Inofficiell webbplats med bland annat linjekarta: http://www.wuerzburger-strassenbahn.info/liniennetz.php
För trettio år sedan var det Düwagledvagnar från 1960- och 1970-talen som trafikerade spårvägen:
Dallenbergbad
Heidingsfeld. Vagnarna är "en-och-enhalvriktnings" med ett par dörröppningar även på vänstersidan och möjlighet att köra baklänges med normal hastighet från en enklare förarplats. Detta var användbart t ex när en linje förlängdes till en provisorisk ändstation där man inte ville satsa på vändslinga. Exakt varför Würzburg valde denna typ av vagnar vet jag inte. En del Düwagledvagnar hade man köpt begagande från Hagen när spårvägen där lades ner på 1970-talet. Hagen-vagnarna var tvåriktnings, men flera blev i Würzburg ombyggda till enriktningsvagnar. De ledvagnar som Norrköping köpte från Duisburg var väl förresten också "en och en halvriktnings" innan de byggdes om?
Heidingsfeld Ostbahnhof. Denna slutstation (och bortåt en kilometer spårväg) har under de gångna trettio åren lagts ned eftersom man byggt en ny spårväg till Heuchelhof i delvis avvikande sträckning.
Den nya spårvägen har lutningar på upp till 91 promille, och man var först tveksam till om det gick att köra utan kuggstångsdrift. Dock finns brantare adhesionsspårvägar t ex i Mainz (95 promille på en gammal sträcka och 84 på en nyligen öppnad linje) och i österrikiska Gmunden (100 promille). Pöstlingbergbahn i Linz påstår sig ha 116 promille (och trafikeras numera med tämligen normala spårvagnar). Neunkirchen i tyska delstaten Saarland hade länge kvar en enda spårvägslinje med motiveringen att den var alltför brant (112 promille) för att medge säker busstrafik. Alla dessa lutningsdata är overifierade och säkert har man räknat på olika sätt; ibland kanske det bara är en väldigt kort sträcka som uppvisar extrem lutning.
Alltnog, i Würzburg har man för säkerhets skull en särskild hastighetsövervakning på de brantaste sträckorna. Detta beskrivs (på tyska) på den ovan nämnda inoficiella webbplatsen: http://www.wuerzburger-strassenbahn.inf ... php#linie5
För några veckor sedan hade jag åter tillfälle att besöka Würzburg, och blev förvånad över att de gamla Düwag-ledvagnarna fortfarande spelade en framträdande roll i trafiken:
Vid centralstationen; många körmöjligheter via gräsinbäddade slingor. Och vagnen har kvar sina dörrar längst fram och längst bak på "baksidan".
Jag steg raskt på en vagn tillverkad 1975 och åkte till Zellerau:
Vid slutstationen Bürgerbräu har konduktören med sin vita varselväst stigit av, men föraren sitter kvar på sin plats. Egentligen var det nog ingen konduktör utan en Fahrgastbetreuerin eller liknande. Hon hjälpte i varje fall passagerare och höll viss koll på att man stämplade sina biljetter. En relativt ny (levererad 1996) 100 % låggolvsvagn på linje 2 väntar i bakgrunden.
Slutstationen vid Bürgerbräu har en kvartersslinga med delvis egen banvall.
När jag i dag fick senaste numret av Stadtverkehr fick jag förklaringen till den frekventa användningen av Düwag-vagnarna: De tjugo år gamla 100 % låggolvsvagnarna från LHB har fått sprickor i vagnskorgarna, och elva av de tjugo vagnarna har ställts av. Övriga används bara minimalt.
Här kör en av de sprickbenägna vagnarna vid Wörthstrasse på en tur för att ta hand om de många skolbarn som slutar skolan kring lunchtid.
En stor del av trafiken sköts nu av de fjorton 90 % höggolvsledvagnar som LHB levererade i slutet av 1980-talet. Det finns alltså en liten låggolvssektion i mitten av vagnen.
Här väntar en av de snart trettio år gamla vagnarna på att ge sig iväg från den sydligaste slutstationen Rottenbauer
