Det är som vanligt alltid spårvägens fel att pengarna inte räcker och därför undrar jag;Det saknas inte resurser. Vi har en vård i Sverige som är dimensionerad för 15 miljoner innevånare. Jag tror att det saknas politisk insikt. Eller i värsta fall intresse. Finns det pengar att bygga pittoresk spårvagn utmed mångmiljonvåningarna på Strandvägen så bör det finnas pengar till en vettig miljö under cellgiftsbehandlingar.
Varför är det alltid spårvagnar som anses uråldriga och pittoreska även om de är toppmoderna?
Hur kan det komma sig att det är ok för politiska företrädare, handelskammaren med flera att antydda att spårvägen är ett onödigt transportmedel för Östermalms överklass genom att använda begrepp begrepp som NK-expressen?
Varför är det alltid spårvägsutbyggnader som är gökungarna i landstingets ekonomi och tar pengarna från cancervård och busstrafik i ytterkommunerna?
Ingen ifrågasätter den fullständigt hopplösa gula tunnelbanelinjen men "alla" kritiserar spårvägsutbyggnader, hur har det blivit så?
Varför tror allmänheten och våra politiker att elbussar är lösningen och spårvägar är något som tillhör förra seklet?
SSS har i decennier lobbat för spårvagnes återtåg och utan det så hade vi inte haft någon spårväg alls i Stockholm så det arbetet får definitivt ses som en framgång. Men nu verkar buss och tunnelbaneförespråkarna sätta agendan igen så som de gjorde på 60-talet.
Tyvärr så läses inte Modern Stadstrafik varken på Stockholms Handelskammare eller i Stockholms Stadshus så hur ska vi vända opinionen så att spårvagnen återfår sin positions som ett modernt och flexibelt transportmedel?
