Driftsstörningar på Djurgårdslinjen 7N

[KlasUggla]

Lördag 31 aug sätter man sig i bilen, åker 40 mil enkel resa för att bl.a. titta och åka med veteranspårvagn på Djurgårdslinjen. Upprymd och glad står man vid Grönan och inväntar veteranvagnarna. En timme går, två timmar går, inga veteran så långt ögat når. Kollar på turlistan, något stämmer inte. Det är enbart cafévagnen som rullar, fast det står klart och tydligt i turlistan att flera museivagnar skall gå. Pratar med personalen i cafévagnen och får höra att en museivagn är abonnerad för ett privat sällskap och att den "kanske" hinner att gå en tur enligt turlistan. Jaha, jag får väl vänta ett tag till då. Efter ytterligare en timme ger jag tillslut upp och kliver motvilligt på cafévagnens motorvagn (som fö absolut inte borde kallas museivagn) Vid det här laget har jag hunnit blivit rejält irriterad och nämner detta till konduktörerna varpå ena ringer ett samtal och får reda på att en museivagn nyss lämnat vagnshallen. Får tips om att kliva av vid Djurgårdsbron för att där byta till museivagnen för fortsatt tur in till Norrmalmstorg. Väntar sedan en kvart och hoppar på en RIKTIG museivagn för en 2 min tur till ändhållplatsen. Jävligt ledsamt att vänta över 3 timmar på en 2 min tur. Kunde man inte satt upp enkla skyltar att museitrafiken var inställd? Eller skrivit in det på dom elektroniska skyltarna vid hållplatsen? Jag förstår att abonnerade turer är mer lönsamt än att köra efter turlista men man bör nog vara lite mer rädda om dom övriga resenärerna. Finns mycket kvar att lära här. Lyckligtvis fick jag ett proffsigt bemötande av personalen på 7N.

[Odd]

Klas, vi är fler som önskar just detta men museitrafiken är tyvärr satt på undantag då den kommersiella verksamheten tyvärr måste prioriteras. Om ett par år blir det förhoppningsvis bättre. En del anser att Göteborgsmustanger och Oslovagnar är Stockholmska Museivagnar med motiveringen att sådana har rullat sedan 1991 i Stockholm. Personligen anser jag att Stockholmsvagnar trivs bäst i Stockholm och Göteborgsvagnar trivs bäst i Göteborg när det gäller att ha en representativ museitrafik i respektive stad. Många turister ser/vet visserligen inte skillnaden på en Stockholmsmustang och en Göteborgsmustang men det är av underordnad betydelse anser jag. Jag tycker, och hoppas, att vi i framtiden kan ha mer "gammelvagnstrafik" på stadig turlista, det är ju trots allt "gammelvagnarna" som pryder omslag och broschyrer när man talar om museitrafiken, men oftast trafikeras det av G-mustanger.

[bruse]

Klas, trist att du åkt så långt och inte får digga. Tyvärr är det här baksidan av ideellt driven museitrafik, det är brist på medlemmar som "offrar" sin fritid.

Skickat från min Nexus 7 via Tapatalk HD

[Odd]

Problemet är, som jag upplever det, snarare att det ibland prioriteras att få ut kapacitetsstarka vagnar framför rena museivagnar, dvs G-mustang i stället för A1 eller liknande.

[Henrik Schütz]

Problemet som trådstartaren upplever är inte att den ideella trafiken är inställd eller går med fel vagnar, utan att det brustit i kommunikationen att trafiken inte gick på flera timmar. Jag håller med TS

HS

[1]

Självklart ytterst beklagligt att den utlovade trafiken på linje 7N ej fungerade enligt planering den aktuella dagen. Precis som flera ”insändare” skriver, så bygger det hela på ideella insatser från medlemmar i SSS Stockholmsavdelning. Och ibland får inte Knut som ansvarig för kommenderingen ihop sina listor.

Dock finns ”i lager” aktuella tidtabeller angivande ”dagens menu” vilka skall uppsättas på berörda hållplatser. Något som tydligen ej fungerat.

Vi kan dock glädja oss åt att utsättningen i år, både vardag som helg, uppfyllt 95% av utlovad trafik. När det spruckit är många gånger att vi måste prioritera den tidvis omfattande abonnemangstrafiken som ger betydligt mer klirr i kassan än linjetrafiken som körs efter SL-taxa.

Eftersom museitrafiken är på tapeten kan det finnas skäl att beröra just bemanningssituationen.

Något som de flesta inte beaktar, är att ur Stockholmsavdelningens kader av ideellt arbetande, godkända förare och konduktörer, hämtas medlemmar både till Djurgårdslinjen och spårvägstrafiken i Malmköping.

När då Malmköping har specialarrangemang, som ex. ”Spårvagnens Dag” den 24 augusti med 41 aktiva tjänstgörande, så blir det tämligen svårt för Knut att ragga ihop personal till Stockholm.

Många av oss aktiva har självklart vårt hjärta både i Djurgårdslinjen och Malmköping. Viktigt för köpingen är att trafik alltid kan erbjudas samtliga dagar under sommarsäsongen. Vilket vi till vår glädje kan konstatera har fungerat i år. Här kommer besökarna till stor del långa vägar och förväntar sig att vagnarna skall rulla.

Därför ställs vi ofta inför valsituationen, åka till Malmköping och hålla trafiken igång och därigenom riskera att någon tur i Stockholm måste ställas in.

Jag tror att få inser hur mycket ideella krafter det behövs för att hålla cirkusen rullande;

I just det aktuella fallet så är det i Stockholm 3 turer som skall bemannas. Vanlig utsättning är ”Kaffetåget”, ett 2-vagnars ”gammeltåg” samt ett 2-vagnars mustangtåg.

Till detta åtgår 3 förare, 2 trafikbiträden (konduktör med säkerhetstjänst) samt 3 konduktörer, sammanlagt 8 personer. Notera att Knut har ett speciellt problem med just konduktörer. Vi har tämligen god tillgång på unga, entusiastiska ungdomar. Men de får bara tjänstgöra i mustangtågs motorvagn där föraren har det slutliga ansvaret för dörrmanövrering. Och på samma sätt ej tjänstgöra på ”gammeltåg”. Gissa att det kan vara en svår ekvation att få ihop. Han kan sitta med en drös förare, men saknar trafikbiträden eller ”vuxna” konduktörer och därigenom bli tvungen att dra in turer.

I Malmköping bör det för god grundtrafik finnas tillgång på 1 trafikledare, 2 förare och 2 konduktörer, 1 försäljningsansvarig (i servering och butik) samt helst en vakthavande montör.

Detta innebär en minimistyrka på 7 ideellt arbetande.

Totalt skall alltså Mona och Mimmi i Malmköping och Knut i Stockholm vaska fram totalt 15 entusiaster med alla krav på kompetens och ålder för att hålla resp. verksamhet igång. Och inte bara en dag utan under hela sommarsäsongen!

Vi får inte heller glömma bort att SSS busstrafik med ”veteranvagnar” är större än någonsin och dränerar tillgången på ideellt arbetande medlemmar. Mycket vanligt är att våra bussförare även har spårvagnskompetens och självklart väljer vad de vill sätta av en dag av sitt liv på.

För att ta udden ur förekommande ”Messerschmittar” så varierar givetvis behovet beroende på veckans dagar, men är en bra grundsiffra för genomsnittsbehovet med hänsyn till linje- och abonnemangstrafik.

I Stockholm lutar vi oss mot vårt driftsbolag som sköter trafikledning och vakthavande montörer. De sistnämnda hjältarna, vilka flertalet ansvarar för de moderna spårvagnarna, har under årens lopp utvecklat beundransvärd skicklighet även när det gäller museivagnarna. Något som är ytterst viktigt då en ”trasa” snabbt måste åtgärdas för att inte stoppa trafiken på linje 7.

I Malmköping finns det möjligheter att ”trixa” med personalutsättningen. Trafikledaren kan överlämna ledningsansvaret till en behörig tekniker och köra själv, förarna kan vid brist på konduktörer köra ”en-mans” och det finns för det mesta flera duktiga tekniker på plats med spårarbeten, reparationer och vagnrenoveringar vilka kan ge oss ett handtag om något skiter sig. ”The show must go on!”

Och jo då, visst arbetas det med att få ut mer ”trafik på linjen”. Ett nålsöga har de senaste åren varit just utbildning. Jag tror inte att jag behöver påpeka att det inte är en ”snabb fix” att stampa fram nya förare och trafikbiträden. Hittills har AB SS ansvarat för utbildningen, men har av naturliga skäl prioriterat personal till den kommersiella trafiken.

I och med SL:s upphandling av ”Spårvägsmuseala Upplevelser” (jo, det heter så på officiellt språk), den s.k. E21m-upphandlingen, kommer vissa delar av ansvaret för museitrafiken att läggas direkt på Stockholmsavdelningen. En viktig del i detta är just ”egen utbildning” av trafikmedarbetarna. En verksamhet som kommer att startas upp under kommande vintersäsong.

Mycket kraft kommer att krävas av de aktiva för denna utbildning. Förutom skolning och övningskörning skall vi även ansvara för de periodiska ”avrostningarna” och kontrollerna av teoretiska och praktiska kunskaper.

Mången gång förglöms att vi i Malmköping hållit verksamheten igång sedan slutet av 1960-talet samt i Stockholm sedan 1991. En entusiasm varar inte för evigt (tja, kanske i vissa fall) och även om vi inte har en ”stupstock” åldersmässigt är det många som känner att trafikansvaret bör överlämnas åt yngre förmågor.

Och tillgången på ”yngre förmågor” är i vår moderna tid inte outtömlig. Idag upplever jag att våra medlemmar skapat en värld där familjen, yrkesarbetet och andra intressen prioriteras på ett helt annat sätt än tidigare. Att skramla fram i en gammal A12 några veckor varje år kommer inte särskilt högt på önskelistan.

Men vi jobbar vidare så gott vi kan, och hoppas att våra resenärer kan ha överseende med att vi inte alltid kan vara perfekta med trafik och information.

Vänliga Hälsningar / Richard

[Lars Stegenius]

Kul att se att trafiken i Malmköping nu är mer prioriterad än trafiken på DjL. Tänk om det varit så för så där 20 år sedan när DjL var nyöppnad.

Då fick vi i Malmköping vara glada om vi fick ihop till 40-lista med en Tl om också skötte Boden och en enmansförare. Men så var det ju också på väg att gå åt h--e.

Hur kul det var för aktiva och besökarna får ni gissa själva.

Tiderna förändras.....

//Lars S

[Lars Stegenius]

Men, en kommentar, jämfört med de som håller på med museala tåg har SSS ändå lyckats bra med återväxten.

Ungdomslägren, som en del inte alls trodde på, har fungerat bra. Om återväxten sedan räcker för att rädda verksamheten är en annan sak, det vet man först om ett antal år - ungdomar kan snabbt hitta mer intressanta saker att ägna sig åt, som en flick- eller pojkvän.

En framgångsfaktor tror jag är att SSS/MUMA har lokaler som kan ta hand om ett större antal personer samtidigt. Många museitågsföreningar har inga lokaler förutom ett överliggningsrum i sitt lokstall och kan inte anordna läger på samma sätt.

Och flera av de stora, som jag uppfattat det, museitågsföreningarna har haft problem under de senaste åren - deras trafiktillstånd har dragits in p.g.a. brister. Både BJs och NBVJ har drabbats av indragna trafiktillstånd och fått arbeta mycket med att få tillbaka dem. Och då är det ett relativt litet antal personer som arbetar med det, inte den vanlige aktive.

//Lars S

[Lars Stegenius]

Richard beskriver ovan problemen med ideell verksamhet på ett bra sätt. Man kan inte tvinga folk att tjänstgöra i en ideell verksamhet.

Det enda man kan bestämma är ett minsta antal tjänstgöringsdagar per år för att behålla sin behörighet. Att en sådan regel finns kräver tillsynsmyndigheten för att man ska få trafiktillstånd . Den kan vara minst 5 dagar.

Jag var i omgångar Trafikchef (Tc) i Malmköping i början på 90-talet och i början på 2000-talet. Det finns inget mer frustrerande än att inse att ibland finns det inte tillräckligt många som vill tjänstgöra - och jag kan inte göra något åt det. Jag har varit med om att vara tvungen att ställa in trafiken. Inte många gånger, men det hände. Några gånger åkte jag ner själv för att rädda situationen.

Men i Malmköping kan man till nöds hålla verksamheten igång på två personer. Men det är inte roligt vare sig för de aktiva eller för besökarna. Jag vet - efter att ha varit enmansförare en dag är man rätt slak och undrar vad man egentligen håller på med.....

//Lars S

[Henrik Schütz]

Nja, tillståndsmyndigheten kräver att du följer de bestämmelser som du lämnade in när du sökte tillståndet, har man då skrivit att man måste köra minst fem dagar per år, så är det det som gäller sedan.

HS

[Lars Stegenius]

Nja, tillståndsmyndigheten kräver att du följer de bestämmelser som du lämnade in när du sökte tillståndet, har man då skrivit att man måste köra minst fem dagar per år, så är det det som gäller sedan.

HS

Iofs har du rätt men jag betvivlar att tillsynsmyndigheten godkänner 0 dagar per år utan vidareutbildning.

//Lars S

[M_M]

Klas, trist att du åkt så långt och inte får digga. Tyvärr är det här baksidan av ideellt driven museitrafik, det är brist på medlemmar som "offrar" sin fritid.

En lite bitsk retorisk fråga är hur många av dessa ideellt arbetande medlemmar som rekryterats eller kanske snarast på egen hand sökt sig till att köra på samma bana men med moderna fordon och då premieras med full lön? (Inget ont om de som kör den kommersiella trafiken, däremot finns det väl en viss intressekonflikt för AB SS - jag antar att man inte är sugen på att neka de ideella förarna att söka jobb som kommersiell förare även om det kanske för den totala verksamheten vore bäst att de som redan kör ideellt INTE får jobb att köra kommersiellt)...

[BSB101]

Klas, trist att du åkt så långt och inte får digga. Tyvärr är det här baksidan av ideellt driven museitrafik, det är brist på medlemmar som "offrar" sin fritid.

En lite bitsk retorisk fråga är hur många av dessa ideellt arbetande medlemmar som rekryterats eller kanske snarast på egen hand sökt sig till att köra på samma bana men med moderna fordon och då premieras med full lön? (Inget ont om de som kör den kommersiella trafiken, däremot finns det väl en viss intressekonflikt för AB SS - jag antar att man inte är sugen på att neka de ideella förarna att söka jobb som kommersiell förare även om det kanske för den totala verksamheten vore bäst att de som redan kör ideellt INTE får jobb att köra kommersiellt)...

En sådan regel skulle med största sannolikhet få till följd att man hade ännu färre som skulle vilja köra museitrafiken.

[Thomas Lange]

Rätt många av de ideellt engagerade förarna och konduktörerna är också timanställda för att kunna täcka upp för semestrar, fridagar, sjukdagar etc. i den reguljära trafiken. Det torde inte vara någon nackdel för engagemanget om man då ocjh då kan tjäna en slant på sin upparbetade kompetens.

Det större problemet för verksamheten är nytillskottet av trafikpersonal att täcka upp för dem som fått sin behörighet indragen av ålders- och/eller medicinska skäl.

Av det skälet kommer SSS-S (Stockholmsavdelningen i Spårvägssällskapet) att dra igång en egen utbildning av trafkpersonal för Djurgårdslinjens behov. Avsikten är bl.a. att slippa internkonkurrens om de knappa utbildningsresurserna.

[Lennart Petersen]

Klas, trist att du åkt så långt och inte får digga. Tyvärr är det här baksidan av ideellt driven museitrafik, det är brist på medlemmar som "offrar" sin fritid.

En lite bitsk retorisk fråga är hur många av dessa ideellt arbetande medlemmar som rekryterats eller kanske snarast på egen hand sökt sig till att köra på samma bana men med moderna fordon och då premieras med full lön? (Inget ont om de som kör den kommersiella trafiken, däremot finns det väl en viss intressekonflikt för AB SS - jag antar att man inte är sugen på att neka de ideella förarna att söka jobb som kommersiell förare även om det kanske för den totala verksamheten vore bäst att de som redan kör ideellt INTE får jobb att köra kommersiellt)...

En sådan regel skulle med största sannolikhet få till följd att man hade ännu färre som skulle vilja köra museitrafiken.

Tjaa.. ungefär: "tyvärr får du inget jobb för vi ser hellre att du är kvar i museitrafiken"
"då kan ni dra åt h-e , det finns annat att göra på fritiden. "
Men omvänt så kan det väl vara ett argument, av flera, att den som engagerar sig i museitrafiken , skaffar sig kompetens och utmärkt sköter uppgiften som förare-konduktör också kan få en avlönad anställning i den kommersiella trafiken.

[Lars Stegenius]

Rätt många av de ideellt engagerade förarna och konduktörerna är också timanställda för att kunna täcka upp för semestrar, fridagar, sjukdagar etc. i den reguljära trafiken. Det torde inte vara någon nackdel för engagemanget om man då ocjh då kan tjäna en slant på sin upparbetade kompetens.

Det större problemet för verksamheten är nytillskottet av trafikpersonal att täcka upp för dem som fått sin behörighet indragen av ålders- och/eller medicinska skäl.

Jag är som pensionär verksam som volontär inom ett socialt företags verksamhet. Där täcker jag ibland upp för anställda och får då timlön. Det känns väldigt meningsfullt, verksamheten kan fortsätta utan avbrott och jag får lite extra i plånboken. Inte för att jag behöver pengarna men det blir ändå lite extra guldkant och jag känner att jag har gjort en god gärning.

//Lars S