Enceladus skrev: ↑onsdag 10 augusti 2022 13:46
dr Cassandra Nojdh skrev: ↑söndag 07 augusti 2022 20:05
I artikeln nämns den ryska
Borisoglebsk-2, en enhet för bred elektronisk krigföring
[..]
Slutligen kan nämnas att Ukraina anser sig ha
erövrat en intakt(?) Borisoglebsk-2-enhet. Att lägga vantarna på en av fiendens högteknologiska enheter är naturligtvis inte bara mumma för Ukraina, utan även för USA. För rysk del skulle man nog gärna vilja lägga beslag på en HIMARS-enhet, intakt med missiler och allt.
Oryx lista över
visuellt bekräftade ryska förluster är en sann guldgruva. I skrivande stund återfinns 5 115 enheter, varav fyra stycken Borisoglebsk-2.
dr Cassandra Nojdh skrev: ↑tisdag 09 augusti 2022 9:55
Ja, jag är inte säker på att Enceladus-kollektivet gör en korrekt tolkning av Phillips P. O'Brien säger. I själva verket är jag inte säker på vad Phillips P. O'Brien säger heller - twitterkloakens inskränkta format gör mediet lämpligare för Donald Trump än för oss som är gammalmodiga nog att vilja läsa och [förhoppningsvis) kunna följa ett sammanhängade resonemang.
Följande artikel bekräftar ovanstående tolkning:
Russia Is Scouring the Globe for Weapons to Use Against Ukraine
Bloomberg skrev:Rather than a large-scale offensive, Ukraine may be seeking to lure Russian forces to the Kherson area where they’ll be more vulnerable to attack, Phillips O’Brien, professor of strategic studies at the University of St. Andrews in Scotland, said Aug. 7 on Twitter. “Moreover, the supply issue for the Russians is far trickier with rivers where bridges can be severed and only a few heavy rail lines,” he said.
Ukraina behöver nöta ut de ryska trupperna för att befria
hela landet. Bättre att göra det i Cherson än i Donbas eller Krym.
dr Cassandra Nojdh skrev: ↑tisdag 09 augusti 2022 9:55
Som i den tidigare refererade SvD-artikeln anser jag att Ukrainas tid är nu. Att " befria alla ockuperade områden innan vintern" är naturligtvis omöjligt, om man med det menar allt utanför Donbass som är rödfärgat på kartan. Men Ukraina måste uppnå ett strategisk genombrott före vintern och nå fram till Dneprs västra strand dessförinnan (egenligen höstregnen).
Hela Ukraina avses. Givetvis kan det ta flera år. Kriget har ju redan hållit på i många år, men det är inte förrän nu som Ukraina har tillräckligt stöd för att vinna:
Den där artikeln säger egentligen inte mer än det twitterinlägg det citerar. Den som vill veta mer om hur O'Brien resonerar är hänvisad till att följa de fragmentariska twitterinläggen, någon som i alla fall inte uppfyller mina krav på sammanhängande resonemang, men som istället tydligt visar på twitterformatets brister.
Det som händer nu på den södra fronten faller ändå, i brist på mer detaljerad taktisk information, in under begreppet förbekämpning. Att kalla det utnötning är vilseledande, om man med det menar skärmytslingar kring en böljande frontlinje. Sådant kunde kanske fungera i Vietnams regnskogar (eller i de finska skogarna under vinterkriget) men passar rätt illa i det öppna landskapet väster om Dnepr. Just nu är alla händelser på taktisk nivå och något som vi inte vet mycket eller kan se på några kartor:
Faktorerna som avgör kriget – utan att synas på kartan (SvT: Intervju med Joakim Paasikivi)
Utnötning är dessutom en riskabel taktik, i synnerhet mot en fiende som disponerar över så stora artilleriresurser som Ryssland. Risken är att man hamnar i en WW1-situation, vilket väl får sägas vad som har inträffat på Donbass-fronten. I söder fordras en rörligare krigföring om Ukraina ska nå framgång, även om man inte har kapacitet att genomföra något klassiskt förintelseslag. O'Brien spekulerar vilt i att Ukraina inte alls har för avsikt att genomföra någon offensiv utan bara försöka trötta ut ryssarna. Det är väl den omhuldade "fabianska" taktiken, namngiven efter Quintus Fabius Maximus Verrucosus, en av de romerska fältherrarna under det andra puniska kriget 218 – 201 BC. Det är en
försvarstaktik som kan fungera, men man vinner inga krig på detta. Problemet är bara
när man ska gå till offensiv istället, och då fordras en helt annan taktik. Det fordrades en fältherre som Publius Cornelius Scipio Africanus för att slutföra detta krig (parodisk nog förstärkte romarna sin armé på samma sätt som ryssarna nu försöker göra).
Sedan har vi den politiska delen av kriget, som jag berört flera gånger. I likhet med överstelöjtnant Paasikivi anser jag att det måste hända något på den strategiska nivån och det måste hända före vintern. Ukraina måste visa att de har förmågan att befria ockuperat land i större omfattning, något som man hittills inte lyckats med. Att driva bort ryssarna från Dneprs västra strand skulle vara både en militär och politisk framgång av stora mått. Motsatsen vore förödande. Strategiska framgångar är också nödvändiga för att bibehålla det militära och ekonomiska stödet.
Men det är ju möjligt att den ukrainska generalstaben bedömer att man inte har den kapaciteten och inriktar sig på att "hålla igång" kriget med gerillaliknande skärmsytslingar och artillerislag mot ryssarnas bakre linjer, kanske under hela vintern, och hoppas på att trötta ut ryssarna på detta sätt. En riskabel strategi, eftersom det ger ryssarna möjlighet att bita sig fast i ockuperat land. Dessutom leder det till mer förstörelse, eftersom ryssarna använder sin eldkraft helt urskillningslöst.