Nu har Lunds första spårvägslinje varit invigd i två veckor. Jag har tagit lite bilder, dels från första dagen i trafik, 13 december, dels från följande dagar. Första dagen i trafik var det lite för mycket resenärer för att det skulle kännas okej att nöjesåka i nuvarande situation. Dagarna efter hade jag dock ärenden längs linjen, så jag har haft möjlighet att åka med ett fåtal gånger. Man kör fortfarande rätt försiktigt, framförallt i växelkryssen och vid korsningarna inåt stan från LTH. Förhoppningsvis blir man lite mindre ängslig med ökad spårvägsvana i staden. CAF-vagnarna är fina inuti och har okej gångegenskaper. Tyvärr skakar de en del, framförallt i mellandelen, vid högre fart ute på åkrarna. Men bättre komfort än de bussar de ersätter har de definitivt.
Brandklipparen i korsningen vid Allhelgonakyrkan invigningsdagen.
Blåtand rullar in på hållplats Universitetssjukhuset invigningsdagen.
Brandklipparen har rullat in på hållplats Clemenstorget och touchat den otroligt fula markören för hur långt fram man ska köra.
Vy från Clemenstorget upp mot Allhelgonakyrkan.
Dagen efter invigningsdagen, en omväg på ärenderundan. Brandklipparen har precis ankommit ESS, en hållplats som idag ligger mitt ute på åkrarna. Vi befinner oss drygt 1,5 km från Solbjersvägen, där Lund tar slut idag.
Depåspåret och byggarbetsplatsen för forskningsanläggningen ESS. Hit var det med två "riktiga" resenärer och ytterligare en passagerare förutom jag själv som åkte med vändande tur tillbaka.
Växelkrysset och linjen mot MAX IV och vidare mot centrala Lund. Jag är lite osäker på om byggnaden till höger tillhör MAX IV eller om det är något annat, till exempel universitets nya nanolabb.
Brandklipparen väntar på avgång. Lundaförarna verkar ha för vana att lämna vagnen "0 i trafik" fram till avgång istället för att skylta rätt innan de lämnar hytt. Vagnarna är dock öppna och tillgängliga för påstigning.
Väderskydden längs spårvägen är påkostade och ska ha en formgivning som liknar en spårvagnsfront. Fina är de, men likheten med fronten är väl upp till betraktaren, tänker jag.
Interiör 1.
Rikligt med plats för barnvagn och rullstol (eller bagage).
Sätena över hjulen (inga boggier enligt uppgift) är enkelsäten. En mycket bra hylla att ställa ryggsäck eller eventuella kassar på, även om något högre golv och fyra sittplatser till hade varit bättre imho.
Modermodemet, själva hjärtat i hårddisken.
Vid hytterna är det enkeldörrar.
Rikligt med plats i vestibulerna. Här blir det lätt att ta sig av och på, även vid stor trängsel (jo, det kommer en tid efter corona, jag lovar).
Brandklipparen lämnar mig och far vidare förbi IKDC ner mot Clemenstorget.
17 december på förmiddagen var det två vagnar vid Clemenstorget. Den vänstra (Brandklipparen igen) med förarutbildning.
Förarutbildningsturen passerar sjukhusets parkeringshus på väg ner under Tornavägens viadukt.
Någon minut senare passerar Åsa-Hanna LTH.
Dagen före julafton tittade solen fram. Här gör sig Åsa-Hanna och hållplatsen riktigt bra i släpljuset.
Någon minut senare går hon genom korsningen vid Allhelgonakyrkan.
Sedan kommer Blåtand i samma korsning åt andra hållet ...
... och passar på att sola sig lite innan färden vänder åter mot ESS.
. Att man behöver köra försiktigt i korsningen vid Allhelgonakyrkan, till exempel, är ju logiskt. Men det är på andra platser man tar det väldigt lugnt – framförallt några av gc-passagerna. Tror eventuellt att det varit ett misstag att inte ge vagnarna en ordentlig tuta för de tillfällen när fotgängare och cyklister är mindre uppmärksamma än de borde (även om jag har sett minst lika många bilar ta rejäla chansningar). Men det sävliga jag är mest förvånad över är faktiskt växelkryssen. Jag skulle gissa att man kör ca 5 km/h genom dessa just nu. Jag kan utan ansträngning gå om vagnen när den passerar krysset vid Clemenstorget.
