Trots att det bara är ett förslag så börjar jag direkt peta i detaljerna!
Skulle detta byggas så säger min kristallkula:
1) En liten avstickare in till centrala Norrtälje vore lämpligt för lokaltåg.
2) En "tvärbana" skulle byggas i Stockholmstrakten, från Västeråsbanan via Sigtuna-Märsta-Arlanda mot Norrtäljehållet. Syftet skulle både vara att ge annan körväg för godset och också att kunna köra (enstaka?) persontåg raka vägen Västeråsbanan-Arlanda-Åland-Finland.
3) Med endast cirka två mils avstånd mellan den ritade banan och Mariehamn så är en triangelanslutning för spår till en säckstation vid Mariehamn rätt trolig.
4) Bygger man järnvägsbroar mellan Ålands öar så är det väl vettigt att kombinera med landsväg
5) Med tanke på godset så torde elektrifiering vara aktiellt på det befintliga enkelspåret Karjaa - Hyvinkää. Gods kan då dras med ellok mellan Sverige/Åland och Ryssland via Finland utan att passera Helsingfors.
6) En titt på kartan ger "känslan" att det vore kanske bra att utöka elektrifieringen i Estland från Aegviidu till minst Tapa.
Det tekniskt kanske svåraste beslutet måste väl vara spårviddsvalet. Eftersom det blir klumpigt med fyrskenspår på delsträckor så kan en variant vara att i Stockholmstrakten bygga med bredspår hela vägen in till Stockholm C, men också bygga treskenspår i Stockholmsområdet och låta lokaltågen vara en del av Roslagsbanans system (!!). En mindre fråga i sammanhanget är val av elsystem. Om man kan ha separata spår på Stockholm C så är väl 25kV 50Hz rätt vettigt där, men för en eventuell Roslagsdel så beror det på ifall kristallkulan säger att vi får switchade omvandlare från 15-25kV AC till ombordspänningar. Om vi får sådana till rimlig produktionskostnad så är det rimligt att köra 25kV även på "Roslagståg", annars kanske man bör överväga att konvertera Roslagsbanan till 3kV DC och köra Roslagsdelen på 3kV DC (samma spänning som sannolikt ändå skulle användas för sträckan närmast Tallinn i Estland).
Alternativet är väl normalspår Sverige-Åland-Finland men bredspår Finland-Estland. Nackdelen är att eventuella direktresor Sverige-Estland skulle kräva spårviddsbyte. Fördelarna är väl annars att ur mitt svenska perspektiv framstår det som kanske mer rimligt med flera olika körvägar/destinationer i Sverige än i Finland, fast jag har rysligt dålig lokalkännedom om de finska förhållandena.
Ja, sen finns ju förstås alla kluriga geologi/geografi/byggtekniska frågor, men där är jag inte bara amatör utan dessutom tämligen okunnig så det avstår jag från att peta i detaljerna på