På morgonen styr jag kosan från min "Kobbe" uti Stockholms Skärgård. Solen lyser varmt över en trägen ideellt arbetande äldre kärring i världens bästa Spårvägssällskap. Över rikets hufvudstad vilar ett mörkt moln, men vem bryr sig om det...?
Jag besöker först mitt älskade tåg 24 + 182. Det står klart på spår 4 i Alkärrsdepån och väntar bara på mina varsamma händer som skall polera B-ändans något dammiga avbärarbalk samt genomförande av obligatorisk Ö1.
Hämtar ut erforderlig utrustning på Tx samt inmundigar en god smörgås ur "Braxrummets" välsorterade kylskåp. Avrundat med en kopp Cappuccino i trevligt sällskap med mina två konduktörer på vår uteplats med utsikt över en stor del av Stockholms innerstad och dess lifliga vatten.. Kan en söndag börja bättre...?
Kl. 12:48 rullar vi ytterst elegant mot Norrmalmstorg med glada passagerare ombord. Då börjar några vattendroppar falla diskret på min framfart när vi där kör in på spår 1.
Sedan......"herre min skapare" - som jag skulle ha sagt på 1950-talet när jag fortfarande trodde att det fanns en Gud som vakade över vårt lif!
Maken till tornado med storm, åska och vattennedfall hafver ingen av mig och min besättning på tur 2 upplevt tidigare.
Radion knastrade ut ett meddelande från tjänstgörande Tl att alla vagnar, oberoende av var de stod, omedelbart skulle stanna och avvakta kommande order.
Och där stod vi. När kär hustru vid hemkomst i sedvanlig ordning utfrågade mig om hur dagen hade gestaltat sig, kunde jag meddela att jag tillbringat 5,5 timmar på Norrmalmstorg. I sanning en rätt trist söndag!
Och anledningen.....?
Under min redarperiod så fascinerades jag alltid över klausulen i försäkringskontrakt som hänvisade till "Act of God". När åskvädret koncentrerades över stadens centrum, mörkret var som mörkast och kära 24:ans fönster skramlade i åskmullret så kände man sig rätt liten.
Vår kära spårväg hade förvandlats till en fager insjö med hafsliknande karaktär, nerfallna grenar uppblandat med större delar av träd, grus och stenar.
På Hamngatan vid Berzelii Park var vattendjupet ca en halv meter och de bilar som lyckades passera liknade mest ett försök till småbåtsrally. Roligast var att lyssna på radion där desperata meddelanden avlöste varandra; "Tur 15 står fast på Strandvägen och vattendjupet ökar så mycket att det rinner in genom dörrarna", "Tur 1 ger upp vid Skansen. Jag har ingen sikt genom frontrutan" etc. etc.
Lutande träd med sina grenar på kontaktledningen gjorde att linjespänningen sjönk från 850 till 600 volt för att senare slå ut matningen från Djurgårdsbrons likriktarstation.
Om Ni kan utläsa något av nedanstående bild, så var det min förvåning när gummiisoleringen mellan skenor och omgivande asfalt släppte från sin infästning och likt en orm låg i vattenytan.
Allt inramat av ljudet från utryckande brandbilar som jagade runt för att länspumpa förtvivlade affärsinnehavares butiker.
Ytterst avspänd gick jag barfota omkring med ett växelspett och rensade spåravlopp och gatubrunnar så att vårt ekipage så småningom stod torrlagt vid Norrmalmstorg (en muffins till den som kan se någon lefvandes människa på detta torg!).
När solen så småningom sken över förödelsen var all tillgänglig personal ute och körde spårrensare (tonvis med grus och sten), slet med halva träd som blockerade framfarten, åkte i skytteltrafik mellan strandade vagnar för att ge besättningarna avlösningar samt markerade körvägar för busstrafiken som så småningom kom igång.
Kl. 17:30 kom det efterlängtade meddelandet; "Tur 2 har tillåtelse att försiktigt ta sig ut till vagnhallen". De på Norrmalmstorg väntande passagerarna inbjöds vänligt att taga plats i vagnarna....;
Tja, nog tog jag det försiktigt. Trots spårrensning med traktor och manuella "Urmakare" var jag tidvis inte helt säker på att jag var kvar på spåret. Det kändes som att köra en spårvagn på en grusväg. Men gammal är alltid äldst och hem kom vi! Och så småningom rullade trafiken igång enligt tidtabell.
Att vi inte var ensamma i eländet kunde jag konstatera när jag på hemvägen noterade Saltsjöbanans tåg som med nedfällda strömavtagare stod övergivna medan stationsinformationen malde fram sitt budskap; "All trafik inställd p.g.a. nerriven kontaktledning"!
I sanning en intressant tjänstgöringsdag på linjen, även om vårt arbetspass bara blev ett halvt varv!
Glada Vinkningar / Lena
