TonyM skrev:Vi närmar oss pudelns kärna...
...
Om man då vill jämföra trådbussen och dieselbussen bör man då enbart jämföra i det fall då trådbussen går på fossila bränslen? Jag tycker inte det. Men med det ställningstagandet hamnar också debatten på en helt annan nivå. Och är vi ändå på den nivån så måste man åtminstone titta på hur den totala energiförsörjningen och slutomvandlingen i riket ser ut.
Ja, det var väl det jag försökte göra innan GN kom med entorpi-pratet..
Jag vet inte om jag formulerat mig otydligt. Det kanske blir så när man försöker hålla ergumenten enkla?

Men vi försöker igen:
Om man nu antar att spårvagns- eller trådbuss-elen kommer från att man eldar samma bränsle i ett kraftvärmeverk, som man annars skulle elda i bussmotorn, så kommer man utöver elen också få värme som är användbar till bostadsuppvärmning. Detta i sin tur innebär ju att man spar på direktverkande eluppvärmning (eller slipper utsläpp från skitiga oljepannor från 1960-talet

). Därmed är väl miljövinsten med spårvagn/trådbuss uppenbar, trots att man antar att elen tillverkas på ett mindre miljövänligt sätt?
Men innebär detta argument då att vattenkraftsdriven spårväg skulle vara
sämre eftersom man inte får samma möjligheter att värma upp bostäder utan el?

Hoppsan. Men så illa kan det väl inte vara? Om man kör spårvagn på vattenkraftsel så får man ju diesel "över" som man kan använda till något annat - eller till och med inte ens behöver raffinera, och så spar man lite jobb där också?
För övrigt kan väl just detta, att spårvagnen är mer miljövänlig, också vara en del i att locka resenärer till kollektivtrafiken? I alla fall när det gäller människor som jag, som köper ekologisk mjölk och rättvismärkt kakao. Å andra sidan kan ju sådana människor kanske redan vara kollektivresenärer, så effekten kanske inte är så stor?
Men jag vet att det är fler människor än jag som är besvikna på SJ för att det är så dyrt att åka tåg att man i princip är förhindrad att göra det miljömedvetna val av transportmelel som man vill göra. Om man nu inte planerar sin resa sextio dagar i förväg, som ingen normal människa gör. Priset styr alltså rätt mycket, trots idealism. Och tillgängligheten och bekvämligheten, inklusive turtäthet och "improviserbarhet" (att slippa "passa när man kan åka"

) spelar stor roll.
Jag skulle inte köra bil till Finspång från Norrköping om det fanns spårburen trafik, eftersom det skulle gå fortare och vara bekvämare. Men jag åker ogärna buss samma sträcka, trots att jag inser att det är bättre för miljön. Men jag sorterar mina sopor. Hur lockar man mig att åka mer kollektivt?
Homann skrev:Hur var det i spårvagnens barndom, vände inte vagnen ofta ute på 'vischan'? Spårväg först, bostadsbebyggelse sen kunde väl kanske var käckt, istället för att bygga biltillvänt och sedan konvertera.
Precis som jag tycker att man borde göra! Och det heter väl så fint "regionförstoring" eller något på fikonspråk, i alla fall när det gäller lite längre avstånd. Men det är ju samma sak som gjordes förr: man byggde en kanal, en smalspårig järnväg, en tunnelbana - och vips så växte de små samhällena runt transportstråket till och blev allt större.
Om det ligger spår vågar ju folk lita på att trafiken fins ett tag längre än om det bara går buss som man knappt vet vilken väg den tar och än mindre om den går nästa år...
Vem, annat än sådana människor som åker buss dagligen och därmed måste ha kollat i turlistan, har koll på hur bussarna går i Stockholm eller Göteborg? Inte så många, men spårtrafiken har de flesta koll på - även turister och tillfälliga gäster.
Och man vet ju att om man kliver på en spårvagn (eller tunnelvagn) så finns det en linjenätskarta att kolla på så att man vet var man måste byta om nödvändigt. Den strategin (att kliva på först och fråga kartan sedan) går inte att tillämpa på bussen. De är väl en del i varför bussen skrämmer bort folk?
Martin