Utfartsregeln SFS 1998:1276 3 kap. 21 §

[Harald]

Nej det är inte alls uppenbart. Man kan i och för sig ifrågasätta din beräkning av antalet utfarter från bensinstationer, men storleksordningen är nog någorlunda korrekt, så låt oss godta 67.000 utfarter per år. Det är 184 utfarter per dygn, eller i genomsnitt en utfart var åttonde minut. Det finns nog många cykelöverfarter som har betydligt fler passager än så.

Men nu är det inte bara antalet som har betydelse här. Nyckeln är just "utfartsregeln". Det är alltså en regel som gäller utfarter, d.v.s. något som man gör ganska sällan under en resa, typiskt i början och kanske någon enstaka gång under resan. Det betyder att väjningsplikten inte har stor betydelse för den totala restiden. Bilresor företas i stor utsträckning på huvudleder där man inte tappar tid p.g.a. väjningsplikt, utan tvärtom har god framkomlighet p.g.a. att andra har väjningsplikt. För cyklister blir förhållandet ett helt annat. Genom att man tillämpar "utfartsregeln" på det som egentligen inte är en utfart utan en överfart, blir cyklistens resa späckad med tidsödande "utfarter". Man kan väl också tillägga ett det har skett en regelglidning till cyklisternas nackdel. Tidigare gällde väjningsplikt vid infart på huvudled även mot cyklister på cykelbana som löpte vid sidan av huvudledens körbana.

Det finns ett problem, men jag tror inte det är lämpligt att lösa det med generella regler. Transportstyrelsen lade fram ett förslag som verkar rätt vettigt för några år sedan, men jag vet inte vad som har hänt med det. Förslaget är att:

- väjningsplikt införs för förare som korsar en cykelöverfart.
- väjningsplikt inte ska gälla för cyklande och förare av moped klass II som färdas ut på en cykelöverfart.
- cykelöverfarter får beslutas genom lokala trafikföreskrifter under förutsättning att de har en viss utformning eller är bevakade.
- bestämmelserna om hur cyklande eller förare av moped klass II ska bete sig innan de färdas ut på en cykelöverfart ändras så att de ska sakta ned och ta hänsyn till avståndet och hastigheten hos de fordon som närmar sig överfarten.

Man föreslår alltså inte att avskaffa väjningsplikten vid utfart på körbanan, utan endast vid korsande på en plats som har förklarats vara cykelöverfart och är utmärkt som en sådan och det räknar man med ska vara färre än de cykelöverfarter som nu finns. På platser som inte är markerade som cykelöverfarter skulle cyklisternas väjningsplikt fortfarande gälla.

https://www.transportstyrelsen.se/Globa ... elbana.pdf

[Harald]

De flesta cykelbanor ligger öde för det mesta

Det beror på att man i sin iver att bli av med de hindrande cyklisterna har byggt en massa onödiga cykelbanor. Därmed främjar man bilisternas framkomlighet på två sätt, dels slipper de att ta hänsyn till cyklister mellan korsningarna, dels får cyklisterna väjningsplikt mot alla bilar i alla korsningar, vilket de inte har om de cyklar på körbanan. I motsvarande grad försämrar man alltså cyklisternas framkomlighet. En regeländring skulle vara bra även på det viset att det troligen skulle dämpa ivern att bygga cykelbanor.

Förstår inte heller att det på något vis skulle vara synd om cyklister. En sådan åsikt tycker jag tyder på ett begränsat perspektiv.

Det är väl snarare ditt perspektiv som är begränsat. Det brukar det ju vara när man sitter nersjunken i en bil med stolpar som skymmer sikten i vissa riktningar. Jag är både cyklist och bilist så jag ser båda sidorna av saken.

Jag tvivlar på att antalet väjningsplikter under en genomsnittlig resa i likartad miljö tex stadsmiljö skiljer sig nämnvärt eller systematiskt för bilförare respektive cyklister, även om de är av lite olika slag.

När man kör bil så startar man typiskt på en mindre gata eller väg och kan då möjligen ha någon väjningsplikt innan man kommer ut på en huvudled. I slutet på resan kör man från större till mindre vägar och klarar sig ofta utan att behöva väja. Jag kan t.ex. köra bil hemifrån till Angereds centrum (c:a 17 km) och den enda gången jag har väjningsplikt är när jag startar från parkeringsplatsen hemma. Ska jag cykla dit så har jag 10-12 platser där jag har väjningsplikt p.g.a. "utfartsregeln" varav vissa bara för att trafikplaneraren hade lust att låta cykelbanan byta sida.

frågan gällde vad det skulle innebära om dessa små flöden från cykelbanornas utfarter prioriterades upp på den stora massans bekostnad

Men man behöver inte prioritera de små flödena för att skapa bättre framkomlighet för cyklar. Det räcker att prioritera de stora flödena. Det är fullt rimligt att cyklister får samma villkor som bilister. D.v.s. huvuddelen av resan kan företas på en prioriterad genomfartsled, men korta delar närmast start och mål görs på en lågprioriterad del. Det kan åstadkommas med något som liknar Transportstyrelsens förslag eller som man gör i Nederländerna där man skyltar vem som har väjningsplikt i en korsning mellan bilväg och cykelväg.

[M_M]

En anledning till att vissa cykelbanor ligger öde beror just på denna utfartsregel. Genom att strunta i att cykelbanan och istället cykla på bilkörfältet så får cyklisten bättre prioritet i många korsningar.

Att lyckas fälla en cyklist för att cykla på bilvägen istället för cykelbanan torde vara rätt komplicerat (om cyklisten "sätter emot" juridiskt - ett erkännande leder ju till böter oavsett hur ogrundade böterna är). Exempelvis så förväntas man anpassa körningen till förhållandena på platsen - många cykelbanor (kanske de flesta till och med?) är i praktiken inte lämpliga för de hastigheter man lätt uppnår med en acceptabel cykel. En del cykelbanor är bra tänkta från början, men antingen blev det fel direkt vid genomförandet (marken vibrerades inte tillräckligt, grundarbetena gjordes inte tillräckligt bra eller liknande) så att körbanan blev ojämn antingen helt omedelbart eller efter första tjäle-vintern, eller så har något annat olämpligt hänt som t.ex. att trädrötter växt såpass att cykelbanan blivit formad som en tvättbräda. Ja, eller så leder cykelbanan ut på en lågtrafikerad gata med gatsten. I de lägena torde man kunna hävda att cykelbanan inte var lämpad för normal körning...

Sidospår: med en acceptabel cykel avser jag allt från en damcykel från 60-talet eller en rostig 10-växlad från 80-talet till en värstingcykel, men absolut inte en trögtrampad cykel med växlar inbyggda i navet. (Undantag: tvåväxlade cyklar där man växlar genom att "bromsa" lätt kan vara rätt okej). Jag har hittils aldrig provat en cykel med tre eller fler växlar inbyggda i navet som inte gått trögt. Det går ofta såpass trögt att man med en given mängd ork i benen oftast kommer längre på 60-tals-damcykeln än på den treväxlade cykeln... (Jag har en gammal treväxlad cykel stående, den används enbart som reservdelsobjekt, för jag tyckte inte det var värt att laga en punktering på en treväxlad cykel - bruksvärdet på en sån skitcykel är för mig lägre än kostnaden att laga punkteringen )

[Harald]

Det är väl i stort sett bara jag som har försökt att diskutera med dig i den här tråden, och jag har inte förespråkat "prioritet in absurdum". Inte heller jag skrivit att det är synd om cyklisterna. Det jag förespråkar är att cyklisterna ska ha ungefär samma villkor som bilisterna, d.v.s. att det ska finnas genomfartsstråk med få hinder. Det har bilisterna i Göteborg i alla fall och mitt exempel handlade inte om E6. I en seriös debatt diskuterar man det som övriga deltagare har uttryckt och inte åsikter man själv har hittat på åt de andra, så som du gör. Eftersom du tydligen inte är förmögen att föra en seriös diskussion om den här saken avslutar jag diskussionen med dig.

[hej]

Det verkar som man utgår från att cykelbanor är tomma och utfarterna överfulla.
Som cyklist i Göteborg och tidigare i Uppsala så är det inte ovanligt att man hamnar i kö på cykelbanor i rusningstid.

I Göteborg görs ca 10% av alla resor med cykel enligt den senaste statistiken. Varje dag sker 105 000 resor med cykel i Göteborg och antalet ökar stadigt.

http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/varg ... i_goteborg

[M_M]

Det är väl bensinmackars in/utfarter som är uddaexemplet om något?

[miikos]

Man behöver ej låta cyklister få företräden vid varje utfart/överfart. Utan på en del ställen så är flödet på cykelbanan mycket större än de korsande lokalgatorna. Då passar det bättre med lokala föreskrifter om väjningsplikt eller stopp innan överfarten. Skyltar är även det även fler som förstår är regler.

[miikos]

En anledning till att vissa cykelbanor ligger öde beror just på denna utfartsregel. Genom att strunta i att cykelbanan och istället cykla på bilkörfältet så får cyklisten bättre prioritet i många korsningar.

Att lyckas fälla en cyklist för att cykla på bilvägen istället för cykelbanan torde vara rätt komplicerat (om cyklisten "sätter emot" juridiskt - ett erkännande leder ju till böter oavsett hur ogrundade böterna är).

Läste om ett fall tidigare där, en cyklist blev påkörd av en bil på vägen. Cyklisten åtalades för brott mot Trafikförordningen. Bilföraren för vårdlöshet i trafik. Bilisten blev frikänd, cyklisten fick böter. Cyklistens försvar om att han cyklade snabbare än vad som är bra på en trafikerad GCM-väg var ej tillräckligt.

De enda undantagen i lagen är att man får välja körbanan om den är lämpligare för färdmålet. Ex. Om cykelbanan är på vänstersida vägen och man ska till en fastighet på högra sidan. Sedan får man även cykla på körbanan om är hänvisad dit av polis eller vägtransportledare. Samt slutligen vid väghållningsarbete, bärgning och liknande arbete. (Samt huvudregeln naturligtvis för att rädda sitt eller andras liv)

Så tyvärr är det nog ganska enkelt att fälla en cyklist enligt de reglerna. Men eftersom brottet är ringa och stannar på böter, så har polismannen möjlighet att besluta om rapporteftergift istället för rapportering. Enligt de poliser som jag har talat med, så kunde de tänka sig att skriva rapporteftergift om cykelbanan ej var plogad osv.

[LÅ1]

En anledning till att vissa cykelbanor ligger öde beror just på denna utfartsregel. Genom att strunta i att cykelbanan och istället cykla på bilkörfältet så får cyklisten bättre prioritet i många korsningar.

Att lyckas fälla en cyklist för att cykla på bilvägen istället för cykelbanan torde vara rätt komplicerat (om cyklisten "sätter emot" juridiskt - ett erkännande leder ju till böter oavsett hur ogrundade böterna är).

Läste om ett fall tidigare där, en cyklist blev påkörd av en bil på vägen. Cyklisten åtalades för brott mot Trafikförordningen. Bilföraren för vårdlöshet i trafik. Bilisten blev frikänd, cyklisten fick böter. Cyklistens försvar om att han cyklade snabbare än vad som är bra på en trafikerad GCM-väg var ej tillräckligt.

De enda undantagen i lagen är att man får välja körbanan om den är lämpligare för färdmålet. Ex. Om cykelbanan är på vänstersida vägen och man ska till en fastighet på högra sidan. Sedan får man även cykla på körbanan om är hänvisad dit av polis eller vägtransportledare. Samt slutligen vid väghållningsarbete, bärgning och liknande arbete. (Samt huvudregeln naturligtvis för att rädda sitt eller andras liv)

Så tyvärr är det nog ganska enkelt att fälla en cyklist enligt de reglerna. Men eftersom brottet är ringa och stannar på böter, så har polismannen möjlighet att besluta om rapporteftergift istället för rapportering. Enligt de poliser som jag har talat med, så kunde de tänka sig att skriva rapporteftergift om cykelbanan ej var plogad osv.

Men om cykelbanan är blockerad av byggbodar, felparkerade bilar, "hål i gatan" eller annat, då måste ju bilkörbanan vara reservvägen. Aldrig gångbanan så länge cyklisten stannar kvar på cykeln. Om cykeln leds är det förstås en annan sak. (Råkade en gång ut för en cyklist som ogillade att jag gick mitt på en smal trottoar när jag mötte honom och cykelbanan var blockerad. Jag tyckte att han hade hela Sveavägen att cykla på.)

[M_M]

En anledning till att vissa cykelbanor ligger öde beror just på denna utfartsregel. Genom att strunta i att cykelbanan och istället cykla på bilkörfältet så får cyklisten bättre prioritet i många korsningar.

Att lyckas fälla en cyklist för att cykla på bilvägen istället för cykelbanan torde vara rätt komplicerat (om cyklisten "sätter emot" juridiskt - ett erkännande leder ju till böter oavsett hur ogrundade böterna är).

Läste om ett fall tidigare där, en cyklist blev påkörd av en bil på vägen. Cyklisten åtalades för brott mot Trafikförordningen. Bilföraren för vårdlöshet i trafik. Bilisten blev frikänd, cyklisten fick böter. Cyklistens försvar om att han cyklade snabbare än vad som är bra på en trafikerad GCM-väg var ej tillräckligt.

De enda undantagen i lagen är att man får välja körbanan om den är lämpligare för färdmålet. Ex. Om cykelbanan är på vänstersida vägen och man ska till en fastighet på högra sidan. Sedan får man även cykla på körbanan om är hänvisad dit av polis eller vägtransportledare. Samt slutligen vid väghållningsarbete, bärgning och liknande arbete. (Samt huvudregeln naturligtvis för att rädda sitt eller andras liv)

Så tyvärr är det nog ganska enkelt att fälla en cyklist enligt de reglerna. Men eftersom brottet är ringa och stannar på böter, så har polismannen möjlighet att besluta om rapporteftergift istället för rapportering. Enligt de poliser som jag har talat med, så kunde de tänka sig att skriva rapporteftergift om cykelbanan ej var plogad osv.

Intressant!

Det gäller alltså för en cyklist som väljer bort cykelbanan att ha en trovärdig "lämpligare för färdmålet"-förklaring till hands

[Gbgcyklaren]

Men om cykelbanan är blockerad av byggbodar, felparkerade bilar, "hål i gatan" eller annat, då måste ju bilkörbanan vara reservvägen.

På vintern när vissa cykelbanesträckningar är täckta med snövallar, brukar jag välja bilvägen. På vägen till jobbet brukar det vara speciellt en sträcka på runt en kilometer som är helt ofarbar. I måndags la jag ut en film från Viktor Rydbergsgatan i centrala stan. I filmen visas gatan dels utan snö, dels med snö:

http://gbgcyklaren.blogg.se/2012/septem ... eborg.html

(Låt er inte påverkas av musiken. (Sänk i så fall.) Jag valde den bara för att den hade en passande längd och var från ett bra gammalt datorspel till Amiga. I vanliga fall blir jag grön i ansiktet av sån 80-talselgitarrmusik.)