Tillåtet och förbjudet tiggeri på järnvägsstationer

[LÅ1]

Jag antar att Jernhusen har samma regler för alla sina 39 stationer. Men mina observationer som jag beskriver här gäller Stockholms centralstation.

Allt talar för att man inte tillåter tiggeri på sina stationer. Hade man tillåtit de så borde man sett tiggare på t.ex. Stockholms centralstation. Nu sitter de i stället på SL-sidan av gången under Vasagatan. Samma sak när det gäller försäljning av tidningen Situation Stockholm.

Men det tycks finnas två undantag.
1. En rullstolsbunden man brukar sitta inne i Centralens undre plan och säljer vykort, bingolotter och kanske annat. Han har funnits där så länge jag kan minnas.

2. Uppe i centralhallen tillåts diverse organisationer gå runt och värva medlemmar och/eller bidragsgivare. Dessa organisationer har kanske fått betala för sig på samma sätt som företag som sätter upp montrar (eller liknande) på vissa väl avgränsade områden. Men den som av olika anledningar uppehåller sig i centralhallen kan gå runt företagens montrar där de säljer MTR-resor till Göteborg eller delar ut smakprov på någon proteinrik dryck eller marknadsför sig på annat sätt. Men kolportörerna som representerar Världsnaturfonden, Greenpeace eller någon annan pengahungrig organisation måste man värja sig för överallt i lokalen. Jag tycker faktiskt det är obehagligt. Jag vill inte behöva säga någon finare variant av "dra åt h-e" hela tiden.

Övrig observation:
Ordningsvakterna leder ut berusade personer och sådana om dricker rusdrycker i stationen. Åtminstone om dessa drycker inte är köpa (eller som det väl heter, utskänkta) inom stationen. Men på senare tid tycks man vara mer tolerant mot sovande äldre personer. Jag tror inte man tillät dessa för en del år sedan, även om de sitter upp.

Det som fick mig att skriva detta är att jag har svårt att förstå varför man tillåter dessa tiggare som representerar diverse organisationer. Jag tycker de är de mest störande inslagen i centralhallen, och egentligen inte så mycket bättre än romska och andra tiggare som dyker upp med en skramlande pappersmugg.

[daniel_s]

Det som fick mig att skriva detta är att jag har svårt att förstå varför man tillåter dessa tiggare som representerar diverse organisationer. Jag tycker de är de mest störande inslagen i centralhallen, och egentligen inte så mycket bättre än romska och andra tiggare som dyker upp med en skramlande pappersmugg.

Det var ett inlägg i gråzonen får man nog säga! Det nu citerade stycket sammanfattar väl på ett ganska tydligt sätt din okunskap.

Följande är grundläggande i sammanhanget: Det är en skillnad mellan att erbjuda något mot viss betalning (låt oss kalla det "försäljning") och att be om pengar utan motprestation (låt oss kalla det "tiggeri").

De som säljer bilar, kaffe, bingolotter, tidningar eller medlemskap i organisationer (och därmed jämförbara saker) är försäljare, oavsett om de är välfriserade och trendriktigt klädda eller inte. Det anses som accepterat i vårt samhälle att erbjuda lagliga saker mot betalning, det får man göra både mot ersättning ("jobb") och som ideellt arbete. Det är naturligtvis även tillåtet att under ordnade former marknadsföra det man gör (särskilda restriktioner finns för farliga varor m m) och det är även allmänt accepterat att man går fram till folk och berättar för dem vad man tycker att de ska använda sina pengar till. Du tycker kanske att det är störande när man knappt kan korsa ett torg utan att behöva väja för dessa människor, själv tycker jag att det är ungefär lika äckligt att befinna sig i en miljö av säljorienterade konsulter. Men det är ingen större diskussion om att det får gå till så i vårt samhälle.

De flesta är däremot överens om att det är något konstigt med människor som ber om pengar utan någon motprestation överhuvudtaget, ja inte ens ett teoretiskt träd i Afrika blir man delägare till. Med viss rätt betraktar man det som samhällsfrämmande när någon vill ha utan att ge. Detta är en bra grund för ett företag att välja bort dem som gäster i sina lokaler.

[LÅ1]

När en organisation ber om månadsgivare ser jag inte att jag får något ut av det. Mer än möjligen en känsla av att göra något gott. Men det gäller ju även om jag lägger en femtilapp i tiggarens mugg.

Men det jag reagerar på är att Greenpeace-kolportörerna dyker upp lite varstans, och ofta är flera så de är svåra att runda. Säljare av konkreta varor finns ju på väl definierade områden som är lätta att undvika. Hade Greenpeace en monter uppställd mitt på golvet, och inte raggade bidragsgivare mer än några få meter från den så skulle jag inte se något problem med det. Då skulle de vara bättre än de mobila tiggarna. Men så är det inte nu.

[daniel_s]

När en organisation ber om månadsgivare ser jag inte att jag får något ut av det. Mer än möjligen en känsla av att göra något gott.

Det beror väl på vad du har för relation till organisationens syfte och mål. Många tycker så där om Svenska kyrkan, andra tycker att det gör större skillnad att vara med där. Alla människo- och miljörättsorganisationer bygger väl i princip på idén om att det handlar om ett gemensamt intresse där ditt bidrag förbättrar världen (vilket, i den egoistiska världssynen, även du har nytta av). Tiggeriet är ju oftast helt annorlunda, när det inte finns några som helst utsikter att pengarna går till något annat än (i bästa fall) den enskildes löpande kostnader och att man aldrig får ett smack tillbaka så blir du givetvis sällan särskilt engagerad. Kanske gör du annorlunda om det är någon du känner eller som påminner dig om din familj...

Jag tycker i alla fall att Greenpeace-ungdomarna är mycket lättare att hantera om man förstår och behandlar dem som just försäljare. De försöker sälja något som du tydligen inte är intresserad av, de är i detta sammanhang exakt likformiga med de där ungdomarna på Drottninggatan som frågar vad du har för teleoperatör. Du behöver inte svara på deras frågor eller ha dåligt samvete för att du ignorerar dem, dock är det ju aldrig fel att säga ”Nej tack”. Hoppas att du kan ha nytta av denna utmärkta förklaring av alla relevanta sammanhang i världen, som jag delar med mig av av ren välgörenhet!

[LÅ1]

Jo, men det är bara det att tiggarna med pärm gärna vill börja diskutera och argumentera. Tiggarna med pappersmugg går direkt vidare.
Det jag först började fundera på varför den ena gruppen är portade men inte den andra. Men förmodligen betalar de med pärm för sig. Eller har i alla fall ett slags tillstånd från Jernhusen.
De organisationer jag vill stötta ekonomiskt stöttar jag på annat sätt. Och jag blir mer negativt inställd ju påstridig försäljaren är, oavsett grundinställning till Greenpeace, IM eller Svenska kyrkan.

Men du har rätt om att alla dessa telefonoperatörer etc. som överfaller en i passager in i och ut från diverse centrumanläggningar också är irriterande. Dem är jag näst intill oförskämd mot! Svarar ofta något i still med "skit i det, du" när de undrar vilket bolag man ringer med.

[Anders Hanquist]

Men du har rätt om att alla dessa telefonoperatörer etc. som överfaller en i passager in i och ut från diverse centrumanläggningar också är irriterande. Dem är jag näst intill oförskämd mot! Svarar ofta något i still med "skit i det, du" när de undrar vilket bolag man ringer med.

Eller så sätter man upp en väldigt förvånad min och säger "öööh, Televerket, finns det nåt annat?"

[LÅ1]

Men du har rätt om att alla dessa telefonoperatörer etc. som överfaller en i passager in i och ut från diverse centrumanläggningar också är irriterande. Dem är jag näst intill oförskämd mot! Svarar ofta något i still med "skit i det, du" när de undrar vilket bolag man ringer med.

Eller så sätter man upp en väldigt förvånad min och säger "öööh, Televerket, finns det nåt annat?"

Ja! Jag tycker inte man träffar på dessa lika mycket numera. Kan det bero på att teleoperatörerna fått mycket kritik på deras säljmetoder, eller kan det rent av vara så att centrumanläggningarna börjar inse att det inte är bra för deras affärer att ha dessa säljande "dörrvakter" som nästan skrämmer bort kunderna?

[daniel_s]

Men du har rätt om att alla dessa telefonoperatörer etc. som överfaller en i passager in i och ut från diverse centrumanläggningar också är irriterande. Dem är jag näst intill oförskämd mot! Svarar ofta något i still med "skit i det, du" när de undrar vilket bolag man ringer med.

Får det dig att känna dig bättre?

Jag brukar snarare försöka ha något roligt svar i bakfickan. Det får mig att känna mig bättre!

Jag tycker inte man träffar på dessa lika mycket numera. Kan det bero på att teleoperatörerna fått mycket kritik på deras säljmetoder, eller kan det rent av vara så att centrumanläggningarna börjar inse att det inte är bra för deras affärer att ha dessa säljande "dörrvakter" som nästan skrämmer bort kunderna?

Nej så utstuderat är det knappast, snarare är det hela en fråga om tillgång och efterfrågan, på tele- och/eller arbetsmarknaden. Man tjänar kanske mer pengar på att sälja lägenheter eller lura på folk dyra lån...

[Kantorn]

Men du har rätt om att alla dessa telefonoperatörer etc. som överfaller en i passager in i och ut från diverse centrumanläggningar också är irriterande. Dem är jag näst intill oförskämd mot! Svarar ofta något i still med "skit i det, du" när de undrar vilket bolag man ringer med.

Får det dig att känna dig bättre?

Jag brukar snarare försöka ha något roligt svar i bakfickan. Det får mig att känna mig bättre!

Jag brukar säga att "pengar är inte allt" när de säger hur förmånligt erbjudande jag får. Det brukar få dem ur "flow", de stannar upp och försöker få en annan infallsvinkel. Men då har jag redan sagt att jag är nöjd med det jag har och vet inte vad jag får och avslutar med att om de nu har så bra erbjudande så får de gärna ringa någon annan. Då brukar de ge upp.

[Lennart Petersen]

För en järnvägsstation, affärsgalleria eller liknande gäller att ägaren får sätta upp ordningsregler för anläggning. T.ex är det försvarbart med förbud mot tiggeri , försäljning och liknande i de gemensamma utrymmena. Det finns dock prejudikat på ett undantag där någon blev nekad sälja en tidning i en affärsgalleria. Det fastslogs då av rätten att det kränkte yttrandefriheten med ett sådant förbud så detta är tillåtet. Det gäller då i de gemensamma ytorna, i de enskilda butikerna behöver man dock inte acceptera sådant, Pressbyån exempelvis skulle väl inte gilla tidningsförsäljning.