Sven Blomberg skrev:M_M skrev:P.S. det går säkert bra att hyra vagnarna av skrotningsföretaget för ett pris något över t.ex. räntan på skrotvärdet på vagnarna.
Att inte Göteborg nappar på ditt förslag. De behöver väl vagnar tillfälligt.
Museispårvagnsverksamheten i Göteborg, Ringlinien, har mig veterligen ingen fordonsbrist...
Henrik Schütz skrev:Nästan helt säkert får inte skrotfirman vidareförsälja eller hyra ut fordonen.
Ytterst märkligt, vad driver på sådana avtal?
Det framgick i en diskussion på Postvagnen att SL vägrade sälja X1 då det var dags att skrota dem. Exakt varför tror jag inte framgick.
En skrothandlare lär väl inte ge så värst mycket sämre kilopris för 80% av fordonsflottan jämfört med 95% av X1-fordonsflottan?
Om det är tillverkaren av nya fordon som drivit fram avtalet så har de nog en extrem otur när de tänker. Det torde ha framgått med all önskvärd tydlighet att Skånetrafikens "begagnade X11-tåg säljes"-annonser här och var har lett till att fler nya fordon köpts. Idén med vettig länstrafik uppe i Norrland kommer mig veterligen till stor del från en idé att köpa Skånetrafikens X11-tåg...
Christer J skrev:M_M skrev:Målsättningen är inte skriven i sten, och man ska väl komma ihåg att den torde skrivits när 50-60-talet var "för 20-30 år sen". Idag är 1980-talsrenoveringen av Lidingöbanevagnarna "för 20-30 år sen".
(Att det TILLFÄLLIGT skulle bli billigare att köra med A30B/B30B än A31 beror helt enkelt på att det rimligtvis går att köra en bit med vagnarna innan de behöver dyrare underhåll - om man kör dessa metrar som återstår före dyrare underhållsbehov och *därefter* skrotar vagnarna så har man sparat en slant).
Målsättning är inget som ändras över en natt. Föreningsdemokratin gäller fortfarande.
Ja, givetvis. Har jag påstått något annat?
Christer J skrev:Har du skrivit en motion i ämnet?
Nej, motionsskrivande och annan liknande verksamhet förbehåller jag för saker som faktiskt är viktiga, och till viktigheter räknas inte museispårtrafik. Det är ytterst diggabelt på många sätt men ligger inte direkt i början av varken min egen "behovstrappa" eller motsvarande för samhället i stort. Den för mig kanske viktigaste delen av spårtrafikintresset är den goda övning i argumentationsteknik som forumen ger, som kommer väl till pass annorstäders.
Christer J skrev:Dessutom är A/B30 en förortsvagn med få dörrar. De passar dåligt i innerstadstrafik där trafikantutbytet är stort på många hållplatser. Det är ok att köra ett sådant tåg i trafik på linjen, men inte alla (då har vi 373 när den är renoverad). Dessutom skulle det vara för enahanda att bara kunna köra en vagntyp, speciellt som det är de äldre vagnarna som är populärast. Det skulle vara en björntjänst för verksamheten att köra dessa vagnar på Djurgårdslinjen.
Djurgårdslinjen har dock inte stort trafikantutbyte i ordets snävaste bemärkelse, d.v.s. det är ytterst få ställen det både sker en större mängd påstigande och också en större mängd avstigande. Med mestadels påstigande före och mestadels avstigande efter Djurgårdsbron (i båda riktningarna) så ställs inte riktigt lika stora krav på dörrar/cirkulation som på de flesta andra typer av innerstadslinjer.
643 skrev:Bevara är allmännt SVÅRT - det är lätt att underskatta utmaningarna - det rör sig om stora objekt som i längden inte tål att stå utomhus utan risar ihop betydligt fortare än de kan underhållas och renoveras
En sidospårfråga här är hur inställningen ser ut till "fuskkonservering" av fordon? Jag tänker på sådant som att t.ex. kleta på tillräckligt med silikon längs begynnande springor som egentligen ska ha någon helt annan typ av tätning för att vara musealt korrekt, bättringsmåla med valfria färgslattar för att minska rostangreppens utredning, utrivning av visst organiskt material för separat förvaring o.s.v... Är det sett som "okej"?
643 skrev: - OM jag vore negativt lagd skulle jag påstå att den samlade
fordonshobbyn är en "tickande bomb" som kommer att sakta tyna bort i takt med att
allt flera lämnar den verkliga världen och lever i cyberrymden med dess för- och
nackdelar. Jag lägger fn inga värderingar på detta - tämligen klart är dock att mediarevolutionen
förändrat vår värld betydligt mera än vi kanske har förstått...
Å andra sidan blir också fler lättare varse om museiverksamheternas existens.
Mig veterligen har också verksamheter som t.ex. ULJ, som har anknytning i en rätt stor stad, också rätt god tillströmning av yngre nya medlemmar. Svårare är det för verksamheter i glesbyggden och "gubbig stämning" sätter säkert krokben.
Jag undrar för övrigt vilken inverkan den obligatoriska lagarbetsfaktorn på veteran/museispårfordonsverksamhet har jämfört med möjligheterna att individuellt arbeta på sitt alldeles egna veteran/museivägfordon?
Ett tankeexperient vore vad som skulle hända om man införde en "open access"-museibana, givetvis med någon slags motsvarighet till "bilprovningen" för att få tillgång till banan, och lämpligtvis i något område där det ändå lämpar sig för femtioelva fordonsmekarverksamheter att samlas i närliggande lokaler. Jag säger absolut inte att det är realistiskt genomförbart, men det är en intressant tanke att leka med, speciellt om man har sett en del välrenoverade vägfordon (som uppenbart renoveras av enskilda/fåtal personer utan någon bakomliggande föreningsverksamhet eller liknande).
643 skrev:Att ta hand om ett värdefullt fordon är ett åtagande som bör gälla i all framtid - åtminstone tills
Solen sakta slocknar om 5½ miljarder år! Om 150 år är kanske hela Sverige översvämmat - det gäller
att tänka väldigt långt i förtid och inte bara hänvisa till "Än sen, VI är ju döda då... även om det förstås
är en enkel och behaglig lösning...
Å andra sidan så är väl egentligen merparten av poängen med dessa verksamheter att det ska vara roligt för de inblandade?
Tagbitaren skrev:Rundgång är väl bara förnamnet på denna tråd. Den som tycker att Spårvägssällskapet borde bevara A30B/B30B har haft gott om tid på sig att agera. Förutom de vanliga föreningsdemokratiska vägarna kan man - som medlem (övriga har faktiskt ingen talan i denna fråga) - bilda opinion bland övriga medlemmar genom att skriva i det särskilda forum som endast är till för medlemmar i Sällskapet. Att, som nu i elfte timmen, hålla på och tjappa om detta i ett öppet forum är ju bara löjeväckande.
Var tycker du gränsen går för när det är okej att åter igen diskutera något som redan är för sent att påverka?
Är det okej att yppa att nedläggningen av innerstadspårvägsnätet 1967 var olycklig, föreslå hur man borde ha agerat och motivera sin ståndpunkt?
.
