En typisk (?) dag i kollektivtrafiken - OBS, långt!

[Ragnar T]

En (typisk?) dag i kollektivtrafiken.

Eftersom jag bor inom gångavstånd från jobbet, så frekventerar jag ganska sällan vår förträffliga Stockholmska kollektivtrafik. Det blir dock en eller annan resa i tjänsten ibland, men annars blir det min trogna Hisingska V90 till och från landet.

I går hade jag dock anledning att göra flera privata resor och det på normal dagtid s a s. Alltså inte alls bustimmarna på fredags- eller lördagskvällar. Skulle till Karolinska Sjukhuset för att se hur en nära anhörig mådde efter ett större kirurgiskt ingrepp, som gjorts tidigt på morgonen.

Kliver efter jobbets slut på V2 C20 nr 2265 vid Blåsut och sätter mig i M-vagnen. Vid Gullmarsplan sätter kompressorn igång. Vilka vibrationer, när ramlar den maskinen ned i spåret! Har någon felanmält? Skall man ringa TLC, eller…..? Nä, det får vara, dom tycker nog att jag ringer litet för ofta, när jag är ute och åker T-bana! Vid Skanstull blir det stopp. Dörrarna öppna i nästan 3 minuter! Ingen info från föraren. Men jag ser honom springa förbi fönstret, så det var väl något dörrstrul kan jag tänka.

Nå, av vid S:t Eriksplan och upp för att ta 3:ans stombuss till Karro. En 77:a (ny linje, känner inte till?) skyltad Karro kommer dock först. En Scania MaxCi, vad den nu har för typbeteckning. Kliver på, men fumlar och tappar mitt beskattade tjänstekort mellan bussen och trottoarkanten, naturligtvis i en ski--g vattenpöl. Backar ut, böjer mig ned för att plocka upp det blöta färdbeviset. Irriterad blick från föraren - det riktigt lyser ”fumliga gubbe!” i hans ögon, trots att det är ett tjänstekort. Nåväl, han kör i alla fall städat. Men så bussen ser ut! Har den varit en vända några år i trafik i Baltikum och sedan kommit tillbaka igen? Stolarna är så grisiga, att ingen vettig människa vill sitta på dem. Nackstöden är gråsvarta av hårsmuts och täckta med passagerares mjäll! Det skramlar och skakar överallt. Hela motorpaketet ruskar, så man tror att det skall ramla genom bottenluckorna, om det nu finns några kvar.

Åter från Karro någon gång vid halvniotiden, denna gång med en 3:a, en Scania OmniCity. Man måste hålla för ögonen, när föraren äntligen kör fram för att lasta. Det ena halvljuset pekar rakt upp i november! Väldigt få passagerare. Väl igång, så blir det en körning, som förmodligen går ut på att sätta nytt rekord i kort körtid till Hantverkargatan, där det tydligen är regleringstid. OK, föraren är på sitt sätt skicklig, han väljer bra, effektiva och tidsvinnande spår på racerbanan, och det är inga onödiga marginaler till trafikdelare eller parkerade bilar. Han borde nog kontakta ett F1-team för att få ett kontrakt, det skulle säkert bli succé! Alla ljussignaler är till hans fördel. Eller är prioriteten i signalerna verkligen sådan? Bussen då? Ja ett antal lysrörsarmaturer är trasiga och en saknar glas. Det fattas täcklister i nederkanten på ett par fönster, så det är läge för att fastna med kläder i vassa plåtkanter. Det skramlar och rasslar alldeles obeskrivligt. Högtaleriet funkar inte, men visningen på displayerna är i alla fall OK. Stiger av vid Stadshuset för att passa på att uträtta ett ärende vid gamla postterminalen, där ena grabben jobbar.

Så till T-Centralen då för hemfärden till Sockenplan. Går över bron vid Centralstationen och spanar ned mot spåren. Där står ett X420-tåg och väntar på avgångstid mot Kungsängen. Drabbas av nostalgi och stannar för att se tåget rulla iväg. Tänk, vilken möda det var att få dessa tåg till Stockholm! Nog blev väl ändå tågen ganska missförstådda? Inga dåliga fordon egentligen, men, det är klart, man talar ju i egen sak och litet sk-t får man tåla i debatten! Vad har man egentligen ställt till med i sina dar? Nu åker tåget! Accelerationen är riktigt bra och det låter nästan som från en gammal hederlig A12:a om ekipaget, när det försvinner bort förbi Norra Bantrollet. Suck!

I trappan ned mot T-banan måste man runda en yngling, som är i full färd med att lätta på trycket, för säkerhets skull på de lådor och annat, som en brödförsäljare har sina produkter i om dagarna. Där köper man nog inte morgonmackan i fortsättningen! I sitt sällskap har ynglingen en tjej, som ser 30 år äldre ut än hon antagligen är, och hon far i sitt drogade tillstånd omkring som en snurra och orerar högljutt om en massa obegripliga saker. Så hon får också bli ett rundningsmärke. Väl inne i biljetthallen konstaterar jag, att där är förvånansvärt få personer. En kille med munkjacka står dock och väntar på något vid kortläsarna med sina glasdörrar. Jag har mina aningar och mycket riktigt, när jag dragit mitt kort, så hänger han på kanske bara en decimeter bakom mig. Men han blir minst sagt överraskad, när jag tvärt stannar upp omedelbart efter glasspärren, så den gick igen mellan oss, där han dunkade in i ryggen på mig. Där fick han, jag blåste honom på plankningen!

Typiskt, där går just linje 19! Brukar inte springa i rulltrapporna, även om jag hör att det står ett tåg på stationen. Gillar inte jäkt av det slaget. Hade nog hunnit med, om inte munkjackan varit. Nästa tåg är en linje 17. Va, där är ju C20 nr 2001! Åker med till Skanstull i alla fall, så slipper man stå i bullret och draget vid Guppet! Nostalgiresa s a s! Jag var den förste, som över huvud taget körde en C20 för egen maskin! Det var i B-hytten i 2001. Nå, vagnen ser riktigt fräsch ut. Ingen vibrerande kompressor. Inga rispade fönster - har man rent av bytt dem? Några stolar tycks ha originalklädseln kvar. Tyget är helt utslitet och Lasse Åbergs mönsterskyddade figurer syns snart inte. Vagnen kom till Stockholm den 19 december 1996, så den har ju ett aktningsvärt antal år på nacken nu! Nå, ett stort antal stolar har fått nytt tyg, men så det ser ut! Har någon bara kastat tyget efter stolarna? Nog kan man väl se till att tyget sitter snyggt på plats i alla fall!

Nå, friden i 2001 blir inte så långvarig. En snubbe i 130-kilosklassen med rejäl och delvis blottad ölmage kommer in och sätter sig mitt emot mig, trots att kanske bara var fjärde plats är upptagen. Det stinker av gammal svett, ölrapningarna är frekventa och jag får sedan ofrivilligt höra en lidandets historia med vilda anklagelser mot detta misslyckade svenska samhälle, som tar ifrån folk körkortet, när man kört på fyllan, och som ser till man får besöksförbud hos f d frugan och ungarna. Och arbetslös och hemlös har man ju också blivit! Byter plats för att slippa stanken och de feta benen som ger mig för liten plats där jag sitter. Stiger redan vid Slussen för att slippa tjafset, för snubben går nu för att leta reda på någon ny terapeut i vagnen.

Nu kommer tåget hemåt! Nämen se, det blir C20 nr 2003, som jag ju har på min skärmsläckarbild på jobbet! Vilket sammanträffande! Inne i vagnen är det nu tyvärr bara att blunda för att allt färskt kl-tt-r på dörrar och hyttvägg. Repade fönster och så kommer då de där rumänska tiggarna, som delar ut sina inplastade lånelappar med snyfthistorien om barnen i hemlandet, som är på väg att bli blinda p g a en sällsynt ögonsjukdom! Skänk en slant till oss fattiga! Vid Skanstull kliver det på ett gäng stolpskott i 17-årsåldern, som gapar och skriker och leker apa i de nyuppsatta ”lianerna” i vestibultaket på vagnen. Ett öronbedövande oväsen och det är bara att flytta sig till en annan plats längre bort i vagnen för att få litet lugn, något som jag f ö inte är ensam om.

Äntligen hemma vid Sockenplan och den lilla promenaden till stugan går utan missöden i form av rånöverfall, nedblåsta träd i skallen eller annat!

Nu undras: Skall helt vanliga vardagliga resor med vår kollektivtrafik behöva vara så här? Skall man verkligen behöva känna sig som ett andra klassens transportobjekt? Det finns sannerligen ännu mycket att göra, för att det skall gå att hävda, att kollektivtrafik är ett attraktivt, säkert, tryggt och komfortabelt alternativ till den egna bilen! Låt oss ändå kämpa på och se till att det finns resurser för att nå målet! Vi måste klara det!

Så det blev en misslyckad dag då? Nähä då, den nära anhöriga mådde toppenbra och var vid gott mod! Och det sena kvällskaffet smakade kanon, så dagen blev tvärtom mycket lyckad!

/Den Ruggige Trafikanten

[bruse]

Nu undras: Skall helt vanliga vardagliga resor med vår kollektivtrafik behöva vara så här? Skall man verkligen behöva känna sig som ett andra klassens transportobjekt? Det finns sannerligen ännu mycket att göra, för att det skall gå att hävda, att kollektivtrafik är ett attraktivt, säkert, tryggt och komfortabelt alternativ till den egna bilen! Låt oss ändå kämpa på och se till att det finns resurser för att nå målet! Vi måste klara det!

Välkommen ut i verkligheten! Så är den i princip varje dag för oss. Men du verkade inte vara utsatt för förseningar, tvärfulla tåg när de vanligtvis är halvtomma?

[Cero]

Som sagt, välkommen ut i den konkurrensutsatta och upphandlade verkligheten! Det du sett på stan är en effekt av att ingen tar helhetsansvar och att alla problem löses med "outsourcing". SL har fått uppdraget att sköta kollektivtrafiken och kunden heter allmänheten. Sedan är det slut, det finns ingen som ansvarar för att hela kedjan fungerar och vilken kvalitet den har. Om kunden eventuellt orkar höra av sig och klaga eller ifrågasätta skyller man på "entreprenören". Med hjälp av många entreprenörer som sköter olika små delar av kedjan kan även de skylla på någon annan. Väldigt smidigt och används av såväl offentlig som privat sektor, inklusive våra kära politiker. Den tid tjänstemännen kunde frigöra från löpande verksamhet läggs numer istället på att fånga upp alla små detaljer som ingen är kontrakterad att göra och se till att någon blir kontrakterad. Och när ett kontrakt går ut måste det ju upphandlas igen. Sedär, ingen konst att få dagarna att gå. Alltså - ingen tar ansvar, det är alltid någon annan som är skyldig.

För det enskilda företaget som fått i uppdrag att utföra en liten del i den stora leveranskedjan säkerställer man att man med så små medel som möjligt kan leverera det som står i avtalet. Inte med bravur, men på ett sådant sätt att det inte kan klandras avtalsrättsligt. Det finns ingen koppling till vad kunden (dvs du och jag) egentligen tycker. Har man kört de meter som stipuleras i ett fordon som håller rätt ålder och klarar hela sträckan har man gjort sitt och får sina pengar. Om kunden tröttnar och hämtar ut sin egen Volvo istället spelar ingen roll. Avtalet stipulerar hur mycket man får betalt för att köra sina metrar, tom eller full buss spelar ingen roll.

För den lille mannen som sliter i en verkstad finns inget intresse att göra något extra, för kunden är långt borta och det företag han jobbar i (för att inte tala om den stora avlägsna beställaren) fattar inget mer än att kostnadsminimera och följa avtalet. Han gör så lite som möjligt för att få sin lön. Får han i uppgift att byta en panel gör han det. Om sedan alla andra paneler hänger lösa byter han inte dem om ingen order finns. Inte heller felanmäls det för det är väl någon annans uppgift (förarens?). Människan är lat av naturen och varför bry om man inte får något för det.

Nej, det var inte bättre förr! Däremot är det så att den som ansvarar för en kedja måste se till helheten, och att bryta kedjan med mängder av entreprenader fungerar inte. Det spelar ingen roll om verksamheten är offentlig eller privat. Det måste finnas någon som sover dåligt om stolssätena är skitiga eller kompressorn håller på att lämna vagnen. Denna någon måste ha makt över den organisation som gör jobbet och finnas i den organisation som tar in intäkterna och bär kostnaderna. Många privata företag börjar inse detta och tidigare outsourcad verksamhet börjar tas hem igen för att få kontroll, minska suboptimeringar, sänka kostnaderna och säkerställa kundnöjdheten. Man inser helt enkelt att utan att ta ansvar för hela kedjan går verksamheten sämre.

Mvh
Cero

[Homann]

Som sagt, välkommen ut i den konkurrensutsatta och upphandlade verkligheten!

Som du själv sa, så här har det sett ut så länge jag kan minnas, så rättare vore "välkommen ut i den kommunala verkligheten", eftersom kommuner och landsting är de som pröjsar och sätter ramarna.

Homann

[LÅ]

Ragnar, kan du inte få SL att publicera din text på SL-sidan i Metro!

En undran: Funkar det verkligen att stanna precis efter glasdörrarna i spärren? Jag trodde att spärren var inställd för att "uppfatta" tjuvåkaren som medföljande hund eller barn! Jag brukar försöka undvika att få någon alldeles bakom mej på det där viset.

[LÅ]

Det du sett på stan är en effekt av att ingen tar helhetsansvar och att alla problem löses med "outsourcing". SL har fått uppdraget att sköta kollektivtrafiken och kunden heter allmänheten. Sedan är det slut, det finns ingen som ansvarar för att hela kedjan fungerar och vilken kvalitet den har. Cero

Ansvaret för att hela kedjan fungera vilar på SL och i slutändan på landstinget! Det är t.o.m. SLs huvuduppgift! Eller borde vara i alla fall!
Tyvärr är det väl så att kostnadsjakten har blivit överordnat allt annat! (Vart tar alla skattepengar vägen egentligen? Man sparar ju in på allt, utom skatteprocenten!)

När jag läste igenom mitt inlägg så upptäkte jag att jag spårade ut något, men låter texten vara kvar, fast i minimerat format:
En annan organisation som har bantats rejält de senaste 20 åren är Polisen! Tänk en åromenad genom centralhall vidare genom SLs biljetthall och peronger och ut på plattan och avslutade promenaden vid Kungsträdgården. I dag hör det till ovanligheten att man ser en enda polis på en sådan promenad. (I alla fall uniformerad polis utan bil!) För 20 år sedan skulle det vara svårt att undvika att få syn på ett par fotpatrullerande poliser under samma promenad. T.o.m. kunde man offta räkna till två eller tre patruller. Detta som exempel på att "buset" ges mer spelrum och att vanliga människor känner större otygghet i dag. Men som sagt var tar alla skattepengar vägen? Allt går ju inte till riksdagens löner eller Sidas verksamhet som många insändarskribenter tycks föreställa sej! Sanningen är väll att den ekonomiska rundgången har ökat så att a-kassa och försäkringskassan försörjer allt fler. Och soc. kanske, men de tycks ju faktisk vara restriktiva så att folk måste tigga och planka!

[Karsten]

En (typisk?) dag i kollektivtrafiken.

Åter från Karro någon gång vid halvniotiden, denna gång med en 3:a, en Scania OmniCity. Man måste hålla för ögonen, när föraren äntligen kör fram för att lasta. Det ena halvljuset pekar rakt upp i november! Väldigt få passagerare. Väl igång, så blir det en körning, som förmodligen går ut på att sätta nytt rekord i kort körtid till Hantverkargatan, där det tydligen är regleringstid. OK, föraren är på sitt sätt skicklig, han väljer bra, effektiva och tidsvinnande spår på racerbanan, och det är inga onödiga marginaler till trafikdelare eller parkerade bilar. Han borde nog kontakta ett F1-team för att få ett kontrakt, det skulle säkert bli succé! Alla ljussignaler är till hans fördel. Eller är prioriteten i signalerna verkligen sådan? Bussen då? Ja ett antal lysrörsarmaturer är trasiga och en saknar glas. Det fattas täcklister i nederkanten på ett par fönster, så det är läge för att fastna med kläder i vassa plåtkanter. Det skramlar och rasslar alldeles obeskrivligt. Högtaleriet funkar inte, men visningen på displayerna är i alla fall OK. Stiger av vid Stadshuset för att passa på att uträtta ett ärende vid gamla postterminalen, där ena grabben jobbar.

De där bussarna är något av det som SL skrutit som mest om när de var nya. Tyvärr är din upplevelse av bussarna något som alla som åker dem har upplevt sen de levererades. Det är ett sanslöst buller och skrammel, oljud från dörrar och stötdämpningen ska vi inte tala om. Jag är 191 cm lång, och kan välja mellan sex platser i bussen där man slipper sitta som en brandman (tack Rocky).
Vissa vagnar orkar inte upp i mer än 25 km/h på Västerbron, och för att kompensera denna tidsförlust har man dragit in hållplatser som någon tjänsteman ansåg ligga för tätt. Jag förstår inte hur SL kan, utan att skämmas, påstå att stombussarna är snabbare och går med tätare intervall än sina föregångare. 48:an gick var 4:e minut i rusningen, och över Västerbron gick det en buss var 3:e minut.
Senast när jag åkte 4:an från Östra station till Fridhemsplan tog det 24 minuter!!! Signalprioritering, mors.

Nä, tacka vet jag H2 och H59, då gick det snabbt och smidigt genom stan, och man behövde inte oroa sig för att det ska trilla ner någon takpanel i huvudet på en.

[nb]

En (typisk?) dag i kollektivtrafiken.
Nu undras: Skall helt vanliga vardagliga resor med vår kollektivtrafik behöva vara så här? Skall man verkligen behöva känna sig som ett andra klassens transportobjekt? Det finns sannerligen ännu mycket att göra, för att det skall gå att hävda, att kollektivtrafik är ett attraktivt, säkert, tryggt och komfortabelt alternativ till den egna bilen! Låt oss ändå kämpa på och se till att det finns resurser för att nå målet! Vi måste klara det!

/Den Ruggige Trafikanten

Tack, ditt inlägg speglar precis hur jag tyvärr också upplever kollektivtrafiken. Det visar med all tydlighet att det största problemet det lilla.
Det som krävs er engagemang för service, underhåll, städning och kanske lite mindre "roliga" projekt i stället för nya tidtabeller, påkostade stationsupprustningar mm (de behövs också, men jag ser det som sekundärt, framförallt raseras hela den positiva effekten när man inte kan sköta om dem).
En tydlig skillnad är ju t.ex. bara hur fordonen ser ut på bana 2 jämfört med övriga banor, något saknas där.
Tyvärr, vilket man ser i alla sammanhang, uppfattar jag det som att det är betydligt lättare att få loss pengar för nyinvesteringar; projekt som syns, än underhåll, där reser man inte en minnessten över sig själv.

Vidare visar det även med all önskvärd tydlighet att det inte är taxesänkningar som behövs för att få bilister att välja kollektivtrafiken i stället för bilen som oftast är en väsentlig mycket trevligare miljö, utan att se till att åtminståne det man köpt in och byggt är helt och rent!
Detta är också det mest fundamentala innan man drömmer om att förbättra komforten, engagerar sig ingen i att hålla det nya i skick kommer det ändå bara att förfalla och vara lika illa som förut, med skillnaden att man gjort av med en massa pengar som man kunde underhållt det man hade med i stället.
(Nu syftar jag inte på tekniskt motiverade nyinvesteringar, de är ofta lättare att räkna fram, utan det som syns för resenären)

[Byggare Bob]

Tycker du skall ta med dig Herrr Jangälv på en resa nästa gång, så kanske han får se vad han är VD för...

Det är ju inte lite pinsamt...

[Coppas]

En (typisk?) dag i kollektivtrafiken.

Men så bussen ser ut! Har den varit en vända några år i trafik i Baltikum och sedan kommit tillbaka igen? Stolarna är så grisiga, att ingen vettig människa vill sitta på dem. Nackstöden är gråsvarta av hårsmuts och täckta med passagerares mjäll! Det skramlar och skakar överallt. Hela motorpaketet ruskar, så man tror att det skall ramla genom bottenluckorna, om det nu finns några kvar.

Åter från Karro någon gång vid halvniotiden, denna gång med en 3:a, en Scania OmniCity. Man måste hålla för ögonen, när föraren äntligen kör fram för att lasta. Det ena halvljuset pekar rakt upp i november! Väldigt få passagerare. Bussen då? Ja ett antal lysrörsarmaturer är trasiga och en saknar glas. Det fattas täcklister i nederkanten på ett par fönster, så det är läge för att fastna med kläder i vassa plåtkanter. Det skramlar och rasslar alldeles obeskrivligt. Högtaleriet funkar inte, men visningen på displayerna är i alla fall OK.

Inte är det tyvärr heller oftast någon idé att som förare skriva på detta (även om jag och många med mig i alla fall oförtröttligt skriver på det mesta) då vagnarna oftast kommer ut utan åtgärd i alla fall så länge de alls kan rulla för egen maskin. Har själv t.ex. alltid med mig ett multiverktyg när jag kör så att jag själv i någon mån kan åtgärda lösa paneler, skruvar mm. Att det är grymt smutsigt, slitet och trasigt ombord (för både trafikanter å förare) på kollektivtrafikfordonen kan man ju tyvärr inte som förare göra så mycket åt, men utstickande skruvar å annat som kan ha sönder kläder för folk kan man ju i alla fall då åtgärda.

Mvh // Nico

[Mattias Henriksson]

Ragnar, kan du inte få SL att publicera din text på SL-sidan i Metro!

Sänd den till DN som insändare! Den är ju välskriven, och det var ett tag sedan kvaliteten i kollektivtrafiken debatterades, så det borde vara ganska goda chanser att få den publicerad.

[Ragnar T]

Hallå där! Jag läser nu vad som skrivs. En snabbt hopkommen replik måste det få bli, innan dagen går till ända!

I går kväll, när jag i egenskap av helt vanlig privatperson satte mig ned och spontant och snabbt plitade ihop och sparade upp mina funderingar, så var min ambition inte alls att beskriva effekterna av det system för att beställa och leverera, som vi numera har! Eller var det verkligen någon som trodde att jag var ute efter systemet? Nej, det handlade bara om hur det tyvärr, kanske i värsta fall, kan se ut en vanlig dag i trafiken. Om attityder och beteenden, en ögonblicksbild av hur det går, om samhället inte riktigt ställer upp på kollektivtrafikens behov. Förhoppningsvis var dock inte min dag representativ för hur det alltid fungerar!

När nu kommentarerna på mitt inlägg bl a blir, att jag är "välkommen ut i verkligheten", så menar man tydligen, att jag helt plötsligt skulle ha upptäckt något, som jag inte visste ett dyft om, eller att jag tidigare skulle ha haft ett perspektiv på saken enbart inifrån en skyddad kammare. Ack så fel! Jag känner mer än väl till hur det är ute på stan, både privat och från tjänstemannastolen! Och har så gjort i många herrans år, ja så länge som det nuvarande systemet funnits, likaväl som att jag mycket väl också upplevde hur den s k verkligheten såg ut förr (och då det minsann inte alls alltid var bättre!).

Men nu till systemet då, eftersom det berörs av ett par debattörer. Jag har aldrig accepterat, att man baktalar systemskiften av rent opportuna skäl, vilket jag skymtar i ett eller annat inlägg. Har man egentligen på egen hand tänkt till och försökt förstå och lära sig att gilla det nya läget? Tyvärr är detta negativa sätt att reagera med ryggmärgen alldeles för vanligt. Vägrar man av något skäl att se möjligheterna i en förändring, så blir man en bromskloss för det stora flertalet, som faktiskt är beredda att pröva på det nya! Varför skall förändringar så ofta uppfattas som hot i stället för som möjligheter? Det har jag många gånger förundrats över. Jag är visserligen själv en ganska obotlig optimist (annars skulle jag nog ha köpt en spade och förberett ett hål i backen för länge sedan!), men verklighetsförankring saknar jag inte. Och så som det numera jobbas på att få saker och ting bättre i kollektivtrafiken! Men det tycks ännu vara en lång väg att gå.

Man får alltså intrycket av ett par av inläggen här, att det är systemets fel, att så mycket strular och att uppdraget inte klaras av dem som fått ansvaret att förvalta det, eftersom systemet redan i grunden anses vara fel. Men det ställer jag inte alls upp på! Jag tror personligen nämligen tvärtom på systemet, men det har faktiskt ännu inte haft chansen att fullt ut mogna och utvecklas, bl a på grund av en alltjämt rådande resursknapphet (läs: för litet pengar) och stundom, som jag ser det, p g a en tidigare delvis felriktad fokusering (läs: kvantitet på bekostnad av kvalitet). I mina ögon är det nämligen helt rätt, att planering, beställning, och därmed kostnader och intäktssäkring, är det offentligas ansvar och att produktionen är den öppna marknadens uppdrag att utföra i konkurrens. Rätt förvaltat öppnar systemet definitivt för mer kreativitet, högre kvalitet, bättre effektivitet och därmed för mer utbyte från varje spenderad krona.

Måhända gav jag en skildring av ett par negativa beteenden under gårdagen, som kunde uppfattas som litet väl mörk. Men jag kan försäkra, att det på alla nivåer finns massor av folk i kollektivtrafiken, som gör ett fantastiskt jobb, ja de är faktiskt det alldeles övervägande flertalet! De är både intresserade och engagerade! Rent av ideellt inställda till sin uppgift på ett sätt, som man inte ser lika tydligt i så många andra branscher! Jag skulle, för den rätta balansens skull, kunna ge många exempel på bussförare - hos alla operatörer -, som det varit rena drömmen att åka med, eller på tågförare som jag t o m gått fram till för att berömma, eller på att jag ringt upp till TLC för att be dem vidarebefordra mitt beröm för en sällsynt behaglig resa. Eller på tjänstemän som visat prov på en suverän kreativitet och förmåga, och vilka det finns många av.

Nej, jag är ute efter attityden i samhället rent allmänt och inte efter systemet. Om gemene man tror, att allt i kollektivtrafiken är fria nyttigheter och att någon annan står för det jag gör, utan att det belastar just mig, så går det, förutom att den inställningen är helt asocial, käpprätt utför. Någon kanske observerade, att tyngdpunkten i mina funderingar egentligen handlade om hur miljön ser ut i kollektivtrafiken, vilken är en del av den tuffa arbetsmiljön för dem ute ”på fältet”. T ex hur liten en minoritet resenärer, men tyvärr en alltför synlig sådan, ibland uppträder. Jag förstår mycket väl, att en del av dem som jobbar på fältet då inte alltid orkar vara de där vänliga servicemänniskorna, som de förväntas vara. Eller möjligheten att upprätthålla kvaliteten på infrastrukturen. Om man t ex, trots stor effektivitet, i längden ändå inte har tillräckliga resurser att betala för underhåll, så förfaller med tiden även de finaste fordon och anläggningar.

Resursbrist är för mig i botten rent krasst brist på pengar, bl a för övervakning och kvalitetskontroll. Det behövs framför allt mera mänsklig resurs ute i trafiken. Sådant som händer bör hellre sluta med en vänlig kram än med bråk. Är man i underläge, som ofta är fallet nu, så är dock risken stor för att det senare inträffar. Vi vill slippa fylla, griseri, tiggeri och stök i största allmänhet. För att inte tala om vandalisering och annat som bara ger otrivsel och skapar otrygghet! Vi vill ha snygga, hela och rena fordon och anläggningar. Vi behöver då bl a en taxa, eller ett intäktssystem om man så vill, som tillsammans med den skatt, som alla solidariskt betalar, ger större möjligheter till satsningar på just elementen standard, attraktivitet, komfort, trygghet och säkerhet. Vi måste få bort attityden, att någon annan än jag får betala. Intäkterna måste säkras. Det måste få kosta mer, men på en balanserad och rimlig nivå. Det finns ingen annan väg att gå. Som jag personligen ser det.

Nu skall jag återigen ut i den s k verkligheten för att se om gårdagens operation på KS fortfarande kan anses ha lyckts bra. Men denna gång blir det ingen ”reseskildring”. Det räcker med det hittills sagda för min del, så jag stänger skrivbutiken i denna debattsträng! Godkväll!


/Den Ruggige Trafikanten igen
(Som hoppar över fikat denna gång)

[Cero]

Ragnar,

Jag antar att bl.a. mitt inlägg är i skottgluggen för din replik och även om du för din del stänger tråden känner jag att även jag vill slänga iväg en sista kommentar.

Om du tolkar mitt inlägg som generellt negativt mot förändring har jag antingen uttryckt mig dåligt eller så läser vi på olika sätt. Jag är ingen motståndare till förändring, snarare tvärt om, och även i min omgivning suckar folk ibland över min optimism och vilja att testa nya lösningar. Och visst är det så att saker måste få ta sin tid innan alla effekter blir synliga. Som jag också skrev var det inte bättre förr.

Jag tror inte heller att du är ovetande om hur det ser ut "därute" och jag håller också med dig om att det är många duktiga som arbetar i trafiken.

Dock vill jag belysa att den outsourcingtrend som finns speciellt i offentlig sektor ofta används som ett skydd för att slippa ta ansvar och för att inte själv behöva bry sig om att hitta nya, smarta, effektivare lösningar och bättre lösningar. Man låter helt enkelt någon annan göra det, vilket ibland är bra men lika ofta dyrt och dåligt då kontrollen över verksamheten tappas.

Det som dock är intressant med kollektivtrafiken jämfört med många andra verksamheter är att outsourcingen sker bl.a. i kundfronten och det finns ingen koppling mellan kunderna och de löpande intäkterna och utförandet. Jämför exempelvis en Sevenelevenbutik. Det är en liknande form av outsourcing där format och stora delar av hur verksamheten ska utformas finns specificerat i kontrakt med franchisetagaren. Den senare ska också betala en summa till Seveneleven men han får behålla den intäkt han får från sina (och Sevenelevens) gemensamma kunder. Det finns alltså en tydlig koppling mellan hur affären sköts och kunderna hanteras och det antal kunder som besöker den och därmed intäkten. Många kunder = hög intäkt, men halvfasta kostnader = högre vinst.

I kollektivtrafiken finns inte denna koppling eftersom entreprenören, eller franchisetagaren om vi så vill, belönas utifrån producerade mil, antal körda fordon, eller liknande. Det finns ingen ekonomisk koppling till hur många kunder som nyttjar tjänsterna. Den intäktsbringande sidan kan därigenom betraktas som fast eller halvfast medan kostnaderna är rörliga. Det är ingen bra grund för sunt och kundanpassat företagande eftersom fokus hamnar på att minska kostnader istället för att öka intäkter. Om det fanns en möjlighet att öka eller påverka intäkterna beroende på mängden kunder och deras uppfattning skulle det också finnas ett incitament att höja standarden, oavsett vad som eventuellt står i ett entreprenadavtal. Bättre service, utförande och skick på fordon = högre kostnader, men fast intäkt = lägre vinst.

Det är inte lätt att hitta en lämplig affärsmodell i kollektivtrafiken, men den som finns idag fungerar inte i ett långsiktigt perspektiv om vi vill ha fler och nöjdare kunder, bättre standard och servicevilja från entreprenörerna och långsiktigt livskraftiga företag.

Mvh
Cero

[Mikael Karlsson]

Ragnar T: så här är det att åka med kollektivtrafiken som du säger i ditt inlägg.

Jag ska erkänna och säga att i släkten både min/min sambos och bland bekanta. Så är jag ensam om att åka med kollektivtrafiken. Det är endast bil som gäller för omgivningen.

Och jag ska också erkänna och säga att jag har minskat betydligt på kollektivtrafikåkandet. I Örebro är det ganska bra ändå på stadsbussarna.
Men det finns värre exempel.

Och det är inte bara den kommunala trafiken
Utan även Statens järnvägar, vårat alldeles egna SJ. Förutom att det är försenade tåg. Så vad möter en när det kommer.
Jo ett grisigt tåg som knappt är städat på länge. Skräp och matrester på golven. Och utanpå vagnarna har någon fått gått lös med sin sprejburk. Och så kör tågen fram och tillbaka mellan Stockholm och Göteborg.
Det sänker statusen och viljan att kliva ombord. Och sprejvandalen han får sitt mästerverk uppvisat gång på gång mellan Sveriges största städer.

Jag säger bara det. Vem vill färdas på detta sätt. Tror SJ att det är en skock med får dom transporterar runt som accepterar dålig tillgänglighet och grisighet. Det saknar total värdighet.

Och så frågar sig de styrande varför människor väljer bort att åka kollektivt.

[Ulrik Berggren]

I kollektivtrafiken finns inte denna koppling eftersom entreprenören, eller franchisetagaren om vi så vill, belönas utifrån producerade mil, antal körda fordon, eller liknande. Det finns ingen ekonomisk koppling till hur många kunder som nyttjar tjänsterna. Den intäktsbringande sidan kan därigenom betraktas som fast eller halvfast medan kostnaderna är rörliga. Det är ingen bra grund för sunt och kundanpassat företagande eftersom fokus hamnar på att minska kostnader istället för att öka intäkter. Om det fanns en möjlighet att öka eller påverka intäkterna beroende på mängden kunder och deras uppfattning skulle det också finnas ett incitament att höja standarden, oavsett vad som eventuellt står i ett entreprenadavtal. Bättre service, utförande och skick på fordon = högre kostnader, men fast intäkt = lägre vinst.

Det är inte lätt att hitta en lämplig affärsmodell i kollektivtrafiken, men den som finns idag fungerar inte i ett långsiktigt perspektiv om vi vill ha fler och nöjdare kunder, bättre standard och servicevilja från entreprenörerna och långsiktigt livskraftiga företag.

Mvh
Cero

Intressant diskussion detta, om olika avtalsformer mellan THM och trafikentreprenörer!

Det du beskriver ovan är typiskt exempel på bruttoavtal, där trafikhuvudmannen står för "risken", och inriktningen är på produktionsparametrar i st f resandeutvecklingen. SL har bara sådana avtal, men det finns en del där det finns tydliga incitament för entreprenören att sköta sig, genom morot och piska.

Den andra huvudformen av trafikavtal i landet är nettoavtal, där trafikentreprenören i stället står för risken. Exempel på detta är Rikstrafikens upphandlingar. Även här finns det dock dåliga exempel, t ex Connex tågtrafik på Övre Norrland, där förutsättningarna ändrats under avtalstiden (jag går inte vidare in på detta här), av lätt insedda skäl).

I den här rapporten från Institutet för Trafikforskning (min blivande arbetsplats f ö ) finns det lite mer matnyttigt om olika avtalsformer

[GUSTAF]

Ursprungsinlägget var en bra tanke om hur det är att åka med kollektivtrafiken, tycker jga.

[Homann]

Den andra huvudformen av trafikavtal i landet är nettoavtal, där trafikentreprenören i stället står för risken. Exempel på detta är Rikstrafikens upphandlingar.

Även Västtrafiks upphandlingar har en en kundbaserad belöning, jag har för mig att siffran 25% har med detta att göra. Gällde i så fall bussar i stadstrafik.

Homann

[Ulrik Berggren]

Den andra huvudformen av trafikavtal i landet är nettoavtal, där trafikentreprenören i stället står för risken. Exempel på detta är Rikstrafikens upphandlingar.

Även Västtrafiks upphandlingar har en en kundbaserad belöning, jag har för mig att siffran 25% har med detta att göra. Gällde i så fall bussar i stadstrafik.

Homann

OK, antar att det är något motsvarande incitamentsavtalen här i SL-land. Det är alltså också en form av bruttoavtal

[Dennis Sigward]

Jag undrar om ett s.k. McDonalds avtal (Franchise) skulle funka i kollektivtrafiksmiljön?
Det verkar som McDonalds bolaget har kontroll och är ansvariga på hela produkten ända ner till den som köper och äter Hamburgaren.

Kanske detta system är Okej men med tiden vill väl visa om det är.

mvh Dennis

[Svend Christensen]

Hvis en bus i København gør et smudsigt indtryk, er skiltet med en forkert linje eller viser en ukorrekt endestation, kan entreprenøren (Connex, Arriva med flere) få en bøde HUR (Københavns "SL"). Det koster altså ikke skattebetalerne ekstra, at busserne er ordentlige at se på. Der er også en bonus til den entreprenør, der har færrest klager, udgåede ture m.v.

Med venlig hilsen
Svend Christensen