Lyckades inte tyda ångbåtens namn, men inte heter den Säkkijärven Polkka
. Sången dök upp som en "öronmask" då jag läste bildtexten. Skärgårdsbåten angör nämligen Niemenlautta kaj i Säkkijärvi sydväst om Viborg. Simbergska familjen hade en sommarresidens i Niemenlautta.Efter att Finland blev självständigt år 1917 upphörde ångbåtstrafiken från Viborg mot Säkkijärvi, (¿) troligen pga rederiet/rederierna var ryskägda (?). Hästdragen transport var det enda alternativet för kommuninvånarna i Säkkijärvi vid resor mot Viborg. Hösten 1918 övervägde beslutsfattarna att köpa en ångbåt i kommunens regi. En kommité tillsattes och gavs en fullmakt inför köpet. Kommitén beställde ångbåten från A. Ahlströms skeppsvarv i Warkaus (såsom namnet stavades på den tiden) för priset av 600.000 mark (ca 210.000 euro / ca 2 milj. kronor i dagens penningvärde).
Man övervägde att grunda ett aktiebolag, som skulle ha skött trafiken. Istället skötte kommunen trafikeringen på eget bevåg och det hela leddes av en av kommunen utnämnd styrelse. Ångbåten med namnet SÄKKIJÄRVI tursattes på linjen Viborg - Vilajoki. Det fanns inget behov av subventioner, då trafiken gick på vinst. Startkapitalet för köpet togs som ett lån från kommunens livsmedelsnämnd.
Busstrafiken utvecklades på 1920-talet. Kommunen skaffade år en lastbil med bänkar på lastflaket och en presenning mot väder och vind. Året därpå skaffade kommunen den första riktiga bussen med plats för 20 passagerare. År 1927 ägde kommunen förutom ångbåten även tre bussar. År 1929 delades Säkkijärvi kommun i två nya: Säkkijärvi och Ylämaa. Året därpå delades gamla Säkkijärvi kommuns egendom mellan de nya kommunerna. Vid delningen hamnade ångbåten i Ylämaas ägo och nya Säkkijärvi fick två bussar. Ett mysterium ligger vid det att varför båten hamnade i Ylämaas ägo, då kommunen var en inlandskommun.
Efter den ekonomiska recessionen i början av 1930-talet ökade den kommunala busstrafiken igen. 1939, då trafiken var som störst, förfogade kommunen över sju bussar och en lastbil. Under vinterkriget evakuerades befolkningen med kommunens bussar. En av bussarna användes på busslinjen Björneborg - Sastmola. Under fortsättningskriget tursattes två av bussarna på linjen Säkkijärvi - Viborg. Under den andra evakueringen i juni 1944 transporterades befolkningen till Kimito. (Säkkijärvi kommun hamnade till största delen bortom gränsen mot Sovjet år 1944). En sista tursättning med kommunens bussar skedde på linjen Kimito - Bjärnå - Åbo. Året därpå (1945) såldes bussarna (för priset av 800.000 mark = ca 97.000 euro / ca 900.000 kronor) till Helsingfors och den kommunala trafiken i Säkkijärvis regi upphörde för gott.
