Forum - Spårvägssällskapet.se

Byggare Bob skrev:Verklighetn har kommit ikapp SSS...

Precis! Så nu är det bara för de aktiva att lägga ned verksamheten, eftersom de som inte är aktiva längre samt en massa folk som aldrig har varit aktiva tycker att det verkar bäst så! Eller?

Byggare Bob, vad försöker du säga egentligen? Att SSS medlemmar är vansinniga människor som fullt frivilligt renoverar spårvagnar i skogen? HALLÅ, din knasboll , vi vet det! Våra föräldrar, vänner, sambor, fruar och barn och motsvarande har talat om det för oss i 40 år så det känns inte som en nyhet. Men det kanske inte var det du ville säga, utan bara att du tycker att Malmköping verkar som ett hopplöst projekt. Lite som att de som är aktiva inte själva är kapabla att bedöma det. Låt säga att vi inte är det: Vilken anledning finns det för utomstående att bry sig? Vill du rädda våra familjer? Komma åt marken? Eller kanske samlingarna? (Good luck!) Eller bara utöva det de är bäst på: Att tycka åt andra människor?

Angående att renovera spårvagnar! Det kostar i själva verket inte särskilt mycket pengar, det tar bara en jävla massa tid. Tid som människor fullt frivilligt tillbringar i köpingen för att koppla av eller vad det nu är.

Mitt budskap: Det går som det går med Malmköping. HUR det går, kan ni som inte är aktiva faktiskt inte göra någonting åt! Debattera hur mycket ni vill, verkligheten flyter på...

Mycket bra talat daniel! Både fyndigt, roligt och sant.

daniel_s skrev: Byggare Bob, vad försöker du säga egentligen? Att SSS medlemmar är vansinniga människor som fullt frivilligt renoverar spårvagnar i skogen? HALLÅ, din knasboll , vi vet det! Våra föräldrar, vänner, sambor, fruar och barn och motsvarande har talat om det för oss i 40 år så det känns inte som en nyhet. Men det kanske inte var det du ville säga, utan bara att du tycker att Malmköping verkar som ett hopplöst projekt. Lite som att de som är aktiva inte själva är kapabla att bedöma det. Låt säga att vi inte är det: Vilken anledning finns det för utomstående att bry sig? Vill du rädda våra familjer? Komma åt marken? Eller kanske samlingarna? (Good luck!) Eller bara utöva det de är bäst på: Att tycka åt andra människor?

Har aldrig påstått att SSS är en "samling knasiga människor"...
Du vet uppenbarligen inte ens vad du pratar om (förutom att spy galla på allt och alla) . Jag vet mycket väl vad Malmköping är, har varit och förhoppningsvis kommer att bli. Du har uppenbarligen inte tittat på mina tidigare förslag i denna tråd, det framgår klart och tydligt av ditt budskap, att jag inte vet ett skit om SSS/MUMA eller Malmköping!

Kan då tala om för dig att jag både har varit aktiv i Malmköping tidigare i min ungdom, varit med och sett Vagnorama växa upp, krattat grus, jobbat som konduktör, guidat besökare både i verkstad och Vagnorama, jobbat som försäljare i spårvägsboden m m m m.
Kan ju tala om att jag upplevde rundgång i både Hosjö och Malmköping/Gropen med stockholmssläpet SSB182 på den tiden det begav sig...

Så kom inte och tala om för mig att jag inte vet ett jota om MUMA och SSS även om jag inte längre är aktiv!
det är den här äckliga "hackspettattityden" som kanske eventuellt skrämmer iväg blivande aktiva i Malmköping...

Jag vet mycket väl att det krävs stora insatser för att få verksamheten att gå runt, vilket Lars S tydligt i sitt budskap markerar.
Mitt ordval "verkligheten har kommit ikapp SSS" kanske var illa valt, och isåfall ber jag om ursäkt!

Lars Stegenius skrev: Man kan inte kräva att folk ska åka ner från Stockholm för att köra en abonnering som drar in 300 kr, vilket var vad vi brukade debitera skolorna för detta - mer hade de inte råd med. Ingen ställer upp på det med nuvarande bensinpriser.

//Lars S

PS. Åter skrivet i Word och inkopierat. DS

Ursäkta.

Just sådana körningar ska man ju försöka förlägga till de tillfällen då man redan har buss/förare på plats, kanske med en grupp eller liknande från huvudstaden, då kan man enkelt merutnyttja ekipaget.

//Lars

Lars Ödlund skrev:

Lars Stegenius skrev: Man kan inte kräva att folk ska åka ner från Stockholm för att köra en abonnering som drar in 300 kr, vilket var vad vi brukade debitera skolorna för detta - mer hade de inte råd med. Ingen ställer upp på det med nuvarande bensinpriser.

//Lars S

PS. Åter skrivet i Word och inkopierat. DS

Ursäkta.

Just sådana körningar ska man ju försöka förlägga till de tillfällen då man redan har buss/förare på plats, kanske med en grupp eller liknande från huvudstaden, då kan man enkelt merutnyttja ekipaget.

//Lars

Och problemet kommer inte att vara ett problem den dagen man skapat en miljö som gör att de aktiva kommer enbart för att vara där och ta hand om museet! Dessutom borde ni ta lite mer för ett abonnemang än 300!

Jag blev lite upprörd av Lars S inlägg om att vi andra inte skulle ha förstått att det är väl ont om aktiva. Det har väl framgått med mer än önskvärd tydlighet?

Men för att bringa nya aktiva på plats är det vettigt att jobba på just det snarare än att verkligen sprida den hopplösa situationen. Klagolåt om "det är så illa att vi snart måste lägga ned" leder knappast till att ni får någon enstaka aktiv - tvärt om!

Se till att det är trevligt att komma till Museet, lär av - men kopiera inte Skjoldenäsholm. (För Malmköping och Skjolde är inte samma museum)

//Tony

Byggare Bob skrev:Så kom inte och tala om för mig att jag inte vet ett jota om MUMA och SSS även om jag inte längre är aktiv!
det är den här äckliga "hackspettattityden" som kanske eventuellt skrämmer iväg blivande aktiva i Malmköping...

Eller så är det kanske vissa f d aktiva som skrämmer bort dem genom att vara extremt dåliga ambassadörer och gärna tala vitt och brett om vad som fick dem att sluta vara aktiva i stället för att framhålla fördelarna med att vara där och låta dem upptäcka resten själva?

daniel_s skrev: Eller så är det kanske vissa f d aktiva som skrämmer bort dem genom att vara extremt dåliga ambassadörer och gärna tala vitt och brett om vad som fick dem att sluta vara aktiva i stället för att framhålla fördelarna med att vara där och låta dem upptäcka resten själva?

Daniel, ska du hacka på mig personligen, så tycker jag att du inte har särskilt mycket att komma med, eftersom smicker inte biter på mig!

Om du inte har något konkret förslag, utan bara skall haspla ur dig dumheter, så stäng av datorn och ta en promenad...

Det overrasker mig noget, at det er så galt fat i Malmköping, som i det mindste nogle af debattørerne giver udtryk for.
Tilsyneladende er der mange, der har sluttet som aktive i Malmköping. Det kunne være interessant at høre de enkeltes begrundelse for at at slutte. Er der tale om personlige årsager, eller er det noget der kan relateres til MUMA?

Måske kunne lidt mere åbenhed om situationen også hjælpe. Nu ved jeg jo ikke, hvornår det var, at man måtte opgive at få fremstillet et skilt til Hosjö, fordi det ville koste 10.000 kr. Jeg kan i den forbindelse oplyse, at Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm har investeret i en såkaldt skæreprinter, hvor det er muligt ved hjælp af en dator at udprinte en folie med udskårne bogstaver til skilte m.v. Vi ville således have kunnet levere et meget professionelt skilt - kun til prisen for folien og et frimærke til at sende den frem til MUMA. Selve pladen til skiltet ville det nok være mest praktisk, at MUMA selv stod for.

Der kan jo også være andre forhold, hvor der ville kunne tjenes på et samarbejde, man skal kende til, at der er et behov.

Med venlig hilsen
Svend Christensen

daniel_s skrev: /.../
Byggare Bob, vad försöker du säga egentligen? Att SSS medlemmar är vansinniga människor som fullt frivilligt renoverar spårvagnar i skogen?

Precis så anser, som jag tidigare sagt, min kära hustru.

//Lars S

daniel_s skrev: /.../
Angående att renovera spårvagnar! Det kostar i själva verket inte särskilt mycket pengar, det tar bara en jävla massa tid. Tid som människor fullt frivilligt tillbringar i köpingen för att koppla av eller vad det nu är.
/.../

Helt sant!! Kostnaden för renoveringar av spårvagnar är negligerbar i MUMAs budget. Det är inte det som kostar pengar, det är driften av anläggningen. Och ju mer man bygger ut anläggningen, desto större blir driftkostnaderna.

//Lars S

Svend Christensen skrev:Det overrasker mig noget, at det er så galt fat i Malmköping, som i det mindste nogle af debattørerne giver udtryk for.

Äsch, det ÄR inte så farligt som det låter! Exakt sådär ser situationen ut på de flesta museibanorna i Sverige, och antagligen i en mycket stor del av alla andra ideella föreningar överhuvudtaget, om man bara lyssnar på gnällspikarna . Om man lyssnar på dem som har något roligt att berätta låter det helt annorlunda. Jag skulle kunna dra hur många historier som helst om hur mycket SSS har betytt för mig på ett positivt sätt, men det har jag inte tid med. Jag är ledsen att diskussionen mellan mig och Byggare Bob ovan inte riktigt vill fungera, men jag försäkrar att jag inte är inblandad i några upprördheter i den egentliga verksamheten!

Svend Christensen skrev:Tilsyneladende er der mange, der har sluttet som aktive i Malmköping. Det kunne være interessant at høre de enkeltes begrundelse for at at slutte. Er der tale om personlige årsager, eller er det noget der kan relateres til MUMA?

I allmänhet beror det nog på att man växer upp, byter jobb, flyttar, får barn eller på annat sätt ändrade familjeförhållanden, och andra liknande ekonomiska eller tidsmässiga förändringar i den enskildes liv som påverkar ens möjligheter att delta aktivt i en förening.

I något enstaka fall kan det också bero på det som numera kallas "bristande personkemi". Det är förstås tråkigt men ganska naturligt och förekommer på alla arbetsplatser och föreningar. I det här sammanhanget vill jag nog påstå att SSS varit väldigt bra på att ta upp människor i gemenskapen, även om kanske inte alla håller med. Trots allt är det en väldigt öppen förening oavsett om man är lång eller kort och tycker det ena eller det andra.

Naturligtvis har också Djurgårdslinjens (DjL) tillkomst påverkat situationen, dock inte alls så negativt som man ibland kan få höra. Det stämmer att somliga, som tidigare var aktiva i Malmköping, har lagt av och i stället lägger ned sin tid på DjL. Det är billigare och snabbare att åka till Djurgården än till Sörmland. En del av dessa har i sin tur tvingats lägga av på DjL i takt med att de "blivit vuxna", om uttrycket tillåts. Men: DjL har också fungerat som dragplåster för Museispårvägen genom att yngre aktiva på DjL blivit intresserade av det som händer i Malmköping. Det är mera "back to basics" på sätt och vis och man får som 16-18-åring jobba lite mer självständigt i köpingen. Undertecknad och ett relativt stort antal andra är exempel på detta!

Det är väl bekant att Museispårvägens budget är ett evigt pussel. Än sen? Det är så när man driver ett projekt, välkommen till verkligheten! Det är precis likadant på Djurgårdslinjen och antagligen i Skjoldenaesholm också! Det funkar liksom inte att titta avundsjukt på riktigt lyckade museer och sen gå hem och sura över att man själv inte är lika bra. Lite som att titta på människorna i reklamen och känna sig värdelös över att man inte har lika vita tänder/snygga ben/välstädad lägenhet. Då kommer man aldrig nånstans. Bättre då att omedelbart sätta igång och försöka uppnå detta! Det har vi gjort i köpingen, vi håller redan på och vi kommer aldrig att bli klara. Det ska ett museum inte bli!

Så jag ber er än en gång att vara lite mer neutrala. Det är lite improduktivt att en massa professionella debattörer diskuterar detta över huvudet på de aktiva. Jag vidhåller att den som inte varit med de senaste åren inte borde göra anspråk på att känna till stämningsläget i köpingen, det vore tråkigt om t ex detta i sig skulle avskräcka folk från att åka dit. Jag tror faktiskt att ett mer positivt "diskussionsklimat" på det här forumet skulle underlätta försörjningen med aktiva. Vem som helst som kan svenska kan läsa det här! Det är faktiskt Spårvägssällskapets forum, så det är nog inte för mycket begärt att diskussionerna åtminstone inte ger en DÅLIG bild av föreningens verksamhet!!!

Nu blev det lite mee-too Men Daniel det här var tamigfan det bästa jag läst i den här tråden.

Det är oerhört viktigt att se framtiden... historien skall vi visa upp - inte försöka göra något åt!

//Tony

En kommentar till.

MUMAs styrelse är inte den första aktiebolagsstyrelse jag suttit i, vad jag kan minnas har det varit tre bolagsstyrelser innan.

Och - ja, jag har varit med om att som styrelseledamot lägga ner ett bolag tidigare i livet.

Vi lade ner eftersom vi insåg att bolaget inte hade någon framtid. Den produkt som bolaget sålde var i slutet på sin livscykel och vi hade två alternativ, antingen att satsa en massa pengar på att ge företaget en ny inriktning eller att avveckla företaget under ordnade former innan det gick i konkurs.

I det sammanhanget satt jag även i styrelsen för moderbolaget till det bolag som avvecklades och moderbolagets styrelse ville inte satsa några nya pengar i verksamheten, det fanns andra saker som var viktigare att satsa tillgängliga resurser på för en långsiktig framtida utveckling.

Så jag ser vart MUMA är på väg och vill inte en gång till sitta i en bolagsstyrelse som avvecklar ett bolag, det får andra göra, det är inte ett dugg roligt. Som tur är har ju dessbättre MUMA inga anställda.

Jag har givit mitt bidrag, jag har haft kul längs vägen, jag har lärt mig massor inom olika områden - nu är det slut för mig, nu får andra ta över som förhoppningsvis kan och vill något annat.

Lycka till!

//Lars S

Byggare Bob skrev:En anläggning som funnits sedan 1969 där miljontals kronor och oräkneliga mantimmar av ideelt arbete lagts ner "flyttar man bara inte på" hur som helst...

Det är väl spårvagnarna som man har lagt mest pengar och mantimmar på, och då flyttar man ju bara med de nedlagda pengarna och mantimmarna om man placerar vagnarna på någon annan plats?

Eller har jag förstått helt fel när det gäller vad man lagt pengar och tid på?

Stefan Widén skrev:När det gäller finansiering och genomförande så är det fas två. Har man väl bestämt vad man vill ha, ja då kan man se vad kalaset kostar.

Nej, man måste räkna på kostnader innan man bestämmer sig för vad man ska göra.

Stefan Widén skrev:Sen en kommentar om det andra alternativet....utflyttning. Oavsett vilken metod man väljer så kommer det att kosta mycket pengar och resurser. Gjorde ett litet överslag har för mig att det är ca 60 vagnar i Mkp och bara transporten av dessa kostar ca 1.5 miljoner kr.

En kort fråga: hur har du räknat? Om man ska flytta hela 60 vagnar i ett svep så kan man räkna på helt andra sätt än om man ska flytta en enstaka vagn då och då. Dels så kan man göra ett avtal med de företag som idag flyttar vagnar att man får betala ett lågt pris mot att de får välja i princip helt fritt när de flyttar vagnarna och har mycket god tid på sig (d.v.s. de tar med en vagn varje gång de annars skulle tomkört i någon riktning).
Det är också värt att överväga vad man kan ordna till för egna lösningar. Har till exempel något järnvägsmuseuom sparat en vagnbjörn man kan få låna?

Stefan Widén skrev:Till detta kommer kostanden uppställningen på det nya stället eller hos respektive lokalavdelningar inkl alla reserdelar mm och övriga samlingar som SSS har.

Visst är markyta och lokaler dyrare i större städer än i en håla som Malmköping, men för den här typen av verksamhet så vore det konstigt om inte någon lämplig kommun åtminstone kan bjussa på markytan och eventuella befintliga industribyggnader.

Stefan Widén skrev:Det som grundarna av SSS och Mkp skapat skall nu förvaltas. Hur gör vi det på bästa sätt?

Nej, det där bör formuleras annorlunda. Det skapade som ska förvaltas är de gamla spårvagnarna som en gång skapades.

Lars Stegenius skrev:för några år sedan tittade vi i styrelsen på frågan och insåg att vi inte ens hade råd att sätta upp en ny proffsigt utformad informationstavla…. Den skulle visst kosta 27.000 kr, om jag minns rätt.

Jösses. Om det inte finns resurser att fixa en sån skylt inom föreningen så lär det väl inte finnas några resurser att renovera spårvagnar heller? Hur svårt på en skala kan det vara att för hand gräva några gropar och sticka ner metallrör som man sedan gjuter betong runt, och sen montera fast en stor metallyta på metallrören och måla på rätt texte & co på metallytan?

Lars Stegenius skrev:PS. Detta inägg är skrivet i Word och texten därefter inkopierad. DS.

Intresseklubben noterar

TonyM skrev:Jag blev lite upprörd av Lars S inlägg om att vi andra inte skulle ha förstått att det är väl ont om aktiva. Det har väl framgått med mer än önskvärd tydlighet?

Ett annat sätt att uttrycka det är väl att man har för många spårvagnar och/eller för stor anläggning i förhållande till antalet aktiva.

Hur ser det ut med antalet aktiva på djurgårdslinjen, ringlinen o.s.v.? Även t.ex. ULJ är av intresse att jämföra eftersom det är en mindre spåranläggning som ansluter till en större tätort.

Jag har aldrig hört någon skriva att det är dåligt om aktiva vid djurgårdslinjen eller i ringlinien. På t.ex. postvagnen så framförs det att just ULJ har en god tillströmning av aktiva jämfört med andra föreningar.

Fördelen med att förlägga verksamheter i en större tätort är att man behöver inte planera lika stenhårt. De som kan hjälpa till en viss dag då man gör något speciellt arbete kommer, och det är vettigt att bara titta in nån timme eller två för att man har annat som måste göras samma dag.

Ingen vettig människa åker många mil till t.ex. malmköping för att de har några enstaka timmar över. Det blir för mycket planerande och för lite spontanitet i arbetet.

Även de som bara har tid på tider som för andra verkar mest slumpartade kan göra en del nytta till en förening.

mats skrev:Hur ser det ut med antalet aktiva på djurgårdslinjen, ringlinen o.s.v.? Även t.ex. ULJ är av intresse att jämföra eftersom det är en mindre spåranläggning som ansluter till en större tätort. Jag har aldrig hört någon skriva att det är dåligt om aktiva vid djurgårdslinjen eller i ringlinien.

Även Djurgårdslinjen har märkt av en avmattning i de aktivas arbetsinsats, sålunda bemannas en stor del av utsättningen sommartid numera av anställd personal. Djurgårdslinjen är dock i mindre utsträckning än Museispårvägen (Mkp) utsatt för allmänt tyckande, kanske för att det är lättare att kontrollera sanningen på plats. Jag skulle dessutom vilja påstå att de interna diskussionerna kring Djurgårdslinjens syfte och mål är mycket mer omfattande än dem som förs beträffande Museispårvägen!

mats skrev:Ingen vettig människa åker många mil till t.ex. malmköping för att de har några enstaka timmar över. Det blir för mycket planerande och för lite spontanitet i arbetet.

Man måste inte vara vettig hela tiden Jodå, det förekommer att folk är i Mkp "på tider som för andra verkar mest slumpartade" vilket innebär att deras arbete inte direkt syns, men utan vilket det skulle vara komplett omöjligt att bedriva verksamheten.

Lars Stegenius skrev: Vi lade ner eftersom vi insåg att bolaget inte hade någon framtid. Den produkt som bolaget sålde var i slutet på sin livscykel och vi hade två alternativ, antingen att satsa en massa pengar på att ge företaget en ny inriktning eller att avveckla företaget under ordnade former innan det gick i konkurs.

Men snälla Lars, jag hoppas att du inser att detta resonemang haltar betänkligt vad gäller ett museum som drivs av ideella krafter. Man bör inte jämföra vinstdrivande verksamheter med den här typen av verksamhet - det går helt enkelt inte.

Återgivning av historia är en av de större folkrörelserna i Sverige, de flesta jobbar dock med något tidigare historia än den som för svensk del börjar 1877 i Ramlösa.

Mats skrev: Det är väl spårvagnarna som man har lagt mest pengar och mantimmar på, och då flyttar man ju bara med de nedlagda pengarna och mantimmarna om man placerar vagnarna på någon annan plats?

Eller har jag förstått helt fel när det gäller vad man lagt pengar och tid på?

Man lägger förstås inte alla mantimmar på vagnarna. Det går åt mycket tid till att sköta om byggnader, bana, utställningsmaterial, miljöer o.s.v

Att flytta museet innebär med mycket stor säkerhet att man måste anlägga ny spårväg - det klarar en stad som Göteborg, Stockholm eller Norrköping, men det är inget som man enkelt "roddar" på någon månad i en förening.

//Tony
-

mats skrev:

Byggare Bob skrev:En anläggning som funnits sedan 1969 där miljontals kronor och oräkneliga mantimmar av ideelt arbete lagts ner "flyttar man bara inte på" hur som helst...

Det är väl spårvagnarna som man har lagt mest pengar och mantimmar på, och då flyttar man ju bara med de nedlagda pengarna och mantimmarna om man placerar vagnarna på någon annan plats?

Eller har jag förstått helt fel när det gäller vad man lagt pengar och tid på?

Vad tror du upprustning av stationhuset och ombyggnad av verkstaden
(f d lokstallet) kostade i material?
Vad har förvandlingen från "bangård till spårvägstorg" hittils kostat?
Vad kostade Vagnorama när det stod klart 1985?
Likriktarstationen vid Bjurängen, vad har den kostat i underhåll?
Nya personalbyggnaden (Spårmansro)?
Södra slingan?
Renoveringen av SS 11 (PCC-vagnen) så att den kunde rulla till invigningen 11 juni 2005?
Jag vet inte svaren, men det rör sig om miljonbelopp, och åratal av frivilligt arbete...

Visst har man lagt ner mycket pengar på att få spårvagnarna åter att rulla
men du måste ju se till allt "runtomkring" d vs infrastrukturen också...

Det är ett enormt kapital nerplöjt i MUMA som man nog inte bara ger upp så lätt, bara för att folk inte hittar dit...
Det är det man återigen måste fokusera på...
Att få dit besökarna...

Jag har ansträngt mig nu verkligen att läsa igenom alla 6 sidor ang Museum spårvägen i Malmköping. Man blir bara så trött så jag gav upp.

Dessutom, jag vågar knappt skriva ett inlägg här för då får man alla messersmittar på halsen pga stavfel och jag vet vad.

Jag är medlem sedan ett antal år i SSS men kan inte påstå jag känner något speciellt för detta medlemskap. Vem hittar till Malmköping? Gnesta? Flen? Alla konstiga förkortningar Ni nämner, ja jag kan inte ens erinra mig dem nu, visar bara hur inskränkta vi är alla.

Titta på vad danskarna gjort. Hur har de lyckats med SHS på så kort tid? När var vår kung senast i M-köping?

Det är närmast fånigt att tro att någon annan än en redan entusiast ska hitta dit.

Jag har varit där 3 ggr de senaste åren och det var ingen upplyftande syn om man inte e spårvagnsdåre redan, vilket jag är. Min familj tröttnade efter 10 minuter. En öde plats i Hosjö. Vem vill se det? Jazz, jaha, hur kommer man dit hemifrån. Allt verkar så krystat.

Sedan må det vara hänt att tusentals timmar är nedlagda i detta. Det är och förblir för mig ett öde industrispår med spårvagnar, dock med visst Stockholms fokus. Att tro att det hjälper med busslinjer etc hit o dit är bara korkat. De flesta av oss svenskar är inte tidtabells freaks som finner lust i att hitta diverse kombinationer. Nä, vore jag ägare till detta skulle jag skrota engagemanget i M-köping omedelbart, flytta det till en mer besökt plats, eller, göra ett allvarligt försök att lokalisera det till ett mer besökt ställe mentalt i folks sinne.

När det finns konkret marknadsunderlag (dvs man kan göra en business av det hela så att det går runt ekonimsk i alla fall) då löser det sig. Hur kan det falla sig att jag vet att Micael Lund og/eller Svend Christensen står för danskt SHS och inte vet motsvarande namn i sverige?
Knappast en tillfällighet.....
Som det är nu, kan det nog lalla på i 40år till och läggas ytterliggare 10.000 timmar på hög...
Inte ens som spårvägsfreak skulle jag stå ut i 4 dagar i M-köping som dansken gjorde.

Jag tyckte en av danskarna slog huvudet på spiken när han beskrev tillgängligheten, dvs var var spårvagnen när folk ville åka? Säkert säger någon, ja men då behövs mer personal, man måste följa tidtabellen.....men jag säger det är fråga om attityder...

För mig får man gärna skrota hela M-köpings museet. Som det är nu är det av inget allmännt intresse att det fortskrider, bara resursslöseri, tycker jag.
Då kan vi kanske skapa ytterliggare nostalgi och återuppväcka det hela om ett antal år.

Byggare Bob nämnde "invigningen 2005".
Vilken invigning? (eller var det 2006?) Nämndes den i media utöverlokalpressen och MfSS?

Signifikant exempel på vad vårt problem är, dvs ingen känner till oss utanför vår egen krets. Även om så mycket tid o pengar är nedlagt, är det bättre att se sanningen i vitögat och konstatera att det var misslyckat.