Olika taxa med eller utan övergång får man nog gå väldigt långt tillbaka för att finna. Vad som fanns fram till införandet av kupongtaxan var häften med 10 rabattbiljetter till lägre pris. Dessa gällde inte för övergång, men man kunde alltså resa både tunnelbana och anslutningslinje på dem, eftersom det inte var en taxemässig övergång. Utöver detta med fritt byte, så var anslutningslinjernas tidtabeller anpassade till tunnelbanans. Anlutningslinjerna hade linjenummer på 100-talet utom linje 12, fast den hade ju faktiskt 120 ett tag också. Jag undrar om inte 90 och 91 också var anslutningslinjer under de tider de var avkortade till Gullmarsplan.TKO skrev:under vissa perioder var det väl så att det var olika taxa för en enkel resa och en övergångsresa? Och var det inte en reslängdsberoende taxa nån gång på 50-talet?
Ja, reslängdstaxan infördes den 24 november 1957, men den blev inte så långlivad. Den avskaffades den 1 mars 1959. Det var ju vid den tiden som lokaltrafiken i de större städerna började ge företagsekonomiskt underskott. I ett försök att höja intäkterna utan att korta resor blev orimligt dyra införde flera städer reslängdstaxa av något slag. Även Göteborg gjorde ju detta och samtidigt införde man kupongerna som begreppsmässigt hängde med ända till införandet av den nuvarande taxan. Även om de fysiska kupongerna försvann med Prodatasystemet så fanns de som begrepp i form av siffror på knapparna på maskinerna. Även i Göteborg avskaffades reslängdstaxan inom kommunen men inte i ett svep som i Stockholm, utan gradvis genom att man minskade antalet taxesteg och till slut var det bara ett kvar. Malmö hade också reslängdstaxa med linjerna indelade i sektioner, men bara två taxesteg, kort resa (högst två sektioner) och lång resa (mer än två sektioner).
