Enceladus skrev: ↑tisdag 21 juni 2022 16:12
Den tyska självgående haubitsen PzH 2000 har äntligen anlänt. Vem har tiden på sin sida?
dr Cassandra Nojdh skrev: ↑onsdag 15 juni 2022 14:44
Det är egentligen ointressant om Nato har modernare vapensystem, för nu utkämpas Ukraina-kriget inte på ett (enligt Nato-doktrin) modernt sätt, utan mer enligt ett manus som liknar WW2, eller t.o.m. WW1. Dvs. ryssarna använder artilleriet, där man har ett enormt kvantitativt övertag, storleksordningen 10:1, enligt tidigare redovisade källor. När nu ammunitionen till Ukrainas sovjetiska vapen sinar så är de helt beroende av det relativt lilla antal Nato-haubitsar de förfogar över, raketartilleri saknas helt fn. Att Ukraina skulle få motsvarande 1000 haubitsar och 300 raketartilleripjäser är helt uteslutet, så mycket har inte Nato-länderna råd att ge bort, varken militärt eller ekonomiskt. Nato behöver själv a stärka sina resurser
Kofmans senaste uppskattning (se den tidigare länkade poddsändningen) är att förhållandet numera har minskat till 3:1 - och det fortsätter att minska!
Ett dygn senare uppgår de ryska förlusterna till 4 368 enheter, varav 787 stridsvagnar. En blygsam ökning jämfört med igår, men nu finns det 35 flygplan, 48 helikoptrar och 10 fartyg i förteckningen. Det bör tilläggas att förluster av farkoster i luften eller på vatten är inte lika lätta att visuellt bekräfta som på land.
Det är så många som gör påståenden om styrkeförhållanden baserad på sin egen OSINT, men få som har tillförlitliga källor. Oryx metodik har jag redan kritiserat, så den lämnar jag därhän. Här är f.ö. en intervju med Kofman:
Ukraine Is at Its ‘Most Dangerous Point’ of the War
och en lägesskildring från östra fronten:
The Fight to Survive Russia’s Onslaught in Eastern Ukraine
Dessa referenser lämnas utan ytterligare kommentarer. Några poddar har jag inte tid att lyssna igenom.
Oomtvistligt borde i alla fall vara att Ukraina disponerar avsevärt mycket färre moderna artilleripjäser. Svagheterna med M777 har jag redan berört (åtskilliga gånger). På det moderna slagfältet är rörlighet det avgörande och då är självgående pjäser överlägsna. Ställer man upp en M777 på ett fält utan att ha tillgång till bättre skottvidd än det ryska artilleriet så kommer man inte att hinna avlossa många granater innan ryssarna har hunnit gaffla in den egna positionen och öser på med egen eld. Då gäller det att inte vara där längre, utan att ha hunnit omgruppera.
Har man tillgång till vapensystem längre skottvidd (Caesar, PzH2000 med precisionsstyrda granater, raketartilleri) är det troligen luftangrepp man måste skydda sig mot. Trots allt oroar de här vapensystemen ryssarna en del och de kommer att göra ganska mycket för att försöka slå ut pjäserna. Eftersom Ukraina disponerar ett relativt litet antal av dessa långräckviddiga vapen gäller det att hantera dem så att de inte går förlorade. Dels gäller dels rörligheten, dels att artilleriplutonerna som hanterar pjäserna måste ha ett tillräckligt LV-skydd. Har de det, kan man undra? Ryssarna är ju inte riktigt kloka, de skjuter ju med allt vad de har, även tunga missilsystem som Tochka-U och dess efterträdare Iskander-M, mot enskilda ukrainska artilleripjäser på östra fronten. Det är lite som när tyskarna försökte förstöra Ludendorffbron i Remagen vid Rhen 1945 med V2-missiler (stridsspets 1 ton, pricksäkerhet obefintlig)
Frågan är hur mycket ryssarna har kvar av dessa missiler. Tocha, ett gammalt sovjetvapen som faktiskt Ukraina också disponerar, är egentligen "bara" pangpang (träffsäkerhet 90-100 m.)
Men Iskander-missilerna uppges ha en träffsäkerhet motsvarande USA:s ATACMS, eller egentligen bättre (
ett vapen Ukraina, som det verkar inte kommer att få tillgång till - fast man vet ju aldrig, för någon månad sedan var det ju mycket som var otänkbart) eftersom det är ett modernare system. Men det ryssarna har, det kommer de att använda. För att bekämpa sådana här angrepp krävs annat än MANPADS, Iskander-M är ett mycket svårbekämpat mål där ryssarna verkar ha jobbat mycket för att den ska kunna störa ut och undvika antimissiler. Vapensystemet är egentligen i huvudsak tänkt att bära taktiska kärnvapen, eftersom sådana har/hade en betydande del i rysk krigsplanering.
Russian Iskander-M ballistic missiles unveil secret decoy capability in Ukraine war
Generellt kan man säga att USA har legat efter Ryssland när det gäller nya missilvapen. ATACMS - USA:s just enda operativa ballistiska slagfältsmissilvapen är som sagt ett gammalt system med sämre träffsäkerhet och kortare skottvidd än Iskander.
Bara tiden kan utvisa vem som har tiden på sin sida. Ryssland har ett strategiskt övertag i logistiken, på det sätt jag har beskrivit tidigare. Ukraina har ett avsevärt problem med att underhålla de betydligt mer sofistikerade Nato-vapnen, vilket också Kofman påpekar.
Klart slut för ikväll från det militärtekniska träsket.
