Odd skrev:Det är uppenbarligen något allvarligt fel i penningtvättslagstiftningen, när sådant här kan inträffa:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/k6 ... taten-allt
Ponera att Gunnar i stället för att lägga pengarna i en skokartong, hade lagt pengarna på hög på ett bankkonto, eller investerat i några aktier som hade växt mångfalt, då skulle det inte varit några problem för arvingarna att få ut pengarna. Men än en gång visar man på att när det handlar om en utgift för staten, då är konfiskering det enda som gäller. Varje krona som eldas upp går nämligen tillbaka till riksbankens pengahög. Och till skillnad från normal rätt, där en person anses vara oskyldig tills motsatsen bevisats, så måste den drabbade (i detta fall dödsboet) bevisa att personen är oskyldig, annars anses man vara skyldig.
Hör detta förvarande verkligen hemma i en demokrati.
Låt säga att du blir misstänkt för en misshandel och i domstolen så lägger åklagaren inte fram några bevis på att du är gärningsmannen utan anklagar dig bara. För att du skall frias så måste du ta fram bevis, exempelvis kameraövervakning på platsen, som bevisar att det inte var du som gjorde det, annars åker du i finkan. Tydligen accepterar vi denna typ av rättsskipning.
Här blandas tyvärr äpplen och päron rätt så friskt, eftersom det är fråga om olika rättsområden. Jämförelsen med straffrätten (begreppet "normal rätt", som används ovan, saknar innebörd) haltar betänkligt - där råder sk. rak bevisbörda dvs. det är statens ombud (åklagaren) som har det fulla ansvaret för att lägga fram bevis för att det förhåller sig så som framställs i den sk. gärningsbeskrivningen. Vilket jag beskrev redan här:
https://www.sparvagssallskapet.se/forum ... 10#p366510
Förvaltningsrätten (observera att ordet här har innebörden rättsområde, och inte lägstainstansen i förvaltningsmål), som förvisso liksom straffrätten är en del av den offentliga rätten, liknar mera civilrätten eftersom det är fråga om tvister mellan staten (oftast företrädd av någon myndighet som Försäkringskassan, Skatteverket eller som här, Riksbanken) och enskild person (fysisk eller juridisk). I förvaltnings- och civilmål är det alltså inte fråga om någon är "skyldig" eller ej.
I förvaltningsmål är huvudregeln att den enskilde klagande har bevisbördan när det gäller gynnande beslut (som i detta fallet rätten att lösa in ogiltiga sedlar) medan myndigheten har bevisbördan när det gäller betungande beslut (som ex.vis återkrav av oriktigt uppburet bidrag). Ett vanligt exempel på det förstnämnda är när en enskild person överklagar Försäkringskassans beslut att inte bevilja (någon form av) socialförsäkringsersättning. Det finns mycket skrivet om förvaltningsprocessen i den juridiska litteraturen, den intresserade kan t.ex. läsa vidare här:
https://www.bokus.com/bok/9789139019114 ... processen/
Det intressanta i detta fall är möjligen att Förvaltningsrätten och Kammarrätten har värderat företedd bevisning olika. Nu har ju dödsboet sagt sig vilja försöka föra målet till Högsta Förvaltningsdomstolen, men högstainstanserna brukar sällan befatta sig med rena bevisvärderingsmål.