Föroreningar kan stoppa Spårvägsmuseets flytt

[carltram]

Kan man utnyttja tomma vattenutrymmen på bättre sätt för nytt museum på Djurgården eller i Norra Djurgårdsstaden?
Tex: En nybyggd Pier. Museum på bottenplanet och bostäder/annan verksamhet ovanpå muséet.

Att ha en ombyggd lastfärja med spår på fordonsdäcket förtöjd någonstans är ett annat alternativ vilket förstås kan ifrågasättas ur kostnadsynpunkt och säkerhetsynpunkt.

[ADDE]

Gör om Norrhallen till ett museum. Den var en vagnhall förr i tiden och har sin egen historia. Att spårvagnarna ska flytta tillbaka dit och ha det som en museum tycker jag är självklarhet.

Sedan är det inte så långt till Norrmalmstorg, och ännu kortare till 4:an. När det finns spår här så tycker jag att även Djurgårdslinjens museiverksamhet kan flytta in hit, och att dessa samordnas, (alt att landstinget säljer av spårvägsmuseet till SSS) så kan det värdefulla utrymmet där Alkärrshallen är idag användas till något annat.

[carltram]

Gör om Norrhallen till ett museum. Den var en vagnhall förr i tiden och har sin egen historia. Att spårvagnarna ska flytta tillbaka dit och ha det som en museum tycker jag är självklarhet.

Sedan är det inte så långt till Norrmalmstorg, och ännu kortare till 4:an. När det finns spår här så tycker jag att även Djurgårdslinjens museiverksamhet kan flytta in hit, och att dessa samordnas, (alt att landstinget säljer av spårvägsmuseet till SSS) så kan det värdefulla utrymmet där Alkärrshallen är idag användas till något annat.

Jag har också länge haft önsketanken om nytt museum i Norrhallen. Fast Alkärrshallen bör förbli ordinarie drifthall för museitrafiken och SSS-S.
Och om fyran får spår på Karlbergsvägen är avståndet inte långt till Vanadisplan.

Från Engelbrektsplan är det inte långt till T- Rådmansgatan. Museitunneltåget kunde få ett uppställningsspår under muséet. Pengar till nya stickspårstunnelbanor finns det ju gott om.

[RVR]

I Stockholm finns det ju faktiskt en spårvägssträcka som är lämplig för museitrafik, och den är också den enda som är det. Förortsbanorna ligger alla för avsides och angör inga turistmål. Det är också mycket osäkert om det blir mer stadsspårväg i stan, så man kan inte lägga något museum där spårväg kommer att passera. Ett museum utan något att köra vagnarna på vore ju väldigt synd och mot all strävan att göra det man ställer ut levande för folk.

Anledningen till att Spårvägsmuseet har sitt namn är inte för att det primärt handlar om spårvagnstrafik, utan för att det var spårvägsbolagets museum. Det gamla kommunägda spårvägsbolaget har sedan dess vuxit in i en betydligt större kostym med helt andra förutsättningar sedan det startade under 1900-talets första hälft, vilket illustreras väl av att spårvagnstrafikens del i SL-trafiken enbart utgör strax över 4% av det dagliga antalet påstigande.

[RVR]

Från Engelbrektsplan är det inte långt till T- Rådmansgatan. Museitunneltåget kunde få ett uppställningsspår under muséet. Pengar till nya stickspårstunnelbanor finns det ju gott om.

Det är väl snarare den här kopplingen till veterantunneltåget som gör att en omlokalisering av spårvägsmuseet till Nybodadepån öppnar upp nya möjligheter. Givetvis är depåplatser under tak sällan en överskottsvara, även på Tub 2 efter att Norsborgsdepån öppnats, men som sagt nya möjligheter...

[ADDE]

Oavsett vad så skulle det vara rätt coolt om man gjorde någon sorts "mock up"-station någonstans i museet där Tunnelbanans vagnar kan stå och visa upp sig, oavsett om det är i museet eller om man bygger en nedre våning under museet.

Eller om den är i Nyboda, göra en "mock-Up"-station med Ringvägen 1933 som förebild för spårvagnarna. Här ute kan man ju skapa en trådbusslinje mellan Museet och Telefonplan, som går längs gamla spårvägslinje 14s sträckning.

[Lennart Petersen]

I Stockholm finns det ju faktiskt en spårvägssträcka som är lämplig för museitrafik, och den är också den enda som är det. Förortsbanorna ligger alla för avsides och angör inga turistmål. Det är också mycket osäkert om det blir mer stadsspårväg i stan, så man kan inte lägga något museum där spårväg kommer att passera. Ett museum utan något att köra vagnarna på vore ju väldigt synd och mot all strävan att göra det man ställer ut levande för folk.

Anledningen till att Spårvägsmuseet har sitt namn är inte för att det primärt handlar om spårvagnstrafik, utan för att det var spårvägsbolagets museum. Det gamla kommunägda spårvägsbolaget har sedan dess vuxit in i en betydligt större kostym med helt andra förutsättningar sedan det startade under 1900-talets första hälft, vilket illustreras väl av att spårvagnstrafikens del i SL-trafiken enbart utgör strax över 4% av det dagliga antalet påstigande.

Ja det var ett intressant och helt riktigt påpekande.
Det är inte ett spårvägsmuseum egentligen utan ett lokaltrafikmuseum som ska spegla all lokaltrafik inklusive buss,trådbuss,lokala järnvägar, tunnelbana och till en del spårvagn.
Sen får vi se hur det blir och vad man kommer fram till i form av lokaler , kanske man inte hittar någon alls där fordonen får plats utan det får bli ett museum utan fullskala originalfordon och samlingarna får ställas upp någon annanstans och kanske visas då och då.

[minimum traction]

Jag vet att museet ska spegla all lokaltrafik. Men en stor del av dess historia i Stockholmsområdet är spårvägar. Naturligtvis kan man lägga museet vid en tunnelbanesträcka för museala tunnelbaneutfärder, men jag tror inte de kan bli lika populära som spårvägsutfärder, även om idealet förstås vore ett museum som fyller båda behoven. Man kan också lägga det vid enbart järnväg, men då får man inga spårbundna utfärder med anknytning till själva stadstrafiken. Vad bussar beträffar så kan de köra varsomhelst och köras vartsomhelst där det finns väg, och ska trådbussar köras utan generatorkärra måste en anläggning i alla fall nybyggas.

[Lennart Petersen]

Jag vet att museet ska spegla all lokaltrafik. Men en stor del av dess historia i Stockholmsområdet är spårvägar. Naturligtvis kan man lägga museet vid en tunnelbanesträcka för museala tunnelbaneutfärder, men jag tror inte de kan bli lika populära som spårvägsutfärder, även om idealet förstås vore ett museum som fyller båda behoven. Man kan också lägga det vid enbart järnväg, men då får man inga spårbundna utfärder med anknytning till själva stadstrafiken. Vad bussar beträffar så kan de köra varsomhelst och köras vartsomhelst där det finns väg, och ska trådbussar köras utan generatorkärra måste en anläggning i alla fall nybyggas.

Men alltså man kanske inte med rimliga kostnader kan hitta eller bygga lokaler som kan härbärgera alla fullskala fordon utan man kanske får nöja sig med ett museum avskalat från dessa som speglar lokaltrafikens historia , och även lite av dess nutid och framtid ett bra museum är inte bara historia.
Vad utflykter beträffar så behöver de ju inte på något sätt utgå från själva museet.

[minimum traction]

Jag trodde jag uttryckte mig tillräckligt klart i resten av min kommentar, det som inte har citerats. Jag säger alltså inte att det är möjligt. Men kanske det kan vara så att om man inte siktar högt får man ännu mindre än vad man annars skulle ha fått. (Och särskilt i en tid som är njugg mot allt utom börshajar.)

EDIT: och "alla fullskalefordon" har jag överhuvudtaget inte sagt något om. Men några borde man faktiskt ha, och då kan det vara bra med någonstans att köra dem också. (Återigen: talar man inte om vad man vill ha – och framställer man inte det musealt normala i sin begäran och kollektivtrafikens rätt centrala plats i stadens utveckling – så kanske man sedan sitter där med onödigt litet.)

[hgsldf]

Jag vet att museet ska spegla all lokaltrafik. Men en stor del av dess historia i Stockholmsområdet är spårvägar. Naturligtvis kan man lägga museet vid en tunnelbanesträcka för museala tunnelbaneutfärder, men jag tror inte de kan bli lika populära som spårvägsutfärder, även om idealet förstås vore ett museum som fyller båda behoven. Man kan också lägga det vid enbart järnväg, men då får man inga spårbundna utfärder med anknytning till själva stadstrafiken. Vad bussar beträffar så kan de köra varsomhelst och köras vartsomhelst där det finns väg, och ska trådbussar köras utan generatorkärra måste en anläggning i alla fall nybyggas.

Men alltså man kanske inte med rimliga kostnader kan hitta eller bygga lokaler som kan härbärgera alla fullskala fordon utan man kanske får nöja sig med ett museum avskalat från dessa som speglar lokaltrafikens historia , och även lite av dess nutid och framtid ett bra museum är inte bara historia.
Vad utflykter beträffar så behöver de ju inte på något sätt utgå från själva museet.

Ungefär så, jag tror att http://sparvagsmuseet.sl.se/undersida-1/odenplan/ betydde mycket för mig som barn att behålla intresset för spårväg. Museet var litet, men det var nåbart med spårtrafik och låg någotsånär centralt.
/Göran

[RVR]

Jag trodde jag uttryckte mig tillräckligt klart i resten av min kommentar, det som inte har citerats. Jag säger alltså inte att det är möjligt. Men kanske det kan vara så att om man inte siktar högt får man ännu mindre än vad man annars skulle ha fått. (Och särskilt i en tid som är njugg mot allt utom börshajar.)

EDIT: och "alla fullskalefordon" har jag överhuvudtaget inte sagt något om. Men några borde man faktiskt ha, och då kan det vara bra med någonstans att köra dem också. (Återigen: talar man inte om vad man vill ha – och framställer man inte det musealt normala i sin begäran och kollektivtrafikens rätt centrala plats i stadens utveckling – så kanske man sedan sitter där med onödigt litet.)

Några tankar och reflektioner om alternativen för Spårvägsmuseet. Museet bör ha god anslutning till kollektivtrafik, gärna spårtrafik; vara belägen i innerstaden, närförort eller högst 30-45 min restid från T-Centralen/Stockholm C/Sergels torg; samt vara belägen på mark som ägs av SL eller annan enhet inom landstinget och som sannolikt inte kommer att avyttras inom överskådlig tid (i anslutning till någon av tunnelbanans depåer är därför idealisk eftersom SL är fastighetsägare till dessa).

Museets omfattning:
*Ingen permanent utställning; föremålen är magasinerade, bortskänkta eller skrotade (motsv. de tidigare museerna i Köpenhamn och Paris)
*Utställning utan några tunga fordon öht på plats; dvs enbart hästomnibuss, hästspårvagn, en tunneltågshytt och kanske minitunnelbanan (ungefär motsv. gamla museet vid Odenplan)
*Utställning med ett begränsat antal tunga fordon och miljöer vars urval avser att spegla helheten (motsv. London Transport Museum och de skrinlagda planerna i Norra Djurgårdsstaden som var uttryckligen inspirerade av den föregående)
*Utställning med i princip samtliga fordon på plats (motsv. nuv museet i Söderhallen)

Första alternativet bör undvikas. Andra alternativet kan säkert genomföras utan större svårighet, men förmodligen kommer museet isf att bli mindre attraktivt som besöksmål, vilket i förlängningen leder till ett sluttande plan för verksamheten. Tredje alternativet är nog en genomförbar kompromiss mellan dagens museum och en positiv framtidsvision, givetvis under förutsättning att huvudmannen är villig att satsa på verksamheten. Det sista alternativet blir nog svårt att förverkliga.

Önskvärda egenskaper:
*Möjlighet till uppställning och verkstadsplats till veteranbussar i anslutning till museet
*Möjlighet till uppställning och verkstadsplats till någon form av spårfordon (tunnelbana, spårväg, järnväg, eller 891 mm smalspår), trådbuss under tråd eller sjöfartyg
*Samlokalisering med Djurgårdslinjen eler någon av veterantågsverksamheterna vid Roslagsbanan eller Saltsjöbanan.

Det finns knappast möjlighet att kunna uppfylla samtliga önskemål. Att alltför hårt koppla Spårvägsmuseets framtid samman med Djurgårdslinjens veterantågsverksamhet i Alkärrshallen är nog ett misstag av episka proportioner som i värsta fall riskerar att Spårvägsmuseet helt upphör i sin nuvarande form, eftersom den sistnämnda är helt avhängande nuvarande tillfälliga bygglov och arrenden samt politiska beslut gällande Spårväg citys eventuella framtida etapper och sammanlänkning med Lidingöbanan, vars sannolika utfall i bästa fall är oklara.

[Odd]

Lite trist att SL inte klarar av att hantera sin historia.
Jag vill inte uttala mig om var felet egentligen ligger någonstans, men man kan lägga ner tiotals miljarder på onödiga t-baneutbyggnader, "kommunala mutor", vagnhallsrokader och blödande konsultarvoden, men har inte kompetensen att etablera ett levande teknikmuseum till en rimlig kostnad.
Jag kan tänka mig flera alternativ som skulle vara relativt kostnadseffektiva och förmodligen enkla.
Som exempel, det finns en tomt med en parkeringsplats bredvid Sjöhistoriska museet, som skulle passa alldeles utmärkt för ändamålet. En enklare spårvägsanläggning mellan Djurgårdsbron och museet skulle dessutom kunna ge en boost åt de andra museerna på platsen. Kanske skulle man till och med kunna ha en vändslinga vid Kaknästornet. Den skulle bli mellan 1.6 och 2 km lång, från Djurgårdsbron räknat.
Förmodligen skulle man kunna finansiera det hela genom att helt enkelt avyttra nuvarande Alkärrshallen och samlokalisera spårvägssällskapets verksamhet med det nya museet.

[HSS F2]

Det vore intressant om ansvariga i Stockholm kunde se det turistiska värdet i muséet och Djurgårdslinjen, d.v.s att gamla lokaltrafikfordon skapar bra PR, marknadsföring och intresse med följden att verksamheterna behöver prioriteras som del av satsningar på en attraktiv stad för besökare och boende.

Idealet vore en lösning i stil med Prags spårvägsmuseum, d.v.s användning av en vagnhall med utställningsvagnar, trafikvagnar, bussar etc samlade. Logiskt vore egentligen att ta fram en hall där SSS-S och DjL kan samlas tillsammans med muséet för att på så vis få en levande verksamhet och då även möjlighet att köra besökare med spårvagn till entrén samt viss veteranbusstrafik. Med tanke på DjL och befintliga anläggningar borde en rimlig placering vara i anslutning till dessa för att kunna skapa en integration och dra fler besökare. "Ta vagnen från Norrmalmstorg till Spårvägsmuséet" är inte så dumt (vanlig 7a går också utmärkt).

Då hade man ju även kunnat anordna trafik med ett antal vänstertrafikvagnar genom att köra särskilda "museitåg" på en linje "7S" som tar upp folk vid Norrmalmstorg och kör direkt till muséet vid vissa tillfällen (det finns då en särskild hållplats vid entrén för dessa vagnar).

Det optimala vore ju att kunna ha en hall i stil med Vagnorama där man har trafikvagnar stående på ett promenadvänligt sätt med bra ljusinsläpp och historia längs väggarna och sedan ytterligare en hall för vagnar som vanligtvis inte körs vilket då gör att man får en bra integrerad verksamhet. För trafik på en linje 7S vore då sådana vagnar som A5 52 och A25 410 förutom DjLs vagnpark intressanta. 7S är som sagt en direktlinje som kör besökare från Norrmalmstorg och biljetter på den gäller som entré till muséet.

Jag skulle helst se att muséet placeras på Djurgården ELLER på en plats där en spåranslutning med 7an kan ordnas. Om staden har ambitioner med muséet vore det logiskt att ordna detta. Jag skulle också misstänka att det skulle gynna verksamheten, d.v.s ännu fler skulle hitta dit och även åka med Djurgårdslinjen eftersom man då har besökarna inom räckhåll och exponering.

Rent generellt bör ett spårvägsmuséum i Stockholm uppfylla följande krav:

1. Spåranslutning och trafik med museivagnar i någon form till muséet från lämplig plats (t.ex Norrmalmstorg) i form av en särskild linje för besökare.
2. Ljusa lokaler med vettigt ljusinsläpp (tänk Vagnorama som är utmärkt) och vettigt utrymme runt vagnarna, d.v.s inte att de står inklämda i mörker.
3. Stilmässigt en tidstypisk vagnhall med tillhörande garage för museibussar.
4. Underhållsverkstad för museifordon (den delen kan med fördel samordnas med DjL då egentligen alla gammelvagnar kan få översyn i samma lokal snarare än att splittra upp det och då behöva dubblera alla resurser).

Detta är naturligtvis visioner, dock kommer de sig av att jag tycker Stockholm har en ytterst intressant spårvägshistoria med intressanta vagntyper som förtjänar förstklassig prioritet från stadens sida, framförallt eftersom det finns en utmärkt trafik idag (DjL) och ett bra museum som har stor utvecklingspotential.

Min tänkta linje 7S kan delvis jämföras med Prags linje 91 (som dock även plockar upp folk längs vägen även om jag brukar märka att många försöker åka med vanliga DPP-biljetter vilket inte gäller på den linjen). Det är perfekt att hoppa på en gammelvagn och åka direkt till muséet och något säger mig att besökssiffrorna skulle bli ännu större om detta var möjligt från t.ex Norrmalmstorg.

[RVR]

Man kanske skulle kunna ha det i länsmuseets lokaler i Sickla? Det blir förvisso en liten utställning, men ändå något.

Länsmuseet kan väl flytta till Gotland i samband med regionsbildningen. Dit har redan RAÄ flyttat och i Stockholm är det ändå relativt överflödigt med tanke på att Historiska, Medeltids och Stadsmuseet finns här.

Dessutom är väl institutionen en institution av ungefär den storlek som Gotland rimligen kan göra anspråk på vid sammanslagningen. Något måste ju hamna där också.

Sickla ligger dessutom både nära spårväg och gamla museet. Det blir inte en så stor omställning för besökarna.

Det var verkligen ett minimalistiskt alternativ Inge, ett övertagande av Stockholms Länsmuseums lokaler vars utställningsyta är max 200 m2.

Regionbildningen får vi väl ser hu det går med... Du har dock fel i att RAÄ har flyttat till Gotland, endast delar av verksamheten har flyttat dit, en stor del kvarstår i anslutning till Historiska museet där också Kungl. Vitterhetsakademiens bibliotek finns samlokaliserat.

[RVR]

Som exempel, det finns en tomt med en parkeringsplats bredvid Sjöhistoriska museet, som skulle passa alldeles utmärkt för ändamålet. En enklare spårvägsanläggning mellan Djurgårdsbron och museet skulle dessutom kunna ge en boost åt de andra museerna på platsen. Kanske skulle man till och med kunna ha en vändslinga vid Kaknästornet. Den skulle bli mellan 1.6 och 2 km lång, från Djurgårdsbron räknat.
Förmodligen skulle man kunna finansiera det hela genom att helt enkelt avyttra nuvarande Alkärrshallen och samlokalisera spårvägssällskapets verksamhet med det nya museet.

Det skulle i så fall vara en mer långsiktig lösning för att ersätta Alkärrshallens funktion för veterantrafiken, men inte nödvändigtvis för Spårvägsmuseet och att sammankoppla dessa kan nog leda till oönskade konsekvenser.

[RVR]

Det vore intressant om ansvariga i Stockholm kunde se det turistiska värdet i muséet och Djurgårdslinjen, d.v.s att gamla lokaltrafikfordon skapar bra PR, marknadsföring och intresse med följden att verksamheterna behöver prioriteras som del av satsningar på en attraktiv stad för besökare och boende.

Idealet vore en lösning i stil med Prags spårvägsmuseum, d.v.s användning av en vagnhall med utställningsvagnar, trafikvagnar, bussar etc samlade. Logiskt vore egentligen att ta fram en hall där SSS-S och DjL kan samlas tillsammans med muséet för att på så vis få en levande verksamhet och då även möjlighet att köra besökare med spårvagn till entrén samt viss veteranbusstrafik. Med tanke på DjL och befintliga anläggningar borde en rimlig placering vara i anslutning till dessa för att kunna skapa en integration och dra fler besökare. "Ta vagnen från Norrmalmstorg till Spårvägsmuséet" är inte så dumt (vanlig 7a går också utmärkt).

Då hade man ju även kunnat anordna trafik med ett antal vänstertrafikvagnar genom att köra särskilda "museitåg" på en linje "7S" som tar upp folk vid Norrmalmstorg och kör direkt till muséet vid vissa tillfällen (det finns då en särskild hållplats vid entrén för dessa vagnar).

Det optimala vore ju att kunna ha en hall i stil med Vagnorama där man har trafikvagnar stående på ett promenadvänligt sätt med bra ljusinsläpp och historia längs väggarna och sedan ytterligare en hall för vagnar som vanligtvis inte körs vilket då gör att man får en bra integrerad verksamhet. För trafik på en linje 7S vore då sådana vagnar som A5 52 och A25 410 förutom DjLs vagnpark intressanta. 7S är som sagt en direktlinje som kör besökare från Norrmalmstorg och biljetter på den gäller som entré till muséet.

Jag skulle helst se att muséet placeras på Djurgården ELLER på en plats där en spåranslutning med 7an kan ordnas. Om staden har ambitioner med muséet vore det logiskt att ordna detta. Jag skulle också misstänka att det skulle gynna verksamheten, d.v.s ännu fler skulle hitta dit och även åka med Djurgårdslinjen eftersom man då har besökarna inom räckhåll och exponering.

Rent generellt bör ett spårvägsmuséum i Stockholm uppfylla följande krav:

1. Spåranslutning och trafik med museivagnar i någon form till muséet från lämplig plats (t.ex Norrmalmstorg) i form av en särskild linje för besökare.
2. Ljusa lokaler med vettigt ljusinsläpp (tänk Vagnorama som är utmärkt) och vettigt utrymme runt vagnarna, d.v.s inte att de står inklämda i mörker.
3. Stilmässigt en tidstypisk vagnhall med tillhörande garage för museibussar.
4. Underhållsverkstad för museifordon (den delen kan med fördel samordnas med DjL då egentligen alla gammelvagnar kan få översyn i samma lokal snarare än att splittra upp det och då behöva dubblera alla resurser).

Detta är naturligtvis visioner, dock kommer de sig av att jag tycker Stockholm har en ytterst intressant spårvägshistoria med intressanta vagntyper som förtjänar förstklassig prioritet från stadens sida, framförallt eftersom det finns en utmärkt trafik idag (DjL) och ett bra museum som har stor utvecklingspotential.

Min tänkta linje 7S kan delvis jämföras med Prags linje 91 (som dock även plockar upp folk längs vägen även om jag brukar märka att många försöker åka med vanliga DPP-biljetter vilket inte gäller på den linjen). Det är perfekt att hoppa på en gammelvagn och åka direkt till muséet och något säger mig att besökssiffrorna skulle bli ännu större om detta var möjligt från t.ex Norrmalmstorg.

Spårvägsmuseet är inte ett spårvagnsmuseum, namnet härrör från att det en gång var spårvägsbolagets museum. Stockholms kommun harsedan 1971 inget direkt ansvar för spårvägstrafiken eller andra former av kollektivtrafik annat än mer indirekt som fastighetsägare, väghållare och som innehavare av det kommunala planmonopolet enligt PBL.

Den tid då spårvagnen var en viktig del av Stockholms trafikapparat har sedan länge upphört. På sin höjd är dagens och den översiktliga framtidens spårvagnstrafik i Stockholms län en fjäder i hatten, eller en plym om man så vill uttrycka det. Varken mer eller mindre med strax över 4% av dagliga antalet påstigande i SL-trafiken (att jämföras med tunnelbanan som har ca 43%), förvisso en respektabel ökning från ca 0,75% på 20 år, med det kan härledas nästan uteslutande från den ofta nedspottade och med illa dolt förakt omnämnda Tvärbanan och inte någon ack så diggabel jippoartad nostalgibana närmast tragikomiskt maskerad som ett modernt transportmedel. Jag har inget emot Spårväg city i sig, eller den planerade men ständigt uppskjutna sammankopplingen med Lidingöbanan, då den är ett trevligt inslag i den begränsade del av staden som den berör, men det är viktigt att se den för vad den verkligen är i ett större sammanhang.

[Lennart Petersen]

Lite trist att SL inte klarar av att hantera sin historia.
Jag vill inte uttala mig om var felet egentligen ligger någonstans, men man kan lägga ner tiotals miljarder på onödiga t-baneutbyggnader, "kommunala mutor", vagnhallsrokader och blödande konsultarvoden, men har inte kompetensen att etablera ett levande teknikmuseum till en rimlig kostnad.
Jag kan tänka mig flera alternativ som skulle vara relativt kostnadseffektiva och förmodligen enkla.
Som exempel, det finns en tomt med en parkeringsplats bredvid Sjöhistoriska museet, som skulle passa alldeles utmärkt för ändamålet. En enklare spårvägsanläggning mellan Djurgårdsbron och museet skulle dessutom kunna ge en boost åt de andra museerna på platsen. Kanske skulle man till och med kunna ha en vändslinga vid Kaknästornet. Den skulle bli mellan 1.6 och 2 km lång, från Djurgårdsbron räknat.
Förmodligen skulle man kunna finansiera det hela genom att helt enkelt avyttra nuvarande Alkärrshallen och samlokalisera spårvägssällskapets verksamhet med det nya museet.

Om det verkligen går att använda en tomt vid Sjöhistoriska och om man får bygglov för detta så är det ju en intressant idé.
Det blir ju ett helt kluster av museer därute.
Och spåranslutning dit ut låter mycket intressant, kanske enkelspår vid sidan av vägen i en avskalad enklare version och vändslinga vid Kaknästornet.
Kan väl då ersätta 69 i stor utsträckning.

[Lennart Petersen]

[

Spårvägsmuseet är inte ett spårvagnsmuseum, namnet härrör från att det en gång var spårvägsbolagets museum. Stockholms kommun harsedan 1971 inget direkt ansvar för spårvägstrafiken eller andra former av kollektivtrafik annat än mer indirekt som fastighetsägare, väghållare och som innehavare av det kommunala planmonopolet enligt PBL.

g.

I och för sig är det ju rätt att detta museum ska spegla lokaltrafiken, inte enbart spårväg och dessutom inte bara den historiska biten utan även nutid och framtid.
Så långt rätt. Men för den historiska biten så är det ju ofrånkomligt att att spårvägen präglade lokaltrafiken helt och hållet fram till ca 1950 men sedan tynade ut.
Det är ju därför helt nödvändigt att spårväg tar upp en ansenlig plats på detta museum och det finns ett ansvar för bevarande av museala fordon.
Järnvägsmuseum i Gävle har ju en ansenlig andel ånglok trots att denna driftform så gott som försvunnit.

[HSS F2]

Jag ser faktiskt inga problem med vare sig innehållet eller namnet hos detta museum. Det är ett museum vars samling främst består av spårvagnar kompletterat med några bussar och en del T-banerelaterat material. Med dagens samlingar tycker jag det skulle kännas lite obscent att börja döpa om det till "T-Banemuseum" (med tanke på dagens T-banefixering) eller ens "SL-Museum" med tanke på att det finns mycket SS och lite SL där.

Sedan har jag lite svårt att se hur andelen spårvägsresenärer påverkar vare sig namnet eller innehållet hos ett museum vars samlingar främst består av SS-spårvagnar och SS-bussar (samt äldre hästdragna fordon). Det vore som att argumentera för att Prags motsvarande museum måste byta namn eftersom staden har metro och ett stort antal busslinjer samtidigt som antalet utställda bussar är tämligen begränsat och inte ett enda komplett metrotåg finns inom direkt synhåll heller (även om en sådan motorvagn varit inne för renovering där för återställning till originalskick).

Det vore också tämligen illa för att inte säga katastrofalt om Sveriges huvudstad inte klarar av att anordna ett museum som kan visa dagens samlingar och gärna har bra kollektivtrafikkoppling. I.s.f skulle jag lika gärna säga att man kanske borde deponera fordonen hos någon som faktiskt kan ta hand om dem på ett bra sätt.

Förövrigt ser jag inget jippoartat över linje 7 eller Djurgårdslinjen men det vore intressant med en liten utveckling till varför det är just "jippoartat" för att se var referenserna står.

Hur man än vrider och vänder på det kvarstår faktum:

Sveriges huvudstad behöver klara av samma sak som ett antal andra städer - nämligen att driva ett spåranslutet museum över lokaltrafikens historia. Tycker man att det är för mycket SS och för lite SL får man väl i.s.f utöka och skapa en tunnelbanedel och då även tinga museifordon såsom Cx och olika pendeltågsmodeller (det hade t.ex varit logiskt med en X1 och även en X10 i museiparken) för att inte tala om olika bussar.

När diskussioner om museinamn, jippolinjer och annat kommer upp undrar jag varför saker är så svåra för att inte säga omöjliga i Stockholm (framförallt när det handlar om spårväg tycks det bli oerhörda besvärligheter) medan det fungerar på annat håll.

Det är rimligt att anse att ett museum med en samling lokaltrafikfordon har en koppling till en linje (spårväg i detta fall men även bra förhållanden för museibussar) snarare än att det ligger totalt "off" och med fordon som står i ett magasin bara för att Sveriges huvudstad "inte klarar av" (!) att driva ett museum.

Rimliga kostnader? Staden fick idén att riva Söderhallen så samma stad får allt fixa fram ersättningslokaler. Går inte detta utan det stupar på olika undanmanövrar (som går ut på att det inte är gratis att ordna lokal och driva verksamheten) kanske det bästa vore att dra sig ur all "olönsam" museiverksamhet och sedan förvara allting i en hall ute i skärgården....

Ansvariga borde ta en studieresa till Prag och studera deras museum och kanske inse det enkla faktum att det inte finns några logiska förklaringar till varför det inte går att göra något liknande i den storleksmässigt snarlika svenska huvudstaden - där det dessutom finns en utmärkt bra linje som går till viktiga attraktioner.

Edit: Om det nu inte är ett "spårvägsmuseum" är det verkligen dags att skaffa större lokaler och addera en betydligt större museibussflotta, museitunneltåget (samt tinga Cx och i framtiden även C20 för muséet), pendeltåg och även lägga till en avdelning för skärgårdstrafiken.

Dock ändrar inte detta det faktum att anslutning till spårväg är lämpligt och att det går att köra besökare i såväl vagn som buss till entrén.