Kriminella brukar dock inte ha några problem att använda banktjänster. Enligt materialet i Encrochat verkar bankanställda nöja sig med runt 10-15 procent av omsättningen, men jag antar att vanliga privatpersoner inte är villiga att betala så mycket. Troligtvis behövs också större summor för att bankerna ska vara intresserade.LÅ1 skrev:Just det var det väl inte som problematiserades. Att Loomis har näst intill monopol på att ta hand om dagskassor etc är naturligtvis inte bra. Enda konkurrenten är väl bankomater med insättningsmöjlighet, och kanske en och annan lokal sparbank som hanterar kontanter över disk. Det finns väl några sådana kvar? Till det kommer bankernas rädsla för att medverka till brottsliga transaktioner. Det senare gör att bankerna känner sig tvingade att stänga av kunder när det rätta borde vara att polisanmäla dem om misstankarna är tillräckligt starka.Enceladus skrev:Vad anser skribenten om fysiska kontanters beroende av de fem storbankerna och Loomis som problematiserades i ovanstående inlägg?
Det stora problemet som insändaren pekade på är övervakningssamhället. I det aktuella fallet på ett indirekt sätt. Insändarskribenten måste tydligen själv visa upp sina banktransaktioner. För banken kan väl inte tvingas lämna ut dem? Socialen kanske skulle kunna luras genom att personen hade konto i mer än en bank? Men tänk om vi plötsligt skulle få en odemokratisk regim i landet. (Sånt kan gå fort.) Då skulle bankerna kunna tvingas till att lämna in alla, eller vissa specifika, transaktionsuppgifter till "statens övervakningsbyrå".
I ovanstående inlägg konstateras att "samhällets tillgång till kontanter är således helt beroende av att bankerna har ett intresse av att det ska vara enkelt och billigt för privatpersoner och företag att använda sedlar och mynt". Varken Bankomat AB eller Loomis erbjuder konkurrenskraftiga priser för kontanthantering jämfört med digitala alternativ. Vad är lösningen?