Statligt bolag föreslås konkurrera med Trafikverket – ska ge billigare och snabbare projekt

[twr]

Lite osäker på vilket forum det här passar bäst i, men lägger det här nu:

DN skriver bland annat:

Skapa ett statligt bolag som får konkurrera med Trafikverket för att bygga väg och järnväg snabbare och billigare. Det förslaget lämnar regeringens utredare.

Med på listan över intressanta projekt finns delar av E4:an i Norrland, tvärförbindelsen på Södertörn, Norrbotniabanan och nytt dubbelspår Hässleholm-Lund.

[dr Cassandra Nojdh]

En bättre referens än en mallig morgontidnings betalvägg är primärkällan: Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson tar emot utredning om effektivare organisering av statlig väg och järnväg

Jag har bara hunnit skumma lite, men den mest välvilliga tolkningen är att man kommit till insikt om att reinfelt-regimens sammanslagning av Ban- och Vägverken inte har fungerat (ungefär som med polisens centralisering).

I själva verket verkar det mest handla om privatiseringar, inte helt oväntat från en högerregering.

Regeringen bedömde också att det under kommande planperiod bör genomföras investeringsobjekt som projekteras och byggs av någon annan aktör än Trafikverket, till exempel genom offentlig-privat samverkan (OPS) eller genomförande i bolagsform.

I den utredning som regeringen nu har tagit emot föreslås bland annat att ett statligt ägt bolag bildas med uppdrag att genomföra väg- och järnvägsobjekt. Utredningen föreslår även att infrastrukturprojekt ska kunna genomföras som offentlig-privat samverkan (OPS) om analyser visar att det är lämpligt för det enskilda objektet

OPS, OPS , OPS. Mer Arlandabanor åt folket!

Intressant också att bolagsformen kommer upp här. Bolag kan man privatisera, nämligen.

[Enceladus]

Jag har bara hunnit skumma lite, men den mest välvilliga tolkningen är att man kommit till insikt om att reinfelt-regimens sammanslagning av Ban- och Vägverken inte har fungerat (ungefär som med polisens centralisering).

”Svensk järnväg är en katastrof – och vi står och tittar på”

En orsak till problemen är det politiska beslutet att 2010 slå ihop Vägverket och Banverket. Detta är en internationellt sett unik lösning – vägtrafik och tågtrafik är helt olika saker att hantera. Men Trafikverket skulle nu hantera båda trafikslagen.

Varför inte inrätta en myndighet med uppdrag att planera, projektera och bygga ut statens järnvägar? Den kan väl kallas Förvaltning för utbyggd järnväg (FUJ).

[Odd]

Huruvida man kommer att lyckas eller misslyckas med ett projekt, beror mer på vilka som hanterar projektet och hur det hanteras, än vilket namn det står på företaget.

Allt för många gånger försöker man starta om projekt med samma parametrar, samma människor och samma mål, men utan att inse att man egentligen inte har förändrat någonting. Ta FUT i Stockholm som exempel, man trodde att genom att lägga det i ett "eget" bolag så skulle man klara av att hantera projekten annorlunda, men man har samma managementproblem och samma hisnande kostnadsökningar, eftersom det egentligen i grunden är samma förutsättningar och samma personer som styr. Lägg till det en oförmåga att klara av förändrade förutsättningar och att inte kunna backa tillbaka när man märker att det håller på att gå åt helsike.

Om man dessutom kallar projekten för "Project Phoenix", "Fenix" eller liknande så har man fyllt i alla rutor på bingobrickan för ett garanterat misslyckas med ett projekt.

Jag tror att man måste återgå till små projekt, små förändringar och därmed bättre projekt. I fallet f d gulalinjen mellan Odenplan och (som det visade sig sen) Dalvägen, så skulle man först ha börjat med en kort bit mellan Odenplan och Karolinska. Då hade man kunnat utvärdera om det verkligen är genomförbart med en fortsättning eller ej. Då kanske man hade klarat sig undan med ett misslyckande på 2 miljarder i stället för 10-15 miljarder, och man hade dessutom kunnat hävda att man såg att det inte skulle fungera och att man därför sparade många miljarder genom att slopa resten av projektet. Notera att forcering av projekt med lånade pengar även har en kapitalkostnad, en kostnad som man sällan eller aldrig ser.

[dr Cassandra Nojdh]

Jag har bara hunnit skumma lite, men den mest välvilliga tolkningen är att man kommit till insikt om att reinfelt-regimens sammanslagning av Ban- och Vägverken inte har fungerat (ungefär som med polisens centralisering).

”Svensk järnväg är en katastrof – och vi står och tittar på”

En orsak till problemen är det politiska beslutet att 2010 slå ihop Vägverket och Banverket. Detta är en internationellt sett unik lösning – vägtrafik och tågtrafik är helt olika saker att hantera. Men Trafikverket skulle nu hantera båda trafikslagen.

Varför inte inrätta en myndighet med uppdrag att planera, projektera och bygga ut statens järnvägar? Den kan väl kallas Förvaltning för utbyggd järnväg (FUJ).

Enceladus-kollektivet raljerar som vanligt, men men det är ju i princip det som föreslås, bortsett från att myndighetsformen ratas. Nu är ju högerblocket inte nöjt med den svenska förvaltningsmodellen (sk. "helig ko"), utan Åkesson vill ha ministerstyre, något som högerextrema Expressen instämmer i. Och vi har ju så oerhört kompetenta ministrar, varav jag gärna vill framhålla statsrådet Peter Kullgren (kd), som tycker att vi bör äta mer av den utrotningshotade ålen.

Artikeln i den malliga tidningen innehåller en ganska bra problembeskrivning. Hela idén med sammanslagningen var förfelad, men reinfelt-regimen var besatt av att slå ihop eller (helst) lägga ned myndigheter. Men det började redan på gamla Banverkets tid, då nyliberalismen började härja:

Samtidigt bolagiserades Banverkets hela tidigare underhållsverksamhet (Infranord AB). Alla arbeten skulle nu upphandlas på marknaden. De egna resurserna avvecklades. Många anställda med djupa kunskaper om järnvägen lämnade sina anställningar. Resultatet blev en stor kompetensförlust.

I realtid kan man nu se resultatet: hur järnvägen förfaller. Trafikverket kan inte sin egen järnvägsanläggning. Utan tillräcklig kunskap går det inte att göra effektiva upphandlingar av underhåll och investeringar. Dessa blir bristfälliga och ”lägsta pris” tillämpas med ökade risker som följd. Enligt Sveriges Radio (15/10) tog det tio år för Trafikverket att upptäcka allvarliga fel i konsulters samhällsekonomiska kalkyler.

Beskrivningen ovan stämmer hyggligt bra med hr. Sio:s beskrivning av Region Stockholms problem

Solnagrenen byggdes 2009-2014. Under projektets slutfas, 2012, gjorde sig SL av med sin tekniska kompetens och de som var kvar fick istället ta anställning på Trafikförvaltningen, förmodligen försvann kompetensen inom entreprenadstyrning i samma veva. Att den manövern skulle få konsekvenser är väl inte så konstigt.

Verksamhetsövergången SL-> Trafikförvaltningen skedde alltså årsskiftet 2012/2013. Före dess hade SL ca 570 medarbetare, varav ca hälften arbetare med spårbunden trafik. Hur många som fick gå över till TF har jag inte lyckats Googla fram men jag minns det som en rejäl avlövning. Numera har Trafikförvaltningens organisation åter svällt till ca 900 personer, men den kompetens som man gjorde sig av med den 1/1 2013 har man förstås inte fått tillbaka.

I sant nyliberal anda löser man det genom att istället skapa "konkurrerande" organisationer. Byggbranschen vädrar förstås morgonluft - ännu mer upphandlingar: Konkurrens till Trafikverket kan starta fler infraprojekt

Utredningen ger ett bra och framtidsorienterat underlag för att etablera ett statligt bolag som kan skapa en nödvändig institutionell konkurrens till Trafikverket, säger Johan Deremar, nationalekonom, Byggföretagen.

Ett nytt statligt bolag, som konkurrerar med Trafikverket, kan bli en viktig katalysator för att skala upp leveransförmågan i hela landet. Bygg- och anläggningsbranschen ser fram emot en fortsatt nära dialog om vilka projekt som är särskilt lämpliga att genomföra med en OPS-lösning, säger Johan Deremar.

Ja, det behövs verkligen "institutionell konkurrens" inom statsförvaltningen. Och OPS fungerar ju jättebra, se bara på Arlandabanan. Men jag har en bättre lösning: Privatisera hela järnvägsnätet!
Ovanstående kan innehålla spår av ironi