtalspåbörjande handling som juridiskt håller på den grunden i domstol. Orsaken är att det bevisligen finns andra legitima och genom praxis accepterade skäl att passera en spärrlinje än att åka tåg/tunnelbana. Man kan t ex vilja hjälpa någon som kommer med ett tåg som inte är så rörlig, eller är långväga besökande och obekant med omgivningarna. Man kanske vill passera till andra utgången därför att det är en snabbare väg än att gå utanför, eller man kan vilja titta på tidtabellen eller en karta som ibland inte finns utanför spärrlinjen utan innanför den, man kanske vill besöka en kiosk innanför spärrlinjen (t o m utan att handla där)

Det krävs biljett för det, precis som OM du skulle resa. Det finns särskilda perrongbiljetter för personer som hyr lokaler i tunnelbanan. Dessa biljetter berättigar INTE till resa (är bara giltig för inträde på relevant station). Har du passerat spärrlinjen har du därför sas ingått avtal (för att KUNNA resa om du så vill). Och på samma sätt räknas det att du måste ha biljett tills du lämnar spärrlinjen. Tappar du biljetten och fastnar i biljettkontrollen så gäller "kontrollavgiften". Försöker du springa ifrån biljettkontrollen vid lämnande av spärrlinje, så är det bedrägligt beteende och du kan gripas på bar gärning. Skulle det visa sig att du har biljett är ändå ett gripande rätt, på samma sätt som man kan gripa en inbrottstjuv som försöker bryta sig in någonstans, och släppa honom om det visar sig vara ägaren som låst sig ute.

Chrille B skrev: Skulle det visa sig att du har biljett är ändå ett gripande rätt, på samma sätt som man kan gripa en inbrottstjuv som försöker bryta sig in någonstans, och släppa honom om det visar sig vara ägaren som låst sig ute.

Hoppas att jag aldrig råkar ut för att låsa mig ute. OM någon skulle försöka gripa mig när jag bryter mig in i mitt eget hem skulle det bli tråkigheter för två personer. Jag skulle drabbas av att få sitta inne för misshandel och den som försökte gripa mig skulle drabbas av en långvarig sjukhusvistelse. (Förutsatt att personen i fråga inte vinner den batalj som skulle bli följden).

Struve skrev:Sedan bör det även framgå att förare på spårvagn/buss äger rätt att kontrollera biljetter när denne så önskar.

Utdrag ur resevilkor:
"Resenär skall på trafiktjänsteman uppmaning uppvisa giltigt färdbevis"

Dock kan INTE föraren utge tillägsavgift utan uppmana personen antingen att betala för sin resa ELLER kliva av fordonet, och det kan INTE ifrågasättas. Som spårvagnsförare är du ansvarig för passagerares säkerhet mm mm vilket innebär att som resenär skall du som resenär åtlyda dennes hänvisningar/frågor, all ifrågasättning av förares åtgärder sker genom kundreaktioner.

OCH tro mig, jag har aldrig fått en kundreaktion beroende på att jag öppnat käften o frågat efter färdbevis eller tillrättalagt en person.
Däremot har jag fått kundreaktion då jag bedömde att det var bättre att hålla käft o tillkalla hjälp istället och denne fick jag av "klagande" passagerare.

Och dessa resevillkor har kunden fått del av INNAN resan påbörjades, liksom PRISINFORMATION ?

Faktum är att det finns lagar som reglerar sånt här, och det skall tydligt anslås vad en vara/tjänst/produkt kostar och eventuella tilläggsavgifter är. Ofta så finns denna information EJ anslagen på varken hållplats eller fordon. Hur skall man då veta vad det kostar INNAN resan påbörjas?
Jämför med att affärer måste skylta med prislappar i skyltfönstret, för att du skall kunna se vad en vara kostar i skyltfönstret utan att behöva gå in i affären för att fråga. En taxi måste t.ex ha prisinformation som anger vad resan kommer att kosta. En restaurang måste givetvis ha en prislista, för du går väl inte in på en restaurang, beställer mat och dryck, och sen får du en nota som säger att du har ätit för 18000 kronor? Du vill veta innan vad resan kostar, och det ger lagen dig stöd för. Därför är även trafikbolag skyldiga att tydligt tala om vad resan kommer att kosta innan den påbörjas. Om information endast anslås INNE i fordonet så har jag faktiskt ingen möjlighet att ta del av informationen förrän jag är ombord och då måste jag betala. För förarna tillåter väl inte att jag åker med ett par hållplatser innan jag har hunnit läsa igenom avtalet?

Jag brukar aldrig, såväl inom mitt yrke som privatperson, ingå avtal med bolag som ej kan presentera ett avtal? Enligt min åsikt skall ett trafikbolag presentera en fullständig prisinformation på hållplatsen, utsidan av fordonet samt inne i fordonet. Där skall det även framgå om föraren inte accepterar större valörer eller om extra avgifter tillkommer för t.ex hund, bagage osv. Att som kund/passagerare kliva på en buss, sen vilja betala med en 500-lapp och bli nekad av föraren för att det står en skylt INNE i bussen om det, det är dåligt informerat. Det skall stå tydligt anslaget innan resan påbörjas?
Dessutom skall reseavtal, i stil med resevillkor, också presenteras på hållplatsen. Vilket ansvar bolaget tar mm.

På väldigt många hållplatser saknas ALL sån här information, det finns ingen prisinformation, avtalsinformation etc. Det finns inte ens ett telefonnummer man kan ringa för att få reda på mer.. Hur skall man då veta vad det kostar!??

Sen vore det enligt min synpunkt självklart att fordonen skulle acceptera kredit- och kontokort. Det finns ett antal mobila terminaler som används inom t.ex taxi och torghandel, som är lätta att använda. Det är säkrare då
1) rånrisken minskas när antalet kontanta medel minskas
2) passagerare som ej har tillräckligt mycket kontanter kan använda sitt kort

Men det handlar nog mycket om att se kundvänligt på framtiden och att man har en vilja att förbättra sig och sin relation med kunderna.

hedberg skrev:Men när det gäller kontrollanterna så är de väldigt pigga på att skriva böter och tillkalla polis. Jag har aldrig förstått varför spårvägen i Göteborg har varit så prioriterad att de kan ringa till polisens LC och säga "Hej, vi har en tjuvåkare på vagn 3 och vi står på hållplatsen X och väntar på er."
De skickar då ut en patrull och man håller kvar vagnen på platsen (om personen vägrar stiga av).
Resultatet är att en hel del passagerare blir förbannade i och med att de blir försenade. Ilskan vänds givetvis mot tjuvåkaren men lika mycket säkert mot kontrollanterna.

Det enda tillfälle som biljettkontrollens personal begär handräckning av Polis är i de fall passageraren vägrar identifera sig. Och varför skulle inte kontrollanterna skriva ut böter. Finns inget i Västtrafiks resevillkor som ger utrymme för "tilläggsbetalning" även om kontrollanterna ibland medger ett sådant förfarande. Det står klart och tydligt att avgiften för resan skall erläggas vid ombordstigning, har du inte gjort det riskerar du en kontrollavgift på 600 kronor att betalas inom 8 dagar.

Att inte erlägga avgift för resan skall beivras, och för att kunna beivra oviljan att erlägga avgiften så måste personen i fråga identifieras, går det inte på frivillig basis är handräckning av polisman enda chansen att genomföra beivrandet till fullo.

Man håller dessutom inte vagnen på annan plats än ändhållplats, däremot blir förare ofta informerad om att polis har begärts till viss hållplats och blir ombedd att inte lämna denna angivna hållplats om han ser att polisen befinner sig i omedelbar närhet. Har under min tid som spårvagnsförare (strax över 5 år nu, med ett uppehåll mitt i) aldrig blivit försenad mer än maximalt någon minut på grund av ett ingripande av Biljettkontrollen. Du måste ha klippkort hos Murphy om du har haft så'n otur som du vill påskina.

Claes Thure Moberg skrev:

Chrille B skrev: Skulle det visa sig att du har biljett är ändå ett gripande rätt, på samma sätt som man kan gripa en inbrottstjuv som försöker bryta sig in någonstans, och släppa honom om det visar sig vara ägaren som låst sig ute.

Hoppas att jag aldrig råkar ut för att låsa mig ute. OM någon skulle försöka gripa mig när jag bryter mig in i mitt eget hem skulle det bli tråkigheter för två personer. Jag skulle drabbas av att få sitta inne för misshandel och den som försökte gripa mig skulle drabbas av en långvarig sjukhusvistelse. (Förutsatt att personen i fråga inte vinner den batalj som skulle bli följden).

Om du skulle reagera på det sättet är det kanske bäst att söka hjälp för ditt problem INNAN du råkar ut för något sådant, för det kan inte vara normalt...

Anonymous skrev:Och dessa resevillkor har kunden fått del av INNAN resan påbörjades, liksom PRISINFORMATION ?

I Göteborg finns taxeinformation och resevillkor anslaget på samtliga hållplatser, dessa byts ut varje gång en förändring sker, och informationen är till 90% identisk med den som finns vid biljettmaskinerna i fordonen, med den skillnad att kostnaden står med text istället för tabeller, samt att hållplatsinformationen är utformat på Svenska, engelska och Tyska. Det enda tillfället som det saknas information är om ligister varit framme och saboterat de tavlor där informationen skall finnas uppsatt, men detta brukar åtgärdas inom maximalt ett dygn.

tomsa skrev:

Anonymous skrev:Och dessa resevillkor har kunden fått del av INNAN resan påbörjades, liksom PRISINFORMATION ?

I Göteborg finns taxeinformation och resevillkor anslaget på samtliga hållplatser, dessa byts ut varje gång en förändring sker, och informationen är till 90% identisk med den som finns vid biljettmaskinerna i fordonen, med den skillnad att kostnaden står med text istället för tabeller, samt att hållplatsinformationen är utformat på Svenska, engelska och Tyska. Det enda tillfället som det saknas information är om ligister varit framme och saboterat de tavlor där informationen skall finnas uppsatt, men detta brukar åtgärdas inom maximalt ett dygn.

Detta stämmer inte riktigt. Det finns hållplatser i perifera lägen där sådan information faktiskt saknas. Exempelvis Ragnhildsholmen. Även ganska stora industribusshållplatser, exempelvis, Volvo Torslanda PV, saknar sådan information. I Detta fall till förmån för busstidtabeller - eftersom det är ganska många linjer som passerar just TPV. (Minns inte men jag tror även att Gillegatan är utan info)

I och för sig har jag svårt att tänka mig en spårvagnshållplats som saknar dylik information. På bussen har du större möjlighet att fråga föraren om prisinformation innan du låter dig fraktas.

Utöver den nästintill kompletta informationen på spårvagnshållplatserna finns ju även Tidpunkten dels som "butik" och dels över telefon och inte minst Västtrafiks hemsida med information om priser m.m.

Att hävda att man inte har haft möjlighet att ta till sig prisinformation för en resa med västtrafik är direkt befängt. Vi lever inte i USA där man måste upplysa folk i klartext med texten "Objects in the mirror may be closer than they appear" skrivet dirket på backspegeln. Ej heller anses det nödvändigt att varna för att en katt kan dö om du försöker torka den i mikrovågsugnen. Vi som resenärer har en skyldighet (!) att ta till oss den information som finns tillgänglig. Har vi svårt för att läsa, skriva eller förstå finns den även tillgänlig på annat sätt.

//Tony

tomsa skrev:Om du skulle reagera på det sättet är det kanske bäst att söka hjälp för ditt problem INNAN du råkar ut för något sådant, för det kan inte vara normalt...

Det onormala ligger väl hos den som försöker leka polis. Att försvara sig mot en okänd person som försöker hålla en fast med våld menar jag är en högst normal reaktion.

Claes Thure Moberg skrev:

tomsa skrev:Om du skulle reagera på det sättet är det kanske bäst att söka hjälp för ditt problem INNAN du råkar ut för något sådant, för det kan inte vara normalt...

Det onormala ligger väl hos den som försöker leka polis. Att försvara sig mot en okänd person som försöker hålla en fast med våld menar jag är en högst normal reaktion.

Det onormala ligger väl ändå i att bryta mot lagar, förordningar och ingångna avtal. Den rättskaffens medborgare som på korrekta grunder genomför ett envarsgripande borde från början aldrig behövt göra det.

Följaktligen: Felet ligger hos den som plankar, och självklart finner denne det naturligt att söka fly och undkomma med åtminstone en kontrollavgift mindre betald på bekostnad av lite gatuvåld.

/Tony

Claes Thure Moberg skrev:

tomsa skrev:Om du skulle reagera på det sättet är det kanske bäst att söka hjälp för ditt problem INNAN du råkar ut för något sådant, för det kan inte vara normalt...

Det onormala ligger väl hos den som försöker leka polis. Att försvara sig mot en okänd person som försöker hålla en fast med våld menar jag är en högst normal reaktion.

Nu är du ute på väldigt tunn is. Hur kan du klassa ett ingripande mot någon som bryter sig in i en lägenhet som att leka polis? Förhoppningsvis är det högst normalt att folk reagerar då man får syn på en person som bryter sig in i en lägenhet.

Claes Thure Moberg skrev:Det onormala ligger väl hos den som försöker leka polis. Att försvara sig mot en okänd person som försöker hålla en fast med våld menar jag är en högst normal reaktion.

Man kan gripa någon utan att röra personen. Det har jag gjort. Principen är att få någon att sluta göra dåliga saker eller befinna sig på fel ställe (vilket det handlade om i mitt fall).
Och i fallet inbrott kan man ju misstänka att det är din granne som ingriper:
-Sluta med det där!
-Hick, skaru skita i. <Krash>
-Sluta annars ringer jag polisen.
-Hick, ring låschschmeden. fö fan! <Bang, boom>
-Ere du Putte? Eru full eller?
-Jo.

Ovanstående "Man kan gripa någon utan att röra personen" av mig, Chrille. Använde min normala webläsare som inte loggar in.

Anonymous skrev: Man kan gripa någon utan att röra personen. Det har jag gjort. Principen är att få någon att sluta göra dåliga saker eller befinna sig på fel ställe (vilket det handlade om i mitt fall).
Och i fallet inbrott kan man ju misstänka att det är din granne som ingriper:
-Sluta med det där!
-Hick, skaru skita i. <Krash>
-Sluta annars ringer jag polisen.
-Hick, ring låschschmeden. fö fan! <Bang, boom>
-Ere du Putte? Eru full eller?
-Jo.

Nu börjar någon förstå vad jag menar. Självfallet skall man ringa till polis om man ser något i stil med pågående inbrott. Eller försöka hindra det hela genom att visa att man ser vad som pågår. Därifrån är steget långt till att rent fysiskt börja arrestera personer.

Och jag vidhåller fortfarande. Som ett rent hypotetiskt fall: OM någon okänd person missförstår en situation, tror att jag är en buse och så försöker att gripa mig med våld så blir det batalj, där jag försöker försvara mig efter förmåga. Utan tvivel - och jag menar att det är en fullt normal reaktion. Jag står inte still och accepterar att bli gripen av en totalt okänd person när jag inte har gjort något som helst galet. Det är givetvis en helt annan sak om denne person inleder det hela med att identifiera sig som polis. Då har vi en helt annan situation.

Förövrigt brottsligt att utge sig för polis om du inte är det.

Sedan hoppas jag att någon ingriper om någon håller på med att bryta upp en dörr/slår sönder ett fönster för att komma in oavsett om det är din eller annans hus/bil/lägenhet eller vad det nu är för nått.
Det räknas faktiskt som inbrott oavsett om det är ens egen ägendom eller inte.