Stolpe

[Pontus]

Hörnet Garagevägen-Skarabacken i Hammarby.

[Christer J]

Denna stolptyp finns i stora mängder i Årsta främst längs Årstavägen och 90:s vändslinga vid Årsta centrum men även längs Sköntorpsvägen finns en hel del. Dessa är interfolierade med enstaka kanonrör (till exempel Sköntorpsplan). Jag har för mig att de även finns på Gärdet längs 41:ans (trådbusslinjens) dragning, kanske även vid Stadshagen.

Det finns två typer av fackverk dels kvadratisk bas dels rektangulär bas. Den senare finns övervägande längs Årstavägen.

De används för upphängning av vägbelysningen idag.

När jag för tio år sedan talade med Stadsdelsförvaltningens gatuintendent så var han medveten om deras teknikhistoriska värde, men kunde inte se att det skulle vara möjligt att renovera dem när de är utslitna. Han räknade istället med att de skulle bytas mot nya stolpar den dag det var aktuellt.

Nu är de dock inte i så dålig kondition. Galvningen håller fortfarande rätt bra och det bruna som syns är bara tunn ytrost som lätt kan åtgärdas. Det som skulle kunna "fälla" dem skulle vara kraftiga rostangrepp där stolparna är ingjutna i betongfundamenten. Men där finns ingen rost på grund av den mycket välkonstruerade och välgjutna sockeln.

Så låt oss hoppas på att de står många år till och att de blir blästrade och nymålade istället för att fällas.

H / Christer J

[Reimersholme71]

I Norrköping står fackverksstolparna med kvadratiskt tvärsnitt där spåret svänger eller har svängt, och tar alltså dragkrafter från flera håll samtidigt. Annars är de "halvgamla" stolparna rektangulära med långsidorna parallella med dragkraften i linan som kontaktledningen hängde/hänger i. (Många av dem har återanvänts när koppartråden hängts upp i en stagad PVC(?)-stör.) De rektangulära stolparna är svetsade på samma sätt som den här stockholmska typen - d.v.s. inte riktiga fackverksstoplar (inga trianglar i konstruktionen, ju).

Däremot är de kvadratiska fackverksstoparna i Norrköping, som antagligen är ursprungliga från 1910 talets omläggning av nätet, riktiga fackverksstoplar och dessutom nitade, vilket jag tycker gör dem extra diggabla. Finns det exempel på den typen av spårvägsstoplar någonstans i Stockholm, eller på något annat ställe?

Martin

[Christer J]

I Norrköping står fackverksstolparna med kvadratiskt tvärsnitt där spåret svänger eller har svängt, och tar alltså dragkrafter från flera håll samtidigt. Annars är de "halvgamla" stolparna rektangulära med långsidorna parallella med dragkraften i linan som kontaktledningen hängde/hänger i. (Många av dem har återanvänts när koppartråden hängts upp i en stagad PVC(?)-stör.) De rektangulära stolparna är svetsade på samma sätt som den här stockholmska typen - d.v.s. inte riktiga fackverksstoplar (inga trianglar i konstruktionen, ju).

Ja, samma gäller för stolparna i Årsta. Dvs vilka som är till för enkelriktad dragkraft respektive flerriktad [nytt ord!] dragkraft.

Däremot är de kvadratiska fackverksstoparna i Norrköping, som antagligen är ursprungliga från 1910 talets omläggning av nätet, riktiga fackverksstoplar och dessutom nitade, vilket jag tycker gör dem extra diggabla. Finns det exempel på den typen av spårvägsstoplar någonstans i Stockholm, eller på något annat ställe?

Martin

Ja vi har några sådana stolpar utanför vagnhallen på Djurgården. De är ursprungligen från Lidingöbanan. Om det finns några fler av denna typ bevarad (tex i Malmköping) vet jag ej.

H / Christer

[Svend Christensen]

Det er muligt at en enkelt eller nogle få stolper ved Alkärshallen stammer fra Lidingöbanan, men de fleste af stolperne er fra Danmark. Nu er stolperne malede, men i en del år kunne man se en blå malet plet (färgklick?) på hver stolpe. Det var den farve, som jeg malede på de stolper, som Mats Johansson vaglte ud på SHS lager i Skjoldenæsholm.

Sagen er den, at Skjoldenæsholm har en kontaktledningshøjde på ca. 6 meter, og del gode master, som vi havde fået fra NESA, var for korte. Men i Malmköping er kontaktledningshøjden noget mindre, og derfor fik SSS ca. 25 master (en jernbanevogn lastet).

Mats Johansson var lidt bekymret for hvad han kaldte "den museale mafia" ville mene om danske master på en svensk museumslinje. Masterne uden for Alkärshallen har siden fået mastetoppe, og de ser helsvenske ud, og det er muligvis disse, som stammer fra Lidingö; jeg har i det mindste selv set sådanne på Lidingö.

Siden har man også anvendt nogle af de danske stolper i Hosjö i forbindelse med anlæg af sløjfen. Her har man benyttet betonfundamenter fra Banverket, og placeret NESA-masterne oven på disse.

Det er umuligt at sige hvor NESA-masterne oprindeligt stammer fra. Det er således ikke sikkert, at de tidligere har båret andre kontaktledninger end de nuværende i Sverige. Sådanne master anvendes i Danmark nemlig også til gadebelysning og til 400 og 230 V forsyningen langs gader og veje i stædernes udkanter.

Med venlig hilsen
Svend Christensen
Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm