Stående när det finns lediga sittplatser

[Hechtwagen]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

[LÅ1]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

I de gamla lidingövagnarna var nog sätenas bredd en stor bidragande orsak till att många föredrog att stå. Sätena uppfattade jag som ca 1,5 normala sittplatser breda. Ungefär samma bredd som det var på vissa bussars främre säte under en period i Stockholm. Jag har dock bara åkt med de gamla lidingövagnarna vid några enstaka tillfällen.

I tunnelbanan står jag oftare än jag sitter, även om ståplatserna är betydligt sämre i C20- än i Cx-vagnarna. Egentligen vet jag inte varför, det har bara blivit en vana.

[M_M]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

Medresenärerna eller snarast motresenärerna spelar sannolikt också in.

[Ute och åker]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

Medresenärerna eller snarast motresenärerna spelar sannolikt också in.

Ja, för det är väl allmänt känt att medresenärerna (motresenärerna) bara spelar roll vid sittplatserna och inte vid ståplatserna?

Jag står ofta även fast det finns sittplatser lediga. Av den enkla anledningen att det sägs vara hälsosamt att stå. Det händer t o m att jag går på/stiger av en eller flera hållplatser/stationer fel, så får jag en hälsosam promenad också!

Norra Lidingöbanan har jag aldrig åkt. Varken stående eller sittande. Däremot har jag vid ett eller annat tillfälle tagit en hälsosam promenad längs sträckningen, som jag tolkat den. Tyckte jag förstod det som att man anlagt en bilväg en del av sträckan?

[M_M]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

Medresenärerna eller snarast motresenärerna spelar sannolikt också in.

Ja, för det är väl allmänt känt att medresenärerna (motresenärerna) bara spelar roll vid sittplatserna och inte vid ståplatserna?

Nej, men de spelar mest roll där de råkar befinna sig. Om en person kan som antas vara påfrestande
sitter ned så avstår folk från att sitta bredvid personen i fråga.

Nästan alla har någon gräns för när andra uppfattas som för påfrestande. Skillnaden är mest bara att den gränsen är olika för olika personer, vilket också beror på att de (potentiellt) påfrestande personerna är olika påfrestande mot olika personer.

[BSB101]

Nästan alla har någon gräns för när andra uppfattas som för påfrestande. Skillnaden är mest bara att den gränsen är olika för olika personer, vilket också beror på att de (potentiellt) påfrestande personerna är olika påfrestande mot olika personer.

Att hamna i en C20-vgan med hyggligt många lediga platser där det bredvid flertalet sitter "påfrestande personer" är nog högst osannolikt. Har nog mer att göra med att man ska öka kort, inte vill krångla sig in och ut till ett innersäte (oavsett om personerna på sätena bredvid är "påfrestande" eller ej", att man helt enkelt känner för att stå etc. Alla människor är inte programmerade att så fort man ser en ledig yta i lagom höjd så sätter man sig på denna.

[Lars_L]

Nä, det är nog inte det att personer är besvärande eller uppfattas som påfrestande som gör att man står. Har märkt själv att det svåraste är väl när det är halvfullt. Det är på något sätt lättare att välja att sätta sig bredvid någon om det är relativt fullt, än om det bara sitter en eller två i varje "fyrgrupp". Snarare alltså att man känner sig en aning påträngande kanske, än det motsatta. Värdet att sitta ökar ju också om man får en fönsterplats - och då inte så mycket för att titta ut - som att man har en skön vägg att luta sig mot...

I övrigt är det väl resans längd och om resesällskapet kan få sittplats i samma "fyrgrupp" som avgör. Åker man 2-3 hållplatser är ju nästan ansträngningen lika stor att sätta och tämligen omgående åter resa sig, som att förbli stående.

[Ute och åker]

Jag har noterat även i C20 att folk väljer ståplatser långt innan sittplatserna är slut, kan resans längd spela in?

Bidrar med lite "sittplatsteori". Eftersom det nämndes C20 så försökte jag räkna fram en liten jämförelse mellan Cx, C20 och kommande C30 (avser fullängdståg):

Cx: 384 sittplatser, 24 dörrpar per sida (=16 sittplatser/dörrpar)
C20: 378 sittplatser, 21 dörrpar per sida (=18 sittplatser/dörrpar)
C30: 292 sittplatser, 24 dörrpar per sida (=12,2 sittplatser/dörrpar)

ALLA sittgrupper i Cx har ett dörrpar intill sig. Så är inte fallet i en C20. Närmare bestämt 12 sittgrupper (48 sittplatser) har ytterligare en sittgrupp mellan sig och närmaste dörrpar. I ena riktningen dessutom en "bälg". Dessutom är det, som jag nyss noterade, fler som ska in och ut varje dörrpar vid stationerna. Det är inte orimligt att tro att det både tar lite längre tid med trafikantutbyte OCH att en del drar sig för att sätta sig på de där sittplatserna lite längre ifrån dörren. Dessutom är det så att de som sitter i sittgrupperna närmast de där lite mer "otillgängliga sittgrupperna" ska trängas med de som kommer från de där sittgrupperna. Ungefär 50% fler som trängs i gången till "vestibulen" för att komma av/på. Jag vågar mig faktiskt på att gissa att det är en del som finner detta besvärande och är rädda att inte hinna av om de sätter sig där, eller i varje fall är mer obenägna att sätta sig där. I så fall är det väl inte orimligt att tro att det är planlösningen med de något färre dörrparen och den ökade trängseln i gångarna från vissa sittplatser som bidrar till en lite högre sittobenägenhet i C20?

I C30 så blir det färre sittplatser. Dessutom en del säten i längsled. Har jag räknat rätt så är det i runda slängar 112 sittplatser i ett C30 fullängdståg som har den klassiska "motsittningen" i sittgrupper, medan hela 180 sittplatser sitter i längsriktningen. Det gör att det blir bredare mittgångar och är ju gjort för att underlätta förflyttning vid av- och påstigning. Det är väl inte orimligt där heller att förmoda att om det går lättare att komma av och på, så kanske fler tar chansen att sätta sig?

Nu finns det gamla erfarenheter som talar mot detta. De första tunnelvagnarna C1 hade ju delvis längsgående soffor och de var impopulära. Man byggde t o m om en del av dem till den normala sittningen. Men så finns det nyare erfarenheter av proven med längsgående soffor på några ombyggda C6. Den empiriska erfarenheten från när jag själv åkt med dem är att folk faktiskt sätter sig där. De verkar inte ett dugg rädda för det. Det är sällan jag sett lediga platser i de här ombyggda C6 om det finns tillräckligt med folk i vagnen för att fylla alla platser.

[Christian Spår]

När jag pendlade med kollektivtrafiken så brukade jag alltid stå eftersom jag sitter så mycket i jobbet. Rycker det lite vid start och stopp så kan man använda det för att sträcka ut arm och muskler på ryggen också.

[Lennart Petersen]

När jag pendlade med kollektivtrafiken så brukade jag alltid stå eftersom jag sitter så mycket i jobbet. Rycker det lite vid start och stopp så kan man använda det för att sträcka ut arm och muskler på ryggen också.

Är det bara frågan om ett eller två stationshåll så är det ju knappt lönt att sätta sig.
Men en sak i sammanhanget , även om jag föredrar C20 när det gäller nästan alla egenskaper så tycker jag de känns sämre att stå i än Cx.
C20 har en mjuk lite svajande gång, behaglig när man sitter ner men intefullt så bra när man står eller går i tåget under gång. Så upplever jag det i vart fall.

[daniel_s]

När jag pendlade med kollektivtrafiken så brukade jag alltid stå eftersom jag sitter så mycket i jobbet. Rycker det lite vid start och stopp så kan man använda det för att sträcka ut arm och muskler på ryggen också.

Är det bara frågan om ett eller två stationshåll så är det ju knappt lönt att sätta sig.
Men en sak i sammanhanget , även om jag föredrar C20 när det gäller nästan alla egenskaper så tycker jag de känns sämre att stå i än Cx.
C20 har en mjuk lite svajande gång, behaglig när man sitter ner men intefullt så bra när man står eller går i tåget under gång. Så upplever jag det i vart fall.

Håller med, C20 har mer oförutsägbara fjädringsrörelser. Till stor del tror jag att det beror på att den ledade vagnskorgen har en mer komplicerad mekanik, där en rörelse vid en boggi får följdverkningar för alla tre vagnsdelarna. Därav den där konstiga känslan av att golvet liksom försvinner under en ibland, särskilt om man åker med en dålig förare som utsätter passagerarna för plötsliga fullbromsningar i större utsträckning än vad som är nödvändigt.

[M_M]

Har problemet med hala golv i C20 blivit helt löst? Vad jag minnas så har det varit hala golv trots att problemet påståtts varit löst.

[daniel_s]

Har problemet med hala golv i C20 blivit helt löst? Vad jag minnas så har det varit hala golv trots att problemet påståtts varit löst.

Nu är det tio år sedan jag städade sådana vagnar, men då var det viktigt att golvvaxet inte späddes ut för mycket (eller om det nu inte fick spädas alls) då en alltför utspädd blandning ansågs kunna orsaka hala golv. Om man får tillbaka problemet så är det kanske en lågoddsare att man har avvikit från den rätta lösningen (!)...

[Lennart Petersen]

Har problemet med hala golv i C20 blivit helt löst? Vad jag minnas så har det varit hala golv trots att problemet påståtts varit löst.

Ja