Som jag omnämnt tidigare så genomförde de ryska angriparna igår ett nytt storskaligt missilangrepp, som kanske är den nionde - eller tionde vågen, beroende på hur man räknar. Denna gång verkar ett mindre antal missiler än tidigare ha använts.
De ukrainska uppgifterna om hur många anfallande ryska missiler som togs ned är självklart omöjliga för en utomstående att verifiera, men skadebilden tyder på att man inte varit så framgångsrik denna gång. Dessutom verkar åtminstone en ballistisk missil ha används. Utöver det verkar den gamla knallpåken
Raduga Kh-22 ha tagits fram igen. Träffsäkerheten för denna är dålig, men den är egentligen tänkt att bära en kärnladdning på upp till 1 megaton, och då är det inte så noga. Även i konventionellt utförande har den en stridsladdning på ett ton, ungefär samma som hitleristernas V-2, faktiskt.
Det finns spekulationer om det skulle kunna ha varit iranska ballistiska missiler, men det verkar mindre troligt. Mer sannolikt är att Gerasimov valt att offra en Iskander M-missil för att visa vem som bestämmer. Om Gerasimov fortsätter på den inslagna vägen med detta kommer Ukraina att få det besvärligt. De Patriot- och (ev .) Mamba-luftvärnsbatterier som Ukraina kommer att tillföras kräver både utbildning och logistik för att bli operationella, vilket tar sin tid. Dessutom kommer bara de största städerna att kunna skyddas, då det rör sig om 2 - 3 batterier (den italienska Mamba-leveransen verkar ha kört fast i Frankrike). Det finns också indikationer på att ryssarna apterat LV-missilerna från S-300/S-400-systemen för att träffa markmål, något som jag skrev om här:
viewtopic.php?p=410174#p410174
Missilernas navigationssystem tros i det senare fallet var kompletterat med ett GPS/GLONASS-chip, men träffsäkerheten blir ändå dålig. Ur rysk synvinkel spelar det mindre roll eftersom målet enbart är att åstadkomma så mycket förstörelse som möjligt. Ukraina har svårt att bekämpa sådana missiler, avfyrade från ramper i Belarus blir flygtiden till Kiev bara några minuter, ungefär som när London angreps med V-2 missiler under WW2. Britterna var oförmögna att försvara sig mot dessa angrepp, och de hävdes först sedan de allierade arméerna drivit undan hitleristerna utanför V-2-ans skottvidd. Den strategin är tyvärr ouppnåelig för Ukraina, då de flesta ryska missiler avfyras från flygplan eller fartyg. Ukraina saknar vapen att bekämpa dessa.
Återigen, för lite och för sent. Hade Ukraina tillförts de vapensystem som nu utlovas för ett halvår sedan så hade vi sett helt andra fronter. Inte ens GMLRS-systemen (HIMARS etc.) är längre några "undervapen" (i den mån de någonsin varit det) eftersom ryssarna lärt sig att gruppera viktigare resurser utanför de aktuella missilernas räckvidd, vilket Ukrainas ÖB också framhållit. Ryssarna vet att de har ett fönster på någon eller några månader till, och det tänker de utnyttja så mycket de kan. Hur mycket de kan är däremot en annan fråga. Inrikespolitiskt är Joe Biden försvagad, dels eftersom han också kunnat beslås med att slarva med hemliga handlingar, dels genom att den amerikanska statsbudgeten närmar sig det sk.
skuldtaket. Om och i så fall hur detta, ev. i kombination med den republikanska majoriteten i Kongressens Representanthus , kan komma att påverka stödet till Ukraina återstår också att se.
Hursomhelst visar detta att Ukraina har svårt att värja sig mot strategiska missilangrepp, och som Oscar Jonsson säger, för varje anfallsvåg blir de ukrainska energi- och VA-näten alltmer instabila:
Experten om robotattacken mot Ukraina: ”Nionde vågen av större robotattacker"
I så motto har ju den ryska missilkampanjen i någon mening varit framgångsrik.
Om detta får någon krigsavgörande betydelse, så som ryssarna tror, återstår att se. Här har Europa en extremt viktig uppgift att stödja det ukrainska civilsamhället med handfasta, materiella humanitära insatser, så att ryssarnas förhoppningar inte infrias. Här finns avsevärt mycket mer att göra.
Familjerna utan el: ”Vet inte hur vi ska göra” (SvD)
[
i vad Enceladus-kollektivet anser vara en trovärdigt källa, med tanke på kollektivets eget bristande omdöme när det gäller val av referenser. I det här fallet gäller det indiska Defence View också. Indiska medier är verkligen inga trovärdiga källor och dessutom regelmässigt putinister. Kvintessensen i det citerade artikeln är att Ukraina inte kan ta ned anfallande Kh-22-or med markbaserat luftvärn. Artikeln är dessutom bra gammal.
