Enceladus skrev:Odd skrev:Ett exempel är Svea Bank. Man kan säga och tycka mycket om dem, men deras personuppgiftspolicy är enkel, de delar inte med sig av dina persondata utan att det är nödvändigt. De raderar dessutom datan när lagen väl tillåter det.
Köps upp av kreditjätte efter värderingsras – ska bli neobank
Häromveckan förvärvade Svea Ekonomi fintechbolaget PFC. Tanken är att Svea ska bli en neobank som kan utmana storbankerna och Klarna. Förra året drabbades PFC av skandalen med det tyska betalkortbolaget Wirecard, vilket fick värderingen att rasa, men annars har PFC
fått bra betyg.
Storbankerna har fortfarande årsavgifter och valutapåslag för sina betalkort, trots att de också tjänar pengar på alla transaktioner. Neobanker som Klarna och Revolut har dock numera lockat miljontals användare, vilket visar att bättre tjänster efterfrågas. Med lite marknadsföring borde även Svea kunna få många nya kunder. De svenska storbankerna kommer naturligtvis att
försöka sätta käppar i hjulet, men med tanke på utredningarna om e-kronan och en statlig e-legitimation är frågan om det är klokt av storbankerna att fortsätta missbruka sitt oligopol.
Det ökade antalet neobanker kan däremot bli spiken i kistan för fysiska kontanter. Med avgiftsfria betalkort utan valutapåslag försvinner de få fördelar som fysiska kontanter fortfarande hade.
Ett vanligt missförstånd med betalkort är att endast en part får betalt för korttransaktionerna. Jag har sett flera personer felaktigt påstå att Visa och Mastercard får alla avgifter. Andra har istället felaktigt hävdat att det är de utgivande bankerna som får allt. Sanningen är att det finns
tre parter som tar ut avgifter:
Adyen skrev:Wherever you’re selling, credit and debit card transactions probably account for a large chunk of your payments. So it’s important to understand how you’re being charged. This article will walk you through the components that make up your card processing fees and then deep-dive into the part that accounts for the highest proportion: Interchange.
Credit card processing comes with three fees:
1. Acquirer mark-up: Charged by the acquirer for acquiring the funds from your shopper
2. Card scheme fee: Charged by the card schemes for using their network
3. Interchange fee: Charged by the customer’s bank
Den första avgiften kan säljaren påverka själv, och den andra avgiften är generellt sett låg. Det brukar vara den tredje avgiften som är problematisk, inte minst för att säljaren inte kan bestämma vilken bank köparen har. Det är just denna avgift som EU och andra länder har begränsat via lagstiftning (se kartan i ovanstående länk).
Här är gällande reglering inom EU. Tack vare denna reglering har EU kunnat införa ett förbud mot
extra avgifter för korttransaktioner (däremot tillåts minimibelopp). Det är ju bara några promille som säljaren inte kan påverka själv.
Brexit är en intressant historia. Det förhållandevis kontantlösa Storbritannien har varit pådrivande i denna utveckling, och landet var tidigt ute med att implementera detta EU-direktiv. Brexit får emellertid den lyckliga konsekvensen att den tredje avgiften
ökar. Ökningen råkar sammanfalla med
gällande begränsning för betalkort utanför EU, vilket dels tyder på att finansbranschen är duktig på att maximera sina intäkter (eller åtminstone avgifter), och dels att dessa regleringar behövs.
EU:s regleringar har alltså gjort betalkort mer konkurrenskraftiga, vilket ironiskt nog kan ha gynnat bankerna på lång sikt. Utan EU skulle betalkort nämligen inte vara
avsevärt billigare att hantera än fysiska kontanter. Bankerna själva hade säkerligen gjort
ännu en Arlanda Express och därigenom skapat en marknad för fysiska kontanter...