Enceladus skrev: ↑lördag 03 september 2022 16:32
Ukraine’s Drones Are Back—And Blowing Up Russian Artillery In The South
Forbes skrev:Ukraine’s Turkish-made drones are blowing up Russian equipment in southern Ukraine, helping to clear a path for Ukrainian battalions as they fight their way toward Russian-occupied Kherson.
[...]
Ukraine’s SEAD campaign—MiGs firing High-Speed Anti-Radiation Missiles—is working in conjunction with the drone campaign. TB-2s are vulnerable to air-defenses. The Ukrainians have written off more TB-2s than they have any other warplane type.
But as HARMs knock out more and more Russian radars, surface-to-air missile-launchers and ground-based air-defense guns, there are fewer obstacles to TB-2 strikes. The drone crews can hunt targets at their leisure.
De turkiska drönarna är tillbaka på slagfältet, och de ryska förlusterna] igen. Vad hände egentligen med det fruktade ryska luftförsvaret?
På sociala medier finns det spekulationer om att Ukraina redan har fått missilen APKWS II.
Här visar Ukraina hur ett luftförsvar ska fungera. Bilderna föreställer fem genskjutna kryssningsrobotar av typen 3M-54 Kalibr.
Antalet
visuellt bekräftade ryska förluster uppgår nu till 5 411 enheter, varav 998 stridsvagnar. Champagnen får tyvärr vänta en dag till.
Vad visar de där bilderna egentligen? Vi ser en del vapenskrot, men vet inget om sammanhanget, eftersom det är en partsinlaga. Att det ukrainska luftförsvaret tar ner en del ryska missiler är självklart, men långt ifrån tillräckligt, kanske 20-30%. Det är därför det behövs modernare system, i synnerhet när ammunitionen till de äldre sovjetiska systemen börjar sina.
Nytillskottet av turkiska UAV-er gör säkert sitt till, även om det är osäkert hur många Ukraina har fått och hur de är beväpnade. Ukraina har ju i stort sett inga andra flygande resurser i attackroll, bortsett från MIG-29-orna, och de senare (som antagligen inte är så många) behövs för att bekämpa det ryska luftförsvaret. Det sistnämnda är en nödvändighet för att kunna sätta in större UAV-er. Ryssarna underskattade dessa i börjar av kriget och slarvade med sitt luftförsvar, men när de fått ordning på detta raderades den ukrainska UAV-flottan ut nästan helt. Den där Forbes-artikeln innehåller mängder med sliriga formuleringar men en sak har artikelförfattaren rätt i
TB-2s are vulnerable to air-defenses. The Ukrainians have written off more TB-2s than they have any other warplane type.
Att bekämpa det ryska luftförsvaret är helt nödvändigt, men Ukraina skulle också behöva flygande attackresurser med betydligt större eldkraft.
På ett begränsat område som Kherson-regionen har ryssarna möjligen inte så många LV-batterier, men problemet är att de vapenbärande MIG-29-orna inte kan detektera dessas radar under pågående uppdrag. Batteriernas position måste vara känd i förväg för att man kunna programmera HARM-missilerna i pre-briefed mode. Väl avfyrade kan missilerna med sin radarmålsökare säkrare lokalisera det fientliga LV-batteriets radar. Detta användningssätt kräver alltså pålitliga underrättelser om de tilltänkta målens koordinater.
Forbes beskriver (kan Enceladus-kollektivet så kan väl jag):
But it seems those MiG pilots are firing blind at prebriefed targets.
The HARM has several modes. The most accurate mode combines the missile with sensitive passive sensors aboard dedicated SEAD aircraft such as the U.S. Air Force’s F-16CJ and the U.S. Navy’s EA-18G. The crew searches for enemy radars using the plane’s passive sensors, designates a target on a special display in the cockpit then feeds, by way of a databus, targeting data to the missile.
The simplest alternative, for an air force without the time or resources for a close integration of missile and airframe, is to locate enemy radars before a SEAD sortie—using satellites, drones, ground-based sensors or even human spies in the target zone.
Ground crews load target coordinates into the missile ahead of the sortie. The plane flies to within 80 or 90 miles of a target, climbs and accelerates and fires the HARM. The missile’s inertial guidance system maneuvers it to the target’s vicinity, at which point the anti-radiation seeker in the missile’s nose activates—and, in theory, guides the weapon to impact.
A lot can go wrong. If the pilot doesn’t nail the launch position, direction and speed, the HARM might not get close enough to the target to detect it and home in.
Prebriefed mode isn’t the best way to use the HARM, but it’s the easiest. Especially for an air force that operates only Soviet-style aircraft and which, so far, has not convinced a foreign ally to provide modern Western jets.
The Pentagon has been clear, in the weeks since revealing it’s been supplying HARMs to Ukraine, that it prefers to improve rather than replace Ukraine’s existing warplanes.
Som synes är det inte problemfritt att använda HARM-missilerna på detta sätt. Men det är vad som står till buds. Och i och med att man utnyttjar missilens räckvidd maximalt blir riskerna som det vapenbärande planet utsätts för mindre. I den film Ukrainas flygvapen släppt ser man MIG-29-ans ålderdomliga avionik, men också att man monterat in en Garmin-navigator eller motsvarande, som riktmedel.
In three days, two Bayraktar drones destroy nearly $27 million of Russian hardware
Påståendena ovan är en partsinlaga och måste värderas därefter. Det är en genomgående tendens i alla krig att man (medvetet eller omedvetet) överskattar de fientliga förlusterna. Likaså diverse videoklipp på twitter som påstås visa både det ena och det andra, men där vi egentligen bara ser en explosion.
I övrigt spekuleras det vilt på twitter och i andra asociala medier. Det behöver man inte fästa något större avseende vid.
